SE523139C2 - Hydroxifenyltriaziner och användning av dessa som stabilisatorer samt kompositioner därav - Google Patents

Description

523 139 2 vari Z betecknar en grupp med formel II RAI H12 R 13 (n) Rts H14 eller en grupp med formel III Ho O/R” (m) R,, Rs, RH och RU oberoende av varandra betecknar H, Cl-Cn-alkyl, C3-C6-alkenyl,' CVC”- alkoxi, Q-Có-alkenoxi, halogen eller -CN ; RI, Rs, Rl, Ru, RU och RM oberoende av varandra betecknar H, C ,-C12-alkyl, Cz-Có - alkenyl, C,-C,2-alkoxi, C3-C6-alkenoxi, fenyl, halogen, trifluormetyl, C7-CH-fenylalkyl, fenyloxi eller -CN ; R, och R” oberoende av varandra betecknar en grupp med någon av formlerna IV, V eller VI Ris å F? __ | __ C _' 0R8 Rs . o -cH - cH- o - ' _ \ / C R” (v) Ris 9 fcnzyr-ncfl- o - c - nu, RQ (V1) vari m betecknar ett tal inom området från 1 till 12; Rå betecknar CFCN-alkyl, -COORS eller fenyl; Rs betecknar H, C,-C,8-alkyl, C3-C18-alkenyl, CS-ClZ-cykloalkyl, CfQ-alkylcyklohexyl, fenyl, Q-CM-alkylfenyl, Có-Cß-bicykloalkyl, Có-Cß-bicykloalkenyl, Có-Cß-tricykloalkyl, Có-Cß-bicykloalkyl-alkyl eller Q-CH-fenylalkyl, och i det fall då Z betecknar en grupp med formel II, ytterligare innefattar med O bruten Cz-Cso-alkyl; \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc åszz 139 3 R., betecknar Cz-CM-alkyl, fenyl eller med O bruten Cz-Cso-alkyl, eller betecknar Cl-CM- alkyl, vilken är substituerad med fenyl, fenoxi, Cl-Cfalkylcyklohexyl, C,-C4-akrylcyklo~ hexyloxi, CS-Cn-cykloalkyl eller Cs-Clz-cykloalkoxi; Rlo bete4cknar H, C,-C,,-alkyl, Q-Clz-alkoxi, fenoxi, fenyl, Q-CH-fenylalkyl, C7-C14-alkyl- fenoxi, Q-CH-fenylalkoxi, Có-Cn-cykloalkyl, C,-Cfalkyl-cyklohexyloxi, Có-Cn- cykloalkoxi, Q-Cn-cyklohexylalkyl, C7-CH-cyklohexylalkoxi, Có-Cß-bicykloalkyl, Có-Cls- bicykloalkenyl, Có-Cß-tricykloalkyl, Có-CU-bicykloalkoxi, Có-Cß-bicykloalkenoxi, Có-CU- tricykloalkoxi eller fenyl-NH-; RM betecknar väte eller någon av betydelserna för RÖ, eller Rñ och Rló gemensamt betecknar C4-Cn-alkylen; och Rls betecknar Q-Cw-alkylen, varvid sådana föreningar är uteslutna, vari Z betecknar en grupp med formeln 3 och R, och R, båda betecknar alkyl, liksom även sådana, vari R, eller RU betecknar fenyl och R7 eller R” betecknar en grupp med formeln VI eller RM betecknar väte.

Av speciell teknisk betydelse är kompositioner, vari i föreningen för komponenten B R,, RS, RU och RU oberoende av varandra betecknar H, Cl-Cn-alkyl, C,-C63alkenyl, Cl-Cu- alkoxi, C3-C6-alkenoxi, halogen eller -CN; Rz, Rs, R4, Ru, RU och RM oberoende av varandra betecknar H, Q-Cu-alkyl, CZ-Có- alkenyl, C, -Cu-alkoxi, CfCó-alkenoxi, fenyl, halogen, trifluorrnetyl; Q-CH-fenylalkyl, fenyloxi eller -CN; R, och R” oberoende av varandra betecknar en grupp med någon av formlerna IV, V eller VI IT16 0 RÖ ~ O _CH _- CH- Û _ C _ \ / R” (V) Ris (__) xcngïncn- o - c - Ru, m) Re \\SPBWOL3\users\l\4l(L\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 4 vari m betecknar ett tal inom området från 1 till 12; R, betecknar C,-C,6-alkyl, -COORg eller fenyl; Rs betecknar H, Q-Cm-alkyl, Cs-Cm-alkenyl, CYCH-cykloalkyl, CfQ-alkylcyklohexyl, fenyl, C7-CM-alkylfenyl eller CN,-C,1-fenylalkyl, och i det fall, då Z betecknar en grupp med formeln II, ytterligare innefattar med O bruten Cz-Cls-alkyl; R., betecknar CZ-CM-alkyl, fenyl eller med O bruten Cz-CM-alkyl, eller betecknar C,-C,4- alkyl, vilken är substituerad med fenyl, fenoxi, C,-C4-cyklohexyl, CfQ-eyklohexyloxi, C5- Clz-cyklohexyl, CS-Cu-cykloalkoxi; Rm betecknar H, Cl-Cn-alkyl, Q-Cu-alkoxi, fenoxi, fenyl, Q-Cu-fenylalkyl, C7-CM- alkylfenoxi, C7-CU-fenylalkoxi, Có-Cn-cykloalkyl, Cl-Cfalkyl-cyklohexyloxi, Có-Cu- cykloalkoxi, Q-CH-cyklohexylalkyl, Q-CU-cyklohexylalkoxi eller fenyl-NH-; RW, betecknar väte eller någon av betydelserna för RG; och Rm betecknar C3-Cw-alkylen, varvid sådana föreningar är uteslutna, i vilka Z betecknar en grupp med formel III och R, och Rs båda betecknar alkyl, liksom även sådana, i vilka R, eller RB betecknar fenyl och R, eller RI, betecknar en grupp med formeln VI eller Ru, betecknar väte.

Den ovan nämnda komponenten (A) innefattar inga ljuskänsliga material som inne- håller silverhalogenidemulsionsskikt.

Bland de nämnda förpolymererna är att förstå sådana monomera eller oligomera föreningar, som under inverkan av värme eller strålning, t ex UV-, elektron- eller röntgen- strålning, och/eller under inverkan av kemiska komponenter, såsom bryggbildare, kopplare eller katalysatorer, kan överföras till högmolekylär form (polymer).

Uppfinningen avser även användning av föreningar med formel I som stabilisatorer för syntetiska organiska polymerer eller förpolymerer mot skador genom ljus, syre eller värme. Speciellt lämpar sig föreningarna med formel I som ljusstabilisatorer (UV-absorp- tionsmedel). Av speciellt intresse är användningen i syntetiska, organiska polymerer eller förpolymerer, såsom de föreligger i plastmaterial, gummirnaterial, bindemedel eller speciellt i bestrykningsmedel. Exempel på polymerer som kan stabiliseras på detta sätt är följande: 1. Polymerer av mono- och diolefiner, exempelvis polypropen, polyisobuten, poly- buten-l, poly-4-metylpenten-l, polyisopren eller polybutadien, liksom även polymerisat av cykloolefiner, tex av cyklopenten eller norbornen, och vidare polyeten (vilken eventuellt kan vara tvärlänkad), tex polyeten med hög densitet (HDPB), polyeten med hög densitet \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\w0rd-d0k\P33346-b.d0C *523 139 och hög molvikt (HDPE-HMW), polyeten med hög densitet och ultrahög molvikt (HDPE- UHMW), polyeten med medelhög densitet (MDPE), polyeten med låg densitet (LDPE), linjär polyeten med låg denisitet (LLDPE), och grenad polyeten med låg densitet (VLDPE).

Polyolefiner, dvs polymerer av monooleñner, såsom de exempelvis nämnes i före- gående stycke, speciellt då polyeten och polypropen, kan framställas medelst olika förfaran- den, speciellt då medelst följande metoder: a) radikaliskt (vanligen vid högt tryck och hög temperatur). b) medelst katalysator, varvid katalysatorn vanligen innehåller en eller flera metaller ur gruppen IVb, Vb, VIb eller VIII. Dessa metaller har vanligen en eller flera li- gander, såsom oxider, halogenider, alkoholater, estrar, etrar, arniner, alkyler, al- kenyler och/eller aryler, vilka kan vara antingen 1:- eller o-koordinerade. Dessa metallkomplex kan vara fria eller bundna till bärare, exempelvis på aktiverad mag- nesiumklorid, titan(III)klorid, aluminiumoxid eller kiseloxid. Dessa katalysatorer kan vara lösliga eller olösliga i polymerisationsmediet. Katalysatorerna kan i poly- merisationen vara aktiva som sådana, eller ytterligare aktivatorer kan användas, t ex metallalkyler, metallhydrider, metallhalogenider, metallalkyloxider eller metal- lalkyloxaner, vari metallerna utgör element ur grupperna Ia, IIa och/eller IIIa. Ak- tivatorerna kan exempelvis vara modifierade med ytterligare ester-, eter-, amin- eller silyletergrupper. Dessa katalysatorsystem betecknas vanligen som Phillips-, Standard Oil Indiana-, Ziegler (-Natta)-, TN Z (DuPont)-, Metallocen- eller Single Site Katalysatorer (SSC). 2. Blandningar av de under 1) nämnda polymererna, t ex blandningar av polypro- pen med polyisobuten, polypropen med polyeten (t ex PP/HDPE, PP/LDPE) och bland- ningar av olika polyetentyper (t ex LDPE/HDPE). 3. Sampolymerer av mono- och diolefiner med varandra eller med andra vinylmo- nomerer, t ex eten-propen-sampolymerer, linjär polyeten med låg densitet (LLDPE) och blandningar av denna med polyeten med låg densitet (LDPE), propen-buten-l-sampoly- merer, propen-is0-propen-sampolymerer, eten-buten-1-sampolymerer, eten-hexen-sam- polymerer, eten-metyl-penten-sampolymerer, eten-hepten-sampolymerer, eten-okten- sampolymerer, propen-buta-dien-sampolymerer, isobuten-isopren-sampolymerer, eten- alkylakrylat-sampolymerer, eten-alkylmetakrylat-sampolymerer, eten-vinylacetat-sam- polymerer och deras sampolymerer med kolmonoxid, eller eten-akrylsyra-sampolymerer \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.doc s2z 139 6 och deras salter (jonomerer), liksom även terpolymerer av eten med propen och en dien, såsom hexadien, dicyklopentadien eller etylidennorbornen; och vidare blandningar av såda- na sampolymerer med varandra och med under 1) nämnda polymerer, t ex polypropen/eten- propen-sampolymerer, LDPE/eten-vinylacetat-sampolymerer, LDPE/eten-akrylsyra- sampolymerer, LLDPE/eten-vinylacetat-sampolymerer, LLDPE/eten-akrylsyra- sampolymerer och alternerande eller statistiskt uppbyggda polyalkylen/kolrnonoxis- sampolymerer och deras blandningar med andra polymerer, t ex polyamider. 4. Kolvätehartser (t ex Cs-CQ), innefattande hydrerade modifikationer därav (t ex klibbildande hartser) och blandningar av polyalkylener och stärkelse.

. Polystyren, poly-(p-metylstyren), poly-(ot-metylstyren). 6. Sampolymerer av styren eller ot-metylstyren med diener eller akrylderivat, tex styren-butadien, styren-akrylnitril, styren-alkylmetakrylat, styren-butadien-alkylakrylat och -metakrylat, styren-maleinsyraanhydrid, styren-akrylnitril-metylakrylat; blandningar med hög slagseghet av styren-sampolymerer och en annan polymer, t ex ett polyakrylat, en dien- polymer eller en eten-propen-dien-terpolymer, liksom även segment-sampolymerer av sty- ren, tex styren-butadien-styren, styren-isopren-styren, styren-eten/buten-styren eller sty- ren-eten/propen-styren. i 7. Ympsampolymerer av styren eller ot-metylstyren, t ex styren på polybutadien, styren på polybutadien-styren- eller polybutadien-akrylnitril-sampolymerer, styren och akrylnitril (resp. metakrylnitril) på polybutadien; styren, akrylnitril och metylmetakrylat pá polybutadien; styren och maleinsyraanhydrid på polybutadien; styren, akrylnitril och male- insyraanhydrid eller maleinsyraimid på polybutadien; styren och maleinsyrairnid på polybu- tadien, styren och alkylakrylater, resp. alkylmetakrylater på polybutadien, styren och akryl- nitril på eten-propen-dien-terpolymerer, styren och akrylnitril på polyalkylakrylater eller polyalkylmetakrylater, styren och akrylnitril på akrylat-butadien-sampolymerer, liksom även deras blandningar med de under 6) nämnda sampolymererna, vilka exempelvis är kända som s k ABS-, MBS-, ASA- eller AES-polymerer. 8. Halogenhaltiga polymerer, t ex polykloropren, klorkautschuk, klorerad och bromerad sampolymer av isobuten-isopren (halobutylkautschuk), klorerad eller klorsulfone- rad polyeten, sampolymerer av eten och klorerad eten, epiklorhydrinhomo- och -sampoly- merer, speciellt polymerer av halogenhaltiga vinylföreningar, t ex polyvinylklorid, polyvi- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.d0c »523 139 7 nylidenklorid, polyvinylfluorid, polyvinylidenfluorid; liksom även deras sampolymerer, såsom vinylklorid-, vinylidenklorid, vinylklorid-vinylacetat eller vinylidenklorid-vinylacetat. 9. Polymerer som är avledda från (LB-omättade syror och deras derivat, såsom polyakrylater och polymerakrylater, med butylakrylat slagsegmodifierade polymetylmet- akrylater, polyakrylamider och polyakrylnitriler.

. Sampolymerer av de under 9) nämnda monomererna med varandra eller med andra omättade monomerer, t ex akrylnitril-butadien-sampolymerer, akrylnitril-alkylakrylat- sampolymerer, akrylnitri1-alkoxialkylakrylat-sampolymerer, akrylnitril-vinylha1ogenid- sampolymerer eller akrylnitril-alkylmetakrylat-butadien-terpolymerer. ll. Polymerer som är avledda från omättade alkoholer och aminer, resp. deras acylderivat eller acetaler, såsom polyvinylalkohol, polyvinylacetat, -stearat, -bensoat, -maleat, polyvinylbutyral, polyallylftalat, polyallylmelamin, liksom även deras sampolyme- rer med under punkt 1 nämnda oleñner. 12. Homo- och sampolymerer av cykliska etrar, såsom polyalkylenglykoler, poly- etylenoxid, polypropylenoxid eller deras sampolymerer med bisglycidyletrar. 13. Polyacetaler, såsom polyoximetylen, liksom även sådana polyoximetylener som innehåller sammonomerer, tex etylenoxid; polyacetaler, vilka är modifierade med termop- lastiska uretaner, akrylater eller MBS. 14. Polyfenylenoxider och -sulfider och deras blandningar med styrenpolymerer eller polyamider.

. Polyuretaner, vilka är avledda från å ena sidan polyetrar, polyestrar och .poly- butadiener med ändställda hydroxylgrupper, och å andra sidan alifatiska eller aromatiska polyisocyanater, liksom även deras förprodukter. 16. Polyamider och sampolyamider, som är avledda från diaminer och dikarbonsy- ror och/eller från aminokarbonsyror eller de motsvarande laktamerna, såsom polyamid 4, polyaimid 6, polyamid 6/6, 6/ 10, 6/9, 6/12, 4/6, 12/12, polyamid 11, polyamid 12, aroma- tiska polyamider utgående från m-xylol, diamin och adipinsyra, polyamider, framställda från hexametylendiamin och iso- och/eller tereftalsyra och eventuellt en elastomer som mo- difikator, tex poly-2,4,4-trimetylhexametylentereftalamid eller poly-m-fenylen-isoftalamid.

Segmentsampolymerer av de i det föregående nämnda polyamiderna med polyolefiner, ole- ñnsampolymerer, jonomerer eller kemiskt bundna eller ympade elastomerer; eller med po- lyetrar, t ex med polyetylenglykol, polypropylenglykol eller polytetrametylenglykol. Vidare \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 8 med EPDM eller ABS modifierade polyamider eller sampolyamider, liksom även under bearbetningen kondenserade polyamider (”RIM-polyamidsystem”). 17. Polykarbamider, polyimider, polyamidimider, polyeterimider, polyesterirnider, polyhydantoiner och polybensimidazoler. 18. Polyestrar som är avledda från dikarbonsyror och dialkoholer och/eller från hydroxikarbonsyror eller de motsvarande laktonerna, såsom polyetylentereftalat, polybuty- lentereftalat, poly-1,4-dimetylcyklohexantereftalat, polyhydroxibensoat, liksom även seg- ment-polyeter-estrar, som är avledda från polyetrar med hydroxylengrupper,, samt vidare med polykarbonater eller MBS modifierade polyestrar. 19. Polykarbonater och polyesterkarbonater.

. Polysulfoner, polyetersulfoner och polyeterketoner. 21. Tvärlänkade polymerer som är avledda från å ena sidan aldehyder och å andra sidan fenoler, karbamid eller melamin, såsom fenol-formaldehyd-, karbamid-forrnaldehyd- och melamin-formaldehydhartser. 22. Torkande och icke torkande alkydhartser. 23. Omättade polyesterhartser som är avledda från sampolyestrar av mättade och omättade dikarbonsyror med flervärda alkoholer, liksom även vinylföreningar som tvär- länkningsmedel, liksom även deras halogenhaltiga, svárbrännbara modifikationer. 24. Tvärlänkningsbara akrylhartser, som är avledda från substituerade akrylsyracst- rar, t ex från epoxiakrylater, uretanakrylater eller polyesterakrylater.

