SE520855C2 - Sätt och anordning för torkning av trä - Google Patents

Description

lO 20 25 30 35 520 855 För trä finns det en i litteraturen beskriven allmän kurva förjämviktsfuktkvoten vid olika torra och våta temperaturer/relativa luftfuktigheter. Jämviktsfuktkvoten är fuktkvoten hos material som befinner sig ijämvikt med omgivningen. För trä påverkas således jämviktsfuktkvoten av den relativa luftfuktigheten i omgivande luft och dess torra och våta temperatur. Förhållandena äri princip sådana att om man sänker den relativa luftfuktigheten hos luften som omger träet, så minskarjämviktsfuktkvoten i detta. Ju lägre jämviktsfuktkvot, ju "torrare" trä. l de virkestorkar som finns i dag sker torknlngen oftast genom att uppvärmd luft får cirkulera runt strölagt virke. Sedan ändras den uppvärmda luftens temperatur och luftfuktighet successivt för att virket skall få önskad fuktkvot samtidigt som man hoppas att virket skall få så få sprickor och deformationer som möjligt. Lufttemperaturen regleras med rökgasvärme, ånga eller elvärme och luftcirkulationen regleras med ett fläktsystem. De använda temperaturerna leder dock ofta till att partierna närmast virkets yta bildar ett vattentätt skikt som hindrar att fukten från de inre delarna når virkets yta.

På grund av den relativt långa torktiden vid användning av känd teknik finns det alltid ett allmänt önskemål om att kunna korta torktiden och ändå bibehålla samma kvalitet eller helst förbättra kvaliteten hos det torkade virket.

Ett annat allmänt önskemål är att energiförbrukningen vid torkningen skall vara så låg som möjligt.

Ovanstående fördelar och önskemålen uppfylls med ett förfarande och en anordning enligt de oberoende patentkraven. De beroende kraven anger fördelaktiga utförings- former av uppfinningen. Ytterligare fördelar med uppfinningen framgår av den detaljerade beskrivningen nedan.

Föreliggande uppfinning bygger på att man endast använder strålningsenergi (värmestrålning) för att värma virket och att den använda strålningen omfattar ett våglängdsintervall inom vilket vatten har sina högsta absorptionskoefficienter och att temperaturen hos den luft som passerar förbi virket under virkets torkfas periodvis har en temperatur som är lägre eller lika med träets temperatur.

Värmestrålning har den karaktäristiska egenskapen att det inte krävs något medium för att överföra energi mellan två kroppar. Detta kan jämföras med solens energi som transporteras till jorden. Vid konventionell virkestorkning använder man ett värmebatteri 20 25 30 35 520 855 för att värma luften och fläktar för att tillföra luften och därmed värmeenergin till virket.

Med stràlningsenergi i ett smalt vàglängdsband där vattnet har en hög absorptions- förmåga överförs strálningsenergin direkt till vattenmolekylerna i träet. Detta leder till vä- sentligt förkortade torktider, väsentligt mindre energiàtgàng samt en förbättrad kvalitet på det torkade virket.

Jämfört med tidigare använd teknik anvisar uppfinningen en teknik som gör det möjligt att vid torkningen arbeta med en mycket högre relativ fuktighet i den luft som omger virket. Genom att använda denna höga relativa fuktighet förbättras kvaliteten hos det torkade virket.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare med hjälp av ett antal utföringsexempel enligt bifogade figurer. Där visar fig 1 ett exempel pà en torkanordning innefattande en torkkammare enligt före- liggande uppfinning, fig 2 ett snitt enligt linjen ll-ll ifig l, fig 3 ett exempel på ett rack med stràlningskällor enligt uppfinningen, fig 4 ett snittenligt linjen IV-lV i fig 3, fig 5 ett snitt genom en utföringsform för en stràlningskälla, fig 6 en perspektivvy över en alternativ utföringsform för en stràlningskälla, fig 7 en perspektivvy över en torkstapel och fig 8 ett blockschema som visar en utföringsform av reglerfunktionen enligt upp- finningen.

Nedan kommer uttrycket "element" 2 att användas för att avse en stràlningskälla.

