SE436356B - Analogiforfarande for framstellning av 20,21-dinoreburnameninderivat - Google Patents

Description

7801153-3 Återkommande till detta kan sägas, att i föreningarna med formeln I kan föreningen av ringarna D/E vara cis eller trans.

I föreningarna med formeln I kan väteatomen i 14-ställning och hydroxigruppen i 14-ställning föreligga i den ena eller den and- ra av de möjliga de och B-orienteringarna omkring kolatomen, till vilken de är bundna, vilket bestämmer förekomsten av isomererna A och B. _ ' En isomer A av föreningen med formeln I, i vilken üteato- men i 3-ställning och väteatomen i 16-ställning har cis-konfigura- tion, beskrives i det följande och karakteriseras genom fysikaliska konstanter.

Till denna isomer svarar en viss.konfiguration omkring kol- atomen i 14-ställning.

Föreningarna med formeln I i racemisk eller optiskt aktiv form, där väteatomen i 3-ställning och väteatomen i 16-ställning har cis-konfiguration, och som har samma konfiguration omkring kolato- mer 1 14-ställning, benämnes “isomerer A".

Epimererna i 14-ställning av dessa föreningar benämnas “iso- merer B".

En isomer A och en isomer B av föreningen med formeln I. där väteatomen i 3-ställning och väteatomen i 16-ställning har trans- konfiguration, beskrives i det följande och karakteriseras genom deras fysikaliska konstanter.

Till exempel isomeren "A" svarar en viss konfiguration om- kring kolatomen i 14-ställning. Föreningarna med formeln I i race- misk eller optiskt aktiv form, där väteatomen i 3-ställning och vä- teatomen i 16-ställning har trans-konfiguration, och har samma kon- figuration omkring kolatomen i 14-ställning, benämnes "isomerer A".

En liknande konvention tillämpas för benämningen “isomerer B" av dessa föreningar.

Uttrycket "isomer A" kan således eventuellt användas för två föreningar som icke har samma absoluta konfiguration omkring kolatomen i 14-ställning, såsom framgår av det föregående.

Det är underförstått, att blandningar av olika isomerer med formeln I, och isynnerhet blandningar av epimerer A och B med formeln, likaledes ingår i uppfinningens omfång. Med uttrycket "blandningar" som användes här ovan, avser man blandningar av iso- merer i vilket som helst förhållande. _ '1801153-3 Additionssalterna med organiska eller oorganiska syror av föreningarna med formeln I kan exempelvis vara salter bildade med klorväte-, bromväte-, jodväte-, salpeter-, svavel-, fosfor-, ättik-, myr-, bensoe-, malein-, fumar-, bärnstens-, vin-, citron-, oxal-, glyoxyl-, asparagin- och askorßinsyra, med alkylmonosulfonsyror, t.ex. metansulfonsyra, etansulfonsyra, propansulfonsyra, med alkyl- disulfonsyror, t.ex. metandisulfonsyra, a,ß-etandisülfonsyra, med arylmonosulfonsyror, t.ex. bensensulfonsyra, och med aryldisulfon- syror.

Föreliggande uppfinning hänför sig således till analogi- förfaranden för att framställa: ' I f föreningar definierade medelst ovanstående formel I, kän- netecknade av att i formeln I har väteatomen i 3-ställning och vä- teatomen i 16-ställning trans-konfiguration, föreningar definierade medelst ovanstående formel I, kän- netecknade av att i formeln I har väteatomen i 3-ställning och vä- teatomen i 16-ställning cis-konfiguration.

Bland de nya föreningar, som framställes kan alldeles sär- skilt nämnås: - 7 isomer A av (3u,16d) (1)-14,15-dihydro-20,21-dinoreburname- nin-14-ol. .

Denna isomer kan särskilt karakteriseras genom följande fy- sikaliska konstanter: RMN1H (i deuteropyridin).

Kemisk förskjutning av väte i 14-ställning, 6 = 5,90 ppm ï 0,1 ppm.

Isomer A av (3ß,16u) (1)-14,15-dihydro-20,21-dinoreburname- nin-14-ol.

Denna isomer kan karakteriseras genom följande fysikaliska konstant: I RM1H (i'deuteropyridin).

Kemisk förskjutning av väte i 14-ställning, 5 = 6,26 ppm I 0,1 ppm. * Isomer B av (3B,16u) (i)-14,15-dihydro-20,21-dinoreburname- nin-14-ol.

Denna isomer kan särskilt karakteriseras med följande fy- sikaliska konstant: RM1H (i deuteropyridin). '7801153-3 Kemisk förskjutning av väte i 14~stäl1ning, 5 = 5,76 ppm i 0,1 ppm.