. Alkydhartser, polyesterhartser och akrylathartser som är tvärlänkade med me- laminhartser, karbamidhartser, isocyanater, isocyanurater, polyisocyanater eller epoxihart- ser. 26 . Tvärlänkade epoxihartser som är avledda från alifatiska, cykloalifatiska, he- terocykliska eller aromatiska glycidylföreningar, t ex produkter av bisfenol-A- diglycidyletrar, bisfenol-F-diglycidyletrar, som är tvärlänkade medelst vanliga hårdare, så- som anhydrider eller aminer med eller utan acceleratorer. 27. Naturliga polymerer, såsom cellulosa, naturgummi, gelatiner, samt även deras polymerhomologa, kemiskt avledda derivat, såsom cellulosaacetater, -propionater och -bu- tyrater, resp. cellulosaetrar, såsom metylcellulosa, liksom även kolofoniumhartser och deri- Val.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346~b.d0c ^523 139 9 28. Blandningar (Polyblends) av de i det föregående nämnda polymererna, t ex PP/PPDM, polyamid/EPDM eller ABS, PVC/EVA, PVC/ABS, PVC/MBS, PC/ABS, PBTP/ABS, PC/ASA, PC/PBT, PVC/CPE, PVC/akrylater, POM/tennoplastisk PUR, PC/termoplastisk PUR, POM/akrylat, POM/MBS, PPO/HIPS, PPO/PA 6.6 och sampoly- merer, PA/HDPE, PA/PP, PA/PPO, PBT/PC/ABS eller PBT/PET/PC.

Uppñnningen hänför sig även till ett förfarande för Stabilisering av syntetiska orga- niska polymerer eller förpolymerer mot skador genom ljus, syre och/eller värme, vilket kännetecknas av att till dem som stabilisator sättes en förening med formel I.

Mängden av den stabilisator som skall användas bestämmes av det organiska mate- rial som skall stabiliseras och av den avsedda användningen av det stabiliserade materialet. I allmänhet innehåller kompositionen enligt uppfinningen till 100 viktdelar av komponenten A 0,01 till 15, speciellt då 0,05 till 10, och främst 0,1 till 5 viktdelar av stabilisatorn (kompo- nent B).

Kompositionerna enligt uppfinningen kan förutom stabilisatorn med formel I även innehålla andra stabilisatorer eller vidare tillsatser, såsom antioxidanter, ytterligare ljus- skyddsmedel, metalldeaktivatorer, fosfiter eller fosfoniter. Exempel pâ dessa är de följande stabilisatorerna: i 1. Antioxidanter 1.1 Alkylerade monofenoler, tex 2,6-di-tert-butyl-4-metylfenol, 2-butyl-4,6-dimetylfenol, 2,6-di-tert-butyl-4-etylfenol, 2,6-di-tert-butyl-4-n-butylfenol, 2,6-di-tert-butyl-4-iso-butyl- fenol, 2,6-di-cyklopentyl-4-metylfenol, 2-(ot-metylcyklohexyD-4,6-diemtylfenol, 2,6-di- oktadecyl-4-metylfenol, 2,4,6-tri-cyklohexylfenol, 2,6-di-tert-butyl-4-metoximetylfenol, linjära eller i sidokedjan grenade nonylfenoler, såsom 2,6-di-nonyl-4-metylfenol, 2,4- dimetyl-6-(ïmetyl-undec-l '-yl)-fenol, 2,4-dimetyl-6-(l ïmetyl-heptadec-l '-yl)-fenol, 2,4- dimetyl-6-(1flmetyl-tridec-l'-yl)-fenol, samt blandningar av dessa. 1.2. Alkyltiometylfenoler, t ex 2,4-di-aktyltiometyl-6-tert-butylfenol, 2,4-di-oktyltiometyl- 6-metylfenol, 2,4-di-oktyltiometyl-ó-etylfenol, 2,6-di-dodecyltiometyl-4-nonylfenol. 1.3. Hydrokinoner och alkylerade hydrokinoner, tex 2,6-di-tert-butyl-4-metoxifenol, 2,5-di-tert-butyl-hydrokinon, 2,5-di-tert-amyl-hydrokinon, 2,ó-difenyl-4-oktadecyloxifenol, 2,ó-di-tert-butyl-hydrokinon, 2,5-di-tert-butyl-4-hydroxianisol, 3,5-di-tert-butyl-4- hydroxianisol, 3,5-di-tert-butyl-4-hydroxifenyl-stearat, bis(3,5-di-tert-butyl-4- hydroxifenyDadipat.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.d0c 523 1392 1.4. Tokoferoler, tex ot-tokoferol, ß-tokoferol, y-tokoferol, ö-tokoferol och blandningar av dessa (vitamin E). 1.5. Hydroxylerade tiodifenyletrar, t ex 2,2'-tio-bis(ó-tert-buty1-4-metylfenol),2,2'-tio- bis(4-oktylfenol), 4,4'-tio-bis(6-tert-butyl-3-metylfenol), 4,4'-tio-bis-(6-tert-butyl-2- metylfenol), 4,4'-tio-bis(3ß-di-selç-amylfenol), 4,4'-bis(2,6-dimetyl-4-hydroxifenyl)- disulfid. 1.6. Alkylíden-bisfenoler, tex 2,2'-metylen-bis(6-tert-butyl-4-metylfenol), 2,2'-metylen- bis(6-tert-butyl-4-etylfeno1), 2,2'-metylen-bis[4-mety1-6-(oc-rnetylcyklohexyb-fenol], 2,25 metylen-bis(4-mety1-6-cyklohexylfenol), 2,2'-metylen-bis(6-nonyl-4-metylfenol), 2,2'- rnety1en-bis(4ß-di-tert-butylfenol), 2,2'-etyliden-bis(4ß-di-tert-butylfenol), 2,2'-etyliden- bis(6-tert-butyl-4-ísobuty1fenol), 2,2'-metylen-bis[6-(ot-mety1bensy1)-4-nonylfeno1], 2,2'- metylen-bis[6-(ot,oz-diinetylbensyl)-4-nonylfenol], 4,4'-mety1en-bis(2ß-di-tert-butylfenol), 4,4'-metylen-bis(6-tert-butyl-Z-metylfenol), 1 , 1-bis(5-tert-buty1-4-hydroxi-2-mety1fenyl)- butan-2,6-bis(3-tert-butyl-S-metyl-Z-hydroxibensyl)-4-metylfenol, 1, 1,3-tris(5-tert-butyl-4- hydroxi-2-metyIfenyD-butan, 1 , 1-bis(5-tert-butyl-4-hydroxi-2-metylfenyl)-3 -n-dodecyl- rnerkaptobutan, etylenglykol-bis[3,3-bis(3'-tert-buty1-4ïhydroxifenyb-butyrat], bis(3-tert- buty1-4-hydroxi-5-metylfenyD-dicyklopentadien, bis[2-(3 ïtert-butyl-Zïhydrexi-S'-mety1- bensyl)-6-tert-butyl-4-metylfenyl]-terftalag 1 , 1-bis(3 ,5-dirnetyl-Z-hydroxifenyD-butan, 2,2- bis(3 ,5-di-tert~buty1-4-hydroxifenyU-propan, 2,2-bis(5-tert-buty1-4-hydroxi-2-metylfenyl)-4- n-dodecylmerkapto-butan, 1, 1 ,5 ,5-tetra-(5-tert-butyl-4-hydroxi-2-metylfenyD-pentan. 1.7. O-, N- och S-bensylföreningar, tex 3,5,3',5'-tetra-tert-butyl-4,4'- dihydroxidibensyleter, oktadecy1-4-hydroxi-3,5-dimetylbensyl-rnerkaptoacetat, tridecyl-4- hydroxi-3,5-di-tert-butylbensyl-merkaptoacetat, tris(3,5-di-tert-buty1-4-hydroxibensy1)-amin, bis(4-tert-buty1-3-hydroxi-2,6-dimetylbensyl)-ditiotereftalat, bis(3,5-di-tert-buty1-4- hydroxibensyD-sulfid, isooktyl-3,5-di-tert-buty1-4-hydroxibensy1-merkaptoacetat. 1.8. Hydroxibensylerade malonater, t ex dioktadecyl-2,2-bis(3,5-di-tert-butyl-Z-hydroxi- bensyl)-malonat, di-oktadecyl-2-(3-tert-butyl-4-hydroxi-5-metylbensyD-malonat, di-dodecyl- merkaptoety1-2,2-bis(3 ,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensyD-malonat, di-[4-(1 ,1 ,3 ,3- tetrametylbutyl)-fenyl]-2,2-bis(3,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensy1)-malonat. 1.9. Hydroxibenyl-aromater, t ex 1,3,5-tris(3,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensyl)-2,4,6- trimetylbensen, 1 ,4-bis(3,5-di-tert-buty1-4-hydroxibensyD-2 ,3 ,5 ,6-tetrametylbensen, 2 ,4,6- tris(3 ,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensyD-feno1.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.d0c 523 139 ll 1.10. Tríazinföreningar, t ex 2,4-bis-oktylmerkapto-6-(3,5-di-tert-buty1-4-hydroxlanilino)- 1 ,3 ,5~triazin, 2-oktylmerkapto-4,6-bis (3 ,5-di-tert-butyl-4-hydroxíanilino)-1 ,3 ,5-triazin, 2- oktylmerkapto-4,6-bis(3 ,5-di-tert-butyl-4-hydroxifenoxi)-1 ,3 ,5-triazin, 2 ,4,6-tris(3 ,5-di-tert- butyl-4-hydroxifenoxi)-1 ,2,3-triazin, 1 ,3 ,5-tris (3 ,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensyl)- isocyanurat, 1 ,3 , 5-tris(4-tert-butyl-3-hydroxi-Z ,ó-dimetylbensyD-isocyanurat, 2,4 ,6-tris(3 ,5- di-tert-butyl~4-hydroxifenyletyl)-1 ,3 ,5-triazin, 1 ,3 ,5-triazin, 1 ,3 ,5-tris(3 ,5-di-tert-butyl-4- hydroxifenylpropiony1)-hexahydro-1 ,3 ,5-triazin, 1 ,3 ,5-tris(3 ,5-dicyklo-hexyl-4-hydroxiben- syD-isocyanurat. 1.11. Bensylfosfonater, tex dimetyl-Z,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensylfosfonat, dietyl-3,5- di-tert-butyl-4-hydroxibensylfosfonat, dioktadecyl-S,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensylfosfonat, dloktadecyl-S-tert-butyl-4-hydroxi-3-metylbensylfosfonat, Ca-salt av 3,5-di-tert-butyl-4- hydroxibensyl-fosfonsyra-monoetylestrar. 1.12. Acylamínofenoler, tex 4-hydroxi-laurinsyraanilid, 4-hydroxistearinsyraanílid, N- (3 ,S-di-tert-butyl-4-hydroxifenyl)-karbaminsyraoktylesten 1.13. Estrar av ß-(3,5-di-tert-butyl-4-hydroxifenyl)-propionsyra med en- eller flervärda alkoholer, tex med metanol, etanol, n-oktanol, i-oktanol, oktadekanol, Ló-hexandiol, 1,9- nonandiol, etylenglykol, 1,2-propandiol, neopentylglykol, tiodietylenglykolfdietylenglykol, trietylenglykol, pentaerytritol, tris(hydroxietyl)-isocyanurat, N,N'-bis(hydroxietyl)- oxalsyradiamid, 3-tiaundekanol, 3-tiapentadekanol, trimetylhexandiol, trimetylolpropan, 4- hydroximetyl-1-fosfa-2,6,7-trioxabicyklo-[2.2.2]-oktan. 1.14. Estrar av ß-(5-tert-butyl-4-hydroxi-3-metylfenyl)-propionsyra med en- eller fler- värda alkoholer, t ex med metanol, etanol, n-oktanol, i-oktanol, oktadekanol, Lö-hexandiol, 1,9-nonandiol, etylenglykol, 1,2-propandiol, neopentylglykol, tiodietylenglykol, dietylen- glykol, trietylenglykol, pentaerytritol, tris(hydroxietyD-isocyanurat, N,N'-bis(hydroxietyl)- oxalsyradiamid, 3-diaundekanol, 3-tiapentadekanol, trimetylhexandiol, trimetylolpropan, 4- hydroximetyl-l-fosfa-Z,6,7-trioxabicyklo-[2.2.2]-oktan. 1.15. Estrar av [5-(3,5-dicyklohexyl-4-hydroxifenyD-propionsyra med en- eller flervärda alkoholer, tex med metanol, etanol, oktanol, oktadekanol, Ló-hexandiol, 1,9-nonandiol, etylenglykol, 1,2-propandiol, neopentylglykol, tiodietylenglykol, dietylenglykol, trietylen- glykol, pentaerytritol, tris(hydroxietyl)-isocyanurat, N,N'-bis(hydroxietyl)-axalsyradiamid, S-tiaundekanol, 3-tiapentadekanol, trimetylhexandiol, trimetylolpropan, 4-hydroximetyl-1- fosfa-Z,6J-trioxagbicyklo-[Z.2.2]-oktan.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.doc 523 139 12 1.16. Estrar av 3,5-di-tert-butyl-4-hydroxifenylättiksyra med en- eller flervärda alkoho- ler, tex med metanol, etanol, oktanol, Ló-hexandiol, 1,9-nonandiol, etylenglykol, 1,2- propandiol, neopentylglykol, tiodietylenglykol, dietylenglykol, trietylenglykol, pentaerytri- tol, tris(hydroxietyl)-isocyanurat, N ,N'-bis(hydroxietyl)-oxalsyradiamid, 3-tiaundekanol, 3- tiapentadekanol, trimetylhexandiol, trimetylolpropan, 4-hydroximetyl-1-fosfa-2,6,7- trioxabicyklo-[ZZ.2]-oktan. 1.17. Amider av ß(3,5-di-tert-butyl-4-hydroxifenyl)-propionsyra, t ex N ,N'-bis-(3,5-di- tert-butyl-4-hydroxifenylpropionyl)-hexametylendiamim N ,N '-bis(3 ,5-di-tert-butyl-4- hydroxifenylpropionyl)-trirnetylendiamim N ,N '-bis(3 ,5-di-tert-butyl-4- hydroxifenylpropionyl)-hydrazin 1.18. Askorbinsyra (vitamin C). 1.19. Antioxidanter av amintyp, tex N ,N '-di-isopropyl-p-fenylendiamin, N,N'-di-sec- butyl-p-fenylendiamin, N,N-bis(1,4-dimetyl-pentyl)-p-fenylendiamin, N ,N°-bis(1-ety1-3- metyl-pentyl)-p-fenylendiamin, N,N'-bis(1-metyl-heptyl)-p-fenylen-diamin, N,N- dicyklohexyl-p-fenylendiamin, N ,N'-difenyl-p-fenylendiamin, N ,N'-di-(naftyl-2)-p- fenylendiamin, N-isopropyl-Nïfenyl-p-fenylendiamin, N-(1,3-di-metyl-butyl)-N'-fenyl-p- fenylendiamin, N-(1-metyl-heptyD-N'-fenyl-p-fenylendiamin, N-cyklohexyl-Nïfenyl-p- fenylendiamin, 4-(p-toluol-sulfonamido)-difenylamin, N ,N ïdimetyl-N,N-di-sek-butyl-p- fenylendiamin, difenylamin, N-allyldifenylamin, 4-isopropoxi-difenylamin, N-fenyl-l- naftylamin, N-(4-tert-oktylfenyl)-l-naftylamin, N-fenyl-2-naftylamin, oktylerad difenyla- min, tex p,p'-di-tert-oktyldifenylamin, 4-n-butylaminofenol, 4-butyrylamino-fenol, 4- nonanoylaminofenol, 4-dodekanoylamino-fenol, 4-oktadekanoylamino-fenol, di-(4- metoxifenyD-amin, 2,6-di-tert-butyl-4-dimetylamino-metyl-fenol, 2,4'-diamino- difenylmetan, 4,4ïdiamino-difenylmetan, N,N,N',N'-tetrametyl-4,4'-diaminok- difenylmetan, 1,2-di-[(2-mety1-fenyl)-amino]-etan, 1,2-di-(fenylamino)-propan, (o-tolyl)- biguanid, di-[4-(1',3ïdirnetyl-butyb-fenyl]amin, tert-oktylerad n-fenyl-l-naftylamin, bland- ning av mono- och dialkylerad tert-butyl/tert-oktyldifenylaminer, blandning av mono- och dialkylerade nonyldifenylaminer, blandning av mono- och dialkylerade dodecyldifenylami- ner, blandning av mono- och dialkylerade isopropyllisohexyl-difenylaminer, blandningar av mono- och dialkylerade tert-butyldifenylaminer, 2,3-dihydro-3,3-dirnety1-4H-1,4-benso- tiazin, fenotiazin, blandning av mono- och dialkylerade tert-butyl/tert-oktyl-fenotiaziner, blandning av mono- och dialkylerade tert-oktyl-fenotiaziner, N-allylfenotiazin, N,N,N',N'- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.d0c “523 139 13 tetrafenyl-l A-diaminobut-Z-en, N ,N-bis(2 ,2 ,6,6-tetrametyl-piperidin-4-yl)-hexamety1en- diamin, bis-(2,2,6,6-tetrametylpiperidin-4-y1)-sebacat, 2,2,6,ó-tetrametylpiperidin-4-on, 2,2,6,ó-tetrametylpiperidin-4-ol. 2. UV-absorptionsmedel och ljusskyddsmedel 2.1 2-(2'-hydroxifenyD-bensotríazoler, såsom 2-(2ïhydroxi-S'-metyIfenyD-bensotriazol, 2-(3 ' ,5 '-di-tert-butyl-Z'-hydroxifenyD-bensotriazol , , 2-(5 ïtert-butyl-Z'-hydroxifenyl)- bensotriazol, 2-(2 '-hydroxi-5'-(1, 1 ,3 , 3-tetrarnetylbuty1)feny1)-bensotriazo1, 2-(3 ' ,5'-di-tert- butyl-Z'-hydroxifenyl)-5-klor-bensotriazol, 2-(3ïtert-butyl-T-hydroxi-S'-metylfenyl)-5-klor- bensotriazol, 2-(3'-sec-butyl-5'-tert-butyl-Z'-hydroxifenyD-bensotriazol, 2-(2'-hydroxi-4°- oktoxifenyD-bensotriazol, 2-(3 ' ,5 '-di-tert-amy1-2 ' -hydroxifenyl)-bensobriazol , 2-(3 ' ,5 '- bis(oL,oc-dimety1bensyl)-2'-hydroxifenyD-bensotriazol, blandning av 2-(3'-tert-butyl-2'- hydroxi-S '-Q-oktyïoxikarbonyletyl)-fenyl)-S-klor-bensotriazol, 2-(3 '-tert-buty1-5 *-[2-(2- etylhexyloxñ-karbonyletyl]-2'-hydroxifenyD-5-klor-bensitriazol, 2-(3ïtert-butyl-Zïhydroxi- '-(2-metoxikarbonylety1)feny1)-5-klor-bensotriazol , 2-(3 ïtert-butyl-Z ' -hydroxi-S ' -(2- metoxikarbonyIetyDfenyb-bensotriazol, 2~(3ïtert-butyl-T-hydroxi-S'-(2-okty1oxikarbony1- etyl)feny1)-bensotriazol, 2-(3'-tert-buty1-5'-[2-(Z-etylhexyloxDkarbonylety1]~2'-hydroxi- fenyD-bensotriazol, 2-(3ïdodecyl-Zïhyydroxi-S'-metyIfenyD-benstriazol och 2-(3'-tert- butyl-T-hydroxi-S '-(2-isooktyloxikarbonyletyDfenylbensotriazol, 2,2*-metylenbis[4- (1 , 1 ,3 ,3-tetrametylbutyl)-ó-bensotriazol-Z-yl-fenol] ; omförestringsprodukt av 2-[3 '-tert- butyl-5'-(2-metoxikarbony1ety1)-2ïhydroxi-fenyl]-bensotriazol med polyetylenglykol 300; [R-CH2CH2-COO(CH2)3]2 med R = 3'-tert-buty1-4'-hydroxi-5'-2H-bensotriazol-2-yl-fenyl. 2.2 2-hydroxibensofenoner, t ex 4-hydroxi-, 4-metoxi-, 4-oktyloxi-, 4-decyloxi-, 4- dodecyloxi-, 4-bensy1oxi-, 4,2”,4'-trihydroxi- och 2'-hydroxi-4Aïdirnetoxiderivatet. 2.3 Estrar av eventuellt substituerade bensoesyror, t ex 4-tert-buty1-fenyl-salicylat, fenyl- salicylat, oktylfenyl-salicylat, dibensoylresorcinol, bis(4-terI-butyI-bensoyD-resorcin, ben- soylresorcin, 3,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensoesyra-2A-di-tert-butylfenylester, 3,5-di-tert- butyl-4-hydroxibensoesyrahexadecylester, 3,5-di-tet-buty1-4-hydroxibensoesyra-oktadecyl- ester och 3,5-di-tert-butyl-4-hydroxibensoesyra-Z-mety1-4,ó-di-tert-butylfenylester. 2.4 Akrylater, såsom oL-cyano-ß,ß-difenylakrylsyra-etylester, resp. -isooktylester, ou- karbornetoxi-kanelsyrametylester, oL-cyano-ß-metyl-p-metoxi-kanelsyrametylester, resp. - butylester, a-karbometoxi-p-metoxi-kanelsyra-rnetylester och N -(ß-karbometoxi-ß~ cyanovinyD-Z-metyl-indolin.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 14 2.5. Nickelföreningar, t ex nickelkomplex av 2,2'-tio-bis[4-(1,1,3,3-tetrametylbutyl)- fenol], såsom 1:1- eller lz2-komplexet, eventuellt med ytterligare ligander, såsom n- butylamin, trietanolamin eller N-cyklohexyl-dietanolamin, nickeldibutylditiokarbamat, nick- elsalter av 4-hydroxi-3,5-i-tert-butylbensylfosfonsyra-monoalkylestrar, såsom av metyl- el- ler etylestern, nickelkomplex av ketoximer, såsom 2-hydroxi-4-metyl-fenyl-undecylketoxirn, nickelkomplex av 1-fenyl-4-lauroyl-5-hydroxi-pyrazol, eventuellt med ytterligare ligander. 2.6. Steriskt hindrade aminer, tex bis(2,2,6,6-tetrametyl-piperidin-4-yl)-sebacat, bis(2,2,6,6-tetrametyl-piperidin-4-yl)-succinat, bis(1,2,2,6,6-pentametylpiperidin-4-yl)- sebacat, bis(1-oktyloxi-Z,2,6,6-tetrametylpiperidin-4-yl)-sebacat, n-butyl-3,5-di-tert-buty1-4- hydroxibensyl-malonsyra-bis(1,2,2,6,ó-pentametylpiperidyl)-ester, kondensationsprodukt av 1-hydroxietyl-Z,2,6,ó-tetrarnetyl-4-hydroxipiperidin och bärnstenssyra, kondensationspro- dukt av N,N'-bis(2,2,6,6-tetran1etyl-4-piperidyD-hexametylendiamin och 4 tert-oktylarnino- 2,6-diklor-l ,3,5-s-triazin, tris(2,2,6,6-tetrametyl-4-piperidyl)-nitrilotriacetat, tetrakis- (2 ,2,6,6-tetrametyl-4-piperidyl)-1 ,2,3 ,4-butantetraoat, 1,l'-(l ,2-etandiyl)-bis(3 ,3 ,5 ,5- tetrametyl-piperazinon), 4-bensoyl-2,2,6,6-tetrametöylpiperidin, 4-stearyloxi-2,2,6,6- tetrametylpiperidin, bis(1 ,2,2,6,ó-pentametylpiperidyl)-2-n-butyl-2-(2-hydroxi-3 ,5-di-tert- butylbensyD-malonat, 3-n-oktyl-7,7,9,9-tetrametyl-1,3,8-triazaspiro[4.5]dekan-2,4-dion, bis(1-oktyloxi-2,2,6,6-tetrametylpiperidyl)-sebacat, bis(1-oktyloxi-2,2,6,6-tetrarnetyl- piperidyl)-succinat, kondensationsprodukt av N ,N '-bis(2,2,6,6-tetrametyl-4-piperidyl)- hexametylendiamin och 4-morfolino-2,6-diklor-1,3,5-triazin, kondensationsprodukt av 2- klor-4,6-di-(4-n-butylamino-2,2 ,6 ,6-tetrametylpiperidy1)-1 ,3 ,5-triazin och 1 ,2-bis(3- aminopropylamino)-etan, kondensationsprodukt av 2-klor-4,6-di-(4-n-butylamino-1,2,2,6,6- pentametyl-piperidyl)-1,3,5-triazin och 1,2-bis(3-aminopropylamino)-etan, 8-acetyl-3- dodecyl-7,7,9,9-tetrametyl-1,3,8-triazaspiro[4.5]dekan-2,4-dion, 3-dodecyl-l-(2,2,6,6-tetra- metyl-4-piperidyl)pyrrolidin-2 ,5-dion, 3-dodecyl-1-(1 ,2 ,2 ,6,6-pentametyl-4-piperidy1)- pyrrolidin-2,5-dion, blandning av 4-hexadecyloxi och 4-stearyloxi-2,2,6,6-tetrametyl- piperidin, kondensationsprodukt av N,N'-bis(2,2,6,ó-tetrametyl-4-piperidyl)-hexametylen- diamin och 4-cyklohexylamino-2,6-diklor-1,3,5-triazin, kondensationsprodukt av 1,2-bis(3- aminopropylamino)-etan och 2,4,6-triklor-1,3,5-triazin, samt 4-butylamino-2,2,6,6-tetra- metyl-piperidin (CAS reg. nr [136504-96-6]); N-(2,2,6,6-tetrametyl-4-piperidyD-n- dodecylsuccinimid, N-(1,2,2,6,6-pentametyl-4-piperidyl)-n-dodecylsuccinimid, 2-undecyl- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc -523 139 7,7,9,9-tetrametyl-1-oxa-3,8-diaza-4-oxi-spiro[4.5]dekan, omsättningsprodukt av 7,7,9,9- tetramtyl-Z-cykloundecyl-1-oxa-3,8-diaza-4-oxospior[4.5]dekan och epiklorhydrin. 2.7. Oxalsyradialnider, t ex 4Aïdi-oktyloxi-oxanilid, 2,2'-dietoxi-oxanilid, 2,2'-di- oktyloxi-5 ,5 ïdi-tert-butyl-oxanilid, 2,2'-di-dodecy1oxi-5 ,5 ïdi-tert-butyl-oxanílid, 2-etoxi- T-etyl-oxanilid, N,N'-bis(3-dimetylaminopropyD-oxalamid, 2-etoxi-5-tert-butyl-2'-etyl- oxanilid och dess blandning med 2-etoxi-2'-etyl-5,4'-di-tert-butyl-oxanilid, samt blandningar av o- och p-metoxi-, liksom även av o- och p-etoxi-di-substituerade oxanilider. 2.8. 2-(2-hydroxifenyl)-1,3,5-triaziner, t ex 2,4,6-tris(2-hydroxi-4-oktyloxifeny1)-1,3,5- triazin, 2-(2-hydroxi-4-oktyloxifenyl)-4,6-bis(2,4-dimetylfenyl)-1,3,5-triazin, 2-(2,4- dihydrofenyl)-4,6-bis(2,4-dimetylfeny1)-1 ,3 ,5-triazin, 2,4-bis(2-hydroxi-4-propyloxifeny1)- 6-(2,4-dirnety1fenyl)-1,3,5-triazin, 2-(2-hydroxi-4-oktyloxifeny1)-4,6-bis(4-metylfenyl)- 1,3,5-triazin, 2-(2-hydroxi-4-dodecyloxifenyI)-4,6-bis(2 ,4-dimetylfenyl)-1 ,3 ,5-triazín, 2-(2- hydroxi-4-tridecy1osifenyl)-4,6-bis(2,4-dimety1fenyl)-1 ,3 ,5-triazin, 2-[2-hydroxi-4-(2- hydroxi-3-butyloxi-propyloxi)-fenyl]-4,6-bis(2 ,4-dimetylfenyl)-1 ,3 ,5-triazin, 2-[2-hydroxi-3- oktyloxi-propyloxíüenyl]-4,6-bis(2,4-dimetylfeny1)-1 ,3 ,5-triazin, 2-[4-(dodecyloxi/tridecyk- loxi-2-hydroxipropoxi)-2-hydroxi-fenyl]-4,6-bis(2,4-dirnety1feny1)-1 ,3 ,5-triazin, 2-[2-hyd- roxi-4-(2-hydroxi-3-dodecyloxi-propoxi)feny1]-4,6-bis(2,4-dimety1fenyl)-1,3\,5-triazin, 2-(2- hydroxi-4-hexy1oxi)feny1-4,6-difenyl-1 ,3 ,5-triazin, 2-(2-hydroxi-4-metoxifenyl)-4,6-difenyl- 1,3 ,5-triazin, 2,4,6-tris[2-hydroxi-4-(3-butoxi-Z-hydroxi-propoxi)fenyl]-1 ,3 ,5-triazin, 2-(2- hydroxifenyl)-4-(4-metoxifenyD-6-feny1-1 ,3 ,5-triazin. 3. Metalldeaktivatorer, tex N,Nïdifenyloxalsyradiamid, N-salicylal-N'-salicyloylhydra- zin, N,N°-bis(salicyloyb-hydrazin, N,N-bis(3,5-di-tert-buty1-4-hydroxifenylpropiony1)- hydrazin, S-salicyloylamino-l,2,4-triazo1, bis(bensy1iden)-oxa1syradihydrazid oxanilid, isoftalsyra-dihydrazid, sebacinsyra-bis-fenylhydrazid, N,N'-diacetyladipinsyra-dihydrazid, N ,N'-bis-salicyloyl-oxalsyra-dihydrazid och N,N'-bis-salicyloy1-tiopropionsyra-dihydrazid. 4. Fosfiter och fosfoníter, tex trifenylfosfit, difenylalkylfosfiter, fenyldialkylfosfiter, tris(nony1feny1)-fosfit, trilaurylfosñt, trioktadecylfosfit, distearyl-pentaerytritoldifosflt, tris(2A-di-tert-butylfenyl)-fosfit, diisodecylpentaerytitol-difosñt, bis(2,4-di-tert-buty1feny1)- pentaerytritoldifosfit, bis-(2,6-di-tert-butyl-4-metylfenyD-pentaerytritoldifosfit, bis- isodecyIoxi-pentaerytritoldifosfit, bis(2,4-di-tert-butyl-6-mety1fenyl)-pentaerytritoldifosfit, bis-(2,4,6-tri-tert-butylfenyl)-pentaerytritoldifosfit, tristearyl-sorbitol-trifosñt, tetrakis(2,4- di-tert-butylfenyl)-4,4'-bifenylen-difosfonit, 6-isooktyloxi-2,4,8, lO-tetra-tert-butyl-IZH- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\w0rd-dok\P33346-b.doc 523 139 16 dibenso[d ,g]-1 ,3 ,2-dioxafosfocin, 6-fluor-2 ,4,8, 10-tetra-tert-butyl-12-metyl-dibenso[d, g]- 1,3,2-dioxafosfocin, bis(2,4-di-tert-butyl-6-metylfenyl)-metylfosflL bis-(ZA-di-tert-butyl-ó- meötylfenyD-etylfosñt.