Elementet är utformat som ett organ som avger strålning innefattande ett utvalt vàg- längdsomràde. 20 25 30 35 520 855 I figurerna 1-2 visas en utföringsform av en torkanordning innefattande en torkkammare 1 i vilken torkningen av virket sker. Kammarens väggar är som regel beklädda pà in- sidan med rostfritt stål, aluminium eller därmed liknande högreflekterande material för strålning inom det ovan angivna utvalda vàglängdsområdet. Med andra ord är tork- kammarens inre utformat som en stor reflektor. Väggarna är som regel värmeisolerade.

Torkkammaren 1 är anordnad för att inrymma torkstaplar 6 som bestàr av virke 3 (fig 7), i fortsättningen även benämnt "trä", staplat på sedvanligt sätt med mellanliggande strö. l figurerna 3 och 4 visas en principskiss för uppbyggnaden hos ett rack 5 i vilket ingår ett antal element 2. l vissa tillämpningar är racken fixerade i torkkammaren (fig 2) medan de i andra utföringsformer (fig 7) är utformade för att placeras i torkstaplarna 6. l fig 4 visas en utföringsform av ett rack där en reflektor 20 är anordnad bakom varje element 2.

För att ge god reflektion av strålningen är reflektorerna som regel gjorda av aluminium, rostfritt stål eller annat högreflekterande material. Racken 5 förses efter behov med handtag, upphängningsanordningar, eluttag, urtag för gaffeltruckar, etc. Normalt är elementen 2 anordnade i vilken riktning som helst i förhållande till träets 3 längdriktning.

Torkanordningen är i den visade utföringsformen försedd med en cirkulationsfläkt 4 och ett ventilationsspjäll 14. Cirkulationsfläkten 4 cirkulerar luften i torkkammaren och transporterar därigenom fukt som lämnar virkets yta. Ventilationsspjället 14 används för att reglera storleken pà det flöde av luft som skall lämna torkkammaren och därmed den relativa luftfuktigheten i torkkammaren 1. Temperaturen i torkkammaren l regleras med hjälp av elementen 2. För noggrann kontroll av luftfuktigheten i kammaren 1 använder man givare 10 som mäter den relativa luftfuktigheten. l torkanordningen är dessutom anordnat givare 9 för att mäta temperaturen i torkkam- maren och/eller för den luft som lämnar och/eller tillförs torkkammaren. Dessutom finns givare 7 som mäter virkets 3 temperatur. Som regel mäts temperaturen inuti virket och i vissa utföringsformer även givare 7 som mäter virkets temperatur. l vissa utföringsfor- mer finns även givare 8 som mäter träets fuktkvot. Denna mäts som regel inuti virket.

Ofta placeras givarna i centrum av virket men det är inte nödvändigt eftersom man tar hänsyn till givarnas placering vid regleringen av torkprocessen. 20 25 30 35 520 855 För att mäta fuktigheten i trä används i vissa utföringsformer en våg 27, där skillnaden mellan den mätta vikten och vikten hos ett idealt, torrt trä ger aktuell fuktkvot.

Fläktsystemets uppgift är att cirkulera luft runt virket 3 och därmed ta med sig fukt från virkets yta. Vid föreliggande uppfinning används normalt en strömningshastighet på 1-5 m/s, när strömningshastigheten mäts t ex vid änden av en eller flera torkstaplar 6 eller mellan torkstaplar 6.

Genom lämplig placering av fläktsystemets in- och uttag kan man få luftströmmen att passera genom torkstaplarna. Genom att dessutom med jämna mellanrum reversera strömningsriktningen i fläktsystemet får man en jämn fördelning av luftfuktighet och temperatur i kammaren.

Torkningen av trä kan principiellt uppdelas i tre faser, nämligen uppvärmning av träet, torkning av träet och efterbehandling av träet. l verkligheten överlappar de tvà första faserna varandra, eftersom redan innan träet vid uppvärmningen nàtt det tempera- turomràde inom vilket temperaturen skall hållas under torkningen startar en transport av vattenånga ut ur träet trots att under uppvärmningsskedet för träet luftfuktigheten hålls så hög att luften är i huvudsak mättad.

Generellt gäller att när strålningsenergi tillförs träet absorberar vattenmolekylerna strål- ningsenergin i ett ytskikt av träet. Därigenom sker uppvärmning av vattnet i ytskiktet.

Eftersom den strålnirrgsenergi som inte absorberas av en enskild molekyl när fram till andra molekyler sedan den passerat genom den enskilda molekylen eller reflekterats av denna, absorberas strålningsenergin även av vattenmolekyler innanför ytskiktet.

