SE522162C2 - Metod att utföra in vivo-dosimetri vid IMRT-behandling - Google Patents

Description

nusn; anwa: 10 15 20 25 30 522 162 2 a n o o . .. oönskad ändring i den spektrala fördelningen i strålen, vilket därigenom komplicerar hela processen. Det vanligaste sättet att avge [MRT-fälten kommer därför att vara att använda MLC (Multi Leaf Collimator, (multibladskollimator)), en anordning som består av tunna block (blad) som kan positioneras individuellt för att blockera en liten del av fältet och därigenom forma strålen i den laterala riktningen till olika oregelbundna former. Genom att förflytta bladen under behandlingen kommer varje del av den behandlade volymen att bestrålas under lika tid och därigenom moduleras intensiteten över det behandlade området.

Den nya behandlingstekniken kräver dock att patienten är exakt i den förväntade positionen, något som inte alltid är lätt att uppnå. Dessutom ökar kraven på riktig dosavgivning och därigenom kraven på kvalitetskontroll (KK) hos behandlingsmaskinen, planeringsprocessen och slutligen under behandling. Ny verifiering och KK måste användas.

Dock har mycket lite publicerats angående mätningar under behandling, In Vivo-dosimetri.

Vid traditionell In Vivo-dosimetri är mätning med en detektor på patientens hud för att förutsäga dosen inuti patienten mycket krävande redan med ett fast fält (konventionell terapi) på grund av begränsningar i TPS (Treatment Planning System) i att förutsäga dosfördelningen i det område i patienten där externt generade sekundära elektroner avsevärt bidrar till den avgivna dosen, exempelvis uppbyggnadsregioner (den del där strålen kommer in i patienten och till ett djup på 5-35 mm in i patienten). Därigenom kan varken dosen på hudens yta eller dosen i luft uppströms patienten förutsägas riktigt med TPS i fasta fält och svårigheten ökar med en dynamiskt avgiven behandling. I fasta fält löses detta antingen genom en speciell utformning av detektorn, genom allmän kalibrering eller en kombination av de bägge. I IMRT- behandlingar är det inte enkelt att hantera detta antingen genom allmän kalibrering eller utformning på grund av det faktum att den varierande intensiteten i fältet är patientspecifik. Den traditionella In nun-a 10 15 20 25 30 522 162 ß -- u o v e n 0 n u o o u nu Vivo-dosimetrin används normalt inte vid varje fraktion och därigenom blir störningen hos de speciellt utformade detektorerna försumbar. De små marginalerna vid IMRT-behandlingar kräver utökad dosimetri och kvalitetskontroll även vid varje fraktion för att minimera osäkerheterna och därför blir störningen av detektorerna som används vid konventionell terapi signifikant. Dessutom, när man använder IMRT, mäste mätningar göras på många punkter för att verifiera fältets topografi och den laterala positionen hos detektorerna är mycket kritisk. För att förenkla problemet har det föreslagits att endast mäta fluensen i luft. Dock kommer då diskrepansen från de förutsagda värdena att vara svåra att bedöma på grund av brist på förståelig kvantifiering.

Alternativt till traditionell In Vivo-dosimetri har det föreslagits att använda bildsystem positionerade nedströms patienten, film eller EPID (Electronic Portal Imaging Device(elektronisk portalbildsanordning) där anordningen är kalibrerad att mäta dosen. En sådan metod diskuteras i ”Portal dose image prediction för dosimetric treatment verification in radiotherapy I: and algorithm for open beam” av K.I. Pasma et al., Medical Physics 25(6), sidorna 830-840, 1998. En jämförelse kan sedan göras med beräknad dosdistribution genom att använda exempelvis TPS (Treatment Planning System) vid positionen hos mätanordningen. Ett exempel på detta är beskrivet i ”In Vivo dosimetry for prostate cancer patients using an electronic portal imaging device; demonstration of internal organ motion”, av M. Kroonwijk et al., Radiotherapy and Oncology, 49(2), sidorna 125- 132, 1998. Ett annat alternativ är att beräkna dosfördelningen i patienten från den mätta dosfördelningen i EPID. Detta beskrivs i ”Modelling the dose distribution to an EPID with collapsed cone kernel superposition”, C. Vallhagen Dahlgren et al., Workshop i Uppsala, 13 mars, 2001, organiserad av företaget MDS N ordion. 10 15 20 25 30 522 162 4 u I :son Den senare har fördelen att tillhandahålla data som är enklare att förstå. Dock kommer mätningar endast nedströms patienten alltid att vara mindre noggranna än kombinerat med mätningar uppströms patienten och kommer därför inte att urskilja om avvikelsen förorsakades på grund av felaktig dosavgivning av behandlingsmaskinen eller på grund av positioneringsfel eller förändringar i anatomin hos patienten (patienten kan minska i vikt etc. från ursprunglig diagnosticering). Det senare är viktigt inte minst för att analysera roten till avvikelsen och därigenom förhindra den att förekomma i nästa behandlingsfraktion (normalt mottar en patient 30 fraktioner innan behandlingen är avslutad).