. Hydroxylaminer, tex N,N-dibensylhydroxylamin, N ,N-dietylhydroxylamin, N,N- dioktylhydroylamin, N,N-dilaurylhydroxylamin, N,N-ditetradecylhydroxylamin, N,N- dihexadecylhydroxylamin, N ,N-dioktadecylhydroxylamin, H-hexadecyl-N- oktadecylhydroxylamin, N-heptadecyl-N-oktadecylhydroxylamin, N,N-dialkylhydroxylamin av hydrerade talgfettaminer. 6. Nitroner, t ex N-bensyl-alfa-fenyl-nitron, N-etyl-alfa-metyl-nitron, N-oktyl-alfa-heptyl- nitron, N-lauryl-alfa-undecyl-nitron, N-tetradecyl-alfa-tridecyl-nitron, N-hexadecyl-alfa- pentadecyl-nitron, N-oktadecyl-alfa-heptadecyl-nitron, N-hexadecyl-alfa-heptadecyl-nitron, N-oktadecyl-alfa-pentadecyl-nitron, N-heptadecyl-alfa-heptadecyl-nitron, N-oktadecyl-alfa- hexadecyl-nitron samt nitroner avledda från NN-dialkylhydroxylaminer, framställda från hydrerade talgfettaminer. 7. Tiosynergister, t ex tiodipropionsyra-di-laurylester eller tiodipropionsyra-di-stearylester. 8. Peroxidförstörande föreningar, t ex estrar av ß-tio-dipropionsyra, exempelvis lauryl-, stearyl-, myristyl- eller tridecylester, merkaptobensimidazol, zinksaltet av Zïmer-kapto- bensimidazol, zink-dibutyl-ditiokarbamat, dioktadecyldisulfid och pentaerytritol-tetrakisflš- dodecylmerkapto)-propionat. 9. Polyamídstabilisatorer, tex kopparsalter i kombination med jodider och/eller fosforfö- reningar och salter av tvávärt mangan.

. Basíska medstabilisatorer, tex melamin, polyvinylpyrrolidon, dicyandiamid, triallyl- cyanurat, karbamid-derivat, hydrazin-derivat, aminer, polyamider, polyuretaner, alkali- och jordalkalisalter av högre fettsyror, exempelvis Ca-stearat, Zn-stearat, Mg-behenat, Mg- stearat, Na-ricinoleat, K-palmitat, antimonpyrokatekolat eller tennpyrokatekolat. 11. Nukleringsmedel, t ex oorganiska material, såsom talk, metalloxider, såsom titanoxid eller magnesiumoxid, fosfater, karbonater eller sulfater av företrädesvis jordalkalimetaller; organiska föreningar, såsom mono- eller polykarbonsyror, liksom även deras salter, såsom 4-tert-butylbensoesyra, adipinsyra, difenylättiksyra, natriumsuccinat eller natriumbensoat, samt polymera föreningar, såsom joniska sampolymerer (”jonomerer”).

