[go: up one dir, main page]

Den långa väntan fungerar som en morot för HIFK:s handbollsherrar: ”Jag vill vara en del av laget som tar medaljen”

Helsingfors IFK har näst mest medaljer i herrarnas handbollsliga. Men den statistiken har inte uppdaterats sedan 1989. I vår ska det bli ändring på den fronten.

HIFK:s Christian Cosmo i ett genombrottsförsök i handbollsligan.
Christian Cosmo flyttade till HIFK från Sverige och IK Lågan. Bild: Handbollförbundet

En 36 år lång väntan tänkte få ett slut i våras då HIFK mötte GrIFK i bronsmatchen.

I returen som spelades i Grankulla fick hemmalaget en straff i slutsekunderna, som Topias Laine satte i mål bakom Viljo Ukkonen och GrIFK tog hand om bronsmedaljerna med sammanlagda resultatet 53–52.

HIFK:s medaljtorka förlängdes med åtminstone en säsong, men nu ser det ljusare ut för rödtröjorna som parkerat på en säker andraplats i tabellen efter urstarka BK-46. Karislaget som vunnit 35 medaljer och toppar listan före Cocks och HIFK, båda med 23.

Huvudstadsklubben står på en stabil grund med flera egna produkter i viktiga roller, samtidigt som de utländska nyförvärven Bogdan Klepa, Armi Pärt och Christian Cosmo bidrar med en välkommen rutin.

Längre än 37 år tänker HIFK inte vänta på sin efterlängtade medalj.

– Det fungerar som en morot och det var en av anledningarna varför jag kom hit. Jag vill vara en del av det laget som tar medaljen, säger svensken Christian Cosmo då Yle Sporten besöker lagets träningar i början av december.

Urstark inledning, sen lite upp och ner

HIFK fick en perfekt start på säsongen och radade upp sex segrar i följd. Bortasegern över regerande mästaren Cocks med 39–28 var det största utropstecknet.

Den senaste tiden har lagets spel inte fungerat som planerat och mot BK-46 och GrIFK kammade laget noll.

– Efter bortamatchen mot BK-46 har vi kommit in i något av en falsk säkerhet, även om vi har staplat upp en hel del segrar. Men visst kan vi vara helt nöjda med höstsäsongen, säger Cosmo som snittat över sju mål per match.

Vad ska bli bättre ju längre säsongen lider?

– Vi måste bli lite mer kliniska. Det gäller både avsluten framåt och försvarsspelet. Får vi ordning på de små detaljerna kan det bli en rolig och lång säsong.

HIFK:s handbollstränare Robin Karlsson under ett träningspass hösten 025.
Robin Karlsson förespråkar en väldigt snabb och tempofylld handboll. Bild: Jaani Lampinen / Yle

Robin Karlsson, som tränar laget för andra säsongen, är inne på samma linje med sin vänsternia.

– Jag skulle ge vitsordet godkänt. Poängmässigt är vi väl där vi hoppades inför säsongen. Men spelmässigt är jag inte nöjd, om vi ser på de senaste matcherna. Som tur är det poängen som räknas, konstaterar Karlsson.

HIFK vill utmana BK-46, Karlsson varnar för Cocks

Då snart halva grundserien är avklarad finns det ett lag som ingen kunnat rå på. BK-46 har vunnit alla 13 matcher, dessutom med tolv mål i snitt.

Även om Karislaget tappade bland annat Nico Rönnberg, Bogdan Klepa och Alex Lignell inför den pågående säsongen, väljer den tidigare BK-yttern Karlsson att ge favoritskapet till sin moderklubb.

– BK är ju klart etta, där finns det ingenting att diskutera. Sen är vi kanske fyra lag som kämpar om andraplatsen. Vi har förlorat två gånger (en gång i ligan och i cupen, reds. anm.) mot Grankulla som har förbättrat sitt spel. Cocks är alltid hårda och med Dicken vet man aldrig vad de kan hitta på. Och sen vi, räknar Karlsson upp BK:s största utmanare.

Speciellt Cocks, som är regerande mästare, förväntas förbättra sitt spel ju längre säsongen lider.

– Cocks kommer att vara betydligt hårdare i slutet av säsongen, det är helt säkert. Att de får spela tuffa matcher i den baltiska ligan utvecklar deras spel.

HIFK:s och FM-ligans vassaste målskytt, Jooa Knaapinen, tror inte att polkagrisarna från Karis är oslagbara.

– Förra säsongen spelade vi en gång oavgjort mot BK-46 på hemmaplan. Vi är inte alltför långt efter dem, men vi måste nog hitta en ny växel i vårt spel för att kunna utmana dem på allvar om FM-guldet på våren.

HIFK tog sin senaste medalj 1989, långt innan du föddes. Hur tycker du att medaljtorkan påverkar årets säsong?

– Nog skulle det betyda mycket att avsluta säsongen med en medalj. Framför allt då vi var väldigt nära i förra årets bronsmatcher mot GrIFK. Nog märks det att vi vill ha den där medaljen, kanske till och med något annat än just brons, säger den 2005 födda Knaapinen.

HIFK:s Jooa Knaapinen skjuter en straff mot SIF i handbollsligan 2025.
Jooa Knaapinen toppar målstatistiken med 119 mål på 13 matcher. Bild: Handbollförbundet

Robin Karlsson, vågar du lova HIFK-familjen en medalj på våren?

– Det går aldrig att lova att vi ska ta en medalj. Men det är självklart vår målsättning.

M.A. Numminens klassiker bidrog till Christian Cosmos flytt

HIFK har genom årens lopp haft flera duktiga utländska förstärkningar som Ardo Puna, Sten Toomla, Roman Protsenko, Sergej Glinca, Andrej Orej och Nikola Zujic, för att nämna några.

Men någon medalj har det inte blivit, trots otaliga mål.

Av årets nyförvärv sticker Christian Cosmo ut, både med sitt stabila handbollskunnande som sitt speciella efternamn.

– Om jag förstått saken rätt var det min farfars far som fick namnet i armén på 1920-talet. Nilsson byttes ut mot Cosmo och jag tror vi är de enda som har namnet i Sverige, berättar den 27-åriga skåningen.

Du är från Kristianstad, minns du lagets tidigare lagkapten Olle Stenius (Yle Sportens handbollsexpert)?

– När jag var yngre följde jag endast med IFK Kristianstad. Då var Olle Stenius min favorit då han hade den bästa mållåten, M.A. Numminens ”Som en boll kommer jag tillbaks till dig”. Jag älskade låten och Olle var en häftig spelare. Han var en profil i Kristianstad som många minns med värme.

HIFK:s Christian Cosmo på lagets handbollsträningar i december 2025.
Christian Cosmo skrev på för 1+1 år med HIFK. Bild: Jaani Lampinen / Yle

På fredag väntar FM-ligans toppmöte mellan BK-46 och HIFK. Efter det spelar Helsingforslaget två matcher innan det är dags för Christian Cosmo och hans lagkompisar att ladda batterierna över juluppehållet.

– Det blir nog en svensk jul i Skåne. Förhoppningsvis kan jag köra några pass med min moderklubb IFK Kristianstad. Efter nyåret kommer jag tillbaka med en jävla taggning för att göra något riktigt speciellt av 2026 med HIFK.

FM-ligan rullar igång igen i mitten av januari och senast i början av maj vet vi om HIFK sätter punkt för sin medaljtorka.