(De olika här ovan angivna värdena för 6 kan variera nå- got som en funktion av mediets surhetsgrad.) Framställningen av föreningar enligt uppfinningen med ovan- stående formel I i racemiska eller optiskt aktiva former och deras additionssalter med organiska eller oorganiska syror, kännetecknas av att a) man behandlar en förening med formeln II med att reduktionsmedel, varvid man erhåller epimeren A eller epi- meren B med formeln I eller en blandning av dessa, och eventuellt omsätter den bildade föreningen med en organisk eller oorganisk sy- ra för att framställa saltet.

Man kan således genom reduktion av en förening med formeln II erhålla en enda av isomererna A och B med formeln I eller bland- ningar i mycket varierande proportioner av de båda isomererna A och B . ' Proportionen av den bildade isomeren A ökar då reaktions- förhållandena är sådana, att mediet är mycket starkt alkaliskt.

Den använda föreningen med formeln II kan föreligga i ra- cemisk eller optiskt aktiv form.

Den förening eller de föreningar med formeln I, som fram- ställes av föreningen med formeln II, föreligger givetvis i motsva- rande stereokemiska form.

Föreningen med formeln II kan användas i form av ett av dess additionssalter med organiska eller oorganiska syror. I sådant fall kan man framställa föreningen med formeln I'i saltbildad eller icke- -saltbildad form alltefter de valda reaktionsförhâllandena.

Vid de föredragna utföringsbetingelserna genomför man det här ovan beskrivna förfarandet på följande sätt. 7801153-3 Det använda reduktionsmedlet kan vara en hydrid, isynner- het en blandad hydrid, exempelvis blandad hydrid av litium och alu- minium, dietylhydrid av natrium och aluminium.

Reduktionsreaktionen kan utföras i ett organiskt lösnings- medel eller en blandning av lösningsmedel, exempelvis en eter, t.ex. etyleter, tetrahydrofuran, eller ett aromatiskt kolväte, t.ex. tolu- en, bensen eller xylen.

Reduktionsreaktionen kan utföras vid en temperatur från -20°C till reaktionsmediets återflödestemperatur. Det är fördelaktigt att utföra reaktionen vid rumstemperatur.

Då man som reduktionsmedel använder en metallhydrid, fri- görs föreningen med formeln I från det intermediärt bildade komplexet med hydriden på vanligt sätt genom att man tillsätter en alkalisk vattenlösning, exempelvis en natriumhydroxidlösning.

Då man erhåller en blandning av epimæxuna A och B, så kan man från blandningen isolera den ena eller den andra av epimererna A och B eller båda dessa.

Man kan därefter eventuellt omsätta den separerade isomeren eller de separerade isomererna med en syra för att framställa ett salt.

Man kan likaledes behandla blandningen av epimererna A och B med en syra och därefter separera de bildade salterna eller isole- ra det ena eller det andra bildade saltet av epimererna A och B.

Isoleringen av den ena eller den andra av epimererna A och B från deras blandning kan utföras medelst vanliga förfaringssätt, såsom kromatografering, direkt kristallisering, differentiell solu- bilisering exempelvis differentiell solubilisering i toluen i värme. b) Isomererna A med formeln I kan likaledes framställas med ett sätt, kännetecknat av att man med ett basiskt agens behandlar antingen blandningen av epimererna A och B eller själva epimeren B.

Vid de föredragna utföringsbetingelserna genomför man det- ta förfarande på följande sätt: Det använda basiska agenset är en alkalimetallhydroxid, exempelvis natriumhydroxid, kaliumhydroxid eller litiumhydroxid. Det kan likaledes vara exempelvis ammoniak eller bariumhydroxid.

Reaktionen utföres i ett lösningsmedel, t.ex. en alkohol, exempelvis etanol, metanol. ._.._- ..-_..__...__.._...._- 1so11sz-3 De optiskt aktiva formerna av föreningarna med ovanstående formel I kan dessutom framställas genom resolvering av racematen medelst härför brukliga förfaranden.

Samtliga föreningar med ovannämnda formel I och deras addi- tionssalter med organiska eller oorganiska syror har viktiga farmako- logiska egenskaper. De är isynnerhet oerebrala oxigeneratorer och kärlregulatorer av stort värde. De medför isynnerhet en ökning av cerebralströmmen i nivå med den cerebrala mikrocirkulationen.

Dessa egenskaper rättfärdigar en terapeutisk användning som läkemedel av föreningar med formeln I, varvid föreningarna med formeln I föreligger i deras racemiska eller optiskt aktiva former, och addi- tíonssalter av dessa föreningar med formeln I med farmaceutiskt god- tagbara organiska och oorganiska syror.