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 17 12. Fyllmedel och förstärkningsmedel, tex kalciumkarbonat, silikater, glasfiber, glasku- lor, asbest, talk, kaolin, glimmer, bariumsulfat, metalloxider och -hydroxider, kimrök, gra- fit, trämjöl och mjöl eller fibrer av andra naturprodukter, samt syntetiska fibrer. 13. Ytterligare tillsatser, tex mjukningsmedel, glidmedel, emulgatorer, pigment, reologi- tillsatser, katalysatorer, flythjälpmedel, optiska ritmedel, flamskyddsmedel, antistatika och jäsmedel. 14. Bensofuranoner, respektive indolinoner, tex de som beskrives i US-A-4 325 863, US-A-4 338 244, US-A-5 175 312, US-A-5 216 052, US-A-5 252 643, DE-A-4 316 611, DE-A-4 316 622, DE-A-4 316 876, EP-A-0 589 839 eller EP-A-O 591 102, eller 3-[4-(2- acetoxietoxi)fenyl]-5,7-di-tert-butyl-bensofuran-2-on, 5,7-di-tert-butyl-3-[4-(2-stearoyl- oxietoxi)fenyl]-bensofuran-Z-on, 3,3'-bis[5,7-di-tert-butyl-3(4-[2-hydroxietoxi]-fenyl)- bensofuran-2-on], 5 ,7-di-tert-butyl-3-[4-etoxifenyl)bensofuran-2-on, 3-(4-acetoxi-3,5- dimetylfenyl)-5,7-di-tert-butyl-bensofuran-2-on och 3-(3,5-dirnetyl-4-pivaloyloxi-fenyl)-5,7- di-tert-butyl-bensofuran-Z-on.

Typen och mängden av de tillsatta ytterligare stabilisatorerna bestämmes av typen av det substrat som skall stabiliseras och dess användningsändamál. Ofta användes 0,1 till 5 viktprocent, räknat på den polymer som skall stabiliseras.

Speciellt fördelaktigt kan föreningarna med formel I användas i kompositioner, vilka som komponent A innehåller en termoplastisk polymer eller ett bindemedel för över- drag, exempelvis lacker.

Som termoplastiska polymerer kommer exempelvis i fråga polyolefiner, liksom även polymerer som innehåller heteroatomer i huvudkedjan, t ex termoplastiska polymerer som i huvudkedjan innehåller kväve, syre och/eller svavel, speciellt då kväve eller syre.

Inarbetningen i de syntetiska organiska polymererna eller förpolymererna kan ge- nomföras genom tillsats av de föreliggande föreningarna och eventuellt ytterligare tillsatser medelst de inom tekniken vanliga metoderna. Inarbetningen kan lämpligen genomföras före eller under forrngivningen, exempelvis genom blandning av de pulverformiga komponenter- na eller genom tillsats av stabilisatom till en smälta eller lösning av polymeren, eller genom páförande av de lösta eller dispergerade föreningarna på polymeren, eventuellt med efter- följande avdunstning av lösningsmedlet. I fallet med elastomerer kan dessa även stabiliseras som latexar. En ytterligare möjlighet för inarbetande av de föreliggande föreningarna ipo- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 18 lymerer består i att tillsätta dem före eller under polymerisationen av de motsvarande mo- nomererna, respektive före tvärlänkningen.

Föreningarna enligt uppfinningen eller blandningar därav kan även sättas till de plastmaterial som skall stabiliseras i form av en förblandning, vilken innehåller dessa före- ningar, exempelvis i en halt från 2,5 till 25 viktprocent.

Lämpligen kan inarbetningen av de föreliggande föreningarna genomföras enligt följande metoder: - som emulsion eller dispersion (t ex till latexar eller emulsionspolymerer) - som torrblandning under blandningen av tillsatskomponenter eller polymerbland- ningar - genom direkt tillsats i bearbetningsapparaturen (t ex strängspruta, internblandare osv.) - som lösning eller smälta.

De sålunda erhållna stabiliserade polymerkompositionerna kan medelst vanliga metoder, t ex genom varmpressning, spinning, strängsprutning eller sprutgjutning, överfö- ras till formade föremål, tex till fibrer, folier, band, plattor, stegplattor, behållare, rör och andra profiler. i Uppfinningen avser sålunda ytterligare användningen av den föreliggande polymer- kompositionen till framställning av ett format föremål.

Av intresse är även användningen i flerskiktssystem. Härvid anbringas en polymer- komposition enligt uppfinningen med en relativt hög halt av stabilisator med formel I, ex- empelvis 1-15 viktprocent, i ett tunt skikt (10-100 um) på ett format föremål av en polymer som innehåller ringa eller ingen stabilisator med fonnel I. Anbringandet kan ske samtidigt med forrngivandet av grundkroppen, tex genom s k samextrudering. Anbringandet kan dock även ske på den färdigt formade grundkroppen, t ex genom laminering med en filrn eller beläggning med en lösning. Det yttre skiktet, respektive de yttre skikten av det färdiga föremålet fungerar som ett UV-filter, vilket skyddar det inre av föremålet mot UV-ljus. Det yttre skiktet innehåller företrädesvis 1-15 viktprocent, speciellt då 5-10 viktprocent av minst en stabilisator med formel I.

Användningen av föreliggande polymerkomposition till framställning av flerskikt- system, varvid de yttre skiktet eller skikten i en tjocklek av 10-100 um består av en poly- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc fszs 139 19 merkomposition enligt uppfinningen, medan det inre skiktet innehåller ringa eller ingen sta- bilisator med formel I, utgör därför ett ytterligare föremål för uppfinningen.

De sålunda stabiliserade polymererna utmärker sig genom hög väderbeständighet, framförallt genom hög beständighet mot UV-ljus. De behåller därigenom även vid använd- ning utomhus under lång tid sina mekaniska egenskaper, liksom även sin färg och sin glans.

Av speciellt intresse är användningen av de föreliggande föreningarna med formel I som stabilisatorer för överdrag, exempelvis för lacker. Ett föremål för uppfinningen utgör därför även sådana kompositioner, vilkas komponent A utgör ett filmbildande bindemedel.

Det föreliggande överdragsmedlet innehåller företrädesvis till 100 viktdelar fast bindemedel A 0,01-10 viktdelar B, speciellt då 0,05-100 viktdelar B, och främst 0,1-5 vikt- delar B. Även här är flerskiktsystem möjliga, varvid halten av föreningen med formel I (komponent B) kan vara högre i täckskiktet, exempelvis 1-15 viktdelar B, främst då 3-10 viktdelar B till 100 viktdelar fast bindemedel A.

Användningen av föreningen med formel I som stabilisator i överdrag medför den ytterligare fördelen, att delamineringen, dvs avskalning av överdraget från underlaget före- bygges. Denna fördel kommer speciellt ifråga vid metalliska underlag, ävenidå vid fler- skiktsystem på metalliska underlag.

Som bindemedel (komponent A) kommer i princip alla inom tekniken använda ifrå- ga, exempelvis sådana som beskrives i Ullmanns Encyclopedia of Industrial Chemistry, 5:e upplagan, vol. A18, sid. 368-426, VCH, Weinheirn 1991. Allmänt rör det sig om filmbil- dande bindemedel på basis av ett termoplastiskt eller termohärdbart harts, främst då ett ter- mohärdbart harts. Exempel på dessa är alkyd-, akryl-, polyester-, fenol-, melamin-, epoxid- och polyuretanhartser och deras blandningar.

Komponenten A kan utgöras av ett kallhärdbart eller varmhärdbart bindemedel, varvid en tillsats av en härdningskatalysator kan vara lämplig. Lämpliga katalysatorer som påskyndar genomhärdningen av bindemedlet synes exempelvis beskrivna i Ullmanns En- cyclopedia of Industrial Chemistry, vol. A18, sid. 469, VCH Verlagsgesellschaft, Wein- heim 1991. Överdragsmedel föredrages, vari komponenten A utgör ett bindemedel av ett funk- tionellt akrylatharts och ett tvärlänkriingsmedel.

\\SPB\VOL3\users\.\lKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 1523 139 Exempel på överdragsmedel med speciella bindemedel är de följande: 1. Lacker på basis av kall- eller varmtvärlänkbara alkyd-, akrylat-, polyester-, epoxid- eller melaminhartser eller blandningar av sådana hartser, eventuellt med tillsats av en härdningskatalysator; 2. Tvåkomponentpolyuretanlacker på basis av hydroxylgrupphaltiga akrylat-, poly- ester- eller polyeterhartser och alfatiska eller aromatiska isocyanater, isocyanurater eller polyisocyanater; 3. Enkomponentpolyuretanlacker pá basis av blockerade isocyanater, isocyanurater eller polyisocyanater, vilka under inbränningen deblockeras; 4. Tvåkomponentlacker pá basis av (poly)ketiminer och alifatiska eller aromatiska isocyanater, isocyanurater eller polyisocyanater; . Tvâkomponentlacker på basis av (poly)ketiminer och ett omättat akrylatharts eller ett polyacetoacetatharts eller ren metakrylamidoglykolatmetylester; 6. Tvåkomponentlacker på basis av karboxyl- eller aminogrupphaltiga polyakrylater och polyexpoxider; 7. Tvákomponentlacker på basis av anhydridgrupphaltiga akrylathartser och poly- hydroxi- eller polyaminokomponent; »_ 8. Tvåkomponentlacker på basis av akrylathaltiga anhydrider och polyepoxider; 9. Tvákomponentlacker på basis av (poly)oxazoliner och anhydridgrupphaltiga akrylathartser eller omättade akrylathartser eller alifatiska eller aromatiska isocyanater, iso- cyanurater eller polyisocyanater; . Tvåkomponentlacker på basis av omättade polyakrylater och polymalonater; 11. Terrnoplastiska polyakrylatlacker på basis av akrylathartser eller främmande förnätade akrylathartser i kombination med företrade melaminhartser; och 12. Lacksystem på basis av siloxanmodifierade eller fluormodiñerade akrylathart- ser.

Vid de föreliggande överdragsmedlen kan det även röra sig om strâlningshärdbara överdragsmedel. I detta fall består bindemedlet väsentligen av monomera eller oligomera föreningar med eteniskt omättade bindningar (förpolymerer), vilka efter pâförandet härdas genom UV- eller elektronstrålning, dvs överföres till en tvärlänkad, högmolekylär form.

Motsvarande system finnes beskrivna i den ovan nämnda publikationen, Ullmanns Encyclo- pedia of Industrial Chemistry, 5:e upplagan, vol. A18, sid. 451-453. I strâlningshärdbara \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\w0rd-dok\P33346-b.doc 523 139- 21 överdragsmedel kan föreningarna med formel I även användas utan tillsats av steriskt hind- rade aminer. Överdragsmedlet enligt uppfinningen innehåller företrädesvis förutom komponen- terna A och B som komponent C ett ljusskyddsmedel av typ steriskt hindrade aminer, 2-(2- hydroxifenyl)-1,3,5-triaziner och/eller 2-hydroxifenyl-2H-benstriazoler, exempelvis sådana som i den föregående listan angivits under punkterna 2.1, 2.6 och 2.8. Av speciellt tekniskt intresse är därvid en tillsats av 2-mono-resorcinyl-4,6-diaryl-1,3,5-triaziner och/eller 2- hydroxifenyl-2H-benstriazoler_ För uppnâende av maximal ljusbeständighet är främst en tillsats av steriskt hindrade aminer, såsom de som angivits i nämnda lista under 2.6, av intresse. Uppñnningen avser därför även ett överdragsrnedel, som förutom komponenterna A och B som komponent C innehåller ett ljusskyddsmedel av typen steriskt hindrade aminer.

Företrädesvis rör det sig därvid om ett 2,2,6,ó-tetraalkylpiperidinderivat som inne- håller minst en grupp med formeln RCHZ CH 3 RCHZ CH3 vari R betecknar väte eller metyl, speciellt då väte.

Komponenten C användes företrädesvis i en mängd av 0,05-5 viktdelar till 100 viktdelar av det fasta bindemedlet.

Exempel på tetraalkylpiperidinderivat som kan användas som komponent C kan återfinnas i EP-A-356 677, sid. 3-17, avsnitt a) till f). De nämnda avsnitten av denna EP-A betraktas som en del av föreliggande beskrivning. Speciellt lämpligt användes följande tetra- alkylpiperidinderivat: Bis-(2,2,6,ó-tetrametylpiperidin-4-yl)-succinat, Bis-(2,2,6,6-tetrametylpiperidin-4-yl)-sebacat, Bis-(l ,2,2 ,6,6-pentametylpiperidin-4-yl)-sebacat, Butyl-(3 ,5-di-tert. -butyl-4-hydroxibensyl)-malonsyra-di-(1 ,2 ,2 ,6,6-pentametyl- piperidin-4-yl)-ester, Bis-(1-oktyloxi-2,2,6,6-tetrametylpiperidin-4-y1)-sebacat, \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 22 Tetra(2 ,2 ,6,6-tetramety1piperidin-4-yl)-butan-1 ,2, 3 A-tetrakarboxilat, Tetra(1 ,2,2,6 ,6-pentametylpiperidin-4-yl)-butan-1 ,2,3 A-tetrakarboxilat, 2,2,4,4-tetramety1-7-oxa-3 ,20-diaza-21-oxo-dispiro[5. 1. 1 1.2]-heneikosan, 8-acety1-3-dodecy1-1,3,8-triza-7,7,9,9-tetrametylspiro[4,5]-dekan-2,4-dion eller en förening med formlerna R R I I R-NH-(cflzk-N-(cflgz-N-(CHQTNH-R \\SPB\VOL3\uscrs\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc '523 139 23 CH° CHS N ç4H9 / N NH N' L' \Y med R -_: CH3 C4H9' N , H36 CH3 HSC fi' CH3 CH, R R 01-13 I I I I R-N- (CHZg-N-(CHZ),N-(cflzk-N-R cH3 cfl3 ' N I fås» “TÅ N N - C113 N \ N CH; CH; med R = C4H9-N ; cH¿ cH3 CH3 T C33 cH3 o o CH, CH: -[- c-CHZ-cnz-c-o-CHZ-CHZ _ N 0 -}_ ; m cH3 C53 \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 24 m3 cH3 CH; C113 N cH3 cH3 H o N NÅN i.. lšN/I N (Cflflöí-N C113 ' CH, CPL; .N V CH3 .CH3 CH3 NH I NÅN 'P-k\ /L N N cH_3 / cH3 N cH3 H eller \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 -í--_- N (cH2)6-- N - cflz- Cizzi-_- . m CHJ CHS CHJ CH3 cHNcHcHNcn 3H33H 3 vari m betecknar ett värde från 5-50. Överdragsmedlet kan förutom komponenterna A, B och eventuellt C innehålla yt- terligare komponenter, tex lösningsmedel, pigment, färgämnen, mjukningsmedel, stabili- satorer, tixotropimedel, torkningskatalysatorer och/eller flythjälpmedel. Möjliga kompo- nenter utgöres exempelvis av sådana som beskrives i Ullmanns Encyclopedia of Industrial Chemistry, 5:e upplagan, vol. A18, sid. 429-471, VCH, Weinheirn 1991.

Möjliga torkningskatalysatorer, respektive härdningskatalysatorer utgör exempelvis organiska metallföreningar, aminer, aminogrupphaltiga hartser och/eller fosflner. Organiska metallföreningar utgöres exempelvis av metallkarboxylater, speciellt sådana av metallema Pb, Mn, Co, Zn, Zr eller Cu, eller metallkelater, speciellt sådana av metallerna Al, Ti eller Zr, eller metallorganiska föreningar, t ex tennorganiska föreningar.

Exempel på metallkarboxylater utgöres av stearaterna av Pb, Mn eller Zn, oktoa- terna av Co, Zn eller Cu, nafterna av Mn och Co, eller de motsvarande linoleaterna, resi- naterna eller tallaterna.

Exempel på metallkelater utgöres av aluminium, titan- eller zirkoniumkelater av acetylaceton, etylacetylacetat, salicylaldehyd, salicylaldoxim, o-hydroxiacetofenon eller etyl-trifluoracetylacetat, och alkoxiderna av dessa metaller.

Exempel på tennorganiska föreningar utgöres av dibutyltennoxid, dibutyltenn- dilaurat eller dibutyltenn-dioktoat.

Exempel pâ aminer utgöres främst av tertiära aminer, tex tribuylarnin, trietanola- min, N-metyl-dietanolamin, N-dimetyletanolamin, N-etylmorfolin, N-metylmorfolin eller diazabicyklooktan (trietylendiamin) liksom även deras salter.

Ytterligare exempel utgöres av kvarternära ammoniumsalter, t ex trirnetylbensy- lammoniumklorid.

Aminogrupphaltiga hartser utgör samtidigt bindemedel och härdningskatalysator.

Exempel på sådana är aminogrupphaltiga akrylat-sarnpolymerer.

Som härdningskatalysator kan även användas fosfiner, tex trifenylfosfin.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.doc 523 139 26 Hos de föreliggande överdragsmedlen kan det även handla om strålningshärdbara överdragsmedel. I detta fall består bindemedlet väsentligen av monomera eller oligomera föreningar med eteniskt omättade bindningar, som efter páförandet härdas medelst aktinisk strålning, dvs överföres till en tvärlänkad, högmolekylär form. Om det rör sig om ett UV- härdande system, innehåller detta i regel ytterligare en fotoinitiator. Motsvarande system finnes beskrivna i den ovan nämnda publikationen, Ullmanns Encyclopedia of Industrial Chemistry, 5:e upplagan, vol. A18, sid. 451-453. I strálningshärdbara överdragsmedel kan stabilisatorblandningarna enligt uppfinningen användas även utan tillsats av steriskt hindrade aminer. Överdragsmedlen enligt uppfinningen kan anbringas på godtyckliga underlag, ex- empelvis pá metall, trä, plast eller keramiska material. Företrädesvis användes de vid lacke- ring av bilar som täcklack. Om täcklacken består av tvâ skikt, av vilka det undre skiktet är pigmenterat och det övre skiktet icke är pigmenterat, så kan överdragsmedlet enligt uppfin- ningen användas för det övre eller det undre skiktet eller för båda skikten, men företrädesvis dock för det övre skiktet. Överdragsmedlen enligt uppfinningen kan anbringas på underlagen medelst de vanliga förfa- randena, exempelvis genom bestrykning, besprutning, gjutning, doppning eller elektrofores, se vidare Ullmanns Encyclopedia of Industrial Chemistry, 5:e upplagan, vol. A18, sid. 491- 500.

