Finlands klimatpanels och Finlands naturpanels nya gemensamma rapport visar att det inte är möjligt att samtidigt uppnå både Finlands klimatmål och biodiversitetsmål med den årliga avverkningsmängd på cirka 73 miljoner kubikmeter som rått under de senaste åren.
För att målen ska uppnås krävs lägre avverkningsnivåer och en betydande ökning av den strikt skyddade skogsmarken.
Klimat- och naturpanelen har i sin gemensamma rapport bedömt hur Finlands totala kolbalans, alltså skillnaden mellan utsläpp och upptag av koldioxid, och den biologiska mångfalden kommer att utvecklas under de kommande 50 åren.
Rapporten publicerades den 8 januari.
60, 70 eller 80 miljoner – vad händer?
Om avverkningen är 60 miljoner kubikmeter årligen, alltså lika mycket som avverkades under åren 1994 till 2012, så skulle det vara möjligt att uppnå Finlands klimatmål, öka skyddsarealerna och stödja målen i EU:s strategi för biologisk mångfald och restaureringsförordning.
Dessutom är det då möjligt för Finlands markanvändningssektor att uppfylla EU-förpliktelsen för 2030, och uppnå det nationella målet om koldioxidneutralitet 2035 i enlighet med klimatlagen.
I det andra scenariot med en årlig avverkningsmängd på 70 miljoner kubikmeter förblir skogarnas totala kolbalans en nettosänka. Skogen tar då upp mer koldioxid än den släpper ut.
Men det är ännu långt kvar till Finlands koldioxidneutralitetsmål 2035, och inte heller EU-förpliktelsen för 2030 uppfylls.
En avverkning på 80 miljoner kubikmeter per år skulle förhindra att man uppnår de nu överenskomna klimat- och naturmålen. Finland skulle hamna mycket långt från sina klimatmål och avverkningsmängden kan inte samordnas med att öka skyddet av markområden och stärka den biologiska mångfalden.
Forskarna i rapporten är oroade över att en sådan nivå är möjlig enligt den nya nationella energi- och klimatstrategin.
Mindre avverkning ger rikare skogar
Tydligt är att stärkandet av skogarnas kolsänkor och den biologiska mångfalden går hand i hand. Ju mindre skog som avverkas, desto mer dödved, äldre träd och lövträd finns det i ekonomiskogarna, då avverkningarna är färre än i nuläget.
Skogsbranschens egna rekommendationer för skogsvård räcker inte till för att trygga de strukturella drag som är viktiga för den biologiska mångfalden i ekonomiskogarna, konstaterar naturpanelens ordförande, professorn i ekologi Janne Kotiaho.
Skillnaderna mellan skyddade skogar och ekonomiskogar växer i synnerhet i södra Finland.
Jyri Seppälä, ordförande för klimatpanelen, beskriver situationen så här:
– Om vi hade några andra sätt, till exempel inom markanvändningssektorn eller genom koldioxidinfångning, som kunde kompensera förlusten av kolsänka skulle det vara ok. Men för tillfället är alla alternativa sätt extremt dyra!
I slutändan handlar det om att vi kan nå målen genom att begränsa avverkningarna. I simuleringsmodellernas resultat framgår också att det är ett sätt att förbättra skogarnas tillväxt mycket snabbt.
– Nu är situationen den att vi ganska kortsiktigt tänker på vårt skogskapital, det vill säga fråntar framtida generationers användningsmöjligheter, säger Seppälä.
Ekonomin avgör för skogsindustrin
Maija Rantamäki, chef för internationella- och EU-skogsärenden vid Skogsindustrin r.f., anser att avverkningsbegränsningar inte är det mest effektiva och ekonomiskt hållbara sättet för Finland att nå sina klimat- och biodiversitetsmål.
I stället menar Skogsindustrin r.f. att Finland bör främja en helhet som både stärker skogarnas tillväxt, tryggar den biologiska mångfalden och samtidigt också möjliggör avverkning.
Enligt Rantamäki måste man, om man föreslår begränsningar av avverkningarna, komma ihåg att skogsavverkningar fungerar marknadsbaserat.
– Vi ser av statistiken att avverkningsnivåerna har varierat över tid. Det är direkt kopplat till den globala efterfrågan på trä och träprodukter. Så om man föreslår begränsningar för avverkningar i Finland, så vet vi att det handlar om betydande konsekvenser för Finlands ekonomi och självförsörjning, säger Rantamäki.
Enligt Rantamäki kan resultatet, om man minskar avverkningarna exempelvis med 10 miljoner kubikmeter per år, betyda ungefär en miljard mindre i värde som skapas när virke förädlas till produkter i Finland.
Det medför direkt också betydande ekonomiska konsekvenser både regionalt och på riksnivå.
– Skogsfrågan borde diskuteras ordentligt i samhället. Det är inte forskarnas sak att säga vad som ska göras. Men i varje fall ser vi det som viktigt att vår skogsindustri förnyar sig.
Materialanvändningen borde bli effektivare så att man får ut mer av mindre råvara och hittar nya marknader för bioekonomiprodukter, konstaterar Klimatpanelens ordförande, forskningsprofessor, Jyri Seppälä.