Bland dessa läkemedel kan man nämna: en förening med formeln I, kännetecknad av att i formeln I har väteatomen i 3-ställning och väteatomen i 16-ställning trans- -konfiguration, en förening med formeln I, kännetecknad av att i formeln I- har väteatomen i 5-ställning och väteatomen i 16-ställning cis-kon- figuration, och alldeles särskilt: isomeren A av (3a,l6a) Qi)-14,15-dihydro-20,2l-dinoreburnamenin- -14-ol, ' isomeren A av (5ß,l6a) (1)-14,15-dihydro-20,2l-dinoreburnamenin- -14-ol, och isomeren B av (5ß,l6a) (3)-14,15-dihydro-20,2l-dinoreburnamenin- -14-ol.

Samtliga här ovan definierade föreningar utgör läkemedel som är mycket användbara inom humanterapin, för behandling av cerebrala kärlsäukdomar och för alla syndrom framkallade genom en ändring av den cerebrala cirkulationen. De gör det möjligt att förebygga eller minska verkan av cerebral arterioskleros, cersbrala cirkulationsbe- svär, cerebrala blödningar eller hjärnhinneblödningar. Föreningarna kan isynnerhet användas för behandling av cerebrala insufficienser, cerebro-vaskulära olyckshändelser och kranieskador.

Föreningarna med formeln I och deras additionssalter med farma- oeutiskt godtagbara organiska och oorganiska syror kan sålunda använ- das för framställning av farmaoeutiska kompositioner, vilka såsom verksam substans innehåller minst en av föreningarna med ovanstående formel I. J veoÄåså§sM Dessa kompositioner framställas så att de kan administreras parenteralt eller via matsmältningskanalen. Kbmpositionerna kan vara fasta eller flytande och föreligga i farmaceutiska former som vanligt- vis användes inom bumanmedicinen, exempelvis enkla eller dragerade tabletter, överdragna piller, granuler, suppositorier och injicerbara preparat. De framställes medelst brukliga förfaranden. Å Den verksamma substansen eller de verksamma substanserna kan införas tillsammans med excipienter som vanligtvis användes i farma- ceutiska kompositioner, t,ex. talk, gummi arabicum, laktos, stärkelse, magnesiumstearat, kakaosmör, vattenhaltiga eller icke-vattenhaltiga vehiklar, animals eller vegetabiliska fettämnen, paraffinderivat, glykoler, olika vät-, disperger-, emulger- och konserveringsmedel.

Den använda p/osologin kan variera med avseende på den använda föreningen, den behandlade individen och ifrågavarande sjukdom och kan exempelvis utgöra l0 - 200 mg oralt dagligen till vuxna.

Föreningarna med formeln II i deras racemiska och optiskt ak- tiva former är kända, liksom framställningssättet för dessa föreningar.

Föreningarna med formeln II kan exempelvis framställas såsom angives i den franska patentskriften 2 190 llš och i den belgiska patentskriften 764 166.

Följande exempel belyser uppfinningen utan att likväl begränsa densamma.

Exempel l Isomer A av (5a,l6u) (3)-14,15-dihydro-20,2l-dinoreburnamenin- -14-ol - - Man löser under kvävgasatmosfär med omrörning vid l8°0 22 g (garner) (gg-ao,ai-airorrburrrrenin-llm15H)-rr 1 220 en? vrrrerrri toluen och tillsätter under 20 minuter allt under det man håller tem- peraturen vid 18 i l°C 205 cmö av en toluenlösning med en koncentration av 25 g natriumaluminiumdietylhydrid per 100 g och låter blandningen stå med omrörning vid samma temperatur under 50 minuter. Därefter till- sätter man, allt under det man håller temperaturen omkring -l0°C, under ca 40 minuter 205 cm; av en 5-normal natriumhydroxidlösning och rör rr blandningen 1 timme via 25°c. Mar filtrerar blandningen, rvar- tar två gånger med 500 cm; vatten och torkar, varvid man erhåller 20,4 g råprodukt.

Man tager upp råprodukten i en blandning av 250 cm5 metylen- klorid och 100 cma metanol, behandlar den med aktivt kol, sugerJav, 1ee11sz-sz tvättar med en blandning av metylenklorid och metanol (50:20) och indunstar till torrhet. man tager upp återstoden i 60 om; mety1en~ klorid, indunstar till torrhet, rör ut återstoden med 60 cm5 metylen- klorid ti1J.en gröt och rör om under 10 minuter vid 25°0. Därefter suger man av blandningen, tvättar med metylenklorid och torkar, var- vid man erhåller l8,22 g produkt som man omkristalliserar från l8~g metanol. Man erhåller 17 g förening, som man renar på nytt, varvid man erhåller 16,5 g. Dessa 16,5 g av föreningen tages upp i 100 cmš demineraliserat vatten. Man tillsätter 200 cm; normal klorvätesyra och därefter 102 cmñ 2~norma1 natriumhydroxidlösning och rör om bland- ningen 50 minuter vid rumstemperatur, varefter man suger av blandningen, tvättar med 2 liter vatten och torkar i en ventilationsugn vid 70 - 80°C, varvid man erhåller 14,7 g avsedd förening. Smp.: 250°C.

