SE527874C2 - Vevaxel och förfarande för att tillverka en sådan vevaxel - Google Patents

Description

527 874 spänningen i övergångsområdet mellan skänklar och vevtappar respektive i över- gångsområdet mellan skänklar och ramptappar. Vevaxeln tillhandahåller därmed en mindre risk för utmattningsskador samtidigt 'som urtagningarna reducerar vevaxelns' 1113388.

CH 383 083 visar en vevaxel där skänklarna försetts med urtagningar. Efter att vevax- larnas ramtappar, vevtappar och skänklar formats genom en smidesprocess tillverkas nämnda urtagningar medel fräsning och borrning. Formningen av vevaxelns delar ut- förs således i flera tillverkningssteg och med olika metoder. Tillverkningskostnaden för vevaxeln blir dänned hög.

DE 43 25 722 visar en vevaxel som är försedd med trågfonnade urtagningar i över- gångsområdena mellan skänklar och vevtappar respektive i övergångsområdena mellan skänklar och ramtappar. I dokumentet anges ett flertal olika sätt för att forma vevax- larna och urtagningama. Det nämns bl.a. att en initialt formad vevaxel med ramtappar, vevtappar och skänklar kan förses med uitagningar medelst ett smidesförfarande. Även här erfordras således flera tillverkningssteg för att forma vevaxeln. Tillverkningskost- naden för vevaxeln blir därför även här hög.

US 4 356 741 visar en vevaxel som tillverkas vid en gjutprocess. Vevaxeln är försedd med urtagningar i anslutning till de spänningsutsatta partiema hos övergångsonirådena mellan skänklar och vevtappar respektive mellan skänklar och ramtappar. Här sker tillverkningen av vevaxelns ramtappar, vevtappar, skänklar och urtagningar i ett till- verkningssteg vid en gjutprocess. Tillverkningskostnaden för vevaxeln blir därmed relativt låg. En gjuten vevaxel tillhandahåller dock inte samma goda hållfasthetsegen- skaper som en smidd vevaxel. Vevaxeln torde därför behöva tillverkas med grövre dimensioner och den blir därför oundvikligt tyngre än en motsvarande smidd vevaxel.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Syftet med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla en vevaxel som är relativt bil- lig att tillverka samtidigt som den har en låg vikt och goda hållfasthetsegenskaper.

Det ovan angivna syftet uppnås med den inledningsvis nämnda vevaxeln som kärme- tecknas av vad som anges i patentkravets l kännetecknande del. Åtminstone en skän- kel förses här med en urtagning som har en utsträckning i anslutning till ett centralt l0 20 25 30 35 527 874 parti hos ett övergångsområde mellan skänkeln och en vevtapp eller hos ett övergångs- område mellan skänkeln och en ramtapp. Med en sådan urtagning kan koncentrationen av spänningar till det centrala partiet av nämnda övergàngsområden reduceras avse- värt. En sådan materialurtagrring gör även vevaxeln lättare. Urtagningen kan här ges en form som är möjlig att skapa vid en sänksmidesprocess. Därmed är det möjligt att forma vevaxelns vevtappar, rarntappar, skänklar och nämnda urtagning vid en gemen- sam sänksmidesprocess i ett steg. l och med det tillhandahålls en vevaxel som är rela- tivt billig att tillverka samtidigt som den har en låg vikt och goda hållfasthetsegenska- per.

Enligt en uttöringsform av föreliggande uppfinning har urtagningen en sträckning i en radiell riktning från en perifer öppning i skänkeln till en invändig yta som är belägen i anslutning till det centrala partiet hos övergångsområdet. Sänksrrlidriing utförs medelst två formar som pressar samman från motsatta sidor om ett utgångsmaterial. Medelst en sänksmidesprocess är det möjligt att forma urtagningar som har en parallell sträckning med formamas rörelseriktning. Fonnarnriïär därvid försedd med lämpligt formade par- tier som successivt för in i utgångsmaterialet så att skänklar med urtagningar formas under sänksmidesprocessen. Med fördel är urtagningen försedd med en bottenyta som har en sträckning mellan den perifera öppningen och den invändiga ytan. Därmed kan nämnda urtagning utformas i skänkeln i ett område som är beläget väsentligen ome- delbart radiellt utvändigt om det centrala partiet av den vinklade övergångsområdet. En sådan urtagrring gör skänkeln struktur klart vekar i området i anslutning till det centrala partiet . Därmed reduceras koncentrationen av spänningar till det centrala partiet på ett effektivt sätt. Företrädesvis har den invändiga ytan en rundad form. Därmed förhindras att spänningar koncentreras till ett visst parti av den invändiga ytan.

