SE511820C2 - Anordning för hopsvetsning av optiska fibrer - Google Patents

Description

511 820 vice, provning, etc.

Det är ytterligare ett syfte med uppfinningen att anvisa en fibersvetsningsapparat, i vilken de mekaniska och optiska komponenterna fór utförande av själva svetsningen är sammanfattade i olika hela moduler, såsom kamera/optikenhet, elektrodhus, etc. för att s medge enkel service av apparaten, utan att någon avancerad inställning av olika kompo- nenter krävs.

Det är särskilt ytterligare ett syfte med uppfinningen att anvisa en fibersvetsnings- apparat, i vilken själva svetsstället, vid ufirande av svetsningen, är skärmat mot utstrål- ning av elektromagnetiska fält, som alstras av elektronikkretsar och särskilt högspän- w ningskretsar och högspänningsledningar, för att uppfylla krav från olika myndigheter.

Det är ytterligare ett syfte med uppfinningen att anvisa en fibersvetsningsapparat, i vilken kåpor firms omkring de mekaniska, elektriska och optiska komponenterna vid själva svetsstället, vilka kåpor medger en fullständig tätning av motsvarande utrymme och vilkas utformning och rörelse är sådana, att de upptar minimal plats i den fullständiga 1s svetsapparaten och speciellt inte hindrar manuellt arbete vid svetsstället.

Det är ett ytterligare syfte med uppfinningen att anvisa ett elektrodhus för en fiber- svetsningsapparat, som har en enkel och kompakt utformning och lätt kan utbytas och som ger en säker kontaktering av elektroder.

Det är ett ytterligare syfte med uppfinningen att anvisa ett elektrodhus ñr en fiber- zo svetsningsapparat, som ger en noggrant definierad placering av svetsningselektroder.

Det är ett ytterligare syfte med uppfinningen att anvisa ett elektrodhus innefattande V-spår för inriktning av fiberändar i en fibersvetsningsapparat, som medger en enkel iläggning av fiberändama och en enkel eventuell efterföljande slutgiltig justering av fiber- ändarnas lägen och en säker fasthållning av fiberändama. :s En optisk fibersvetsningsapparat för svetsning av fiberband innefattar två kring parallella axlar svängbart anordnade kåphalvor, vilka axlar är anbragta vid platser ungefär lodrätt under själva svetssfillet, på ett inte alltför litet avstånd därifrån. Kåphalvorna, som är sammankopplade med varandra medelst kuggsegment och därigenom samtidigt och symmetriskt rör sig mot och från varandra, även när bara en halva manövreras, förhind- ao rar i sitt stängda läge yttre darnmpartiklar att nå svetsstället samt skyddar operatören från svetsljusbågen och lösa partiklar. Kåpoma har en platsbesparande utformning och upptar vid sin rörelse minimalt med plats, genom att de är utformade som huvudsakligen sekto- rer av ett cirkulärcylindriskt skal och genom att kåpomas rörelseaxlar är placerade invid sektoremas spetsar. På svetsapparatens stativ, vid vilket axlarna är fästa, anbringas lösa as fiberhållare på därför avsedda svagt lutande ytor, så att den enskilda fibrerna på grund av en resulterande svag böjning placeras i motsvarande V-spår anbragta invid svetsstället.

För att fixera de optiska fibrerna i V-spåren finns en nedhållningsmekanism innefattande en enda svängbar arm, som har fjädrande nedhållningsytor vid sin yttre ände på avstånd från armens svängningsaxel. Nedhällningsytan kan frigöras från fibrerna även när kåphal- 3 511 820 vorna är i stängt läge genom påverkan av hävarmar, vilket underlättar, när ñbremas läge i V-spåren måste justeras. I stativet finns vidare öppningar, där separata kameraenheter placeras. För bakgrundsbelysning av svetsstället, vid upptagande av bilder för kontroll av fiberläge och för automatisk placering av motstående ñberändar intill varandra, svarar s lysdioder, vars ljus reflekteras mot svetsstället av på insidan av kåporna fästa speglar.

