[go: up one dir, main page]

Lojo satsar på simundervisning för skolelever – största delen av sjätteklassarna är simkunniga

Barn som inte kan simma i skolan har möjlighet att få privat simundervisning. En del barn saknar trots det motivation till att överhuvudtaget lära sig simma.

Simhallen i Lojo.
Det är viktigt att föräldrar tar barnen med till simhallar och badstränder när de är små. Så här ser banan ut i Lojo simhall Neidonkeidas där man kan simma längre sträckor. Bild: Paula Tiainen / Yle

Lojo stad har redan i flera årtionden satsat mycket på skolelevernas simundervisning för att så många som möjligt ska lära sig simma.

Mari Levänen, som är simlärare i Lojo simhall, förklarar att staden ser till att alla skolelever får simma tillräckligt många gånger trots att Lojo är stort och en del elever har ganska lång väg till simhallen.

Våren 2025 var 85,4 procent av eleverna i årskurs sex i Lojo simkunniga. För att räknas som simkunnig ska man klara av att simma 200 meter varav 50 meter ska vara ryggsim.

En röd plasthink på en sandstrand med barn som simmar i vattnet i bakgrunden.
Barn vänjer sig lättare vid vatten ju yngre de är när de börjar bekanta sig med det. Arkivbild. Bild: Anna Hellberg / Yle

De flesta elever som inte uppfyllde kravet för simkunnighet, klarade ändå av att simma åtminstone 25 meter.

Levänen säger att simundervisningen i skolan spelar en viktig roll för att barnen ska lära sig simma. Den behöver ges tillräckligt många gånger och vara av god kvalitet.

Viktigt att föräldrarna tar barnen med och simma

Barnens simkunskaper hänger också ihop med hur ofta familjen brukar ta barnet med och simma. Det är viktigt att barnen får bekanta sig med vatten så tidigt som möjligt, men senast i tvåårsåldern, säger Levänen.

– Barn som går i fjärde eller femte klass och inte kan simma och är rädda för vattnet, vill antagligen inte ens följa med klassen till simningen, säger hon.

I Lojo är åldersgränsen för nybörjarsimskola fem år, och före det är det viktigt att föräldrarna tar med barnen till stranden eller simhallen. Det bästa är om barnet sedan lär sig simma i årskurs ett eller två.

En del barn kan vara rädda för vatten och det kan grunda sig i något man har varit med om tidigare. Då är det viktigt att ge barnet den tid det behöver för att bli van vid att röra sig i vatten.

– Om ett barn verkligen är rädd för vattnet måste man ta det väldigt lugnt och se till att miljön är trygg. Det kan också vara bra att ha en vuxen som barnet känner med i gruppen, förklarar Levänen.

Varje år får en handfull elever privat simundervisnng

Levänen har haft elever i årskurs fem, sex och sju som inte kunnat simma och inte heller velat delta i skolans simundervisning. För de eleverna erbjuder hon privatundervisning.

Varje år ger Mari Levänen privat simundervisning åt en handfull elever. Det handlar om en specialservice som barnen erbjuds via skolan. Men det kräver att föräldrarna är aktiva och tar kontakt med henne.

Också här har alltså föräldrarnas inställning och aktivitet en stor betydelse, säger Levänen.

– Om familjen inte brukar gå till stranden eller simhallen känner barnet kanske inte ett behov av att lära sig simma. Föräldrarnas inställning till simning är väldigt viktig eftersom den kan smitta av sig på barnet, konstaterar hon.

På bilden syns en del av banan där man motionssimmar i Lojo simhall Neidonkeidas.
I Lojo har skolelever möjlighet att simma flera gånger under läsåret. Arkivbild. Bild: Paula Tiainen / Yle

Ett barn kan också vara omotiverat på grund av att det har hänt något tråkigt första gången barnet besökt simhallen med skolan. Barnet kan till exempel ha blivit retat eller fått vatten i näsan utan att läraren förklarat att det inte är farligt, fortsätter hon.

Enligt Levänen räcker det med att barnet har en liten vilja att lära sig simma för att det ska vara möjligt. Privatundervisningen brukar bestå av fem till tio träffar i simhallen och efter det fortsätter barnet simma med sina föräldrar.

– Det är en höjdpunkt som simlärare att få de mest rädda barnen att lära sig simma, säger Levänen.