Härdningen av överdragen kan - allt efter bindemedelsystemet - genomföras vid rumstemperatur eller genom värrrming. Företrädesvis härdas överdragen vid 50-150° C, och pulverlacker även vid högre temperaturer.

De enligt uppfinningen erhållna överdragen uppvisar en framstående beständighet mot skadlig inverkan av ljus, syre och värme, och speciellt kan framhållas den goda ljus- och väderbeständigheten hos de sålunda erhållna överdragen, exempelvis lacker.

Ett föremål för uppfinningen utgöres därför även av ett överdrag, speciellt en lack, vilken genom tillsats av en förening med formeln I är stabiliserad mot skadlig inverkan av ljus, syre och värme. Lacken utgör företrädesvis en täcklack för bilar. Uppfinningen inne- fattar vidare ett förfarande för stabilisering av ett överdrag på basis av organiska polymerer mot skador genom ljus, syre och/eller värme, vilket kännetecknas av att man blandar en förening med formel I med överdragsmedlet, liksom även användning av föreningar med formel I i överdragsmedel som stabilisatorer mot skador genom ljus, syre och/eller värme.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc i523 139 27 Överdragsmedlen kan innehålla ett organiskt lösningsmedel eller en lösnings- medelsblandning, i vilken bindemedlet är lösligt. Överdragsmedlet kan dock även utgöra en vattenhaltig lösning eller dispersion. Bäraren kan även utgöra en blandning av ett organiskt lösningsmedel och vatten. Överdragsmedlet kan även utgöra en lack med hög halt av fast material (high solids-lack) eller kan vara fri från lösningsmedel (t ex pulverlack).

Pigmenten kan utgöra oorganiska, organiska eller metalliska pigment. Företrädes- vis innehåller de föreliggande överdragsmedlen inga pigment, och användes som klarlack.

Likaledes föredrages användning av överdragsmedlet som täcklack för tillämpning- ar inom bilindustrin, speciellt som pigmenterat eller opigmenterat täckskikt för lacken. An- vändning för därunder liggande skikt är dock även möjlig.

Stabilisatorn (komponent B) kan även utgöra en blandning av tvâ eller flera före- ningar med formel I.

När flera grupper med samma namn uppträder inom samma förening, så kan dessa vara lika eller och, inom ramen för de angivna betydelserna, vara olika.

En substituent halogen betecknar -F, -Cl, -Br eller -I, varvid föredrages -F, -Cl eller -Br, och främst -Cl.

Alkylfenyl avser med alkyl substituerad fenyl, och C7-CM-alkylfenyi innefattar ex- empelvis metylfenyl (tolyl), dimetylfenyl (xylyl), trimetylfenyl (mesityl), etylfenyl, propyl- fenyl, butylfenyl, dibutylfenyl, pentylfenyl, hexylfenyl, heptylfenyl, oktylfenyl.

Fenylalkyl avser med fenyl substituerad alkyl, och C7-CH-fenylalkyl innefattar ex- empelvis bensyl, ot-metylbensyl oc-etylbensyl, ouot-dirnetylbensyl, fenyletyl, fenylpropyl, fenylbutyl och fenylpentyl.

Glycidyl betecknar 2,3-epoxipropyl. n-alkyl eller alkyl-n betecknar en ogrenad alkylgrupp.

Med O obruten alkyl kan allmänt innehålla en eller flera heteroatomer, varvid syre- atomerna icke uppträder intill varandra. Företrädesvis binder en kolatom i alkylkedjan till högst en syraatom.

Grupperna Rl, Rz, R,, R,,, Rs, R6, Rs, RQ, Rm, RH, Ru, RB, RM, R” och RM som alkyl utgör inom ramen för den angivna definitionen grenad eller ogrenad alkyl, såsom me- tyl, etyl, propyl, isopropyl, n-butyl, sec-butyl, isobutyl, t-butyl, 2-etylbutyl, n-pentyl, iso- pentyl, l-metylpentyl, 1,3-dimetylbutyl, n-hexyl, 1-metylhexyl, n-heptyl, isoheptyl, l,l,3,3-tetrametylbutyl, l-metylheptyl, 3-mety1heptyl, n-oktyl, 2-etylhexyl, 1,1,3- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.doc 523 139 28 trimetylhexyl, 1,1,3,3-tetrametylpentyl, nonyl, decyl, undecyl, 1-metylundecyl, dodecyl, 1,1,3,3,5,5-hexametylhexyl, tridecyl, tetradecyl, pentadecyl, hexadecyl, heptadecyl eller oktadecyl. Företrädesvis är RI, Rz, Rs, Rs, Rs, Ru, Ru, Ru, Ru och Ru som alkylkortkedji- ga, tex C,-Cs-alkyl, och främst då Cl-Cs-alkyl, såsom metyl eller butyl. R,, Ru, Rs, Ru, Rs och Ru utgöres främst föredraget av metyl, etyl eller isopropyl.

RI, Ru, Rs, Ru, Rs, Ru, Rz, Ru, R, och Ru utgöres företrädesvis av H, C,-Cu- alkyl eller Q-Cu-alkoxi, och speciellt då av H, C,-C,,-alkyl eller Cl-Qs-alkoxi, och främst då av H, metyl eller metoxi. Av speciellt betydelse är föreningar med formel I, vari Rz, Ru, R, och/eller Ru betecknar fenyl.

Cs-Cs-alkyl betecknar främst metyl, etyl, isopropyl, n-butyl, 2-butyl, 2-metylpropyl eller tert-butyl.

R,, Ru, Rs, Ru, Rs, Rss, Rs, Ru, Rs, Ru och Rs som alkenyl innefattar inom ramen för de angivna betydelserna bland annat allyl, isopropenyl, 2-butenyl, 3-butenyl, isobutenyl, n-penta-ZA-dienyl eller S-metyl-but-Z-enyl, och Rs innefattar ytterligare bland annat n-oct- 2-enyl, n-dodec-2-enyl, iso-dodecenyl, n-oktadec-Z-enyl eller n-oktadec4-enyl. För Rz, Ru, Rs, Ru, R, och Ru är exempelvis även betydelsen vinyl möjlig.

R., utgöres företrädesvis av CZ-Cu-alkyl, fenyl eller CHZ-O-Ru, och speciellt då C2- Cu-alkyl eller CHZ-O-Ru, varvid Ru utgöres av fenyl, Cs-Cu-fenylalkyl, Cs-Cs- alkylcyklohexyl, Cs-Cu-cykloalkyl, Cs-Cu-alkyl eller med -O- bruten Cs-Cu-alkyl. R., som alkyl utgöres speciellt föredraget av Cs-Cu-alkyl, och främst då Cs-Cu-alkyl.

Ru utgör företrädesvis Cs-Cu-alkyl, cyklohexyl eller fenyl.

Ru bildar tillsammans med de därtill bundna kolatomerna en cykloalkylring, varvid före- drages cyklopentyl, cyklohexyl, cykloheptyl, cyklooktyl och cyklododecyl, och främst då cyklopentyl och cyklohexyl, Kompositioner enligt uppfinningen föredrages, i vilka i föreningen med formel I Ru Rs, Ru och Rss oberoende av varandra betecknar H, Q-Cs-alkyl, Cs-alkenyl, Cl-Cs- alkoxi, Cs-Cs-alkenoxi, -F eller -Cl; Rs, Rs, Rs, Ru, Ru och Ru oberoende av varandra betecknar H, Cs-Cs-alkyl, Cs-Cs-alkenyl, Cl-Cs-alkoxi, Cs-Cs-alkenoxi, fenyl, -F, -Cl, eller -CN; Rs betecknar C,-Cu,-alkyl eller fenyl; Rs betecknar H, C,-Cu-alkyl, Cs-Cs-alkenyl, cyklohexyl, Q-Qs-alkylcyklohexyl, fenyl, nor- born-2-yl, norbom-5-en-2-yl, norborn-2-metyl, norborn-5-en-2-metyl eller Cs-Cu-fenyl- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc ' 523 139 29 alkyl, och det fall då Z utgör en grupp med formel II, ytterligare innefattar med O bruten Cz-Cw-alkyl; R., utgör CfCM-alkyl eller med O bruten C,-C,4-alkyl eller fenyl; RH, betecknar H, CVCH-alkyl, Cl-Cn-alkoxi, fenoxi, fenyl, C7-CH-fenylalkyl, cyklohexyl, Q-CH-cyklohexylalkyl, norbornyl, norbornenyl, l-adamantyl eller fenyl-NH-; RW utgör väte eller har någon av betydelserna för Ró; och R", utgör Q-Cw-alkylen.

Speciellt föredrages kompositioner enligt uppfinningen, i vilka i föreningen med formel I Ró betecknar Cl-Cw-alkyl; Rs betecknar Cl-Cw-alkyl, C3-alkenyl, cyklohexyl, metylcyklohexyl, fenyl eller bensyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formel II, ytterligare innefattar med O bruten CS-Cß- alkyl; Rg betecknar Cz-CM-alkyl eller med O bruten C,-C,4-alkyl eller fenyl; Ru, betecknar Q-CU-alkyl, Cl-Cn-alkoxi, fenyl, C7-CU-fenylalkyl, cyklohexyl eller fenyl- NH; Rm betecknar väte eller av någon av betydelserna för Rfi; och R", utgör Q-Cw-alkylen.

Av speciell betydelse är kompositioner enligt uppfinningen, i vilka i föreningen med formel I R,, Rs, RU och RU oberoende av varandra betecknar H, Cl-Cfalkyl; Rz, RS, R4, Ru, RU och RM oberoende av varandra betecknar H, C,-C4-alkyl, metoxi, fenyl, -F, -Cl, bensyl eller -CN; m betecknar ett tal ur området från 1-8; RÖ betecknar CI-Cló-alkyl; Rs betecknar C,-C,5-alkyl, Cyalkenyl, cyklohexyl eller fenyl, och i det fall när Z utgör en grupp med formel III, ytterligare innefattar med O bruten Q-CU-alkyl; RQ betecknar Cz-Cg-alkyl eller med O bruten Q-Cn-alkyl; RK, betecknar Cl-Cfl-alkyl, Q-Cn-alkoxi eller cyklohexyl; Ru, betecknar väte eller har någon av betydelserna för Rfi; och RH, betecknar C3-C6-alkylen.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 Främst föredrages kompositioner enligt uppfinningen, i vilka i föreningen med formel I R,, Rz, Rs, R4, RS, RU, Ru, RU, RM, RM och Ru oberoende av varandra betecknar H eller metyl; R, och R” oberoende av varandra betecknar en grupp med någon av forrnlerna IV, V eller VI, varvid m har värdet 1; Rfi betecknar Q-Cs-alkyl; Rs betecknar Cl-Cw-alkyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formel II, ytterligare inne- fattar med O bruten Q-Ca-alkyl; RQ betecknar CHZ-O-Rlg; Rw betecknar CVCW-alkyl eller Cz-Cg-allcoxi; Ru, betecknar väte eller CVCB-alkyl Ru, betecknar C,-C6 -alkylen och Rw betecknar Cz-Cß-alkyl.

Framställningen av föreningarna med formel I kan genomföras i analogi med någon av de i EP-A-434 608 eller i publikationen av H. Brunetti och C.E. Lühti, Helv. Chirn.

Acta 55, 1566 (1972) angivna metoderna medelst Friedel-Crafts-addition avhalogentriaziner till motsvarande fenoler. Därtill kan anslutas en ytterligare omsättning enligt kända metoder till föreningar med formel I, vari R, icke är väte. Sådana omsättningar och förfaranden är exempelvis beskrivna i EP-A434 608, sid. 15, rad 11, till sid. 17, rad 1.

Lämpligen utgår man för frarnställning av föreningarna med formel I ifrån en ekvi- valent av en förening med formel (A) N f' (A) Ä Å R' N Z- Ri H2 vari R' betecknar en grupp med formeln a Ra R,, Rz, R3, R_, och Rsi Rs H4 vart fall har de tidigare för formel I angivna betydelserna, och Z' har samma betydelse om R' eller betecknar klor, och bringar denna att reagera med en (vid Z' =R'), respektive tvâ (vid Z' =Cl) ekvivalenter resorcinol.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 31 Omsättningen genomföres på i och för sig känt sätt, genom att edukterna i ett inert lösningsmedel i närvaro av vattenfri AlCl3 bringas till reaktion. Aluminiumtriklorid och resorcinol användes därvid lämpligen i överskott, och exempelvis kan aluminiumkloriden användas i 5-15% molärt överskott och fenolen i 180%, speciellt då i 5-20% molärt över- skott.

Som lösningsmedel kommer exempelvis i fråga kolväten, klorerade kolväten, SO- eller SOz-grupphaltiga kolväten eller nitrerade aromatiska kolväten, varvid föredrages hög- kokande kolväten, såsom ligroin, petroleter, toluen eller xylen eller sulfolan.

Temperaturen är i allmänhet icke kritisk, och oftast arbetar man vid temperaturer som ligger mellan 20°C och lösningsmedlets kokpunkt, exempelvis mellan 50 och 150°C.

Upparbetningen kan ske medelst gängse metoder, t ex genom extraktions- och separations- steg, filtrering och torkning, och vid behov kan ytterligare reningssteg genomföras, t ex omkristallisation.

Fria fenoliska hydroxylgrupper hos omsättningsprodukten i p-ställning till triazin- ringen kan därefter på känt sätt företras.

Sålunda kan föreningar med formel I, vari R, och eventuellt R” betecknar en grupp med formel IV [F16 O - CE - - OR8 (IV) Rs med fördel framställas genom omsättning av nämnda fenoliska mellanprodukt med en alka- lihalogenererad ester med formeln IV-Hal IIIIÖ O 1 Hal- C -_ IC -- ORs | Rs (IV-Hal) Hal betecknar en halogenatom, t ex Cl eller Br, varvid Br föredrages, och de övriga beteck- ningarna har tidigare angivna betydelserna. Reaktionen genomföres lämpligen i närvaro av ett syrabindande medel och ett lämpligt lösningsmedel. Det är fördelaktigt att använda apro- tiska lösningsmedel, t ex diglymer. Som syrabindande medel har bland andra karbonater och bikarbonater, såsom K2CO3, visat sig vara lämpliga.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.d0c 523 139 32 Föreningar med formel I, vari R, och eventuellt R” betecknar en grupp med form- lerna V eller VI 0 -cH-cH-o-ë-R \ / 1° (V) Ris 9 '(CH2)'l__nçH' O " C ""' RIO Rs framställes lämpligen över en alkohol som vidare mellanprodukt och följande förestring.

För det första reaktionssteget, framställningen av alkoholen, erbjuder sig därvid bland annat följande metoder: i) Omsättning av den nämnda fenoliska mellanprodukten med en halogenererad alkohol med formeln VI-Hal Ha* (C195 çH- oH (VLHaD Ro vari m i fonnel VI-Hal betecknar ett tal inom området 1-12. Hal betecknar en halogenatom, t ex Cl eller Br, varvid Br föredrages, och de övriga beteckningarna har tidigare angivna betydelser. Reaktionen genomföres lämpligen i närvaro av ett syrabindande medel och ett lämpligt lösningsmedel, tex diglymer. Som syrabindande medel har bland andra hydroxi- der, karbonater och bikarbonater, exempelvis KOH eller KZCO3, visat sig vara lämpliga. ii) Omsättning av nämnda fenoliska mellanprodukt med en epoxid med någon av fonn- lema V-Ep eller VI-Ep 0 cfl/ \cn \ , (V-EP) Ris O / \ CHF CH (VI-Hp) Ro Reaktionen genomföres lämpligen i närvaro av en passande katalysator, exempelvis ett kvaternärt ammonium- eller fosfoniumsalt, exempelvis alkyltrifenylfosfoniumhalogeni- der, tetraalkylammoniumhalogenider eller dialkylfenylammoniurnhydrohalogenider. Epoxi- den VI-Ep kan exempelvis utgöra en glycidylförening med formeln VI-Gly o CHQ-icn- cnzo - a; (VLGW) \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc rszs 139 33 vari RQ' utgöres av C,-C,,-alkyl. iii) Omsättning av nämnda fenoliska mellanprodukt med ett karbonat med formeln VI-Cb O CHE I >=0 (wcm RQ* O under värmning och avspjälkning av C02. Även denna reaktion genomföres lämpligen i närvaro av passande katalysatorer, exempelvis kvaternära ammoniumsalter.

Vid de nämnda reaktionerna genomföres värmning ofta till ett temperaturorriráde av 80-200°C, lämpligen i närvaro av ett passande lösningsmedel, t ex ett aprotiskt lösningsme- del. Exempelvis kan reaktionen ii) genomföras med trifenyletylfosfoniumbromid vid 150°C i mesitylen.

Förestringen av den alifatiska OH-gruppen kan exempelvis åstadkommas genom omsättning med syraklorider eller anhydrider med formlerna V-Ac eller V-An o Q-Ö-am W^° 0:9/ \c=o I I (VND Rw Rio varvid lämpligen användes en basisk katalysator och ett passande lösningsmedel. Oftast ar- betar man vid temperaturer över 20-25°C, exempelvis inom omrâdet 50-150°C. Som kataly- satorer lämpar sig bland andra tertiära aminer, exempelvis trietylamin eller pyridin, varvid företrädesvis endast katalytiska mängder av amin användes. Som lösningsmedel användes lämpligen en opolär, aprotisk förening, t ex ett kolväte med lämpligt kokomráde, såsom toluen eller xylen.