Allmänt innefattar alltså en kåpa för en fibersvetsningsapparat två väsentligen lika- dant utformade kåphalvor, som är svängbart lagrade kring lärnpligt placerade axlar, så att halvorna kan röra i riktning mot varandra för att komma till anliggning mot varandra, så att området kring elektroderna tillsluts, och i riktning från varandra för att göra samma w område skall bli åtkomligt. Kåphalvornas form är sådan och särskilt är axlarna belägna på sådana ställen under svetsningsläget, att den högsta punkten hos kåphalvorna vid dessas rörelse i riktning från och mot varandra ligger på väsentligen konstant höjd. Detta villkor medför, att inga kåpdelar på ett störande sätt hamnar' invid själva svetsningsläget, till vil- ket man måste ha tillgång vid iläggning och uttagning av fibrer. För att dessutom kåphal- ts vorna också skall väl ligga omkring apparatens inre delar även vid öppnat läge, är med fördel axlarna belägna vid ställen, som ligger väsentligen rakt under svetsläget, på ett av- stånd under detta, som exempelvis kan motsvara väsentligen hälften av bredden av appa- ratens inre delar, där bredden är tagen i samma riktning som kåphalvornas rörelserikt- ning, dvs vinkelrätt mot ilagda fibrers längdriktning. 20 Ett elektrodhus med fördel utformat som en enda enhet med därpå fastsatta organ för fasthållning av elektroder och organ för att inrikta och fasthålla fibrer. Elektroderna och svetsningsläget är belägna vid elektrodhusets övre yta. Då också kåphalvornas svängningsaxlar belägna under elektrodhuset.

Kåphalvorna kan allmänt innefatta plana sidodelar, som är vinkelräta mot sväng- zs ningsaxlarna, och vidare Överdelar, vilka förbinder sidodelarna vid dessa yttre kanter och vilka innefattar partier, som har formen av en del av cirkulär cylinders mantelyta, där cylindems axel sammanfaller med respektive kåphalvas axel, dvs en kåphalva kan ha formen av väsentligen en sektor av den yttre begränsningsytan hos en cirkulärcylindrisk kropp. Överdelarna kan också innefatta i huvudsak plana inre partier, som vid kåphal- ao vornas sarnmanförda läge ligger invid varandra i samma horisontalplan och som vid sina kanter på avstånd från skiljeytan mellan kåporna övergår i partierna med delcylindrisk form. Tärningar kan då vara anbragta på avstånd från kåphalvornas skiljeplan, i deras stängda tillstånd, så att de alltid anhgger mot de partier av överdelarna, som har formen av mantelytan av en del av cylinder, dvs så att avståndet är större än längden av ett plant as parti hos Överdelarna.

Kåphalvornas rörelser är vidare med fördel mekanisk hopkopplade, så att vid ma- nuell påverkan av en första kåphalva för förflyttning av denna i riktning mot eller från en andra kåphalva förflyttas också den andra kåphalvan på motsvarande sätt, i riktning mot resp. från den första kåphalvan. En enhandsmanövrering är härigenom möjlig. Den me- 511 820 4 kaniska hopkopplingen kan då innefatta i varandra ingripande kugghjulssegment anbragta på vertikala sidodelar av kåphalvorna, där segmentens axlar sammanfaller med kåp- halvomas svängningsaxlar.

Vidare kan anordningen innefatta fiberiririkntingsorgan såsom V-spår, nedhållnings- s organ, som är rörliga mellan ett nedfällt läge för att fasthålla fibrer i fiberiruilmings- organen och ett uppiällt läge för frigöring av i inriktningsorganen inlagda fibrer och givetvis elektroder kopplade till en högspänningskälla för bildande av en elektrisk ljus- båge emellan dessa spetsar. Nedfóringsorgan kan vara kopplade till kåpan ñr att vid kåpans rörelse från öppet till slutet läge påverka nedhållningsorganen, i det fall att dessa w står i uppfällt läge, för att förflytta dessa till det nedfällda läget. Nedföringsorganen innefattar med fördel ett roterbart hjul fäst vid en kåphalva, som vid kåphalvans rörelse från öppet till slutet läge samverkar med en övre yta hos nedhållningsorganen.