Enligt en annan utföríngsform av föreliggande uppfinning har urtagningen en väsentli- gen konstant eller en åtminstone delvis avtagande tvärsnittsarea längs sin radiella sträckning mellan den perifera öppningen och den invändiga ytan. Urtagningar med sådana tvärsnittsareor är fullt möjliga att tillverka vid en sänksmidesprocess. Med fór- del delar det plan, som definieras i patentkravets 1 kännetecknande del, urtagningen i två väsentligen likformiga delar. Urtagningen kan därmed tillhandahålla en helt central placering på skänkeln. Belastningar i skänkel kan därmed fördelas väsentligen likfor- migt till skänkelns flanker. 20 25 30 527 874 Enligt en annan utföringsform av föreliggande uppfmning innefattar vevaxeln åtmin- stone två skänklar som är försedda med urtagningar, varvid nämnda skänklar är pa- rallella eller vridna 180° i förhållande till varandra. En urtagning som formas av en första av nämnda formar erhåller en sträckning som är parallell med och likriktad den första formens rörelseriktningen under sänksmidesproeessen. En urtagning som formas av en andra av nämnda formar erhåller en sträckning som är parallell med och likrilctad den andra for-mens rörelseriktrringen under sänksmidesprocessen. En urtagning som formas av den andra formen erhåller således en motsatt sträckning i förhållande till en urtagning som är formas av den första formen. De skänklar som ska förses med urtag- ningar måste därvid även vara parallellt anordnade eller vridna 180° i förhållande till varandra då de formas med urtagningar under en sänksmidesprocess.

Enligt en annan utföringsform av föreliggande uppfinning innefattar en skänkel en perifer yta som innefattar förbindningsmedel för montering av en motvikt. Det är i regel inte möjligt att förse en skänkel både med en urtagning och en motvikt vid en sänksmidesprocess. Däremot är det möjligt att förse skänkeln med en perifer yta som innefattar förbindningsmedel; exempelvis i .fonn av ett hål så att en eflermontering av en motvikt medelst skruvar eller liknande möjliggörs. Med fördel innefattar vevaxeln ett flertal skänklar, varvid åtminstone de ytterst belägna skänklarrra hos vevaxeln är försedda med urtagningar. De största böjbelastningarna uppkommer under drift av en vevaxel väsentligen alltid i de ytterst belägna skänklarrra. I många fall kan det därför vara lämpligt att endast förse vevaxelns ytterst belägna skänklar med urtagningar. Det är i synnerhet lämpligt för vevaxlar vars skänklar är vridna i många olika vinklar i för- hållande till varandra. De ytterst belägna skänklama kan här arrangeras så att de blir parallella eller vridna 180° i förhållande till varandra så att åtminstone dessa kan förses med urtagningar under sänksmidesprocessen. ' Enligt en annan utföringsforrn av föreliggande uppfinning innefattar vevaxeln ramtap- par med en första radie och vevtappar med en andra radie, varvid det sammanlagda värdet av nämnda första radie och nämnda andra radie minus 10 mm är större eller lika med det vinkelrätta avståndet mellan nämnda första centrala axel och nämnda andra centrala axel. Försök har utförts där urtagningens spänningsreducerande funktion har uppmätts för olika typer av vevaxlar med varierande radiella överlappningar mellan ramtappar och vevtappar. Dessa försök har lett till insikten att den spänningsreduce- rande verkan som en urtagning ger upphov till i en skänkel är relativt starkt relaterad till storleken hos den radiella överlappningen. Ju mindre överlappning som ramtappar 527 874 och vevtappar har hos en vevaxel desto större spånningsreducerande verkan erhålls med en urtagning. För vevaxlar som har en överlappningen som är lika med eller mindre än 10 mm erhålls en klart spänningsreducerande verkan.