KORT BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Ändamålet med föreliggande uppfinning är att separera dosverifieringen från patientpositioneringsveriñeringen under radioterapibehandlingen av en patient och att tillhandahålla en metod att utföra dosverifieringen.

Uppfinningen är därigenom en metod att kalibrera detektorerna som skall användas In Vivo (under behandling) på ett tidseffektivt och riktigt sätt för att uppnå högkvalitativa, pålitliga dosmätningar under behandling. Ändamålet uppnås med en metod kännetecknad av krav 1. Föredragna utföringsformer av uppfinningen kännetecknas av de beroende kraven.

Enligt en aspekt av uppfinningen kännetecknas den av stegen att bestråla en fantom, att mäta i nämnda fantom, att mäta med detektorer (ExtDet) mellan patienten och strålkällan, varvid nämnda mätningar delas upp i tidsintervall och att analysera mätningarna för att erhålla information angående förhållandet mellan mätningarna i fantomet och mellan patienten och behandlingskällan vid varje tidsintervall, vilken information kan användas vid behandlingen av patienten. ~ u... vu.- u 10 15 20 25 30 : :z :: ' - - 5 fn... gg; ..,,~ 1.. ::;--.,.'°::--. v - u.. ., _: Enligt uppfinningen kan förhållandet mellan mätningarna utnyttjas på olika sätt.

Då mätningarna i fantomet och av detektorerna lagras i specifika tidsintervall erhålles en proportionalitet mellan mätningarna och en fluensreferens kan definieras. Detta möjliggör beräkningen av kalibreringsfaktorer för detektorerna, vilka används i den efterföljande behandlingen av patienten, In Vivo-mätning.

Värdena från sådana In Vivo-mätningar skall efter användning av kalibreringsfaktorerna förutsäga dosen inuti ett fantom som om det vore på plats. Kvantifieringen av en avvikelse i dosfördelning kan därigenom användas för att bedöma om avvikelsen är accepterbar eller inte. I de flesta fall kommer denna verifiering att vara tillräcklig, vilket tillhandahåller liknande resultat som off-lineverifieringen.

Veriñeringen av patientens position kan sedan göras på ett traditionellt sätt genom att använda en EPID eller andra metoder kan användas, exempelvis genom att använda en diagnosticerande röntgenstrålekälla och transmissionsdetektor i en projektion utanför behandlingsstrålen.

Användningen av diagnostiska röntgenstrålekällor kan har fördelen i avsevärd förbättring av bildkonstrasten och därigenom positionsnoggrannheten, vilket är välkänt inom teknikområdet.

Efter verifiering av stora avvikelser i dosavgivning och/ eller patientpositionering kan ett andra steg vara att kombinera de två och därigenom förutse dosdistributionen i patienten för en precisare kontroll av dos till tumören, riskorgan etc.

Ett alternativ kan vara en fluensverifiering där ett referensvärde för varje tidsintervall erhålles för ExtDet som jämför det integrerade värdet för alla tidsintervall med en integrerad mätning i fantomet. En kombination med bakprojicering från EPID-bilderna eller som ett ynls: annan lO 15 20 25 30 522 162 6 n u - - ; o o , o c o ø u: invärde till behandlingsplansystemet kan ge kvantitativa dosdata i patienten.