Därigenom sker även en uppvärmning av vatten i trä innanför ytskiktet.

Enligt föreliggande uppfinning växlas som regel perioder under vilka elementen 2 är spänningssatta för att avge värmeenergi med perioder under vilka elementen 2 ej är spänningssatta. Under elementens 2 "viloperioder" sker en utjämning av àngtryck genom att förångat vatten går mot träets yta från träets inre. Härigenom hålls virkets yta fuktig. Som regel styr man tillförandet av energi till virket så att åtminstone under en del av torkningsfasen träets yta täcks av ett tunt vattenskikt. Torkningsprocessen fortgår till dess att önskad fuktkvot hos virket har uppnåtts.

När vattnet uppvärms förångas vatten och när partialtrycket (det tryck det förångade vattnet alstrar) överstiger ångtrycket för ytskiktets omgivning, sjunker fuktkvoten i det trä lO 20 25 30 35 520 855 som innehåller förångat vatten, dvs i det trä som bildar ytskiktet. I riktning mot virkets centrum gränsar ytskiktet (åtminstone efter någon tid) mot trä med större fukthalt. Det vatten som finns i det innanför ytskiktet belägna träet leder vårmenergi från ytskiktet mot träets centrum. Därvid sker en förångning av vatten som uppvärms. När den bil- dade ångans partialtryck blir högre än partialtrycket i ytskiktet, sker en viss utjämning av ångtrycken innanför (närmare träets centrum) ytskiktet och i ytskiktet. Med andra ord, ånga förflyttas in i ytskiktet och ut från detta genom träets yta.

Vid fortsatt reglerad uppvärmning av vatten i ytskiktet transporteras energi allt längre in i träet varvid nyss beskrivet förlopp upprepas i områden allt närmare träets centrum. När temperaturen hos träet är högst i dess centrum, är partialtrycket hos det förångade vattnet högst i träets centrum (teoretiskt) och lägst närmast träets yta. Därigenom upp- står en transport av förångat vatten från träets centrum. Transporten av förångat vatten till träets yta är så effektiv att luftfuktigheten i torkkammaren 1 i huvudsak upprätthålls av vatten eller förångat vatten som lämnat träet.

Under den senare delen av uppvärmningsfasen och åtminstone även under den inle- dande delen av torkningsfasen hålls i en föredragen utföringsform den relativa fuktig- heten hos den omgivande luften på en nivå som är nära 100% och som regel är belå- gen inom intervallet 99%-100%. Nyss angivna vården för relativ fuktighet hos luften an- vänds t ex vid torkning av furu eller gran. För andra träslag används andra nivåer, som är belägna inom området 85% till 100%.

Sedan processen fortgått en tid är som redan angivits ovan temperaturen lägre på trå- ets yta än i dess inre. Når träet har uppnått en förutbestämd reglertemperatur stängs normalt elementen 2 av, varefter träets yta kyls snabbare än dess inre. Därefter hålls temperaturen på träet periodvis vid en nivå som överensstämmer med eller överstiger den omgivande luftens temperatur. Detta sker t ex genom styrd in- och urkoppling av elementen 2. Samtidigt hålls den omgivande luftens relativa fuktighet på en relativt hög nivå, Vid den efterföljande behandlingen är nivån för ångans partialtryck i träet som regel så hög att partialtrycket närmast träets yta överstiger det partialtryck som svarar mot den omgivande luftens relativa fuktighet. Härigenom uppnås en säker transport av V vattenmolekyler från träets yta till den luft som omger träet. l fig 8 visas ett exempel på en regleranordning för en torkanordning enligt föreliggande uppfinning. Signalerna från de olika givarna 740,27 i torkkammaren 1 tas emot och lO 20 25 30 35 520 855 bearbetas i ett registrerings- och beräkningsorgan 12, i fortsättningen benämnt PLC- system 12. Beroende på de mottagna signalerna, träslaget och dimensionerna för virket som skall torkas styr sedan PLC-systemet 12 elementen 2, ventilationsspjället 14 samt cirkulationsfläkten 4 så att den i föregående stycke beskrivna torkningsprocessen äger rum. Fackmannen inser att det i princip även är möjligt att köra torkningsförfarandet manuellt genom kontinuerlig övervakning av givarnas värden.

Säkerhetsgränsläget 26 i reglerschemat används för att bryta strömmatningen till ele- menten 2 om någon av dörrarna 25 i torkkammaren 1 öppnas.