Analys: Cl7HÉoNè0 Beräknat: c % 76,08, H % 7,51, N ef» 10,44 Funnet: 75,8 7,4 10,2 UVLspektrum (etanol - H01 H/io) Maxima vid 225 nm (e = 36 ooo) Maxima vid 272 nm (6 = 8 050) Maxima vid 279 nm (6 = 7 500) Maxima vid 290 nm (G = 5 500).

RMM¥spektrum (deuteropyridin) Absorption vid 5,90 ppm: väte i l#-ställning.

Exempel 2 Isomer A av (5ß,l6u) (¿)-14,15-dihydro-20,21-dinoreburnamenin~ -14-ol. - - ~ Man euepanaerar via 2o°o ao g (annan) (iyzoml-ainereburna- menin-14-(15H)-on-hydroklorid i 500 cmš-vattenfri toluen och inför allt under det man håller temperaturen vid 20 - 22°0 500 cmš av en toluenlösning med en koncentration av 25 g natriumaluminiumdietyl- hydrid per 100 g, håller temperaturen vid 20 - 22°0 under 50 minuter ooh tillsätter därefter mycket långsamt 300 cm; av en 5-normal natriumhydroxidlösning. Nan rör vid samma temperatur om blandningen 50 minuter och extraherar med ca 4 liter av en blandning av metylen- klorid och metanol (lzl), tvättar extraktet med vatten, torkar det och indunstar det i vakuum till torrhet. Man rör ut återstoden flera gånger till en gröt i metanol, varvid man erhåller 25,2 g produkt. *íšöiiášàt-is i Man tager upp 22,9 p: av denna produkt i 250, om; demineraliserat vat- ten, tillsätter 100 cmš :ioranal klorvätesyra, filtrerar, sköljer med vatten, tillsätter med omrärning 100 om; normal natriumhydroxidlös- ning och rör om blandningen BOminuter. Man suger av den utskilda produkten, tvättar den med vatten och torkar den, varvid man erhåller 22,5 g avsedd förening. Smpn 252°C.

Analys: Gl7H2OON2 Beräknat: c % 7e,oe, H ß 7,51, N % 10,44 Funnet: 76,1 7,6 - jl0,2 Ulf-spektrum (etanol-HCB. N/ 10) Maxima vid 225 nm (e = 56 ooo) Maxima vid 270 nm (e = f! 000) Maxima vid 278 nm _ Maxima vid 289 nm (c = 14 700) RMK-spektrum (deuteropyridin) Absorption vid g 6,26 ppm: väte i l4-ställning.

Aromater: massivt centrum mot 7,l+l-ppm.

'Exempel å Isomer A av (5ß,l6u) (3-_)-14,l5-dihydro-20,2l-dinoreburnamenin- -14--01 Steg A: Blandning av de båda epímererna A och B av (5ß,l6u) (¿)-l4,l5- -hydro-2O , Zl-dinoreburnamenin-lll-ol . ~ - man löser under en inerc gas 74,8 g (5ß,16a) (¿)-2o,21-a1nore- burnemenineie-(isn)-en 1 748 em5 eoiuen och e111eäcter under 10 minu- ter vid 20°C 140,6 omš' av en toluen/lösning med en koncentration av 25 g natriumaluminiumdietylhydrid perlÖO g. Man rör om blandningen 50 minuter vid 20-2l°C och tillsätter mycket långsamt 150 cmš 5~nor- mal natríumhydroxidlösninß. Man rör om blandningen vid 20-25°C under 15 minuter, destillerer i vakuum, varvid man håller yttertemperaturen under 45°C, och håller reaktionsvolymen konstant genom tillsättning av demineraliserat vatten (l liter), kyler blandningen till l8-20°C, rör om 5G minuter, suger av den utskilda produkten, tvättar den med vatten och torkar den, varvid man erhåller 78,5 g av en blandning av de båda epimererna A och "ß av (5B,l6u) (¿)-l4,l5-díhydro-20,2l~ -dinoreburnamenin-lë-ol. .

Elm-spektrum (deuteropyridin) .absorption vid g; 6,26 ppm: väte i lik-ställning.

Detta absorptionsband motevarar ísomer A. 10 7801153~3 Absorption vid 3 5,76 ppm: väte i 14-ställning.