Det ovan angivna syfiet uppnås även med det inledningsvis nämnda förfarandet som kännetecknas av vad som anges i patentkravets ll kännetecknande del. Det erfordras här att ge urtagningen en form som är möjlig att skapa vid en sänksmidesprocess. Med en lärnpligt formad urtagning kan vevaxelns vevtappar, ramtappar, skänklar och nämnda urtagning formas vid en gemensam sänksmidesprocess i ett steg. I och med det tillhandahålls en vevaxel som är relativt billig att tillverka samtidigt som den har en låg vikt och goda hållfasthetsegenskaper.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA I det följande beskrivs såsom ett exempel en uttöringsforrn av uppfinningen med hän- visning till bifogade ritningar, på vilka: -' Fig. 1 visar en del av en vevaxel enligt en första utfiiringsfonn av uppfmningen, Fig, 2 visar en tvärsnittsvy av vevaxeln i Fig. l, Fig. 3 visar en del av en vevaxel enligt en andra utfiiringsform av uppfmníng, Fig. 4 visar en vevaxel för en sexcylindrisk iörbränningsmotor och Fig. 5 visar ett vevaxelämne fór en V-8 motor.

DETALIERAD BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER AV UPPFINNINGEN Fig. 1 och 2 visar en del av en vevaxel 1 hos en fórbränningsmotor. Vevaxeln l består på sedvanligt vis av ett flertal ramtappar 2, som i vevaxelns monterade tillstånd är av- sedda att arrangeras i icke visade ramlager. Rarntappama 2 har en cylindriskt form med en mantelyta som sträcker sig runt en central axel 3 som utgör vevaxelns rota- tionsaxel. Vevaxeln 1 består även av ett flertal vevtappar 4 av vilka en visas i Fig. 1.

Vevtapparna 4 har en cylindrisk form med en mantelyta som sträcker sig runt en andra central axel 5. Skänklar 6 förbinder vevtapparnas 4 ändytor med angränsande ramtapp- ar 2. 10 20 25 30 35 527 874 Under drifi utsätts vevaxelar l för stora belastningar. Belastningarna tenderar bLa. att böja vevaxeln 1, vilket resulterar i att spänningar uppkommer i det vinklade över- gångsonirådet 7 mellan vevtappar 4 och skänklar 6. Dessa spänningar koncentreras till ett centralt beläget parti 7a hos konventionella vevaxlar. Det centralt belägna partiet 7a är beläget i ett område så att det genomskärs av ett centralt plan 8 som sträcker sig ge- nom ramtapparnas 2 centrala axel 3 och den aktuella vevtappens 4 centrala axel 5. För att reducera spänningen i det centralt belägna partiet 7a innefattar skänkeln 6 enligt föreliggande uppfinning en central urtagning 9 som är belägen i anslutning till det centralt belägna partiet 7 a. Förekomsten av en sådana central urtagning 9 hos skänkeln 6 resulterar i att skänkelns centrala del vekas upp. De belastningar som överförs mellan vevtappar 4 och ramtappar 2 under drifi av vevaxeln l kommer därmed i en större ut- sträckning att överföras via skänkelns 6 flanker. I och med det kommer spänningskon- centrationen till det centrala partiet 7a hos övergångsonirådet 7 mellan skänkel och vevtapp 4 att reduceras.

Vevaxeln l innefattar ramtappar 2 med än första radie r; och vevtappar 4 med en andra radie rg. Ramtappamas centrala axel 3 ochden visade vevtappens centrala axel 5 be- finner sig på ett vinkelrätta avståndet d från varandra. Om summan av ramtapparnas radie r; och vevtappamas 4 radie r; är större än axlamas 3, 5 vinkelrätta avstånd d överlappar ramtapparna 2 och vevtapparna 4 mer eller mindre varandra Överlappning- ens värde kan här bestärmnas. Om ramtappar 2 och vevtappar 4 inte överlappar var- andra erhålls en överlappnjng som är noll eller negativ. Den spänningsreducerande verkan som erhålls genom att förse en skänkel 6 med en central urtagning 9 är relate- rad till överlappningens värde. Försök har visat att en klar reducering av spänningen i det centrala partiet 7a erhålls för vevaxlar 1 som har en överlappning som är 10 mrn eller mindre. Hos den i Fig. 2 visade vevaxeln 1 uppvisar ramtappama 2 och vevtap- parna 4 en negativ överlappning. I detta fall kan således spänningskoncentrationen till det centrala partiet 7a reduceras avsevärt genom de urtagningar 9 som formats i skänklarna 6.