' Nedhållningsorgan kan vidare innefatta en enda nedhållningsarm, som är rörlig mellan ett nedfällt läge fór att fasthålla fibrer i fiberiririktriingsorganen och ett uppfällt 15 läge för frigöring av inlagda fibrer, där armens svängningsaxel ligger parallellt med ilagda fibrers Engdriktning och ungefär i samma horisontalplan som fibrerna. Nedhåll- ningsorganen kan innefatta nedhållare, som är rörligt anbragta vid änden av nedhållarar- men och som är fiädrande förspända till kontakt med den övre sidan eller ytan av i in- riktningsorganen inlagda fibrer, när nedhållararmen är i sitt nedfällda läge, och att därvid zo trycka i en riktning vinkelrätt mot inlagda fibrer och i riktning mot inriktningsorganen för fasthållning av fibrerna däri. Nedhållarna innefattar med fördel två individuellt rörliga nedhållarelement, som var och en verkar pà fibrer på endast den ena sidan om svets- ningsläget. I nedhållarannens nedfällda läge är således nedhållarna rörliga i en riktning vinkelrätt mot inlagda fibrer och då kan frigöringsorgan finnas för att, när dessa frigö- zs ringsorgan påverkas, upplyfta nedhållarna medan hela nedhållarmen bibehåller samma nedfällda läge, så att i inriktningsorganen inlagda fibrer frigörs från inriktningsorganen och deras läge kan justeras. Frigöringsorganen kan innefatta en hävarm, som är lagrad vid en kåphalva och som har en övre ände, vilken är åtkomlig från den kåphalvans utsida och kan manövreras därifrån. Detta underlättar fibrernas exakta iläggning i V-spåren. ao Ljuskällor finns med fördel anordnade för att ge bakgrundsbelysning av fibrernas ändar vid svetsningsläget och då kan speglar finnas på insidan av kåpan för avlänkning av ljus från ljuskällan, så att detta träffar fibrernas ändar, endast när káporna är i ett stängt läge. Detta ger en fördelaktig placering av ljuskällorna, genom att dessa liksom kameror fór upptagande av bilder av svetsstället kan placeras under ett horisontalplan genom själva as svetsnings- eller skarvningsstället. Så få som möjligt av apparatens ingående komponenter blir härigenom belägna över nämnda horisontalplan, vilket ger god tillgänglighet till svetsningsläget och vilket gör att kåporna kan ges den ovan beskrivna formen och ändå omsluta svetsläget väl i sitt stängda läge. Placeringen av ljuskällorna är vidare sådan, att ljus från ljuskällorna går i en sned vinkel mot resp. spegel, dvs varken väsentligen verti- 5 1 'l 8 2 Û 5 kalt eller horisontellt, när spegeln har det läge, som fås när kåphalvoma är stängda.

Ljuset avlänkas av resp. spegel, så att det därefter också givetvis går samma sneda vinkel i förhållande till spegelns yta men också i förhållande till ett verfikal- eller horisontalplan.

Den första sneda vinkeln mot spegeln och den senare vinkeln tagen i förhållande till ett s horisontalplan kan ligga inom intervallet 15 - 75 °, ßreträdesvis inom intervallet 30 - 60°, helst egentligen 45° men vid ett praktisk utförande av apparaten mellan 35 och 40°.

Den reflekterande ytan hos speglarna ligger vidare med fördel i ett horisontalplan, när kåporna är i sitt stängda läge.

Elektrodhuset i svetsningsapparaten kan innefatta ett i huvudsak rätvinkligt block av w mot elektrisk högspänning isolerande material med spår, som är anordnade i en övre yta av blocket. I spåren ligger elektroderna och vid spårens bottendelar firms kontaktbleck för elektrisk kontakt med elektroderna och anslutning till en elektrisk högspänningskälla.

Spåren har då exempelvis väsentligen kvadratiskt eller i vart fall rektangulärt tvärsnitt.