Som redan angivits förses som regel kammaren 1 och racken 5 innehållande elementen 2 med reflektorer av t ex aluminium eller rostfri plåt. Dessa material har vid de använda frekvenserna reflektionskoefficienter överstigande 95%. Strålning som träffar reflekto- rerna styrs av dessa tillbaka mot virket. Det är inget krav på att reflektorer används men de bidrar till att minska energiåtgången.

Enligt uppfinningen sker torkning av virket 3 med hjälp av element 2 vart och ett i en utföringsform utformad som en elektrisk värmespiral 22, ett rör 17, plattor 18 eller som ett liknande organ. Dessa element 2 avger en strålning i ett begränsat vågländsintervall anpassat efter vattens absorption. Den alstrade strålningen absorberas direkt eller efter reflektion av i virkets ytskikt befintligt vatten. Därvid förångas vattnet med hög verk- ningsgrad medan virket i övrigt huvudsakligen ej påverkas av strålningen.

Vid utföringsexemplet enligt fig 5 består elementet 2 av ett centralt i röret 17 anordnat elektriskt motstånd 22 som uppvärms när ström från en spänningskälla 11 via ledningar (ej visade) passerar genom motståndet. l fig 6 visas en platta 18 som i princip har samma uppbyggnad som röret 17 enligt fig 5.

I plattan 18 är lnbäddat elektriska motstånd 22 som är förbundna via ledningar 19 med en spänningskälla 11. Enligt känd teknik finns det flera exempel på hur man med lämpligt materialval och lämplig strömstyrka erhåller den arbetstemperatur hos strål- ningskällan som medför att strålningen maximeras inom det våglängdsintervall vid vilket vatten bäst absorberar strålning.

Våglängdsbandet har valts till intervallet ca 2-20 um och som regel ca 5-20 pm, intervall som inrymmer våglängder vid vilka vattnets absorption av strålning är stor. Härvid ut- l5 20 25 30 35 520 855 nyttjas det faktum att inom dessa intervall har vatten toppar med absorptionskoeffici- enten högre än 1000 cm'1.

Vid en utföringsform som visas i perspektiv i fig 7, består en torkstapel av ett antal rack 5 varvade med virke 3 som skall torkas. I varje rack 5 ingår ett eller flera element 2, som i den visade utföringsformen består av rören 17. Dessa rör 17 är monterade stötdämpade i rackets 5 ram. Figuren visar en utföringsform där flera rör är placerade i bredd. Minst ett av racken 5 förses med ett eluttag 13 för att via interna kopplingar i och mellan racken 5 spänningssätta samtliga element 2. Eluttaget 13 förbinds med en spänningskälla 11 (fig 8). Vidare har racken 5 urtag 15 för en gaffeltruck för att en tork- stapel på ett enkelt sätt skall kunna köras in och ut ur torkkammaren 1.

Fig 7 visar ett exempel pà hur en torkstapel byggs upp. Först placeras ett rack 5 i bot- ten, varefter ett virkesskikt 16a placeras ovanpå det första racket 5. Beroende på virkets 3 tjocklek placeras sedan ett nytt rack 5 eller ytterligare ett virkesskikt 16b ovanpå det tidigare virkesskiktet. På sedvanligt sätt placeras ströläkt 21 mellan virkesskikten. Upp- byggnaden av torkstapeln fortsätter sedan till önskad höjd med växelvis påläggning av rack 5 och virkesskikt.

Ofta är endast ett enkelt skikt med plank, brädor, etc placerat mellan skikt med element 2. l andra fall, som exempelvis med relativt tunna detaljer, är det möjligt med två eller flera träskikt med ströläkt 21 emellan. Vid andra utföringsformer varierar de angivna avstånden beroende på typ av element 2, träslag, dimensioner, etc.

När en torkstapel är färdig för att torkas, körs den in i torkkammaren exempelvis med hjälp av en gaffeltruck. Torkstapeln avslutas som regel med ett rack 5 överst. Genom rackens 5 utformning är det möjligt att utan stora ombyggnader använda tekniken enligt föreliggande uppfinning även vid befintliga torkar. Om utrymme finns är det möjligt att placera flera torkstaplar intill varandra. De kan även placeras i vinkel med varandra.

Det har vid praktiska försök visat sig att det är möjligt att erhålla önskad torkning av virke med god kapacitet och bibehållen god kvalitet även i tillämpningar där element 2 ej ingår i torkstaplarna utan endast är anordnade på torkkammarens väggar och tak.

