Paul Krugman, amerikansk Nobelpristagare i ekonomi, varnar för att president Donald Trump kan leda USA in i ett ekonomiskt tvärstopp.
I april jämförde han USA med Portugal 2011 och Argentina 2001 – båda länder som drabbades av stora ekonomiska kriser – och konstaterade att de länderna hade ledare som i huvudsak var förnuftiga.
”Det har inte vi”, skriver Krugman, som tidigare skrev kolumner för tidningen New York Times men nu förklarar ekonomiska fenomen på Substack.
Han påpekar att Trump när han tillträdde i januari ärvde en välmående amerikansk ekonomi: ”Inflationstoppen 2021–22, som till största delen orsakades av Covid-relaterade störningar i leveranskedjan, hade klingat av utan någon stor uppgång i arbetslösheten”.
Men sedan Trump blev president på nytt har han vänt upp och ner på världsekonomin genom ett handelskrig med Kina och hot om strafftullar som än höjs, än sänks, än pausas.
Det skapar osäkerhet.
Det är en osäkerhet som utgör en stor risk för USA, eftersom den amerikanska statsskulden är stor och växer ytterligare i och med det skattelättnadspaket som Republikanerna i den amerikanska kongressen godkände tidigare i veckan.
Statsskuld på 36 000 miljarder dollar
I fredags kom nya hot om höjda tullavgifter: femtio procent på EU-produkter och 25 procent på Apple-produkter som inte tillverkas i USA.
Osäkerhet i kombination med en stor statsskuld är inte en bra ekvation för vare sig USA eller den globala ekonomin.
USA:s statsskuld uppgår för närvarande till 36 218 miljarder dollar eller 31 869 miljarder euro. Av den skulden ägs ungefär 80 procent av privata investerare och resten av andra länders centralbanker.
Investerarna kan dra slutsatsen att USA:s statsobligationer inte längre är en trygg investering.
– I många år levde vi i en värld där riskfaktorn för den amerikanska statsskulden i princip var noll. På fyra korta månader har Team Trump slösat bort den fördelen, säger Jared Bernstein, en av dem som satt i den förra presidenten Joe Bidens ekonomiska rådgivarråd, till The Atlantic.
När omvärldens intresse för amerikanska obligationer minskar stiger den ränta USA betalar på sina lån. För 30-årsobligationer sågar räntan som bäst uppåt och har passerat femprocentsstrecket.
Ränte-tillväxtdifferensen är avgörande
USA har kunnat hålla sig med en stor statsskuld – över 120 procent av bnp – eftersom tillväxten i landet har varit högre än räntorna.
Men om många investerare samtidigt vill bli av med sina amerikanska statsobligationer kan det få häftiga följder. Då kan nämligen ränte-tillväxtdifferensen plötsligt svänga om.
Om räntorna stiger samtidigt som tillväxten stannar av uppstår en situation som kan förvandla USA:s statsskuld till en riktigt stor ekonomisk kris.
När räntorna är högre än tillväxten en längre tid uppstår en ond cirkel: Stigande lånekostnader tvingar regeringen att låna mer pengar för att sköta sina skulder, medan investerare kräver allt högre räntor, vilket gör att lånekostnaderna stiger ytterligare.
Vägen in i en kris kan vara lång
Paul Krugman påpekar att ett abrupt slut på utländska investeringar i USA också sannolikt skulle leda till att en kris på den amerikanska bostadsmarknaden och antagligen också en recession.
Dessutom skulle dollarns värde minska kraftigt, vilket skulle leda till ökad inflation, konstaterar han, utan att den amerikanska centralbanken Federal Reserve skulle kunna sänka räntorna för att motverka inflationen.
För att beskriva processen citerar Krugman den tyska nationalekonomen Rudi Dornbusch som på 1980- och 90-talen var professor i ekonomi vid ansedda universitetet MIT: ”Det tar mycket längre än du tror att hamna i en kris, men sen går det mycket snabbare än du väntat dig”.
Citatet är taget ur en PBS-intervju som Dornbusch gav år 1997 om den ekonomiska krisen i Mexiko i mitten på 1990-talet.
Dornbusch säger att det var så det gick för Mexiko, som hade en övervärderad valuta: ”Det tog en evig tid och så gick det på en natt.”
I bästa fall går det inte så för USA.
Artikeln uppdaterades 25.5 klockan 19.28 med en precisering av USA:s statsskuld till 36 218 miljarder dollar.