Detta absorptionsband motsvarar isomer B.

Steg B: Isomer A av (šíälöa) (_-¿)-l4,l5-dihydro-20,âl-dinoreburna- menin-14-ol ~ Man blandar 78,4 g av den i ovanstående steg A framställda föreningen, 784 cmš metanol och 784 cmš S-normal natriumhydroxidlös- ning och upphettar blandningen 2 timmar vid 70-75°C. Man kyler den därefter till 20-2200 och tillsätter 785 om; metanol och 2550 cm; metylenklorid. Man dekanterar och extraherar vattenfasen med 500 cmš metylenklorid. Man torkar lösningen, filtrerar, indunstar den till torrhet ooh rör ut återstoden i metanol till en gröt. Man suger av och tvättar med metanol, varvid man erhåller 67,9 g avsedd förening. smp.= 255%.

Analys: Cl7H2O0N2 _ ' mfimw=c%7&æ H%zfl,N%1mM Funnet: 76,5 7,4 lO,2 RM-spektrum (deuteropyridin) Absorption vid :_6,26 ppm: väte i l4-ställning.

Exemgel 4 Isomer B av (5ß,l6a) (¿)4l4,l5-díhydro-20,2l~dinoreburnamenin- -14-ol ~ - .

Men löser under en inert gas 10 g (5B,l6a) (_+_-_)-20,2l-dinorebur- namenin-144lszn-on-nyarokioria i 1oo m5 tolum. Man tillsätter via 20°0 under 15 minuter 20 cm; av en toluenlösning av natriumaluminium- dietylhydrid med en koncentration av 25 g per 100 g. Man håller bland- ningen 50 minuter vid 2000, häller den därefter i l liter iskylt vat- ten och rör om blandningen 10 minnter och suger av den utskilda pro- dukten. Man rör ut den avsugda produkten till en gröt med metylen- klorid, suger av, tillvaratager den organiska fasen, tvättar den med vatten och torkar den. Man indunetar den till torrhet vid 50°C och kristalliserar återstoden från eter, varvid man erhåller 1,6 g av- sedd förening. Smp.: 255°0.

Analys: Cl7H2O0N2 Beräknat: c % 76,08, H % 7,51, N 96 10,44 Funnet: 76,2 7,7 - 10,5 RHNLspektrum (deuteropyridin) Absorption vid 3 5,76 ppm:.väte i 14-ställning. vteodfiss-z Exemgel § Farmaceutiska formuleringar a) Tabletter: a Man framställer tabletter med följande formulering: Isomer A av (3u,l6u) (¿)-l4,l5-dihydro-20,2l- -dinoreburnamenin-14-ol 50 ms Excipient ad en tablett (excipientens sammansättning: laktos, vetestärkelse, behandlad stärkelse, ris, magnesiumstearat, talk). b) Piller: Nan framställer piller med följande sammansättning: Isomer A av (3ß,16u) (i)-14,15-dibydro-20,2l-dinoreburna- meninflü-ol 50 mß Excipient ad ett piller med en slutvikt av 550 mg (excipientens sammansättning: talk, magnesiumstearat, aerosil).

Farmakologisk undersökning 1) Bestämning av akut toxicitet Den akuta toxiciteten bestämmas på grupper av 10 han» och honmöss vägande 20-22 g och fastande från uppvaknandet till kvällen.

Föreningarna administreras intravenöst lösta i fysiologiskt serum tillsatt med några droppar klorvätesyra (de föreningar som skall testas föreligger således i klorvätesyralösning).

Mortaliteten observeras dagligen under en vecka. De letala doserna (DL5O) bestämdes medelst metoden enligt Lichfíeld, J.T. och Wilcoxon F., J. Pharm. Exp. Therap. fiâ, 99 (1949), varvid men erhöll följande resultat. - Förening " enligt DLEO mg/kg I.V. exempel Hanmöss ' Honmöss 2 vo 'en 2) Bestämning av cerebral blodström: (termodebitmetri-test) Man använder den termodebitmetrimetod som beskrivits av Oasella och medarbetare i Arch. di Fisiologia, 52; l82 (1959), mo- difierad av Luawigs [Priügerfla Arch., gfig, 55 (195431.

Denna metod baserar sig på en bestämning av variationerna av vävnadernas termiska ledningsförmàga, vilka variationer är förbundna 7so11sz~z 12 med variationer av blodströmmen. Den termiska ledningsförmàgan be- stännnes medelst en värmemätningsanordníng som pà lämpligt sätt är anbringad i kraniet under den hårda hjärnhinnan. utför undersökningen på. en grupp anesteserade katter me- delst en intravenös administrering av en blandning av kloralos och metan.