Dessa och andra aspekter på, och fördelar med, föreliggande uppfinning kommer att framgå av den följande detaljerade beskrivningen och från de tillhörande ritningsfigurerna.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGSFIGURERNA I den följande detaljerade beskrivningen kommer hänvisning att göras till de tillhörande ritningsfigurerna, där Fig. la schematiskt visar en behandlingsmaskin till vilken ett fantom är anordnat, vilket i sin tur är anordnat med detektorer, Fig. lb mänsklig kropp istället för fantomet, schematiskt visar arrangemanget enligt Fig. l men med en Fig. 2a detektoranordning anordnad mellan maskinen och fantomet, schematiskt visar maskinen enligt Fig.1 men med en 2D- Fíg. 2B mänsklig kropp istället för fantomet, schematiskt visar arrangemanget enligt Fig. 2a men med en Fig. 3 är en schematisk vy av en strålningsstråle, och Fig. 4 visar off-lineverifiering av en behandlingsplan.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN En radioterapianordning utnyttjad för behandling av tumörer med strålning visas schematiskt i Fig. 1-2 och är allmänt betecknad med hänvisningssiffran 10. Anordningen innefattar ett radioterapisystem istånd att utsända en stråle 12 av elektroner eller fotoner från ett behandlingshuvud. Radioterapisystemet är anordnat med konventionell .-- »annu 10 15 20 25 30 ... ... . , ' 'I nu " '* oo cu- 0 o. ' 'I 0 ° I o 7 ::: -==-' ': ~- - 2 2 g -- . . .' ': g - . . : ° 0 :nu ,, I _ . fältformande anordning (ej visad), exempelvis en MLC, för att tillåta den laterala formen av strålen att ändras för att skärma av icke-påverkade områden av kroppen och koncentrera strålen till tumören.

Kontrollorgan (ej visade) är anordnade för radioterapisystemet.

Ett bord 22 är anordnat för en patient 20 att ligga på. Bordet år roterbart runt en vertikal axel och rörligt horisontellt och vertikalt för at placera området som skall behandlas på patienten i strålens område.

Vidare utnyttjar metoden enligt uppfinningen olika detektorer för att mäta strålningen som avges från radioterapianordningen. De kan exempelvis innefatta realtidsdetektorer för mätning på yta/ hud 14, såsom halvledardetektorer, gasdetektorer, scintillatordetektorer etc.

Detektoranordningen kan vara tunn eller inkludera en uppbyggnad för att reducera beroendet av spridd strålning. Den kan även vara utformad på ett sätt så att den är jämntjock mätt i g/cm2 över hela dess yta, därigenom tagande i beaktande de olika densiteterna i inkapslingen och själva detektorn vid en typisk strålmodalitet.

Detektorerna kan även vara detektorer för mätning mellan strålkällan och fantomet/ patienten, som exempelvis bildsystem såsom film eller EPID. Detektorerna är anslutna till lämpliga signalbehandlingssystem (ej visade). De ovannämnda detaljerna är välkända för fackmannen och kommer inte att beskrivas i detalj.

Metoden enligt föreliggande uppfinning år ämnad att utnyttja den ovannämnda utrustningen för att möjliggöra kvantifiering av dosavgivning i radioterapibehandling, i synnerhet under patientspecifik behandling av patienten (härefter kallad In Vivo) utnyttjande mätningar i förbestämda tidsintervall med detektorer (härefter kallade ExtDet) positionerade i strålningsstrålen, mellan patienten och källan och konverterande mätningarna för att motsvara mätningar i ett fantom genom att använda proportionaliteten mellan mätningarna hos detektorerna och mätningarna i fantomet. .info »)»u| 10 15 20 25 30 522 Metoden enligt föreliggande uppfinning är vidare avsedd att företrädesvis erhålla kalibreringsfaktorer för ExtDet. Nämnda kalibreringsfaktorer erhålles för varje ExtDet per punkt i det deñnierade segmentet i fantomet 36, Fig. 3, och nämnda definierbara tidsintervall för varje fält under samtidig bestrålning av ExtDet och nämnda fantom inkluderande detektorer för att mäta den absorberade dosen vid användning av nämnda patient-specifika behandling utan patient (hädanefter kallad off-line).

Ett exempel på utnyttjande av metoden enligt uppfinningen kan beskrivas med följande steg: En individuell behandlingsplan för patienten görs genom användning av ett Treatment Planning System (TPS). Anatomín hos patienten definieras sedan genom användning av diagnostisk utrustning, exempelvis CT, Computerised Tomography (Datoriserad Tomografi), och strälkaraktären hos behandlingsanordningen definieras allmänt genom mätningar, där bägge importeras i TPS. Målvolymen och riskorgan definieras och sedan görs den optimala planen där kriterier såsom maximidos till riskorgan och minimidos till målet etc. används.