Spårens bottnar kan över en betydande del av sin längd utgöras av en yta hos ett kontakt- 1s bleck för en säker kontakt med motsvarande elektrod. Sålunda kan den yta av spårens botten, som utgörs av en yta hos ett kontaktbleck, motsvara en betydande del, tex mer än hälften, av elektrodernas Engd. Spåren ligger givetvis längs samma linje. Elektroderna utgörs på vanligt sätt av långsttäckta i huvudsak cylindriska kroppar men de kan vid sin bakre ände ha utskjutande anslagsdelar, såsom ringformiga utsprång. Tvärgående urtag- zo ningar finns då vid spårens bakre ändar med lämpliga anslags- eller stödytor för kontakt med anslagsdelarna på elektroderna. Elektroderna kan därigenom ges noggrant definiera- de lägen i sin Iängdriktning. Fjädrande organ såsom fiäderbleck kan vara anbragta i de tvärgående urtagningarna för att med fiäderkraft trycka elektroderna i riktning mot var- andra, så att anslagsdelama hos elektrodema säkert anligger mot anslags- eller stödytorna :si urtagningarna.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall nu beskrivas som ett ej begränsande utfóringsexempel med hänvisning till de bifogade ritningarna, i vilka: Fig. 1 är en sidovy, delvis i sektion, av en svetsningsapparat för optiska fiberband, ao sedd i apparatens och inlagda fibrers längdriktning, Fig. 2 är sidovy, delvis i sektion, av svetsningsappataten i ñg. 1, men sedd vinkel- rätt mot apparatens längdriktning, Fig. 3 är en sidovy av en kameraenhet, Fig. 4 är en sidovy i apparatens längdriktning av skärrnande kåpor, as Fig. 5 är en sektion av ett elektrodhus ingående i apparaten, Fig. 6 och 7 är sidovyer av ett fiäderbleck, Fig. 8 är en sidovy av en svetselektrod, Fig. 9 är en vy uppifrån av en del av elektrodhuset utan monterad nedhållararm, Fig. 10 är en sektion av elektrodhuset, som visar en kontaktkropp med elektrisk 511 820 6 kabel, Fig. ll är en sidovy av en del av elektrodhuset, som särskilt visar ett magnetanka- fe, Fig. 12 är en sidovy av elektrodhuset med därvid fastgjord nedhållararm, s Fig. 13 är sidovy, delvis i sektion, som visar nedhållararmens framsida och en nedföringsrulle, Fig. 14 är en sektion genom nedhållararmens främre del vid fjädrande nedhållare, Fig. 15 är en sidovy, delvis i sektion, som visar en mekanism för frigöring av inlagda fibrer, w Fig. 16 är en sidovy sedd från insidan av en hävarm i mekanismen i fig. 15, Fig. 17 är en sidovy, delvis i sektion, som visar frigöringsmekanismen i fig. 15 sedd vinkelrätt mot apparatens längdriktning.

BESKRIVNING AV FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM I fig. 1 visas en vy delvis i sektion genom en fibersvetsningsapparat särskilt avsedd is för svetsning av optiska ribbonfiber, där vyn/sektionen är tagen i huvudsak centralt ge- nom apparaten och vyn är sedd parallellt med och sektionsytorna vinkelrätt mot riktning- en hos de fibrer, som skall ihopsvetsas. I fig. 2 visas en vy, som också delvis är i sek- tion, av svetsningsapparaten, där vyn är tagen i en riktning vinkelrät mot fibrerna visade vid 1 och sektionsytorna ligger parallellt med fibrerna, så att denna bild är vinkelrät mot :o bilden i fig. 1. Apparatens komponenter uppbärs av en långsträckt rambalk 3 med rekt- angulärt tvärsnitt, som är uppstödd mot ett underlag 5 via fyra sneda ben 7. Benen 7 kan innefatta avfiädrande mellanstycken såsom 9. Mitt på rambalken 3 är ett mittstativ ll fastgjort och uppskjuter från denna. Mittstativet ll har allmänt en likbent triangulär form med spetsen mellan de lika benen riktad nedåt mot rambalken 3 med en övre i huvudsak :s horisontell och plan yta och med två symmetriskt placerade utsprång eller triangelhalvor 15. Dessa utskjuter vinkelrätt mot fibrernas riktning och är avskurna vid sina triangel- spetsar med ytor, som bildar rät vinkel med triangelformens sneda sidor. Utsprången 15 uppbär ljuskällor och kameror, se nedan.