Man bestämmer dessutom djurens artärtryck medelst en elektro- nisk trycktransduktor.

Man har erhållit följande resultat.

Verkan på cerebralströmmen och Éörening Dos i (ägšks) i artärtmoket. 2,5 mg/ks Tydlig ökning av oerebralströmmen under 10 minuter åtföljt av en svag minskning av artärtrycket.

Förening 0,5 mg/lcg Svag ökning av oerebralströmmen åt- enligt följt av en svag hypertension. exempel 2 ' 0,1 mg/kg Svag ökning av cerebralströmmen utan - ändring av artärtryckets nivå.

Vincamin l mg/kg Måttlig ökning och oregelbundenhet av cerebraltrycket átföljt av en svag hypotension. features-e 15 5) Verkan på vertebralströmmen och femoralströmmen hos hund Denna undersökning har utförts på öppen torax hos Beagle-hundar av båda könen vägande 10-15 kg, som anesteserats medelst kloralos.

Vertebralströmmen (uttryckt i ml/ünut) har bestämnts medelst en elektromagnetisk tryckströmmätare Statham anbringad vid utgången av den högra vertebralartären. Femoralströmmen bestämdes under samma förhållanden vid den högra femoralartären.

Dessutom registrerades artërtrycket och håärtfrekvensen.

De olika parametrarna bestämdes före och efter injektion av föreningen och man har beräknat de maximala variationerna uttryckta i procent.

I nedanstående tabell betecknar n antalet försök för varje dos av föreningen. veo11sz-3 11+ QN H o.N| m mïâ H o; m mš H Nm? m :Ä H m6.. md En N m H. m N oH H o? N m .o H m .o| io nånn? Nmfi w N13 3 QS .|+. NšN NH o.m H w NH HJ H ä: m6 N Hwoamww md + mmm H 3 + N.mH H m.m H Nä 1 w.N H _N.o| io »wfldæ .Q .R .Q Hmnßw Gwnvm mmm» äobuv :Énoawm .äåßmfiwkw . .àmnwpnm E åïäfiwows wåwa - om .HmqoH».m..rHm> . .Honom wnflømnmm Slutsats Föreningen enligt exempel 2 åstadkommer från och med dosen 0,1 mg/kg intravenöst en ökning av vertebralströmmen utan att den ger någon märkbar ändring av artärtrycket och hjärtfrekvensen; Före- ningen åstadkommer dessutom en ökning av femoralströmmen.

Vincamin ändrar med samma deser vertebralströmmen och femoral- strömmen på ett oregelbundet sätt,(sàsom framgår av värdena för medel- avvikelsen) och framkallar en svag minskning av hjärtfrekvensen. 7801153-3 _ 16 _ I i Farmakologisk försöksrapport Jämförande farmakologiska försök har utförts 'mellan föl- jande föreningar Produkt A:des-etyl-epivinkamon, som beskrivas i Exem- ~pe.1 I -1 usP 3 755 355", Produkt B: vinkanol, som beskrivas i SRP 1 586 697 och 0 0 Proaukten enligt rxempell 2 1 föreiigganae ansökan.

Inverkan på den oerebrala ischemi, som erhålles genom ökning 0 D avoerebro-spina1-vätsketrycket.inne i kraniet på råtta, har undersökts. * Metod Man har använt hanråttor (Charles River CD) med en vikt av 250-300 g sövda med etyleter och trakeotomiserade, immobili- serade med d-tubocurarin-klorhydrat 0,5 mg/kg/i-.v. och» ut- satta för ko-nstgjord andning med en blandning av N20 och 02 70%/30%. ' ' Rektaltemperaturen hölls vid ca 3606. Efter öppning av kraniet implanterades och fixerades två silverelektroder med tandcement i det "visuella cortexm-området (A 1; 2/3) och lilla hjärnan för att inregistrera elektrokortikogram- met (ECoG). Man kateteriserade arteria carotis communis för att kontinuerligt registrera det arteriella trycket (A.T.) , en kaudalisven för att administrera produkterna och en femoralisven för Arfonad (handelsnamn).

Man framkallade en komplett ischemi med en teknik liknande den, som beskrives av H Kramer och Tuyman (1), som består i att i "cisterna magna" diffundera en artificiell cerebra- spinal-vätska ÉC.S.V.) uppvärmd till 37°C och med ett 7801153-3 s 11 tryck av 200 mmHg. För att undvika en alltför stor höjning av det arteriella trycket_genomförde man 45 sek före igång- sättningen av kompressionen av de cerebrala ventriklarna och under hela denna kompression, en perfusion av Arfonad (handelsnamn).