Resultatet av planen är information som kommer att användas av behandlingsmaskinen för att definiera projiceringar, strälmodalitet, fältformer och rörelse hos MLC-bladen etc.

Den patient-specifika behandlíngsplanen, iTPS, päförs ett fantom, lämpligt för dosmätningar, och dosdistributionen inuti fantomet beräknas.

Före behandling, off-line, bestrålas ett fysiskt fantom, identiskt till det som användes vid beräkningen, genom att använda patient-specifik behandling. Dosdistributionen inuti fantomet mäts för att verifiera den integrerade dosen genom att jämföra mätningarna och planen för ett komplett fält, delfält eller fraktion ,»;ao :apan 10 15 20 25 30 522 162 9 I o o - uøoooo Q _.-nu ' 0 (kvalitetskontroll off-line). Dessutom mäts dosdistributionen för varje fält, i alla mätpunkter i fantomet för varje tidsintervall, definierad av lämplig tid eller synkronisering till behandlingsmaskinen av det intensitetsmodulerade fältet, och lagras. Proceduren ovan visas i Fig. 4.

Samtidigt som man mäter inuti fantomet, off-line, mäts även dosen genom användning av externa detektorer, ExtDet, på fantomets yta eller på något läge i strålen mellan fantomet och behandlingskällan genom att använda samma tidsintervall som i fantommätningarna eller synkroniserade till dessa. Detta steg kan även göras genom att först placera detektorer inuti fantomet och mäta strålningen för varje tidsintervall och sedan placera detektorerna på fantomet, reproducera de tidigare bestrålningsförhållandena och mäta de för varje tidsintervall. Med denna lösning kan samma detektorer användas för bägge mätningarna. De erhållna värdena för varje ExtDet, för varje fält och tidsintervall och intervall kommer sedan att användas för att beräkna kalibreringsfaktorema tillsammans med dosvärdena i fantomet. Antingen lagras de erhållna värdena först och sedan beräknas kalibreringsfaktorerna, eller så beräknas de omedelbart.

Kalibreringsfaktorerna beräknas företrädesvis enligt C211 n, f, seg-mf. p, m), cum = Sn, f, un, um) / (Dseg-nf, p, rm, man), där D: Absorberad dos mätt i fantomet med känd form, positionering och orientering under ett visst tidsintervall S: Den integrerade signalen från ExtDet n: Detektorelement i ExtDet, 32 i Fig. 3 f: Det specifika fältet (en projektion av strålen definierad av en fältidentitet) »Iain o;|a| 10 15 20 25 30 522 162 10 š-ï* ~ - . - u I I I I ~ n seg: Ett segment i fantomet beskrivet som den skuggade volymen hos ett specifikt detektorelement i ExtDet, n och i en specifik projektion definierad av fältet, f, 36 i Fig. 3 p: väldeñnierad punkt i segmentet Cal: kalibreringsfaktorn t(i): Tid vid intervallets i start, t(O) är starttiden för sekvensen t(i+1): Tid vid intervallets i+1 start, t(T) är slutet på sekvensen Dseg-n,f, p, t(i), t(i+1) Dosen i punkten p i fantomsegmentet definierad av ExtDet detektorelementet, n och fältet (projektionen), f integrerad från tiden t(i) till t(i+1) Sn,f,:(1),t(1+1) Signalen från ExtDet detektorelement, n, i fältet, f, integrerad från tiden t(i) till t(i+ 1) Cal n, f, Segflf, p, m), t(i+1) Kalibreringsfaktorn som skall användas med ExtDet detektorelementet, n, i fältet, f. För att konvertera signalen som integreras från tiden t(i) till t(i+1) för att uppnå dosen i punkten p i fantom-segmentet definierat av ExtDet detektorelementet, n och fältet (projektionen), f integrerad från tiden t(i) till t(i+1) Under behandling av patienten kan nu värdena från varje ExtDet konverteras till dos i punkterna i respektive segment i fantomet, som om det vore på plats, genom att använda nämnda kalibreringsfaktorer för varje tidsintervall enligt Dseg-rtf, p, t(i), t(i+1) = Sn, f,q1),t(1+1) / Cal n, f, seg-nr, p, :(i),t(i+1) :sill 10 15 20 25 30 522 162 . .,',, :~-_ n . . . . .. ll - : - .',,'2 'f-g v» v .. . . . . . ..