Den övre horisontella ytan hos niittstativet ll uppbär ett elektrodhus 17, vid vilket ao delar är fästa, vilka erfordras fór fasthållning av fibremas ändar och för dessas inriktning med varandra, och vidare svetselektroder, såsom skall beskrivas nedan. Vid utspràngens 15 yttre sidor firms sneda cylindriska genomgående hål 19, vilka går parallellt med de yttre avskuma sidorna hos utsprången och vilkas axlar ligger i ett vertikalt mittplan. Detta mittplan är samtidigt symmetriplan för flertalet av apparatens komponenter och i detta as plan ligger också ändytoma hos de fibrer, som skall skarvas ihop. Axlarna hos hålen 19 och de yttre avskurna ytoma hos utsprången 15 ligger i en vinkel av mellan 30 och 45 ° i förhållande till ett vertikalplan, i det föredragna fallet i en vinkel mellan 35 och 40° och företrädesvis omkring 37°. I hålen 19 passerar ljus från ljuskällor anbragta i hålens undre ände såsom lysdioder 21. 7 511 820 Ljus från lysdioderna 21 passerar i hålen 19 mot dessa övre ändar men avbländas först av bländare 23, som utgörs av plattor, vilka vinkeh-ätt inskjuter i det inre av hålen 19 och är anbragta i slitsar i mittstativet 11 på ett avstånd från dessas övre öppningar, som är ungefär lika stort som hålens 19 diameter. Bländarplattorna 23 har rak inre eller s nedre kant och inskjuter till ungefär mitten i hålen 19, så att ljuset får passera genom en ungefär halvcirkelformig öppning. Vid hålens 19 övre öppningar sitter ljusspridande organ såsom lämpliga gitter 25 för att åstadkomma jämn belysning.

Kameraenheter 27, se även fig. 3, är insatta med sina främre delar i motsvarande hål i de sneda ytorna hos mittstativets omvända triangelforrn. Kameraenhetema 27 har en w främre del 29, som innehåller deras optiska system. De optiska systemens optiska axlar är parallella med axlarna hos hålen 19 och korsar den längsgående axeln för de fibrer eller fiberband, som skall hopskarvas, just i skarvningsplanet och ligger företrädesvis också i detta plan. Fortsättningen av hålen ßr kameraenheterna 27 leder upp ända till undersidan av elektrodhuset 17 för att ljus från fibrernas skarvområde skall avbildas av rs de optiska systemen på kameraenheternas 27 ljuskänsliga element, som ligger vid planet 31 och är anordnade i en sned vinkel och alltså inte vinkelrätt mot de optiska systemens axlar, där vinkeln är avpassad för att ge en skarp bild av alla enslcilda fibrer i fiberband, vilka skall skarvas. g Den övre delen av rnittstativet 11 och elektrodhuset 17 skyddas av två likadana, mot 20 och från varandra svängbara kåpor 33. På insidan av kåpoma, vid dessas översta delar med närmelsevis horisontella ytor finns speglar 35 med horisontella speglande ytor, som är placerade, så att ljusstrålar från de ljusspridande organen eller diffusorelementen 25 kan speglas dän' och reflekteras, så att de kan inträda i kameraenheternas 27 optiska system och ledas av dessa mot de ljuskänsliga ytorna i kameraenheterna. zs De fiberband 1, som skall skarvas, fasthålls, se fig. 2, av fixmrer eller hållare 39, vilka fasthålls av spärrar 41 vid den övre, svagt lutande ytan hos parallellogramblock 43, jämför den svenska patentansökningen 9300578-3, inlämnad 22 mars 1993. Parallello- gramblocken 43 är alltså anbragta med sin längdriktning vinkelrät mot rnittstativets ll triangelforrn. De har rektangelfomiade utskärningar 45 med tunna, jänrntjocka, kvarläm- w nade vertikala parfier 47. Deras undre delar är fastgjorda vid översidan av rambalken 3 och deras övre delar innefattar de lutande planen, där ñxturerna 39 sitter. De övre delar- na av parallellogramblocken 43 kan förflyttas från sitt viloläge med de vertikala partierna 47 raka till lägen närmare apparatens tvärgående symmetriplan genom påverkan av styrmotorer, ej visade, anbragta i pelare 49, som är fästa vid rambalken 3 utanför paral- as lellogramblocken 43. Därvid böjs de raka partierna 47 något.