Varje ischemi varade 30 sekunder och på varje djur utövades tre successiva ischemier med 15 minuters intervall. Produk- terna, lösta i fysiologiskt serum såsom klorhydrat, injice- rades 3 minuter före den andra ischemin. Man utvärderade det cerebrala motståndet (tid 1 sek som förlöper mellan i- gângsättningen av ischemin och sammanpressningen av trakea) och återvinningen (den tid som förlöper mellan ischemins slut och âteruppträdandet av-aktivitet-i'ÉlCo G.).

I början och i slutet av försöket kontrollerade man: pa02, paCO2, pH och man reglerade eventuellt andningsfrekvensen så att normala värden erhölls.

A andra sidan registrerade man följande hemodynamiska para- metrar: det arteriella medeltrycket (A.M.T.) , hjärtfrekven- sen (H.F.), derivatan av trycket som funktion av tiden dT/dt, och kroppstemperaturen.

Tabell I Inverkan på cerebral ischemi erhâllen genom ökning av cere- bro-spinal-vätsketrycket i kraniet på råtta ' Effektépå motstândstiderna-(1 sekunder) i E.Co G.

Behandlingar Antal Dos- Före behand- Efter behandling djur ng/kg ling in 0 ' - V 1:a ischemi 2:a ischemi 3:e ischemí Fysivlogiskt 15 - 15,5:o,3 1s,e:o,4 ns 1s,1:o,4 ns Seïllm - - ïrødukt "A" 10 1:0 15183014 17|1i0,5 ns 1G,9i0,4 ns " 10 ~2,0 15.7i0,2 17,2:o,4 ns 1s,s:o,s ns' Eroaukt "E" 10 1,0 14,3=0.3 ü15,o:o,3 ns 14,z:o,3 ns 10 2,0 13.920,4 1s,3so,4 ns 14,3so,s ns Pr°ävkt 1 10 1.0 16.610.4 17,3:o,6 ns 16,7:o,6 ns Exempel 2 " “ 10 2.0' 21,1:1,o* 2o,2s1,o ns 17,7t0,5 780ï153w3 I' f1a '_ - Produkterna har administrerats 3 minuter före den andra ischemin.

- Signifikansgraden enligt Dunnetts test har utvärde- rats mellan värdena före och efter behandlingen (* Po,os). ' - Ischemierna har utförts med 15 minuters intervall.

Tabell II Inverkan på cerebral ischemi erhållen genom ökning av cerebro- spinal-vätsketrycket i hjärnan på råtta.

Effekt på tiderna (i sekunderl för återupprättande av ECoG Behandlingar Antal Dos Före behand- Efter behandling djur ng/kg ling i'v' 1:a ischemi 2:a ischemi 3:e ischemi Fysiologiskt 15 - 31¿5i3,2 27,1i2,4 ns 30,9i3,6 ns serum , - Produkt "A" 10 1,0 32,2:4,6 28,7:3,3 ns 32,8:6;9 ns " " 10 2,0 28,2t3,5 17,9t1,8 * 21,5t2¿S ns Produkt "B" 10 1,0 28,5t2,3 21,9i1,3 * 22,6à1,6 * " “ 10 2,0 28,0i119 19,1i1,9 ** 27,9t2,3 ns Produkt enl 10 1,0 2s,6:2,5 - 1s,5:1,1 ** 1s,8:o,a ** Exempel 2 ' . " _ " 10 2,0 28,9i3,3 18,9i1,4 ** 18,7i1,3 ** - Produkterna administrerades 3 minuter före den andra ischemin. I - Signifikansgraden enligt Dunnetts test utvärderades mellan värdena före och efter behandlingen (** = P<0,01: * = P<0,05; ns = P>0,05).