Vevaxeln 1 är tillverkad medelst sänksmidning. Medelst sänksmidning tillhandahålls en vevaxel 1 med mycket goda hållfasthetsegenskaper. Sänksmidning utförs med ett varmt utgångsmaterial som deformeras mellan två formar, sänken, som är försedda med urgröpningar, gravyrer vilka ger den srnidda produkten dess form. Medelst sänk- smidning kan relativt komplext formade produkter tillverkas. Eftersom formarna pres- sas samman mot varandra från motsatta sidor av utgängsrnaterialet tillhandahålls l0 20 25 30 35 527 874 ofrånkomligt vissa begränsningar av den smidda produktens form i synnerhet då sänk- smidningen ska utföras i ett steg utan någon mellanliggande vridning av utgàngsmate- rialet. Att tillverka en vevaxel medelst sänksmidning i ett steg utan någon mellanlig- gande vridningar av materialet är sj älvfallet mest effektivt ur kosmadssynpmrlct.

Vevaxelns 1 ramtappar 2, vevtappar 4 och skänklar 6 med urtagningar 9 formas såle- des under en sänksmidesprocess utan någon mellanliggande vridning av utgångsmate- rialet. Vevaxeln 1 tillverkas av ett varmt utgångsmaterial som deforrneras mellan två formar som pressas samman mot varandra. Formarna innefattar gravyrer som under sänksmidesprocessen väsentligen formar var sin halva av vevaxeln 1. För att forma en vevaxel l som innefattar skänklar 6 med urtagningar 9 medelst en sänksmidesprocess i ett steg erfordras en hel del insikter. En sådan insikt är att det endast möjligt att srnida urtagningar 9 som har parallella sträckningar i förhållande till varandra medelst de två formarna som pressas sarmnan mot varandra. Urtagningarna kan därvid ha en sträck- ning i samma riktning eller i en helt motsatt riktning. Därvid kan endast de skänklar som är parallellt anordnade eller vridna 1,80” i förhållande till varandra förses med ur- tagningar. Medelst lämpligt formade gravyrer kan därmed urtagriingar 9 formas i skäriklarna 6, vilka har en sträckning från en öppning 9ai en perifer yta hos skänkeln 6 till en invändig yta 9b som är belägen i anslutning till det centrala partiet 7 hos det vinklade övergångsområdet mellan skänkeln 6 och vevtappen 4. Urtagningen 9 är för- sedd med en plan bottenyta 9c som har en sträckning mellan den perifera öppningen 9a och den invändiga ytan 9b. Urtagningen 9 har i Fig. 1 och 2 en väsentligen konstant tvärsnittsarea i riktning från öppningen 9a till den invändiga ytan 9b. Den invändiga ytan 9b har en rundad form för att förhindra att spänningar koncentreras till något parti av den invändiga ytan 9b.

Fig. 3 visar en del av en vevaxel l som har en altemativ utformning. Vevaxeln l består även här på sedvanligt vis av ett flertal ramtappar 2 som har en cylindriskt form med en mantelyta som sträcker sig nmt en första central axel 3 som utgör vevaxelns rota- tionsaxel. Vevaxeln 1 består av en eller flera vevtappar 4 av vilka en visas i Fig. 3.

Vevtapparna 4 har en cylindrisk form med en mantelyta som sträcker sig runt en andra central axel 5. Vevaxeln 1 består av skânklar 6 som förbinder ändytorna hos vevtappen 4 med angränsande ändytor hos ramtapparna 2. De två visade skänklarna 6 är försedda med motsvarande formade urtagningar 9. Skänklaina 6 innefattar en väsentligen plan perifer yta 10 som innefattar en öppning för urtagningen 9a. Urtagningarna 9 har här en tvärsnittsarea som avtar i en riktning från den perifera öppningen 9a till den invän- 20 527 874 dig ytan 9b som är anordnad i anslutning till det centrala partiet 7a av skänkelris 6 övergångsonuåde 7 till vevtappen 4. De perifera ytoma 10 hos skänklarna 6 är även försedda med hål ll som är anordnande för att möjliggöra en efiennontering av en motvikt på de respektive skänklarna 6 medelst skruvar. Det är svårt att forma skänklar 6 med både funktionella urtagningar 9 och fasta motvikter vid en gemensam sânksmi- desprocess. Det är därför en fördel om skänklarna 6 kan ges en form som medger ef- terrnontering av motvikter.