Utgångsföreningar med formeln A kan exempelvis framställas genom omsättning av cyanurklorid med en motsvarande substituerad fenylmagnesiumhalogenid (Grignard- reaktion). Reaktionen kan likaledes genomföras på känt sätt, exempelvis i analogi med det i EP-A-577 559 beskrivna förfarandet. :ör detta framställes först genom omsättning av en H1 2 förening med formeln X' H3, vari X' betecknar Cl eller Br, med metalliskt \\SPB\VO1.3\users\MKI.\DOK\word-d0k\P33346-b_doc 523 139 34 magnesium i en eter, exempelvis i dietyleter eller tetrahydrofuran (THF), fenylmagnesium- halogeniden. Detta reagens omsättes därefter med cyanurklorid till föreningen med formel (A), och företrädesvis genomföres detta under uteslutande av syre och fuktighet, exempelvis under kväve. Den följande upparbetningen kan även genomföras på känt sätt, t ex genom spädning med ett organiskt lösningsmedel, exempelvis toluen, hydrolys av återstående fenylmagnesiurnhalogenid med vattenhaltig HCl, samt frånskiljande, torkning och indriv- ning av den organiska fasen.

Utgángsföreningarna med formel (A) kan även framställas genom Fridel-Crafts n, F12 reaktion mellan en förening med formeln H3 och AlCl, och cyanur- klorid, exempelvis på analogt sätt som det i GB-A-884 802 beskrivna förfarandet.

Vid föreningarna med formel I är det till största delen fråga om nya föreningar. Ett föremål för uppñnningen utgöres därför även av en förening med formel I' o - R7 AM Ra i /k / N Z Rs n, R Rs ~ (v) 2 vari Z betecknar en grupp med formel II' 311 H12 H15 H14 \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc :523 139 eller en grupp med formeln III' Ho (III”) van R,, Rs, RH och RU oberoende av varandra betecknar H, C,-C,2-alkyl, CfCó-alkenyl, Cl-Cn- alkoxi, Cs-Có-alkenyloxi, halogen eller -CN; Rz, R,, R4, Ru, RU och RM oberoende av varandra betecknar H, H, Cl-Cn-alkyl, Cz-Cs- alkenyl, Cl-Cn-alkoxi, C3-C6-alkenyloxi, fenyl, halogen, trifluormetyl, Q-CU-fenylalkyl, fenyloxi eller -CN; R7 och R” oberoende av varandra betecknar en grupp med någon av forrnlerna IV', V' eller VI' Ris i f? - C _ C - ORS (up) Ra O -CH - CH- O - C - R , \ / *° (V ) Ris 9 O °' C _ Rio Rs» vari m betecknar ett tal inom omrâdet 1 till 12; RÖ betecknar Cl-Cm-alkyl, -COORS eller fenyl; Rs betecknar H, Cl-Cm- alkyl, C3-C,8- alkenyl, CS-Clz-cykloalkyl, Cl-Cfalkylcyklohexyl, fenyl, Q-CM-alkylfenyl, Có-Cls-bicykloalkyl, CG-Cß-bicykloalkenyl, Có-Cß-tricykloalkyl, Có-Cls-bicykloalkyl-alkyl eller Q-CH-fenylalkyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formel H, ytterligare innefattar med O bruten Cz-Cm-alkyl; R., betecknar Cz-CM-alkyl eller fenyl, eller betecknar C l-CM-alkyl, vilken är substituerad med fenyl, fenoxi, Q-Cfalkylcyklohexyl, CfQ-alkylcyklohexyloxi, Cs-Cn-cykloalkyl eller Cs-Cn-cykloalkoxi; \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 36 Ru, betecknar H, CFCH-alkyl, Q-Cn-alkoiti, fenoxi, fenyl, Q-CH-fenylalkyl, C7-C,,,- alkylfenoxi, Q-Cn-fenylalkoxi, Có-Cu-cykloalkyl, C,-Cfalkyl-cyklohexyloxi, Có-Cu- cykloalkoxi, Q-CH-cyklohexylalkyl, Q-CH-cyklohexylalkoxi, Có-Cls-bicykloalkyl, Có-Cß- bicykloalkenyl, Q-CU-cyklohexylalkoxi, Có-Cß-bicykloalkyl, Có-Cß-bicykloalkenyl, C6- Cß-tricykloalkyl, Có-Cß-bicykloalkoxi, Có-Cß-bicykloalkenyloxi, Có-CU-bicykloalkoxi eller fenyl-NH- ; och Rw har någon av betydelserna för Ró, och i det fall då Z utgör en grupp med formel II, även innefattar väte; och Ru, betecknar Q-Cm-alkenyl, varvid sådana föreningar uteslutes, i vilka Z utgör en grupp med formel III och R, och Rs båda betecknar alkyl, liksom även sådana, vari R, eller RU utgöres av fenyl och R, eller RU betecknar en grupp med formel VI' eller RM utgöres av väte.

Föredragna föreningar enligt uppfinningen utgöres inom ramen för de för formel I' angivna betydelserna av samma som i det föregående angivits för formel I, och av motsva- rande intresse är vidare föreningar enligt uppfinningen med formel I', vari R,, Rs, RH och RU oberoende av varandra betecknar H, Cl-Cfalkyl, Cfalkenyl, CVC,- alkoxiQ-Có-alkenyloxi, -F eller -Cl; Rz, R3, R4, Ru, RU och RM oberoende av varandra betecknar H, C,-C,,-alkyl, C3-C6-alkenyl, Cl-Cfalkoxi, Q-Có-alkenyloxi, fenyl, -F, -Cl eller -CN; R6 betecknar C,- 16-alkyl eller fenyl; Ra betecknar H, Cl-Cm-alkyl, CfCs-alkenyl, cyklohexyl, Cl-Cd-alkylcyklohexyl, fenyl eller Q-Cn-fenylalkyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formel II, ytterligare innefattar med O bruten Cz-Cw-alkyl; R, betecknar Cz-Cn-alkyl, Ru, betecknar H, Cl-CW-alkyl, Q-Cn-alkoxi, fenoxi, fenyl, Q-Cn-fenylalkyl, cyklohexyl, Q-Cn-cyklohexylalkyl eller fenyl-NH; RIG har någon av betydelserna för Rs, och i det fall då Z utgör en grupp med formel II, yt- terligare innefattar väte; och Rm utgöres av Cm-Cw- alkylen.

Speciellt föredrages föreningar enligt uppfmningen med formel I', vari Ró betecknar C,-C,6-alkyl; Rs betecknar C,-C,8-alkyl, C3-alkenyl, cyklohexyl, fenyl eller bensyl, och i det fall då z ut- gör en grupp med formel II, ytterligare innefattar med O bruten Q-Cu-alkyl; \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc i 523 139 37 Ru, betecknar C,-C,,-alkyl, Cl-Cn-alkoxi, fenyl, Q-CH-fenylalkyl, cyklohexyl eller fenyl- NH, och Rm utgöres av Q-Có-alkylen.

Av speciell betydelse är föreningar enligt uppfinningen med formel I', vari R,, RS, RH och RU oberoende av varandra betecknar H eller C,-C4-alkyl; RZ, R3, R4, Ru, RI, och RM oberoende av varandra betecknar H, C,-C4-alkyl, metoxi, fenyl, -F, -Cl, bensyl eller -CN; m betecknar ett tal inom omrâdet från 1 till 8; R, betecknar C,-C,,«,-alkyl; Rs betecknar Q-CU-alkyl, Cfalkenyl, cyklohexyl eller fenyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formel II, ytterligare innefattar med O bruten Q-Cß-alkyl; RQ utgöres av CZ-Cs-alkyl; Ru, betecknar C,-C,,-alkyl, C,-C,2-alkoxi ellercyklohexyl, och Rw utgöres av Cs-Cå-alkylen; och främst då sådana, vari R,, R, RH och RB oberoende av varandra betecknar H eller metyl; och Rz, R4, Rs, Ru. RM, och RU betecknar H; ö R, och R” oberoende av varandra betecknar en grupp med någon av fonnlerna IV, V eller VI, vari m har värdet 1; Rf, betecknar C,-C8-alkyl; Rs betecknar C,-C,0- alkyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formel II, ytterligare in- nefattar med O bruten Cj-Cs-alkyl; R., betecknar Cz-Cs-alkyl; RK, betecknar C,-C,,-alkyl eller Cz-Cz-alkoxi, och Ru, utgöres av Cj-Có-alkylen.

Uppflnningen avser vidare kompositioner som innehåller A) ett mot inverkan av ljus, syre och/eller värme känsligt organiskt material och B) som stabilisator en förening med formel I', liksom även ett förfarande för Stabilisering av organiska material mot inverkan av ljus, syre och/eller värme, vilket kännetecknas av att man i dessa som stabilisator inblandar en före- ning med formel l', liksom även användning av en förening med formel I' som stabilisator mot inverkan av ljus, syre och/eller värme.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\w0rd-dok\P33346-b.d0c 3523 139 38 Sådana material som enligt uppfinningen kan stabiliseras genom en tillsats av en förening med formel I' kan exempelvis utgöras av oljor, fetter, vaxer, fotografiskt material, kosmetika eller biocider. Av speciellt intresse är användningen i polymera material, såsom de föreligger i plaster, gummin, bestrykningsmedel eller bindemedel. När det för det mate- rial som skall stabiliseras rör sig om fotografiskt material, så är dess uppbyggnad företrä- desvis så som beskrives i US-patent US 5538840 från spalt 25, rad 60, till spalt 106, rad 35, och användningen av föreningen enligt uppfinningen med forrnel I' sker analogt som an- vändningen av den i US 5538840 beskrivna föreningen med formel I, resp. därav framställa polymerer, varvid de nämnda delarna av US 5538840 betraktas som en del av föreliggande beskrivning.

De följande föreningarna utgör exempel på föreningar med formel I, varvid suffixet -n i vart fall betecknar en rakkedjig grupp, och suffixet -i en blandning av olika isomera grupper: \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc W (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (3) (9) (10) (11) (12) (13) (14) WW :vwwwwwwwwwpu (141)R = (142)R = (143)R = .523 139 39 cH(cH3)-co-o-cH3 cmcng-co-o-czfls cmqHg-co-acsn” CH(c2H,-)-co-o-cnzcnz-o-czns Cfflqflrrn-co-o-csnl, CH(c.,H9-n)-co-o_c8r1,, cfacßflß-nyco-o-QHS CH(C6H,3-n)-co-o-cH2-cH(cH,)2 Cmcóflß-ln-co-o-csflw-i CH(c6H,_,,-n)-co-o-CHZ-CHQHS» CH(c6H,ïln-co-o-CHZCHZ-o-czns CHz-CPKCH;0-C4H9-nyo-c0-cr13 CHZ-cmcnz-o-c4fg-n)-o_co-c(cn,)3 CH;-cH(cH2-o-c4H.,-n)-o-co-c1lugn o H --cH-cH-o-c--cH3 Ü 0 ll - cH-cH-c-c -CSHWH Ü 0 ll '__ CH* O __- C -- CnHzyn \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.doc (mm = (1491: = (mm = (mm = (15) (16) (17) (13) (19) (20) (21) (22) (23) (24) (25) O I u FUWFUFUFUFUWWWWFU ll 523 139 40 CH, 0 I I! -ctz-c-o-CZHS CH3 0 c H 2 5 -cH-cH-o-É-o/ cflz-crflcnz-o-QHQ-fn-o-co-o-QHS cH2-cH(cH2-o-c,,H9-n)-o-co-o-qng-n ons N/ N OH O-R cHæHg-co-o-QHS cfuczng-co-o-csnl, cfuqnffg-co-o-CSHI, cH(c4H.,-n)-co-o-c8H1, cmcónß-fg-co-o-CZHS cH(c6H13-n)-co-o-c8H,,-i cmcónlylg-co-o-CHZ-czuczflgz cmcófl,ynyco-o-CHZCHZ-o-QHS cH2-cH(cH2-o-c4H9-n)-o-co-CHS CHTCHæHZ-o-c4H9-n)-o-co-c(cH3)3 cH2-cH(cH2-o-c,,fn,-n)-o-co-c,lags-n \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc (26) (27) (28) (29) (30) (31) (32) (33) (34) (36) (37) (33) (39) R R R R R R R R R R R R R (1s1)R = (152)R = (1s3)R = 054m = > 523 139 41 ons cna CH3 N / N OH Cfxcng-co-o-clns CPKCzHg-co-o-csn” CPKCßflv-fo-co-o-CSH” CIKQHQ-rn-co-o-csnl, cHfcsfl 13'f1)'C0-0-QH5 CH(C6H,3-11)-co-o-cH2-<:H(cH3)2 CH(C6H, 3-n)-co-o-c8H1,-i CH(C6H1B-m-co-o-cnz-cfugnsk CH(C6H13-11)-co-o-cH2cH2-o-ç¿H5 CH(C9H19'11)'C0-0-C¿H5 GHz-CPKCHZ-O-QHQ-nyo-co-CH, CH2-CH(CH2-0-C4H9-n)-o-co-c(cH,)3 CH2-CH(CH2-0-c4H9-n)-o-co-cl ,H2_,,-n o -cH-cH-o-'c'_<;H3 o ll -cH-cH-o_-c__<;5H“_,, O H |CH3 O || CHS \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\w0rd-dok\P33346~b.doc (1ss)R = (1s6)R = (157)R = R-O (40) (45) (46) (47) (43) (52) (53) (54) WFUWFUFUFUFUW (161)R = (162)R = (163)R = (164)R = 523 139 42 o -cH-cH-o-É_o CH,cfucnz-o-QHQ-nyo-co-o-CZHS cH2-cH(cH2-o-c4H.,-n)-o-co-o-qflyn / C2H5 oH N/N Û/KN crucflg-co-o-CZHS cfuqnç-fg-co-o-czns cH(c4H9-n)-co-o-cH(cH3)2 cH(c_,H.,-n)-co-o-c4rI9-n cfxcgflw-fg-co-o-CQHS cH2-cH(cH2-o-c41¶9-nyo-co-cns cH2-cH(cH2-o-c4H9-n)-o-co-QCHS), C112-cmcnz-o-qng-nyo-co-c1IHß-n OH O-R < > o ll -_cH-cH-o-c-cH3 o ll \\SPB\VOL3\uSers\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 9523 139 43 (iesm = ° C2H5 --CH~CH-Û~*-ä--Û/ (1Ö6)R = CH2-CH(CH2-Û-C4H9-n)-O-C0-Û-C2H5 = CHZ'CH(CH2'O°C4HQ'Û)'O'CO°O'C4HQ'H De följande exemplen beskriver uppfinningen ytterligare, dock utan att utgöra nâ- gon begränsning. Däri avses med delar viktdelar och procenttal viktprocent, och när i ett exempel rumstemperatur nämnes, avses därmed en temperatur inom området 20-25°C. Vid lösningsmedelsblandningar, tex för kromatografi, är volymdelar angivna. Dessa angivelser gäller i samtliga fall, såvida inga andra angivelser göres.

Följande förkortningar användes: THF Tetrahydrofuran abs. vattenfri Smp. smältpunkt resp. smältoniráde NMR kärnmagnetisk resonans Torr = mmHg (1 Torr motsvarar ca 133 Pa) A Framställnin sexem el Exempel A1: 2,4-difenyl-6-(2-hydroxi-4-[(1-metoxikarbonyl)etoxi]-fenyl)-1,3,5-triazin En suspension av 20,0 g (0,0596 mol) 2,4-difenyl-6-(2,4-dihydroxifenyl)-l,3,5- triazin, 8,1 g (0,0586 mol) vattenfri K2CO3 (Merck, 99 %), 0,3 g (1,8 mmol) kaliumjodid (Merck, 99,5 %) i 100 ml dietylenglykoldirnetyleter (diglym, Fluka, 99,5 %) värmes under kvävgas till 60°C. 10,3 g (61,9 mmol) 2-brompropionsyrametylester (Fluka, 99 %) tillsät- tes. Under omrörning värrnes under en tid av 16 timmar till 110°C. Efter filtrering och in- dunstning av filtratet i rotationsindunstare erhålles 27,3 g råprodukt, vilken efter omkristal- lisation ur 80 ml etylcellosolv (2-etoxietanol) och 14 timmars torkning vid 100°C/Torr ger 18,5 g titelprodukt (förening 1) med formel CH, o I ø-cH-c-o-ci-i, \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 44 Smp. 140-142°C Medelst samma metod framställes föreningarna 2-11, 15,22, 26-36 och 40-48 i följande tabell Al, varvid den motsvarande fenolföreningen i vart fall omsättes med den angivna halogeniden. Vid användningen av bisresorcinyledukten för föreningarna 40-51 användes dubbla mängden av den angivna halogenföreningen. Râprodukten renas antingen så som beskrivits ovan genom omkristallisation ur etylcellosolv (reningsmetod U) eller me- delst pelarkromatografl (kiselgel 60, 230-400 mesh, eluering med toluen/etylacetat i volym- förhållandet 9: 1)(reningsmetod C). De som karakterisering angivna smältomrâdena är ut- tryckta i °C, och andra storheter för karakterisering finnes betecknade i spalten. Analysdata återger de funna värdena i viktprocent.