- Ischemierna utfördes med 15 minuters intervall. 7801153-3 . . ~ fiømeoxw æfifipw vmfloflnw m uwan uflnuw mamow mvuomwp Nwflwov wnmww. muwm . _ . . . _ . . u .nømaøxm man: annan-_.. mama: man: unna.. munen: uwaemm man: Rama.. hvaov: vpummn nu »mp . a... Hcl uävøum .uußz annan» wwawmm fö: man? owuc-m mvunwm man: man: vwuomn. Nvuwmn nunnw oå um.. uävoum 33, 2.33 23%. -åï wii. 235 w 33 .v33 mät Råå. .v å: 33.. Q.. E.. ...åuoum nuv: fwmomaw. :uoßn man: mumo- wmuowfidflummm man: wflmm øvflamow vwummn muafl.. o.n ut.. »Møfloum 9 .. . . 1 . . mmma« m-womeë wvuhmn vflnflw vann m««ømø_,mw«mmm muuflw mama omfloßcv vwumvm vumflp o~w -41 vxnfldwm »ÅS 332: 233 få. _ .måfi .W-flnå. 235 mäï 22: E32: 1.2.2.. “S2 | Hüfldäuü mmfiu :Lämna Euxmflu. um En hm E.. ännu! ggn mm E... vn En Møflwmfiu Emm? mm E: . . .äzé “âšc då .a.=.<.a.:.< »gå .mä .aši ášá ääa .mä .såå ïwww . :afiownnonmanx tunn _ øøßøunliuañox nanm . :ønoflnnøuasox nanm uøuon uømcflaücunom . :nflonomfl ann . aduonufl." :u nflzununw då .nuuau um :anamma a :nxmunëfimcflm HHN .HAUÅMP .NUHNKÉMWQ flMNdflN EUMM m|0unwuwu >æ mzådxæ Eønum nuflmsua duunuaa .nßunwuuu .ma :nxugnu '7801153-3 N Hmmëmxm ~.~fim.wff o.~H,_>~ ~o.o«>f«.> _.~flm_>~_ @._Hw.«m ~o_°«mm«_> o.~ umflfiuw uaflwoum . ~ Hmmñmxw °.«fi°.wf~ v.Pfl«.«m ,°.°«m««.> ~.««~.wF~ °_.flm.mm «°.Q«mF«.~ 0.. umflflnw pgøuoum m.~«°_-f >.ofl«.~« fo.o«°>~_> m.~«o_°~. ~_O~m_~« ~°_Qfl>mm.> °.~ =m= vanwoum _.~«w.wP. ~.Fflm.mm P°.°fl~°w.> m.P«m_-~ °._«P.mm w°.°~m°«_> 0.? =m= vxøuoum N w.-°_mF_ w_ofl+.wm Fo_o«wm«.~ m.~»w.w_f «_°flm.>m ~°.°««m«.> °.~ =<= uxøwoum m.~flw~°~P N.-«>_«~ .«Q.o«~w«.ß °.~flm.-f w_°H>.wm _o_°~o>«.> °._ =<= ugøøoum w.~«m.w_F ~._«>_mm «°.°«mm«.~ fl.~«m.w_P m.°«m_ww _°.øflF««.ß | esuwm ~oflw>h .mm es. .mm se. wm .mm eav Amm ss. mm .>.fi Nømm .Novum Nomm Noumm mx\mE mfluwflñmfiuww flmßum mcnmflšwnumfl wnmm Hwm0Q ummcflawcmnmm mWm| .muvwn mm cmcnmwn fi uwxuhnumxmuw>|Hmc«mm|oHnmHwu >m mcflnxæ Eccmm cmfiflmsum fiëwnumfl flmnnmumu wa nmxMu>cH >H flawßmfi _'?'801153-3 212 Resultat -m-s-...U-...fi Tabell I _ - Produkt B ändrar inte motståndstiden för den kortikala elek- triska aktiviteten. i ' - För produkten A och för produkten enligt Exempel 2 enligt föreliggande uppfinning observerar man en viss betydande effekt på signifikansgradens gränspunkt.

Tabell II ~ Produkt A reducerar signifikativt tiden för återupprättandet av encefalogrammet vid en dos om_2 mg/kg och endast för en ischemi.

- Produkt B orsakar vid 1 mg/kg en svag sänkning (P 0,05) efter den andra och den tredje ischemin. Vid dosen 2 mg/kg är akti- viteten tydligare (P 0,01) men begränsar till andra isohemin.

- Produkten enligt Exempel 2 enligt föreliggande uppfinning visar sig aktiv vid doser om 1 och 2 mg/kg vid de tvâ ischemier, som utförts efter behandlingen.

Man kan sålunda dra slutsatsen att produkten enligt Exempel 2 enligt föreliggande uppfinning är mer aktiv än produkten A och produkten B.

Claims (1)

1. '1801153-5 22 Patentlgxl Sätt att framställa föreningar med formeln I i vilken väteetonan och hydroxigrxrppen i lll-ställning kan ha den ene. eller den andra av möjliga orienteringen, vilka mutsvarar iaomerema A och B, varvid föreningarna med formeln I föreligger i racemiska eller optiakb aktiva romer, och additionsaeltar av dessa föreningar med formeln I med organiska eller oorganiska syror, k ä n n e t e c k- nat avatt , . a) man omsätter en förening med formeln II med ett reduktionsmedel, varvid man erhåller epimer A eller epimer B med formeln I eller deras blandning, och eventuellt bringar reaktions- produkten att reagera med en organisk eller oorganisk syra för att framställa ett salt eller b) man, för framställning av isomerer A med formeln I enligt krav 1, omsätter antingen blandningen av isomererna A och B eller själva epi- meren B med ett basiskt agens.