Fig. 4 visar en vevaxel l för en sexcylindrisk förbränningsmotor. Under drift av vev- axlar 1 uppkommer de största böjbelastningarna i de ytterst belägna skänklarna 6' som uppbär de ytterst belägna vevtappama 4'. Den största spänningkoncentrationen hos konventionella vevaxlar uppkommer i de centrala partierna 7a hos övergångsområdena 7 mellan de ytterst belägna skänklarna 6' och vevtapparna 4', De ytterst belägna paren av skänklar 6' har därför här försetts med centrala urtagningar 9. De ytterst belägna skänklarna 6' har emellertid inte försetts med motvikter 12. De mellanliggande skänk- lama 6 har en konventionell utformningrmed integrerade motvikter 12 som formas under den gemensamma sänksmidesprocessen. De ytterst belägna skänklarna 6' har en parallell orientering varför det är möjligt att forma samtliga urtagningar 9 under en gemensam sänksmidesprocess.

Fig. 5 visar ett vevaxelämne l' för en VS-motor efter att det formats under en sänksmi- desprocess i ett steg. Samtliga skänklar 6 har här försetts med centrala urtagningar 9 under smidesprocessen, vilket har möjliggi orts genom att skänklarna 6 här antingen är parallellt orienterade eller är vridna l80° i förhållande till varandra. De ytterst belägna paren av skänklar 6 innefattar här en perifer yta 10 med hål ll för montering av mot- vikter. Självfallet kan ett godtyckligt antal skänklar vara försedda med hål ll för montering av motvikter. För att vevaxelärnnet 1' här ska kunna erhålla en slutlig form och bilda en vevaxel i en V8-motor kan en mellanliggande del l'a av vevaxelärrmet vridas 90° i förhållande till de utvändigt belägna delarna l'b av vevaxelänmet l. En sådan vridning av vevaxelärnnet 1' är fullt möjlig att utföra i anslutning till att sänk- smidesprocessen har avslutats när vevaxclärrmet fortfarande är så pass varmt att det är forrnbart.

Uppfinningen är på intet sätt begränsad till den beskrivna utföringsforrnen utan kan varieras fritt inom patentkravens ramar. I de beskrivna utföringsformerna har skänklar försett med urtagningar i anslutning till ett centralt parti hos ett övergångsområde 527 874 mellan skänkeln och vevtappen. Alternativt eller i kombination kan motsvarande for- made urtagníngar göras i skänklarna i anslutning till ett centralt parti hos ett över- gångsområde mellan skänkeln och ramtappen.

Claims (21)

10 20 25 30 35 527 874 l0 Patentkrav

1. Vevaxel, varvid vevaxeln innefattar en ramtapp (2) med en mantelyta som sträcker sig runt en första central axel (3), en vevtapp (4) med en mantelyta som sträcker sig runt en andra central axel (5), en skänkel (6), som förbinder en ändyta hos ramtappen (2) med en ändyta hos vevtappen (4), och en urtagning (9) i skänkeln (6), varvid urtag- ningen (9) har en utsträckning i anslutning till ett centralt parti (7a) hos ett övergångs- område (7) mellan skänkeln (6) och vevtappen (4) eller mellan skänkeln (6) och ram- tappen (2), varvid det centrala partiet (7a) genomskärs av ett plan (8) som sträcker sig genom nämnda tvâ axlar (3, 5), kärmetecknad av att nämnda urtagning (9) är formad vid en sänksmidesprocess där även vevaxelns vevtappar (4), ramtappar (2) och skänk- lar (6) är formade.

2. Vevaxel enligt krav 1, kännetecknad av att urtagningen (9) har en sträckning i en radiell riktning från en perifer öppning (9a) i skänkeln (6) till en invändig yta (9b) som är belägen i anslutning till det centrala partiet (7a) hos övergångsområdet (7).

3. Vevaxel enligt krav 2, kännetecknad av att urtagningen (9) är försedd med en bottenyta (9c) som har en sträckning mellan den perifera öppningen (9a) och den invändiga ytan (9b).

4. Vevaxel enligt krav 2 eller 3, kännetecknad av att den invändiga ytan (9b) har en rundad form.

5. Vevaxel enligt något av de föregående kraven 2 till 4, kännetecknad av att urtag- ningen (9) har en väsentligen konstant tvärsnittsarea eller en åtminstone delvis avta- gande tvärsnittsarea längs sin sträckning från den perifera öppningen (9a) till den in- vändiga ytan (9b).

6. Vevaxel enligt något av föregående krav, kännetecknad av att nämnda plan (8) delar urtagningen (9) i två väsentligen likfonniga delar.