\\SPB\VOL3\uscrs\MKL\DOK\word~dok\P33346-b.doc = 523 139 Tabell A1: Framställning av föreningarna 2-11, 15-22, 26-36 och 40-51 Nr Edukt Rening Smp. eller Analys karakteri- (funnet) serat % C % H % N (2) BrCH(CH3)COOC2I-I5 137- 140°C 70,55 5,29 9,58 (3) BrCH(C3I-I5)COOC3H17 73,76 7,10 7,19 (4) BrCH(C2H5)COOCI-13CH2OC3H5 98- 104°C 69,99 5,99 8,43 (5) BrCH(C3H-,-n)-CO-O-C8H,7 74,02 6,91 7,38 (6) BrCH(C4H9-n)-CO-O-C3H17 74,24 7,36 6,97 (7) BrCH(C6H| 3-n)-CO-O-C2H5 120- 1 22°C 72,99 6,37 7,87 (8) BICH(C6H13-n)COOCH_-¿CH(CH3)2 87-93 °C 73,64 7,09 7,87 (9) BrCH(C6H 1 3-n)-CO-O-C8H17-i 74,75 7,71 6,91 (10) BrCH(C6H13-n)COOCH2CI-I(C¿H5)2 79~82°C 74,19 7,25 7,41 (1 1) BrC1-1(C6Hß-MCOOCHZCHZOQH; 104-109°C 71,6 6,82 7,41 (15) Bfcmcng-co-o-czn, (16) BrCH(C21-I5)-CO-O-C8H17 74,24 7,47 6,88 (17) BrCH(C3H-,-n)-CO-O-C8H17 74,36 7,43 7,09 (18) BrCH(C4H9-n)-CO-O-C8H¿ 7 1 74,60 7,72 6,53 (19) BrCI-I(C6H13-n)-CO-O-C¿H5 138-140°C 73,30 7,00 7,72 (20) BrCH(C¿H13-n)-CO-O-C3H17-i 75,27 8,15 6,28 (21) BrCH(C6H13-n)COOCH2CH(CZ¿H5)2 92-94°C 74,37 7,66 6,79 (22) BrCH(C6H13-n)COOCH2CH2OC2I-I5 1 18-121 °C 71,78 7,30 7,06 (26) BrCH(CH3)-CO-O-C¿H5 120-122°C 72,43 6,54 8,38 (27) BrCH(C-_,H5)-CO-O-C8H17 74,99 7,78 6,74 (28) BrCH(C3H7-n)-CO-O-C8H17 75,25 7,83 6,42 (29) BICH(C4H9-n)-CO-O-C8HI7 75,11 7,96 6,39 (30) BrCH(C6H13-n)-CO-O-C¿H5 94-95 °C 74,32 7,50 7,51 (31) BrCH(C¿H13-n)COOCH2CH(CH3)2 74,60 7,82 6,77 (32) BrCH(C6H13-n)-CO-O-C8H17-i 75,28 8,25 6,20 (33) Bfcmcón,yfncoocflzcfuqns), 75,15 7,95 6,76 (34) BrCH(C6H13~n)COOCH_-¿CH3OC¿H5 87-90°C 72,58 7,48 6,66 (36) BrCH(C9H19-n)-CO-O-C¿H5 74,18 7,76 6,78 (40) BrCH(CH3)-CO-O-C¿H5 13 1- 145 °C 64,63 5,47 7,07 (45) BrCH(C4H9-n)-CO-O-QH5 67,03 6,83 6,05 (46) BrCH(C4H9-n)-CO-O-CH(CH3)2 68,55 6,97 6,04 (47) BrCH(C4H9-n)-CO-O-C4H9-n 69,03 7,16 5,60 (48) BrCH(C9H19-n)-CO-O-C_,H5 70,55 8,29 4,90 \\SPBWOL]\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 46 Edukt för föreningarna 37-39 (EP-A-434608, exempel 1) 23,8 g (0,06 mol) 2-(2,4-dihydroxifenyl)-4,6-bis-(2,4-dimetylfenyl)-1,3,5-triazin (framställd enligt US-A-3244708, exempel 16) dispergeras i 300 ml xylen. 12,1 g (0,09 mol) 97- procentig butylglycidyleter och 0,75 g (0,006 mol) dimetylbensylamin tillsättes och bland- ningen värmes under áterflöde. Efter 5 timmar kyles den bruna lösningen och filtreras ge- nom 100 g silikagel. Den gula lösningen koncentreras, och återstoden omkristalliseras ur hexan/toluen. Man erhåller 27,3 g 2-[2-hydroxi-4(3-butoxi-Z-hydroxipropyloxi)-fenyl]-4,6- bis(2,4-dirnety1fenyl)-1,3,5-triazin (= 86 %) med smältpunkten 80-83°C.

På analogt sätt erhålles edukterna för föreningarna 12-14, 23-25 och 52-54 med formeln Af n, NÅN oH \ I N I| I / F13 G31 Edukt för förening AI- Rz R3 RI nr , 12-14 FCHYI H H -CH2-CH(OI-I)-CH3-O-C4H9-n 23-25 P-IOIYI H CH3 -CH2-CH(OP{)-CH2-O-C4H9-n 37-39 m-XYIYI CH3 CH3 -CH2-CH(OI-{)-CH2-0-C4H9-n 52-54 Fenyl OH = OR] -CH2-CH(OH)-CH2-O-C4H9-n Exempel A2: Föreningarna 12, 23, 37 och 52 En blandning av 20,0 g (31,6 mmol) 2-fenyl-4,6-bs[2-hydroxi-4(3-butoxi-2- hydroxipropyloxi)-fenyl]-1,3,5-triazin, 7,4 g (94,8 mmol) acetylklorid (Fluka, 99 %) och 0,8 g (10 mmol) pyridin i 250 ml toluen (Fluka, 99,5 %) ornröres under kvävgas och hâlles i 14 timmar vid 60°C.

Efter avkylning avdrives lösningsmedlet i rotationsindunstare, och råprodukten re- nas medelst pelarkromatograñ (kiselgel 60, 230-400 mesh, eluering med petroleumeterl- etylacetat [2:1]). Härved erhålles 2-fenyl-4,6-bis[2-hydroxi-4(3-n-butoxi-2-acetyloxi- \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-d0k\P33346-b.doc fszs 139 47 propoxi)-feny1]-1,3,5-triazin (förening 52) som huvudfraktion, vilken under 2 timmar torkas vid 80°C/0,01 torr.

Medelst samma metod erhålles föreningarna 12, 23 och 37 i följande tabell A2, varvid den motsvarande fenolföreningen i vart fall omsättes med den angivna halogeniden under en långsträckt reaktionstid av 70 timmar. Vid användning av monoresorcinyl-edukter- na användes halva mängden av den angivna halogenföreningen. De som karakterisering an- givna smältorrrrådena är uttryckta i °C, och andra storheter för karakterisering angives i spalten.

Analysdata återger de funna mängderna i viktprocent Tabell A2: Karakterisering av föreningarna 12, 23, 37 och 52 Nr. Smp. eller Analys (funnet) karakterisering % C % H % N (12) 108-110°C 70.09 6,21 8,12 (23) 104-108°C 70,70 6,57 i 7,72 (37) 71,55 7,15 6,99 (52) 65,13 6,65 5,71 Exempel A3: Föreningarna 13, 24, 38 och 53 En blandning av 20,0 g (31 ,6 mmol) 2-fenyl-4,6-bis[2-hydroxi-4(3-butoxi-2- hydroxipropyloxi)-fenyl]-1,3,5-triazin, 16,3 g (135,3 mmol) pivaloylklorid (Fluka, 98 %) och 0,8 g (10 mmol) pyridin i 250 ml toluen (Fluka, 99,5 %) ornröres under kvävgas och hálles i 14 timmar vid 100°C.

Efter avkylning avdrives lösningsmedel och överskott av edukt i rotationsindunsta- re, och râprodukten renas medelst pelarkromatografi (kiselgel 60, 230-400 mesh, pelar med h = 4 cm och d = 6 cm, eluering med etylacetat). Därvid erhålles 2-feny1-4,6-bis[2- hydroxi-4(3-n-butoxi-2-pivaloyloxi-propoxi)-fenyl]-1,3,5-triazin. (förening 53) som huvud- fraktion, vilken torkas i 3 timmar vid 100°C/0,01 torr.

Medelst samma metod erhålles föreningarna 13, 14 och 38 i följande tabell A3, varvid motsvarande fenolförening i vart fall omsättes med den angivna halogeniden.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc f 523 139 48 Vid användning av monoresorcinyledukten användes halva mängden av den angivna halo- genföreningen. De som karakterisering angivna smältomrädena är uttryckta i °C, och andra storheter för karakterisering är betecknade i spalten. Analysdata anger de funna mängderna i viktprocent.

Tabell A3: Karakterisering av föreningarna 13, 24, 38 och 53 Nr. Smp. eller Analys (funnet) karakterisering % C % H % N (13) 70,89 6,84 7,13 (24) 104-107°C 72,12 7,10 7,23 (38) 72,68 7,52 6,46 (53) 67,36 7,65 5,15 Exempel A4: Föreningarna 14, 25, 39, 166, 167 och 54, liksom även 162, 163 och 165 En blandning av 14,0 g (22,0 mmol) 2-fenyl-4,6-bis[2-hyroxi-4(3-butoxi-2- hydroxipropyloxi)-fenyl]-1,3,5-triazin, 10,6 g (48,5 mmol) dodekanoylklorid (laurinsyra- klorid, Fluka, 98 %) och 0,8 g (10 mmol) pyridin i 150 ml toluen (Fluka, 99,5 %) omröres under kvävgas och hälles i 5 timmar vid 90-100°C. Efter avkylning avdrives lösningsmedlet i rotationsindunstare, och råprodukten renas medelst pelarkromatografi (kiselgel 60, 230- 400 mesh, pelare med h = 4 cm, d = 6 cm, eluering med etylacetat). Härvid erhålles 2- fenyl-4,6-bis[2-hydroxi-4(3 -n-butoxi-Z-dodekanoyloxi-propoxi)-fenyl] -1 ,3 ,5-triazin (före- ning 54) som huvudfraktion, vilken torkas i 3 timmar vid l00°C/0,01 torr.

Medelst samma metod erhålles föreningarna 14, 25 , 39, 54, 166 och 167 i följande tabell A4, varvid motsvarande fenolförening i vart fall omsättes med den lämpliga halogeni- den. För framställning av föreningarna 162, 163 och 165 omsättes den vidare nedan i ex- empel A5c beskrivna edukten med den lämpliga halogeniden.

Vid användning av monoresorcinyledukterna användes halva mängden av den an- givna halogenföreningen. De som karakterisering angivna smältomrädena uttryckes i °C, och andra storheter för karakterisering finnes betecknade i spalten. Analysdata återger de funna mängderna i viktprocent.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc ,s2s 139 49 Tabell A4: Karakterisering av föreningarna 14, 25, 39, 162, 163, 165, 166, 167 och 54 Nr. Smp. eller Analys (funnet) karakterisering % C % H % N (14) 74,17 8,42 ,52 (25) 73,97 8,11 6,01 (39) 74,45 8,40 ,50 (54) 71,28 8,76 4,00 (162) Tg = 10,7°C 70,67 7,38 5,18 (163) Tg = 8,5°C 73,33 8,69 4,22 (165) Smp. 57,1°C (DSC) 66,67 6,37 6,00 (166) Tg = 0,6°C 63,37 6,64 5,22 (167) Tg = 7,8°C 65,28 7,10 5,02 Exempel A5 a) Edukt för föreningarna 141, 142, 143, 145: 2,4-difenyl-6-(2'-hydroixi-4'-(2”- hydroxi-cyklohexyloxi)-fenyl)-1 ,3 ,5-triazin En blandning av 13,0 g (29,6 mmol) 2,4-difenyl-6-(2',4'-dihydroxifenyl)-1,3,5-triazin, 7,50 g (76,4 mmol) cyklohexenoxid (Fluka, 99 %), och 2,2 g (5,9 mmol) etyl-trifenyl- fosfoniumbromid (Fluka, 97 %) i 65 m1 toluen (Merck, 99,5 %) hâlles under kvävgas och ornröring i 42 timmar vid 100°C. Den orangefárgade lösningen filtrerades vid 80°C. Efter 2 timmars avkylning vid O°C avfiltreras det fasta materialet och torkas vid 80°C/50 torr under 14 timmar. Härvid erhålles 10,1 g (77,8 %) av den önskade produkten med smältpunkten 169-171°C. b) Edukt för föreningarna 151, 152, 153, 155: 2,4-bis(2',4'-dirnetylfenyl)-6-(2'- hydroxi-4'(2 ” -hydroxi-cyklhexyloxi)-feny1)-1 ,3 ,5-triazin.

En process som under a) med användning av en ekvivalent mängd av 2,4-bis- (2' ,4'-dimetylfenyl)-6-(2',4'-dihydroxifenyl)-1,3,5-triazin istället för 2,4-difenyl-6-(2' ,4'- dihydroxifenyl)-1,3,5-triazin ger den önskade produkten efter omkristallisation ur toluen med smältpunkten 160-161°C.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\l733346-b.doc 523 139 50 c) Edukt för föreningarna 161, 162, 163, 165: 2-fenyl-4,6-bis(2'-hydroxi-4'-(2”- hydroxi-cyklohexyloxi)-fenyl)~1 ,3,5-triazin En process som under a) med 24 timmars reaktion mellan 1 ekvivalent 2-fenyl-4,6-bis(2',4'- dihydroxifenyl)-1 ,3,5-triazin och 3 ekvivalenter cyklohexenoxid i närvaro av 0,1 ekvivalent etyl-trifenyl-fosfoniumbromid i mesitylen vid 130°C ger den önskade produkten med smält- punkten 137-143°C.

Exempel A6: 2,4-difenyl-6-(2'-hydroxi-4'-(2 ” -acetoxfcyklohexyloxi)-feny1)1 ,3 ,5-triazin (förening 141) En blandning av 13,0 g (29,6 mmol) 2,4-difeny1-6-(2'-hydroxi-4'-(2”- hydroxicyklohexyloxi)-fenyl)-1,3,5-triazin, 7,0 g (89,2 mmol) acetylklorid (Fluka, 99 %) och 0,6 g (7,6 mmol) pyridin i 140 ml toluen (Merck, 99,5 %) omröres under kvävgas och hålles i 6 timmar vid 50°C.

Efter avkylning tillsättes 5,0 g blekjord (Tonsil A09), omröres i 15 minuter och filtreras.

Lösningsmedlet avdrives i rotationsindunstare, och produkten torkas i 8 timmar vid l30°C/0,1 torr. Härvid erhålles 13,3 g (93,6 %) av den önskade produkten; Tg = 60,4°C (DSC).

Medelst samma metod och med användning av de motsvarande edukterna (se ex- empel A5, b och c) erhålles föreningarna 151 och 161 i följande tabell A6. De som karakte- risering angivna smältomrádena är uttryckta i °C, och andra storheter för karakterisering är betecknade i spalten. Analysdata återger de funna mängderna i viktprocent.

Tabell A6: Karakterisering av föreningarna 151 och 161 Nr. Smp. eller Analys (funnet) karakterisering % C % H % N (151) Tg = 38,9°C (DSC) 73,89 6,55 7,74 (161) Tg = 58,1°C 68,08 6,28 6,25 Exempel A7: 2,4-difenyl-6-(2'-hyrdroxi-4'-(2”-dodekanoyloxi-cyklohexyloxi)- fenyl)-1,3,5-triazin (förening 143) En blandning av 5,0 g(l1,3 mmol) 2,4-difenyl-6-(2'-hydroxi-4'-(2”-hydroxi- cyklohexyloxi)-fenyl)-1,3,5-triazin, 5,7 g (26 mmol dodekanoylklorid (Fluka, 98 %) och \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc i 525 139 51 0,1 g (1,3 mmol) pyridin i 60 ml toluen omröres under kvävgas, och hålles i 20 timmar vid 50°C.

Efter avkylning tillsättes 5,0 g blekjord (Prolit Rapid°) omröres i 3 minuter och filtreras. Filtratet indrives och torkas. 10,6 g ráprodukt omkristalliseras ur 100 ml hexan.

Efter torkning i 14 timmar vid 60°C/5O torr erhålles 5,6 g av den önskade produkten med smp. 82-95°C.

Medelst samma metod och med användning av de motsvarande halogeniderna er- hålles föreningarna 142, 145, 146 och 147 enligt följande tabell A7. Med användning av edukten från exempel A5b erhålles de angivna föreningarna 152, 153, 155, 156 och 157.

För rening användes dels omkristallisation ur hexan, dels pelarkromatografi. De som ka- rakterisering angivna smältornrâdena är uttryckta i °C, och andra storheter för karakterise- ring är betecknade i spalten. Analysdata återger de funna mängdernai viktprocent.

Tabell A7: Karakterisering av föreningarna 142, 145, 146, 147, 152, 153, 155 , 156 och 157.