De till sin form likadana svängbara kåporna 33 är roterbara kring axlar 51, som ligger i apparatens längdriktrring, dvs allmänt också i fibremas 1 längdriktning, se också fig. 4. Tumgrepp 52 finns på kåpornas 33 utsida, invid delningsytan, vilka är synliga i fig. 1. Kåpornas rörelser är hopkopplade med hjälp av i varandra ingripande kugghjuls- 511 820 8 segment 53, så att kåporna rör sig hopkopplat mot eller från varandra för att i sitt läge i anliggning mot varandra täta utrymmet kring elektrodhuset 17 i riktning uppåt. I sitt tätande läge i anliggning mot varandra hålls kåporna ihop av en magnet 54, se fig. 2, anbragt på den ena kåpan för samverkan med ett motstående ankare på den andra kåpan. s Kåpoma 33 ger avskärmning mot yttre dammpartiklar och skyddar operatören från den elektriska ljusbågen, som används vid svetsningen. De har en platsbesparande ut- forrnning och deras axlar är så anbragta, att kåpoma under sin rörelse alltid ligger nära svetsapparatens inre delar. Kåporna 33 har övre delar och sidodelar, där de senare har allmänt formen cirkulära sektorer. Axlama 51 är anbragta i områdena vid sektorspetsarna ro och vid den inre sektorkanten och invid sektorspetsarna sitter också kugghjulssegmenten 53. För avkänning av kåpomas rörelse finns nrikrobrytare, ej visade, som är anordnade att avbryta strömmen till eventuell elektrisk högspänning, som tillförs elektroderna, ñr skydd av operatören.

De yttre partierna av kåpomas 33 övre delar har allmänt formen av delar av en rs cirkulär cylinder-s mantelyta, cylindems axel sammanfaller med respektive axel Sl.

De övre delarnas inre partier är väsentligen plana och ligger i samma horisontella plan, när kåporna är sammanfórda. Speglarna 35 är anbragta invid övergången till de yttre delcylindriska partierna. Tätningar 55, se fig. 1, är anbragta i utskjutande kanter 56 av ett yttre skyddande hus, ej visat, och anligger mot kåpomas 33 delcylindriska delar och mot :o sidoytorna. De är anbragta, så att de tätar mot kåporna, vid vilket läge dessa än intar.

Vid kåpomas sammanfórda läge tätar de mot områden nära den yttersta kanten av kåpor- nas övre delars delcylindriska partier, medan de vid kåpomas mest åtskilda läge arrligger mot områden nära dessa partiers övergång till de plana partierna.

Elektrodhuset 17, se ñg. 5, innefattar ett i huvudsak rätvinkligt block av högspän- zs ningståligt polymermaterial. Elektroder 57, mellan vilkas spetsar en ljusbåge bildas vid skarvning, ligger i spår med kvadratisk tvärsnitt, som är upptagna i den övre ytan på huset 17 och går i centralt husets längdriktning, vinkelrätt mot de fibrer, vilka skall hop- svetsas. Vid spårens bakre del finns tvärgående urtagningar 59, se även vyn uppifrån i fig. 9, i vilka fiâderbleck 6l är anbragta. Fjäderblecken, se_fig. 6 och 7, har U-form med :to en inskärning 63 i den skänkel hos U-forrnen, som vetter mot elektrodernas spetsar.

Genom inskärningama 63 passerar den bakre delen av elektroderrra 57 för att av bleckens kanter invid inskärningarna tryckas i riktning mot sina främre ändar eller mot sina spetsar genom samverkan med gripringar 63 fast anbragta på litet avstånd från elektrodernas bakre ändar, se även fig. 8. Dessa gripringar utgör också stopp för elektrodernas 57 as rörelse i denna riktning och fastlägger därigenom, genom anliggning mot motsvarande främre sidoyta i urtagningarna 59, elektrodemas läge i deras längdriktning.

Elektrisk högspänning leds till elektroderna 57 från elektriskt ledande avlånga kon- taktkroppar 64 med rektangulärt tvärsnitt, som är placerade tätt i urtagningar elektrodhu- set 17 under de spår, där elektroderrra ligger, se också sektionsvyn i fig. 10, så att kon- 9 511 820 taktkropparna har kontakt med den undre ytan hos elektrodema 57 längs en generatris hos dessa över den större delen av elektrodemas längd. Kontaktkropparna 64 har en åt si- dan, i horisontell led utskjutande del 68 i form av rätvinkligt block vid ungefär sitt mit- tersta parti, vilken utskjutande del ligger tätt i en motsvarande urtagning i elektrodhuset s 17 och har sin övre yta i plan med elektrodhusets övre yta och sin undre yta i plan med den undre ytan hos den avlånga delen av kontaktkropparna. sidan. Skruvar 65 av lämplig metall går i gängade hål ned från översidan av den utskjutande delen 68 hos kontaktkrop- parna 64. Skmvarna 65 trycker med sina nedre ändar mot avisolerade ändpartier hos elektriska högspänningskablar 66, som därigenom pressas mot den undre ytan i hål i den w undre delen av kontaktkropparna 54, varigenom de avisolerade ändarna inkommer. Mot- svarande hål är upptagna från elektrodhusets 17 ena sida, så att kabeländarna kan införas därigenom in i hålen i kontaktkropparna 64.