Värdena från alla tidsintervall för varje speciñk dospunkt i fantomet kan summeras för att representera den totala dosen i den punkten för varje respektive fält enligt Dseg-frgp = Z Dseg-nf, p, t(i),n(i+1;) = 2 (Sn, f, t(i),:(1+1) / C81 n, f, seg-nr, p, m), 1:0 07' i=OtoT rum) t Dosen från alla fält till varje specifik punkt kan sedan summeras för att presentera den totala dosen i alla punkter för den kompletta behandlingsfraktionen (en komplett behandling består av flera fraktioner som ges över flera dagar eller veckor). Den totala dosen i varje punkt kan direkt jämföras med resultatet från behandlingsplansystemet när den påförs fantomet, liknande off-lineveriñeringen.

Avvikelser mellan de mätta och beräknade dosvärdena kan analyseras genom att använda data för varje tidsintervall och därigenom förenkla analysfasen.

Om avvikelsen orsakas av felaktig förflyttning av bladen kan det kalkylerade dosvärdet i fantomet vara något felaktigt och i ett sådant fall kan det exakta värdet veriñeras genom att använda en fantommätning som simulerar förflyttningen under den felaktigt avgivna behandlingen.

Positionen hos ExtDet kan bestämmas i det transversala planet på fantomet och i synnerhet på patienten genom att använda projektionen av detektorerna eller markeringar väldefinierade till ExtDet genom att utnyttja bilden från en bildanordning nedströms fantomet, exempelvis EPID eller radiograñsk film.

Felaktig positionering av patienten i fältet jämfört med detektorn kan visualiseras genom att använda markeringar på detektoranordningen som lyser på EPID-bilden, exempelvis ledfrön. Genom att använda ett flertal projektioner kan positioneringen av patienten definieras. .faran 10 15 20 25 30 52 2 1 6 2 12 ';:=_ -s n | ø . ., Alternativet med en fluensverifiering av den integrerade dosen i fantomet med behandlingsplanen och samtidigt mätta referenssignaler med ExtDet i varje tidsintervall där Sn, f, qi), tim) är proportionell mot DSeg-frf, p, qi), mn; gör det möjligt att uppskatta avvikelsen i fluens för varje tidsintervall under behandlingen även om den inte är direkt konverterbar till dosen i fantomet.

Metoden enligt uppfinningen kan implementeras i kontroll- och mätsystemet hos radioterapianordningen och därigenom använda processor- och lagringsorgan tillgängliga där. Den kan naturligtvis implementeras i en självständig enhet som innefattar nödvändig utrustning såsom en central processenhet CPU som utför stegen hos metoden enligt uppfinningen. Denna utförs med hjälp av ett dedicerat datorprogram, vilket är lagrat i programminnet. Det skall förstås att datorprogrammet även kan köras på en universalindustridator istället för en speciellt anpassad dator.

Mjukvaran inkluderar datorprogramkodelement eller mjukvarukoddelar som får datorn att utföra metoden genom att använda ekvationer, algoritmer, data och beräkningar tidigare beskrivna. En del av programmet kan vara lagrad i en processor enligt ovan men även i ett ROM-, RAM-, PROM- eller EPROM-chip eller liknande. Programmet, i delar eller helt, kan även lagras på eller i andra lämpliga datorläsbara medier såsom en magnetisk skiva, CD-ROM eller DVD-skiva, hårddisk, magneto-optíska minneslagringsorgan, i flyktiga minnen, i flashminnen, såsom hårdvara eller lagrad på en dataserver.

Det skall förstås att den ovanstående beskrivningen av uppfinningen och de tillhörande ritningsfigurerna skall betraktas som ett icke- begränsande exempel av denna och att skyddsomfånget definieras av de bifogade patentkraven.