Nr Smp. eller Analys (funnet) \ karakterisering % C % H % N (142) Tg = 38,9°C (DSC) 73,64 6,46 7,77 (145) smp. 140-142°C (DSC) 70,59 5,80 8,41 (146) Tg = 56,0°C (DSC) 68,54 6,25 7,61 (147) Tg = 55,3°C (DSC) 69,52 6,57 7,27 (152) UV(CHCl,):a(339nm)=24330 74,73 7,54 7,10 (153) Tg = 2,8°C 76,21 8,29 6,36 (155) Tg = 52°C 72,10 6,75 7,35 (156) Tg = 5,5°C (DSC) 70,12 6,81 7,02 (157) Tg = 42,2°C 70,90 7,04 6,68 Exempel A8: 2,4-difenyl-6-(2'-hydroxi-4'-(2'ïetoxíkarbonyl-prop-Z”-yloxi)-fenyl)-1,3,5- triazin (förening 144) En blandning av 12,7 g(37,2 mmol) 2,4-difenyl-6-(2',4'-dihydroxifeny1)-1,3,5-triazin, 12,0 g (61,5 mmol) ot-brom-isobutansyraetylester (Fluka, 97 %), 10, 3 g (74,5 mmol) vattenfritt kaliumkarbonat (Merck, 99 %) och 0,3 g (2 mmol) kaliumjodid i 60 ml toluen och 80 rnldi- etylenglykol-dirnetyleter (diglym, Fluka 99,5 %) ornröres under kvävgas och hàlles i 30 \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc s2z 139 52 timmar vid 100-1 10°C. Blandningen filtreras vid 80°C, och indrivning av filtratet ger 14,0 g ráprodukt. Efter pelarkromatografi (250 g kiselgel 60/230-400 mesh, elueringsmedel: tolu- en/hexan 1:1) torkas huvudfraktionen i 24 timmar vid 50°C/5O torr. Härvid erhålles 9,8 g av den önskade produkten med smp. 131-132°C.

Medelst samma metod och med användning av motsvarande edukt från exempel A5 ide lämpliga mängderna erhålles de i tabell A8 angivna föreningarna 154 och 164. De som karakterisering angivna smältområdena är uttryckta i °C, och andra storheter för karakteri- sering är betecknade i spalten. Analysdata återger de funna mängderna i viktprocent.

Tabell A8: Karakterisering av föreningarna 154 och 164 Nr Smp. eller Analys (funnet) Karakterisering % C % H % N (154) Tg = 22,3°C 72,56 6,51 8,13 (164) Tg = 28,1°C 65,95 5,67 7,05 B) Användningsexempel Exempel Bl: Stabilisering av en dubbelskiktig metalliclack Den förening som skall prövas inarbetas i 5-10 g xylen och prövas i en klarlack med följande sammansättning (viktdelar): Uracron' 2263B” 59,2 Cymel' 3272) 11,6 Xylen 19,4 Butylglykolacetat 5,5 Butanol 3,3 Flythjälpmedel Baysilon' A6) 1,0 Aluminium-tris-acetylacetonat (härdningskatalysator) 1,6 101,6 \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc -1 523 139 sa 1) Akrylatharts, DSM Resins NV 2) Melaminharts, American Cyanamide Corp. 6) Framställare: Firma Bayer AG; 1 % lösning i xylen Till klarlacken sättes 1,5 viktprocent av den förening som skall prövas, liksom även 0,7 % av föreningen Hac o O cHs II H Hag CHa CHa H33 (förening A), i vart fall räknat på lackens halt av fast material. Som jämförelse tjänar en klarlack, som icke innehåller något ljusskyddsmedel.

Klarlacken spädes med Solvesso°100 till sprutbarhet och sprutas på en förberedd aluminiumplát (coil coat, fyllmedel, silvermetallisk baslack), samt inbrännes vid 130°C i 30 minuter. Härvid erhålles en torrfilmtjocklek av 40-50 pm klarlack.

Proverna utsättes sedan för Vädrets inverkan i en UVCON' väderapparat från firma Atlas Corp. (UVB-313 lampor) vid en cykel av 8 h UV~bestrâlning vid 70°C och 4 h kon- densation vid 50°C.

Proverna undersökes med regelbundna mellanrum med avseende på glans (20° glans enligt DIN 67530) och sprickfrihet. Resultaten visas i följande tabell B1.

Tabell Bl: 20° glans och sprickbildning efter angiven tid UVCON-bevädring Stabilisator Sprickor 20°-glans efter 0 h 1200 h 7200 h 8400 h 10 000 h Ingen 2000 h 87 48 Fören. nr 5 10 000 h 87 85 68 70 67 Fören. nr 28 10 000 h 87 85 67 62 53 Fören. nr 3 10 000 h 87 83 73 69 68 Fören. nr 16 10 000 h 87 84 71 69 67 Fören. nr 27 10 000 h 87 84 67 61 53 Fören. nr 7 10 000 h 87 81 72 72 70 Fören. nr 19 10 000 h 87 79 74 72 71 Fören. nr 30 10 000 h 87 76 68 62 56 \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 54 De enligt uppfinningen stabiliserade proverna uppvisar en bättre väderbeständighet (bibehållande av glans, sprickfasthet) än det ostabiliserade jämförelseprovet.

Exempel B21 Stabilisering av en pulverlack Den förening som skall undersökas prövas i en klarlack, grundad på ett glycidyl- metakrylatfunktionaliserat polyakrylat. För detta blandas de följande komponenterna i en blandare och strängpressas två gånger med hjälp av en Buss PLK46L Cokneader vid 40°C och 80°C i zonerna 1 och 2 och med 125 varv/minut: Synthacryl°VSC 1436" 756 g Aaaiwrvxr. 1381" 236 g Benzoin 3 g AdditOfXL 490 2) 5 g Stabilisator G3) 10 g 1010 g 1) Firma Hoechst AG; 2) Vianova AG; 3) di(1 ,2 ,2,6,6)-pentametylpiperidin-4-yl)-(3 ,5-di-t.butyl-4-hydroxibensyl)-n- butylmalonat Blandningen innehåller till den angivna mängden ytterligare 20 g av den i tabell BZ visade stabilisatom enligt uppfinningen. En ytterligare beredning framställes på angivet sätt, dock utan stabilisator enligt uppfinningen.

Strängsprutprodukten kyles, finfördelas, males i en Retsch ZM-1 ultracentrifugal- kvarn på steg 1 och med 1,0 mm-sikt, och ledes slutligen genom en 90 um rotationssikt.

Det erhållna pulvret har en medelpartikelstorlek av 31 um.

Provplåtar av bandlackerad aluminium förberedes genom pàförande av ett skikt (35-40 um) av en grundningslack på vattenbasis, åtföljt av ett skikt av en silvermetallisk grundningslack. Provplátarnas ytor härdas i 30 minuter vid 130°C. Därefter anbringas klar- lacken med hjälp av en apparat av typen ESB-Wagner' Corona Gun och härdas i 30 minuter vid 145°C. En filmtjocklek av ca 60 um klarlack erhålles.

\\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.d0c = 523 1390 55 Proverna underkastas därefter väderinverkan i en UVCON°-väderanordning från firma Atlas Corp. (UVB-313 nm-lampor) vid en cykel av 8 h UV-bestrålning vid 70°C och 4 h kondensation vid 50°C. Med intervall på 400 timmar undersökes proverna med avseende på sprickbildning. Sprickor bedömes enligt TNO-skalan typ 353.

Resultaten âterfinnes i tabell B2 Tabell B2: Väderinverkanstid för pulverlackeringen till sprickbildning och bedöm- ning enligt TNO Stabilisering Tid TNO-värdering Utan 2800 h E4b Förening(21) > 10 000 g inga sprickor De enligt uppfinningen stabiliserade proverna uppvisar en bättre väderbeständighet än det ostabiliserade järnförelseprovet.

Exempel B3: Stabilisering av en 2-skiktig metalliclack Den förening som skall prövas inarbetas i 5-10 g xylen och prövas i en klarlpack med följan- de sammansättning (viktdelar): Synthacryl' SC 303” 31,84 Synthacryl' SC 370” 23,34 Maprenal' MF 6503) 27,29 Isobutanol 4,87 solvesscfiso” 2,72 KriStallOlja K-305) 8,74 Flythj älprnedel Baysilon' MA” 1,20 100,00 1) Akrylatharts, firrna Hoechst AG, 65 % lösning i xylen/butanol 26:9 2) Akrylatharts, firma Hoechst AG, 75 % lösning i Solvesso' 100” 3) Melaimharts, firma Hoechst AG, 55 % lösning i isobutanol 4) Aromatisk kolväteblandning, kokområde 182-203°C (So1vesso° 150), resp. 161-178°C (Solvesso° 100), framställare: finna ESSO \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc 523 139 56 ) Alifatisk kolväteblandning, kokomrâde 145-200°C, framställare: firma Shell 6) 1 % i Solvesso' 1504), framställare: firma Bayer AG Till klarlacken sättes 1,5 % av den förening som skall prövas, liksom även 0,7 % av föreningen A (se exempel Bl), räknat pá lackens halt av fast material. Som jämförelse användes en klarlack som icke innehåller något ljusskyddsmedel.

Klarlacken spädes med Solvesso' 100 till sprutbarhet och sprutas på en förberedd aluminiumplát (bandlackering, fyllmedel, silvermetallisk grundlack), och inbrännes vid 130°C i 30 minuter. En torrfilmtjocklek av 40-50 um klarlack erhålles.

Väderprövning och bedömning av proverna genomföres så som beskrivits i exem- pel B1. Resultaten visas i följande tabell B3.

Tabell B31 20° glans och sprickbildning efter angiven tid för UVCON-bevädring Stabilisator Sprickor 20° glans efter 0 h 1200 h 2000 h 2400 h 2800 h Ingen 1200 h 90 5 Fören. nr 29 2800 h 90 88 89 73 47 - Fören. nr 11 2800 h 90 86 85 68 30 Fören. nr 34 2800 h 90 80 Fören. nr 33 2800 h 90 Exempel B4: En klarlack framställes, anbringas och väderprövas som beskrivits i exempel B3. Resultaten visas i följande tabell B4.

Tabell B4: 20° glans och sprickbildning efter angiven tid för UVCON-bevädring Stabilisator Sprickor 20° glans efter 0 h 1200 h 2400 h 2800 h Ingen 1200 h 89 11 Fören. nr 53 3200 h 89 89 88 82 Fören. nr 54 3200 h 88 89 88 68 Fören. nr 23 3200 h 89 91 90 77 Fören. nr 37 3200 h 89 91 87 69 Fören. nr 38 3200 h 89 88 89 60 Fören. nr 24 3200 h 90 91 89 \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.d0c 523 139 57 Fören. nr 25 3200 h 90 91 89 Fören. nr 12 3200 h 90 91 88 Fören. nr 13 3200 h 89 91 90 Fören. nr 14 3200 h 90 90 87 Fören. nr 39 3200 h 90 91 Exempel B5: Förfarandet genomföres som i exempel B3, varvid klarlacken dock i stället för 0,7% av föreningen A innehåller 1,0 viktprocent av en förening med formeln H30 H30 CH3 o o CHQ || n Hflceo-N o-c-(cupa-c-o N -OCBHW cH H c 3 3 CH: H30 (förening B) och lacken anbringas pâ ljusgrön metallisk underlack. Resultaten visas i följan- de tabell B5.

Tabell BS: 20° glans och sprickbildning efter angiven tid av UVCON-bevädring Stabilisator Sprickor efter 20° glans 0 h 0800 h 4800 h 5600 h Ingen 1200 h 83 27 Förening nr. 9 5200 h 82 84 74 Förening nr. 20 6000 h 79 87 74 56 Förening nr. 32 5200 h 82 85 74 \\SPB\VOL3\users\MKL\DOK\word-dok\P33346-b.doc

Claims (11)

10 15 20 25 30 35 523 139 J" å” s - - n ø ø c u .n Patentkrav

1. Förening med formeln l' “4 l /L / N Z R3 R] R: vari Z betecknar en grupp med formeln ll' RJ! H12 H15 H14 eller en grupp med formel lll' Ho RU vari R1, Rs, Ru och R15 oberoende av varandra betecknar H, CVCQ-alkyl, Cg-Cs-alkenyl, C1-C12- alkoxi, C3-Cfi-alkenyloxi, halogen eller -CN; (Uf) (nr) R2, Ra, R4, RQ, Rß och RM oberoende av varandra betecknar H, C1-C12-alkyl, Cz-Cs-alkenyl, C1-C12-alkoxi, Ca-Cs-alkenoxi, fenyl, halogen, trifluormetyl, Cy-CH-fenylalkyl, fenyloxi eller - CN; R; och Rfl oberoende av varandra betecknar en grupp med någon av formlerna lV', V' eller Vl' Document-i 10 15 20 25 30 35 : 523 139 »una n | u u n 0 O o I' J? IRIÖ O __” C __' H _" a I C ORS (IV) RÖ O -CH -- - - _- \ /CH o c RW (v) RIB 9 m, ' vari m betecknar ett tal inom området från 1 till 12; Re betecknar C1-C1e-alkyl, .COORB eller fenyl; RB betecknar H, C1-C18-alkyl, C3-C1a-alkenyl, Cs-CQ-cykloalkyl, C1-C4-alkylcyklohexyl, fenyl, C7-C14-alkylfenyl, Ce-Cß-bicykloalkyl, Ca-Cfi-bicykloalkenyl, CB-Cfi-tricykloalkyl, C6-C15- bicykloalkylalkyl eller Cy-Cfl-fenylalkyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formel ll, ytterligare innefattar med O bruten Cg-Cw-alkyl; RQ betecknar Cz-CM-alkyl eller fenyl, eller C1-C14-alkyl, vilken är substituerad med fenyl, fenoxi, C1-C4-alkylcyklohexyl, C1-C4-alkylcyklohexyloxi, CS-Cu-cykloalkyl eller Cs-CQ- cykloalkoxi; Rw betecknar H, C1-Cfl-alkyl, C1-C12-alkoxi, fenoxi, fenyl, Cy-CH-fenylalkyl, C7-C14- alkylfenoxi, C7-C11-fenylalkoxi, Cfi-CH-cykloalkyl, C1-C4-alkylcyklohexyloxi, Cs-Cm-cykloalkoxi, C7-C11 -cyklohexylalkyl, C7-C11-cyklohexylalkoxi, CE-Cfi-bicykloalkyl, CG-Cfi-bícykloalkenyl, Cs-C1s-tricykloalkyl, CG-Cfi-bicykloalkoxi, C5-C1ä-bicykloalkenyloxi, CG-Cfi-tricykloalkoxi eller fenyl-NH; RW har någon av betydelserna för Rs, och i det fall då Z utgör en grupp med formel ll, ytterligare innefattar väte; och RW betecknar Cg-Cm-alkylen, varvid sådana föreningar är uteslutna, i vilka Z utgör en grupp med formel Ill och R1 och Rs båda betecknar alkyl, liksom även sådana, vari Ra eller R13 betecknar fenyl och R; eller RW betecknar en grupp med formeln Vl' eller RW betecknar väte.

2. Förening med formel I' enligt krav 1, vari Ri, R5, Ru och Rw oberoende av varandra betecknar H, C1-C4-alkyl, Ca-alkenyl, C1-C4- alkoxi, Ca-Ce-alkenyloxi, -F eller -Cl; Rz, R3, R4, RQ, RW och RM oberoende av varandra betecknar H, C1-C4-alkyl, Cß-Cfi-alkenyl, C1-C4-alkoxi, Cs-CG-alkenyloxi, fenyl, -F, -Cl eller -CN; Re betecknar Cf-Cw-alkyl eller fenyl; Document4 10 15 20 25 30 35 60 . . . Re, betecknar H, CVCw-alkyl, C3-C8-alkenyl, cyklohexyl, C,-C4-alkylcyklohexyl, fenyl eller C7- CH-fenylalkyl, och i det fall då Z utgör en grupp med formeln ll, ytterligare innefattar med O bruten Cz-Cw-alkyl; RQ betecknar Cz-CQ-alkyl; Rw betecknar H, CVCW-alkyl, CFCQ-alkoxi, fenoxi, fenyl, Cy-Cfl-fenylalkyl, cyklohexyl, C7- Cfl-cyklohexylalkyl eller fenyl-NH; R16 har någon av betydelserna för RS, och i det fall då Z utgör en grupp med formel ll, ytterligare innefattar väte; och Rw betecknar CS-Cw-alkylen.

3.Komposition, innehållande A) ett mot skador genom ljus, syre och/eller värme känsligt organiskt material, och B) som stabilisator, minst en förening med formel l' enligt krav 1.

4. Komposition enligt krav 3, innehållande A) en syntetisk organisk polymer eller förpolymer, och B) som stabilisator mot skadlig inverkan av ljus, syre och/eller värme, en förening med formel l'.

5. Komposition enligt krav 4, vari komponenten A utgör en termoplastisk polymer eller ett bindemedel för överdrag.

6. Komposition enligt krav 4, vilken till 100 viktdelar av komponenten A innehåller från 0,01 till 15 viktdelar av komponenten B. _

7. Komposition enligt krav 5, i vilken komponenten A utgör ett bindemedel för överdrag.

8. Komposition enligt krav 4, vilken, förutom komponenterna A och B, som komponent C innehåller en ljusstabilisator av typ steriskt hindrad amin, 2-(2-hydroxifenyl)- 1,3,5-triazin och/eller 2-hydroxifenyl-2H-bensotriazol.

9. Förfarande för stabilisering av syntetiska organiska polymerer eller förpolymerer mot skador genom ljus, syre och/eller värme, k ä n n e t e c k n a t av att man till dem som stabilisator sätter en förening med formel I' enligt krav 1.

10. Användning av föreningar med formel I' enligt krav 1 för stabilisering av syntetiska organiska polymerer eller förpolymerer mot skador genom ljus, syre och/eller värme.

11. En av föreningarna 2,4-difenyl-6-(2'-hydroxi-4'-(2'ïhydroxicyklohexyloxi)-fenyl)-1,3,5-triazin, 2-fenyl-4,6-bis-(2'-hydroxi-4'-(2"-hydroxicyklohexykoki)-fenyl)-1,3,5-triazin. Document4