Ovanpå elektrodemas 57 bakre delar är hållarblock 67, 67' fastsknivade, se fig. 12, som fastgör elektroderna slutgiltigt i läget med sina gripringar 63 i anliggning i urtag- ts ningarna 59. Det ena hållarblocket 67' är högre än det andra blocket 67 och uppbär vid sin övre, upphöjda del en ljuskälla, ej visad, som riktar ett strålknippe mot själva svets- stället. Detta underlättar vid iläggning av fibrer och inpassning av dessa i respektive V- spår vid tillfällen med dålig lcringbelysning.

Centralt i elektrodhuset 17, i en tvärgående urtagning i dettas övre yta, finns en zo keramisk V-spårsplatta 69, som har en central urtagning, vilken avbryter V-spåren 70, se fig. 9, och har en placering motsvarande området mellan elektrodernas 57 spetsar, där den elektriska ljusbågen bildas vid hopsvetsning av fibrer. Fibrerna hålls på plats i V- spåren 70 med hjälp av en nedhällararm 71, som är lagrad i elektrodhuset 17 vid en axel 73 parallell med apparatens längdriktning och fiberriktningen. Nedhållararmen 71 har vid zs sin främre ände två individuellt rörliga nedhållare 75, se även fig. 13 och 14, vilka är individuellt fiäderbelastade och kommer i kontakt med ilagda fibrers översida, när ned- hållararmen 71 är nedfälld, den ena nedhällaren med fibrer på ena sidan av skarvnings- planet och den andra med fibrer på den motsatta sidan av skarvningsplanet. Denna arm fasthålls i nedfällt läge av en magnet 77, som sitter på ett utsprång 79 på armen 71, vilket ao vid nedfällt läge anligger mot ett ankare 80 infållt i en urtagen övre yta på elektrodhuset 17 , vilken är belägen invid V-spårsplattan 69, se fig. 9 och 11.

Nedhållarartnen 71 fälls ned automatiskt, när kåporna 33 förs till sitt stängda läge.

Detta åstadkoms med hjälp av ett fritt roterbart hjul 81, se fig. 13, 2 och 1, vilket roterar på en axel 83 fastgjord vid motsvarande kåpas 33 sidovägg. Hjulet 81 har ett spår vid sin as omkrets, där en gummiring 85 är insatt, och det är demia ring, som får kontakt med nedhällararrnens 71 ovansida och kan föra denna nedåt, när kåpan svängs inåt.

Nedhållarna 75 är, såsom nämnts ovan, fjädrande. De har U-form, sett vinkelrätt mot ilagda fibrer, se fig. 13, och U-formens skänklar ligger i urtagningar, se fig. 9, på sidorna av nedhållararmens 71 främre gaffelfortnade ände, se åter fig. 13, där varje 5 1 'I 8 2 0 10 gaffelarm med sin främre ände är böjd nedåt. Två skruvtryckfiädrar 86 ligger i uppåt- gående hål i gaffelarmarna, se fig. 14, och verkar mellan dessa håls bottnar och U-for- mens undre livdel för att trycka nedhållarna 75 i en riktning vinkelrât mot nedhållararinens 71 längdriktning, så att de i nedhållararmens nedfällda läge trycker i svertikal riktning nedåt. Ett stift 87 är fastgjort i hål i U-fonnens skänklar och passerar genom ett avlångt hål 88 i nedhållararrnen, så att det och därmed nedhållarna 75 kan röra sig i vertikal riktning, sett i nedhållarartnens 71 nedfillda läge. Stiftet 87 utskjuter ett stycke åt den fria sidan av nedhållararmen 71.