Vid torkning av virke i en torkningsanordning enligt fig 1-2 ovan reglerar man processen med hjälp av temperaturen i virket 3. Som regel mäts temperaturen med noggrannheten i1°C, samtidigt som luftens relativa fuktighet regleras och virkets fuktkvot mäts. När 20 25 30 35 520 855 virkets fuktkvot har sjunkit till fibermättnad, ca 25-30%, höjs reglertemperaturen i virket 3 till en nivå, som beror på träslag och kvalitet. Det är möjligt att hålla hög relativ luftfuk- tighet. Den av virket avgivna fukten är som regel tillräcklig för att hålla luftfuktigheten på önskad nivå.

Att som viktigaste reglerparameter använda temperaturen i virket 3 gör att virket 3 till- förs just den energi som behövs för att uppnå en viss torktemperatur. lstället för att mäta temperaturen kan man i princip mäta trycket i virket, eftersom 2:a derivaten av trycket är proportionell mot temperaturen vid konstant volym. Det är dock mycket enk- lare att mäta temperaturen.

Beroende på träslag och krav på kvalitet hos det torkade virket kan ändringar göras vad avser t ex uppvärmningstider, torktemperatur före fibermättnad, temperaturhöjning före sluttemperatur, sluttemperatur eller fuktkvoter.

Det är för fackmannen uppenbart att den "konstanta" relativa luftfuktigheten i tork- kammaren anpassas efter det aktuella träets egenskaper och som regel inom ett relativt snävt intervall. T ex vid torkning av ek hålls luftfuktigheten vid ca 85% 14%. Vid förfarandet enligt uppfinningen är det viktigt att hälla denna höga luftfuktighet i tork- kammaren 1 för att inte riskera att vedens yta torkar. Under uppvärmningsfasen och åtminstone i början av torkningsfasen är den relativa luftfuktigheten högre, ofta är den 100% eller nära 100%.

Vid torkningen tas fukt från virkets 3 yta upp av den långsamt cirkulerande luften i tork- kammaren 1. När virkets fuktkvot har kommit ned på en nivå under ca 10% eller lägre höjs i en kort sista del av torkningen luftfuktigheten under en kort period, genom att element och fläkt stängs av. Härvid höjs fuktigheten i virket något till den slutliga öns- kade fuktkvoten på ca 6-10%.

Det ovannämnda exemplet på temperaturer och nivåer för fukt i trä och luftfuktighet är som nämnt främst avsett för ek. För andra träslag gäller andra vården men principen är i stort sett densamma. För barrträd som furu är torkperioden betydligt kortare än för lövträd.

Fackmannen inser att det ovanstående endast är exempel på olika regleralternativ och att det finns många fler möjliga alternativ och modifikationer inom omfånget för bifogade patentkrav. 20 25 520 855 Genom förfarandet och anordningen enligt föreliggande uppfinning har torktiderna för- kortats med 40-50% jämfört med de för konventionell torkning vid samma temperatur.

Dessutom uppvisar virket mindre sprickbildning och skevhet än vid tidigare tillämpad känd teknik. Genom att uppfinningen gör det möjligt att torka virket 3 vid en lägre tem- peratur än enligt tidigare känd teknik undviker man till stor del även att virket uppvisar färgförändringar och "kàdaprickning Uppfinningen anvisar en teknik för en process att torka trä vilken visat sig var möjlig att automatisera. Med automatisera avses att torkprocessen ej kräver ingripande av en maskinförare, kontrollant eller någon liknande person utan pågår fràn start till slut helt automatiskt.

Sammantaget kan man konstatera att uppfinningen även anvisar en teknik som medför kortare torktid, lägre energiàtgàng och minskad förekomst av sprickbildning och defor- mering av virket vid dess torkning.

Ovanstående detaljbeskrivning har endast refererat till ett begränsat antal utföringsfor- mer av uppfinningen, men det inses lätt av fackmannen att uppfinningen inrymmer ett stort antal utföringsformer inom ramen för de efterföljande patentkraven.

