NUUK Grönlands regeringschef Jens-Frederik Nielsen gjorde det fullständigt klart inför onsdagens möte mellan Danmarks, Grönlands och USA:s utrikesministrar: Grönland väljer kungariket Danmark och kommer inte bli en del av USA.
För USA:s del är budskapet däremot i högsta grad förvirrat.
Medan värden för mötet i Washington D.C., USA:s utrikesminister Marco Rubio, har försökt tona ner det militära hotet, har en av president Donald Trumps närmaste rådgivare Stephen Miller gjort tvärtom. Han säger att man inte utesluter militära medel, ifrågasätter Danmarks och Grönlands historiska band och säger att Grönland självklart ska vara en del av USA.
Trump själv har upprepat att han på ett eller annat sätt måste få Grönland. I ett av sina mer bisarra uttalanden förklarade han att det krävs ”av psykologiska skäl”.
Vill få korten på bordet
Mötet i Washington är ett svar på Danmarks och Grönlands vädjan om en öppen dialog efter de senaste veckornas allt mer hotfulla retorik från den amerikanska administrationen, formellt för att reda ut missförstånd.
Danmarks och Grönlands utrikesministrar Lars Løkke Rasmussen och Vivian Motzfeldt träffar förutom USA:s utrikesminister Marco Rubio även vicepresident JD Vance.
Om USA verkligen bara är intresserat av att öka säkerheten och den militära närvaron i Arktis blir det lätt att reda ut missförstånden.
Ingen på Grönland eller i Europa ifrågasätter öns strategiska betydelse, inte minst för att skydda den amerikanska kontinenten mot ett möjligt kärnvapenanfall från Ryssland.
Det enkla svaret är ändå att Danmark och USA redan har ett avtal från 1951 som ger USA rätt till i stort sett obegränsad militär närvaro på Grönland.
Den närvaron har USA självmant trappat ner efter kalla kriget, samtidigt som Danmark hört till USA:s pålitligaste allierade inom Nato och skickat soldater i döden i amerikanska krig i Irak och Afghanistan.
Den amerikanska administrationen kan inte på allvar vara omedveten om detta. Så frågan är alltså vad USA egentligen vill?
Genuin rädsla på Grönland
Svaret på frågan får hela Europa att hålla andan. Reaktionerna den senaste veckan har präglats av återhållen panik.
Om svaret är fel riskerar Nato falla sönder, som EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius och Danmarks statsminister Mette Frederiksen befarat.
För grönländarna är frågan inte akademisk. Här finns en stolthet, men också en rädsla.
De har sett hur Trump behandlar minoriteter i hemlandet. De vet hur han förhåller sig till inuiter i Alaska. Ingen tror för en sekund att han skulle göra livet bättre för invånarna på Grönland.
Öns historia under det danska kolonialväldet saknar inte mörka kapitel, men Danmark är en liberal demokrati som i allt högre grad försöker gottgöra historiska misstag.
Så vad kan man vänta sig?
Det vore rimligt att Vance och Rubio har stämt av med Trump innan de sätter sig ner med danskarna och grönländarna. Då kan mötet i Washington bjuda på tänkbara lösningar.
En kan vara ett avtal som ger USA ännu mer fria händer att exploatera Grönland militärt och ekonomiskt utan att ön formellt lösgörs från kungariket Danmark.
En annan möjlighet är att Nato bygger en stark europeisk närvaro på Grönland för att möta hotet från Ryssland och Kina – i samarbete med USA.
Om USA:s president verkligen har några strategiska mål har han alla förutsättningar att förhandla till sig nästan precis vad han vill på Grönland, inklusive attraktiva naturtillgångar.
Det finns ändå en rädsla för att den hybrisdrabbade Trump helt enkelt har bestämt sig för att gå till historien som den första presidenten på decennier som utvidgar USA:s territorium.
Och om allting bara handlar om vad Trump tycker och känner – hur förhandlar man om sådant?
Sanningens ögonblick för EU
På Grönland finns en stark övertygelse om att EU och Nato inte lämnar ön i sticket.
Men om svaren från mötet pekar mot det värsta står Europas ledare inför en avgrund.
Plötsligt kan valet stå mellan Grönland och Nato, som president Trump uttryckt det. I praktiken är det ett val mellan Grönland och Ukraina, i förlängningen ett farväl till den regelbaserade världsordning som åtminstone i viss mån rått sedan andra världskriget.
Dessutom är Europa fullständigt beroende av amerikanska teknikjättar.
Europas viktigaste ledare har hittills resolut ställt sig bakom Danmark och Grönland, men de har inte kunnat enas om motåtgärder mot Trumps USA.
Om mötet bjuder på ovälkomna svar står de inför sanningens ögonblick.
Magnus Swanljung är Svenska Yles Nordenkorrespondent.