I nedhållararrnens 71 nedfällda läge, se fig. 15, kan dessa utskjutande partier av io stiften 87 samverka med urtagningar 89 på insidan av hävarmar 91, se även fig. 16 och 17. Dessa hävarmar är lagrade vid axlar 93, som är fastsatta vid sidodelarna av skydds- kåporna 33. En sådan hävarm 91 har då urtagningen 89 vid sina ena ände, medan den andra bakre änden, som ligger på motsatt sida av hävarmsaxeln 93, påverkas vid sin undersida av en skruvuyclcfiäder 96 verkande mellan denna ände och ett stödblock 95, så 15 att hävarmens 91 främre ände befinner sig i så lågt läge som möjligt. Stödblocket 95 är fäst vid en vertikal sidodel av skyddskåpan 33. Mot översidan av hävarmens 91 bakre ände anligger den nedre änden av en tryckstång 97, som är lagrad i den kåpa 33, vilken ligger ovanför hävarmen. Tryckstångens 97 övre ände är förstorad fór att bilda en ma- növreringsknopp 99, vilken ligger i en nedsänkning från utsidan av denna kåpa 33, så att zo knoppen 99 är åtkomlig från kåpans utsida. Vid nedtryckning av denna rör sig hävarmens 91 bakre ände nedåt och dess främre ände uppåt. Urtagningen 89 vid den främre änden ingriper då med stíftets 87 utskjutande ände och lyfter här-igenom upp nedhållaren 75. Då frigörs eventuella inlagda optiska ñbrer och det är möjligt att rätta till deras läge. Sedan släpps knoppen 99 upp, varigenom fibrema åter fasthålls.

Claims (8)

n 511 820 PATENTKRAV

1. Anordning fór hopsvetsning av optiska fibrer, särskilt av optiska fiberband, innefattande fiberfasthållningsorgan, elektroder (57) kopplade till en högspänningskälla för bildande av en elektrisk ljusbåge däremellan och en kåpa fór avskärmning av ljus- s bågen och skydd av fibrernas ändar invid svetsningsläget mellan elektroderna, k ä n n e - t e c k n a d av att kåpan innefattar två väsentligen likadant utformade kåphalvor (33), som är svängbart lagrade kring axlar (51) fór rörelse till anliggning mot varandra fór till- slutning av området kring elektroderna och från varandra för att göra detta område åt- komligt, och att axlarna är belägna på sådana ställen under svetsningsläget, att den högsta w punkten hos kåphalvorna vid dessas rörelse från och mot varandra ligger på väsentligen konstant höjd.

2. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att axlarna (51) är belägna vid ställen, som ligger väsentligen rakt under svetsningsläget.

3. Anordning enligt något av krav 1 - 2, k ä n n e te c k n a d av ett elektrodhus 15 (17) innefattande organ för fasthållning av elektroder och organ för att inrikta och fasthål- la fibrer, så att svetsningsläget är vid elektrodhusets övre yta, varvid axlarna (51) är be- lägna under elektrodhuset.

4. Anordning enligt något av krav 1- 3, kä n n e t e c k n a d av att kåphalvorna (33) innefattar plana sidodelar vinkehäta mot axlarna och Överdelar, vilka förbinder zo sidodelarna vid dessa yttre kanter och vilka innefattar partier, som har formen av en del av cirkulär cylinders mantelyta, där cylinderns axel sammanfaller med respektive kåphal- vas axel (51).

5. Anordning enligt lcrav 4, k ä n n e t e c k n a d av att överdelarna innefattar i huvudsak plana inre partier, som vid kåphalvornas (33) sammanförda läge ligger invid :s varandra i samma horisontalplan och som vid sina kanter på avstånd från skiljeytan mel- lan kåporna övergår i partierna med delcylindrisk form.

6. Anordning enligt något av krav 1 - 4, k ä n n e t e c k n a d av att kåphalvornas (33) rörelser är mekaniskt hopkopplade, så att vid manuell påverkan av en första kåphal- va för förflyttning av denna i riktning mot eller från en andra kåphalva förflyttas också ao den andra kåphalvan på motsvarande sätt, i riktning mot resp. från den första kåphalvan.

7. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att den mekaniska hopkopp- lingen innefattar i varandra ingripande kugghjulssegment (53) anbragta på vertikala sido- delar av kåphalvorna (33).

8. Anordning enligt något av krav 1 - 7, kännetecknad av tätningar (55) as anordnade att anligga mot yttre ytor hos kåphalvoma (33) vid dessa rörelser fór att täta utrymmet innanför kåphalvorna i dessas slutna läge.