7. Vevaxel enligt något av föregående krav, kärmetecknad av att vevaxeln (l) innefat- tar åtminstone två skänklar (6) med urtagningar (9), varvid nämnda skänklar (6) är parallella eller vridna 180” i förhållande till varandra. 20 527 874 11

8. Vevaxel enligt något av föregående krav, att skänklarna (6) inne- fattar en perifer yta (10) som innefattar förbindningsmedel (1 1) för montering av en motvikt (12).

9. Vevaxel enligt något av föregående krav, kännetecknad av att vevaxeln innefattar ett flertal skänklar (6), varvid åtminstone de ytterst belägna skänklarna (6') på vevaxeln (1) är försedda med urtagningar (9).

10. Vevaxel enligt något av föregående krav, kärmetecknad av att vevaxeln (1) inne- fattar ramtappar (2) med en första radie (n) och vevtappar (4) med en andra radie (rz), varvid det sammanlagda värdet av nämnda första radie (n) och nämnda andra radie (rg) minus 10 mm är större eller lika med det vinkelrätta avståndet mellan nämnda första centrala axel (3) och nämnda andra centrala axel (5).

11. Förbränningsmotor, kännetecknad av att den innefattar en vevaxel enligt något av de föregående kraven 1 till 10. *S1 f

12. Förfarande för att tillverka en vevaxel, varvid vevaxeln innefattar en ramtapp (2) med en mantelyta som sträcker sig runt en första central axel (3), en vevtapp (4) med en mantelyta som sträcker sig runt en andra central axel (5), en skänkel (6), som för- binder en ändyta hos ramtappen (2) med en ändyta hos vevtappen (4), och en urtagning (9) i skänkeln (6), varvid urtagningen (9) har en utsträckning i anslutning till ett cent- ralt parti (7a) hos ett övergångsområde (7) mellan skänkeln (6) och vevtappen (4) eller mellan skänkeln (6) och ramtappen (2), varvid det centrala partiet (7a) genomskärs av ett plan (8) som sträcker sig genom nämnda två axlar (3, 5), kännetecknad av att steget att forma nämnda urtagning (9) vid en sänksmidesprocess där även vevaxelns vevtapp- ar (4), ramtappar (2) och skänklar (6) formas.

13. Förfarande enligt krav 12, kännetecknad av steget att förse skänkeln (6) med en urtagriingen (9) som har en sträckning från en perifer öppning (9a) i skänkeln (6) till en invändig yta (9b) som är belägen i anslutning till det centrala partiet (7 a) hos över- gångsomràdet (7).

14. Förfarande enligt krav 13, kärmetecknad av steget att förse urtagningen (9) med en bottenyta som har en sträckning mellan den perifera öppningen (9a) och den invändiga ytan (9b). 20 25 30 527 874

15. Förfarande enligt krav 13 eller 14, steget att förse den invändiga ytan (9b) med en nmdad form.

16. Förfarande enligt något av de föregående kraven 13 till 15, steget att förse urtagningen (9) med en väsentligen konstant tvärsnittsarea eller en åtminstone delvis avtagande tvärsnittsarea längs sin sträckning mellan den perifera öppningen (9a) och den invändiga ytan (9b).

17. Förfarande enligt något av de föregående kraven 12 till 16, steget att forma en urtagning som delas av nämnda plan (8) i tvâ väsentligen likforrniga delar.

18. Förfarande enligt något av de föregående kraven 12 till 17, kännetecknad av steget 'att förse de skänklar (6) som är parallella eller vridna 180° i förhållande till varandra med urtagningar (9) .

19. Förfarande enligt något av de föregående kraven 12 till 18, kännetecknad av steget att förse skänklarna (6) med en perifer yta (10) som innefattar törbindningsmedel (11) för montering av en motvikt (12).

20. Förfarande enligt något av de föregående kraven 12 till 19, kännetecknad av steget att då vevaxeln (1) irmefattar ett flertal skänklar (6) förse åtminstone de ytterst belägna skänklarna (6') hos vevaxeln med urtagningar (9).

21. Förfarande enligt något av de föregående kraven 12 till 20, kännetecknad av steget att tillverka en vevaxeln (1) som innefattar ramtappar (2) med en första radie (n) och vevtappar (4) med en andra radie (rz), varvid det sammanlagda värdet av nämnda ñr- sta radie (n) och nämnda andra radie (rg) minus 10mm är större eller lika med det vin- kelrätta avståndet mellan nämnda första centrala axel (3) och nämnda andra centrala axel (5).