Claims (1)

1. min: oanan 10 15 20 25 30 522 1612 o anna PATENTKRAV l. Metod för att möjliggöra kvantifiering av dosavgivning i radioterapibehandling innefattande detektorer som skall användas mellan en patient och en strålkälla hos en radioterapiapparat, kännetecknad av att den innefattar stegen - bestrålning av ett fantom, - mätning i nämnda fantom, mätning med detektorer (ExtDet) mellan fantomet och strålkällan, varvid nämnda mätningar uppdelas i tidsintervall, och - analysering av mätningarna för att erhålla information angående förhållandet mellan mätningarna i fantomet och mellan fantomet och behandlingskällan vid varje tidsintervall, vilken information skall användas som verifiering av behandlingen av patienten. . Metod enligt krav 1, kännetecknad av att mätningarna i fantomet och med detektorer utförs samtidigt. . Metod enligt något av de föregående kraven, kännetecknad av beräkning av kalibreringsfaktorer från den erhållna informationen som förhållandet mellan värdena från detektorerna och mätningarna längs strålningsstrålen i fantomet. . Metod enligt något av de föregående kraven, kännetecknad av det ytterligare steget att lagra data för varje specifikt tidsintervall både för mätningarna i fantomet och mellan patienten och behandlingskällan. . Metod enligt krav 3 eller 4, kännetecknad av att kalibreríngsfaktorerna beräknas enligt 081m, seg-nrpflfi), cum = Sn, f, un, tu+1> / (Dseg-n.f,p,=<11,:<1+1>) i|løn unna; 10 15 20 25 30 522 1624 a o ø a Q a. där Dsegqgf, p, t(i), t(i+1) dosen i punkt p i fantomsegmentet definierad av DetExt detektorelementet, n, och fältet (projektionen), f integrerad från tiden t(i) till t(i+1) Sn, f, t(i), t(i+1) signalen från ExtDet detektorelementet, n, i fältet, f, integrerad från tiden t(i) till t(i+1) C81 n, f, Seg-nj, p, t(i), t(i+1) kalibreringsfaktorerna som skall användas med ExtDet detektorelementet n, i fältet f. För att konvertera signalen integrerad från tiden t(i) till t(i+l) för att uppnå dosen i punkt p i fantomsegmentet definierad av ExtDet detektorelementet. N, och fältet (projektionen), f integrerad från tiden t(i) nu mn). . Metod enligt något av de föregående kraven, kännetecknad att detektorerna är positionerade på fantomets yta. . Metod enligt något av kraven 1 till 5, kännetecknad av att detektorerna är positionerade mellan strålkållan och fantomets yta. . Metod enligt något av kraven l till 5, varvid detektorerna är placerade inuti fantomet. . Metod enligt något av de föregående kraven, kännetecknad av användning av en patientspecifik behandlingsplan under bestrålningen av fantomet, och verifiering av riktigheten i bestrålningen av fantomet, jämförande den mätta dosen i fantomet med behandlingsplanen. rid. an.@. 10 15 20 25 30 522 1625 Û 'tal 10. Metod enligt något av de föregående kraven, kännetecknad av att, under behandling av patienten, utnyttja ExtDet i samma laterala positioner mellan patienten och behandlingskällan som under bestrålning av fantomet. 1 1. Metod enligt krav 10, kännetecknad av, under behandling av patienten, konvertering av värdena från ExtDet till dos genom användning av nämnda kalibreringsfaktorer för varje tidsintervall. 12. Metod enligt krav 11, kännetecknad av att värdena konverteras enligt: Dseg-nf, p, t(i), t(i+l) = Sn, f, t(i), t(i+1) / n, f, seg-mf, p, t(i), t(i+1) 13. Metod enligt något av kraven 1 1 till 12, kännetecknad av summering av värdena från alla tidsintervaller för varje specifik dospunkt för att erhålla den totala dosen. 14. Metod enligt krav 13, kännetecknad av att summeringen erhålles enligt: Z Dseg-n,f,p,t(i),qi+1)) = Z (Sn, f, t(i), 1(i+1)/ i=0loT i=0loT Dseg-nf, p = C31 n, f, seg-mf, p, t(i), t(i+1)) 15. Metod enligt något av de föregående kraven, innefattande det ytterligare steget att bestämma positionen hos ExtDet i det transversala planet genom att använda projektionen av detektorerna eller markeringar väldefinierade till ExtDet utnyttjande en bild från en bildanordning nedströms fantomet, exempelvis EPID eller radiografisk film. 16. Datorprogramprodukt istånd att göra det möjligt för en dator att utföra metoden enligt något av kraven 1 till 15. 17. Datorprogramprodukt enligt krav 16, lagrad på ett datorläsbart medium. ..,»> .afan