Claims (13)

W 20 25 35 520 855 1:@:.@¿f(afi 2001- 12-04 \\CURRENT\DB\PUBLIC\DOC\P\S0 ll PATENTKRAV

1. Förfarande för torkning av trä (3) i en torkkam- mare (1) under användning av luft som passerar träet, där minst ett i torkkammaren anordnat element (2) avger värme- strälning, kännetecknat därav att under torkfasen har luf- ten periodvis en temperatur som är lägre eller lika med träets temperatur och att strålningen innefattar de våg- längder, vid vilka vattnet har toppar för absorption av strälningsenergi med absorptionskoefficienter som är stör- re än cza 1.000 cm”.

2. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat därav att strålningen har valts till intervallet cza 2-20 um och som regel cza 5-20 um.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, kännetecknat därav att för bestämning av träets aktuella fuktkvot an- vänds en väg (27) och ett beräkningsorgan (12).

4. Förfarande enligt något av föregående krav, kän- netecknat därav att åtminstone under torkningsfasen luft- fuktigheten i torkkammaren (1) i huvudsak upprätthålls av vatten eller föràngat vatten som lämnar virket (3).

5. Förfarande enligt något av föregående krav, kän- netecknat därav att åtminstone under den inledande delen av torkningsfasen hålls, vid torkning av gran, fura eller trä med motsvarande egenskaper, den relativa fuktigheten hos luften i torkkammaren (1) på en nivå som är nära 100% och som regel är belägen inom intervallet 99%-100%.

6. Förfarande enligt något av föregående krav, kän- netecknat därav att temperaturen och/eller fuktkvoten i virket (3) och/eller luftfuktigheten i torkkammaren (1) avkänns för att styra elementens (2) in- eller urkoppling. U 20 25 30 35 520 ass) g §jg ¿v 2001-12-04 \\CURREN'I'\DB\PUBLIC\DOC\P\5 Il

7. Förfarande enligt något av föregående krav, kän- netecknat därav att under delar av torkningsförloppet sag- da element (2) stängs av och att längden på sagda elements avstängningar och tidsavstånden mellan avstängningarna ändras i takt med ändringen av träets fuktkvot.

8. Anordning för torkning av trä (3) i en torkkam- mare (1) enligt sättet enligt något av tidigare krav, kän- netecknad därav att torkkammaren innefattar minst ett i torkkammaren anordnat element (2) för avgivande av Värme- strålning vid våglängder, vid vilka vattnets absorption av att en fläkt (4) lation av luft i torkkammaren, strålning är stor, är anordnad för cirku- att givare (7, 8) är anord- nade för avkänning av temperaturen och/eller fuktkvoten i (3), av temperaturen och/eller relativa fuktigheten hos luften träet att givare (9, 10) är anordnade för avkänning i torkkammaren (1) och att ett styrsystem och fläkten (4) rat på signaler mottagna från givarna. (PLC-system) är anordnat för att styra elementen (2) base-

9. Anordning enigt krav 8, kännetecknad därav att elementen (2) är monterade i rack (5) och att räcken (5) har ytor med hög reflektans.

10. Anordning enligt krav 8 eller 9, kännetecknad därav att torkkammaren (l) är uppbyggd av en kammare som på insidan bekläds av plattor av ett material med hög re- flektans, stem (4) att torkkammaren (1) är försedd med ett fläktsy- (14), är anordnade för att avkänna temperatur och luftfuktighet (27) avkänna virkets vikt och att signalerna från samtliga gi- (7-lO, 27) och ventilationsspjäll att givare (9, 10) i torkkammaren (1), att givare är anordnade för att vare (12). förs till ett beräknings- och styrorgan 10 520 855 ;§g¿§{a§;= 2001- 12-04 \\CU'RRENT\DH\PUBLIC\DOC\P\50400( 11

11. ll. Anordning enligt något av kraven 8-10, känne- tecknad därav att racken (5) med element (2) är anordnade för att placeras på kammarens väggar, och/eller mellan (6) med virke (3) staplar som skall torkas och/eller i så- dana staplar, att racken (5) med elementen (2) och träet (3) som skall torkas är anordnade i växelvisa skikt och att elementen (2) är rörformade eller plattformade. kännetecknad därav att (22) eller liknande.

12. Anordning enligt krav ll, (2) innefattar ett elektriskt motstånd (18) varje element omgivet av ett rör (17), en platta kännetecknad därav att (22) är till- verkat av material som har egenskaper som ger en strålning

13. Anordning enigt krav 12, den del som omger det elektriska motståndet maximerad inom det vàglängdsintervall, vid vilket vatten bäst absorberar strålning.