SE418909B - Sett och anleggning for att medelst modulerad optisk stralning overfora information till foremal - Google Patents

Description

7802316-6 2 och vilka under loppet av en svepcykel med förutbestämd varaktighet avsöker rvmdvin- kelområdet genom parallellförskjutning i tvärled, varvid vart och ett av föremålen har ett strålningen till stationen återkastande reflektororgan, ett detektororgan för mottagning av från stationen utsänd strålning och ett kontrollorgan, som kan accep- tera eller förkasta den i den modulerade strålningen innehällna informationen.

Vid informationsöverföring i samband med simulerad skjutning är det förut känt exempelvis genom vårt amerikanska patent 4.007.991 att använda ett par relativt varandra vinkelräta, solfjäderformiga strålknippen, som utgår växelvis från en sändare och periodiskt sveper med givna rörelseriktningar inom ett rymdvinkelområde, där det finns Föremål som skall få information. Under avsökningen moduleras strål- ningen med information som mottages av föremålen då dessa bestrålas. Um det i en viss strålriktning finns flera föremål på olika avstånd från sändaren, kommer dessa att nås av samma information. Är strålknippena modulerade endast med information som för vardera strålknippet anger dess momentana läge i rymdvinkelområdet innebär det aj någon nackdel att flera föremål blir delaktiga i summa information. Skulle däremot informationen vara knuten till föremålens momentana avstånd från sändaren och giltig inom endast ett begränsat avståndsintervall inser man att den i nämnda patent anvisade metoden att överföra information ej kan användas generellt. Eftersom de nämnda mål- situationerna ingalunda äro extrema utan i stället äro tämligen vanliga i de ovan angivna tillämpningsområdena har problemet att selektivt överföra information starkt begränsat användbarheten hos dessa hittills kända förfaranden och system.

Känt är också att genom särskild adressering binda viss information till ett eller flera av ett flertal föremål som genom sina positioner annars samtliga skulle kunna mottaga samma information. En sådan adressering innebär att man säkert måste kunna identifiera varje enskilt föremål för att kunna utföra korrekt adressering. Detta ger en viss låsning vid tillämpningen, något som i många fall ej kan accepteras.

Genom vårt amerikanska patent 3.832.791 är det tidigare känt att vid simulerod skjut- ning för lnmütnlng och infurmutlonsövorföring, använda an lasorlob, som avgas från en på ett vapen placerad sändare och har en lob som täcker en förhållandevis stor rymd- vinkel. Lobens tvärsnitt svarar i höjdled mot skillnaden i uppsättning hos vapnet för största och minsta skjutavstånd och i sidled mot målets bredd på minsta skjutavstånd.

Härigenom kommer man förbi problemet med projektilbonans krökning och vapnets olika uppsättning för olika skjutavstånd kontra laserstrålningens rätlinjiga utbredning.

Medelst på målet placerade reflektororgan återkastas en del av den utsända laser- strålningen mot vapnet där den träffar en positionskänslíg detektor. Med hjälp av dennas utsignal beräknas målets läge, dvs skjutavstånd och bäring relativt en refe- rensriktning exempelvis vapnets siktlinje. Information till målet om dettas läge överföres via laserloben och ur den överförda informationen kan man med hjälp av en utvärderingsanordning i målet avgöra huruvida en projektil skulle ha träffat eller ej. '7802349-6 Med hänsyn till laserlobens utbredning vid nyss nämnda system måste det för- utsättas att en skytt väljer ut ett enda mål som han avser att träffa varefter han riktar vapnet och laserloben mot detta. Skulle det uppträda flera mål på samma avstånd och i ungefär samma riktning saknas möjlighet att separera dessa från varandra utan de uppfattas som ett enda mål. Varken inmätning eller in- formationsöverföring kan således ske selektivt.

Problemet att selektivt överföra information till föremål, som befinner sig inom ett av optisk strålning bestrålat rymdvinkelområde, har enligt uppfinningen lösts genom att sättet och anläggningen erhållet i patentkraven angivna känne- tecken.

Uppfinningen skall i det följande förklaras ytterligare med hänvisning till bi- fogade ritning på vilken fig 1 schematisktvisar en situation för informations- överföring. Fig 2 är ett blcckschema för en anläggning enligt uppfinningen.

Fig. 3 är ett utsnitt av ett rymdvinkelområde inom vilket finnes förßmål till Vilka information skall överföras. Fig. 4 illustrerar hur den överförda informationen kan förses med en karakteristisk uppgift. Fig. 5 visar ett arrangemang med sam- höriga sändar- och mottagarlober. Fig. 6 är ett tvärsnitt av ett rymdvinkelom- råde vilket avsökes med två sändarlober. Fig. 7 visar hur tre laserlober med gemensam svepningsriktning kan vara inbördes orienterade.

En anläggning för informationsöverföring enligt föreliggande uppfinning består generellt av en informationssändande del 1 och en informatíonsmottagande del 2 för varje föremål till vilket information skall kunna överföras. Uppbyggnaden av dessa både delar visas i ett utföringaexempel i den vänstra resp. högra delen av fig. 2. Det är uppenbart att endera eller båda av delarna kunna vara mobila.

Den informationssändande delen 1 innefattar i exemplet en lasersändare 3, en lasermottagare 4 och ett avlänkningsorgan 5, företrädesvis sammanbyggda till en enhet, samt ett styrorgan 6, ett utvärderingsorgan 7, ett informationslag- ringsminne 8 och ett kodorgan 9. Lasersändaren 3 är inrättad att sända ut åt- minstone två plana, solfjäderformiga laserlober med långsmala tvärsnitt. Lo- berna alstras i sändaren exempelvis av två diodlasrar eller en kombination av en diodlaser och ett periodiskt arbetande vinkelvridande prisma och utbreda sig utefter skilda plan som bilda vinkel med varandra. '78023lr9-6 4 Avlänkningsorganet 5 kan exempelvis utgöras av ett par relativt varandra roterbera optiska kilar, vilka manövreras medelst signaler från styrorganet 6 och har till uppgift att bringa strålloberna att utföra svepningsrörelser, företrädesvis perio- diska sådana, varunder lobernas tvärsnitt parallellförskjutes så att genom svep- ningsrörelsen en rymdvinkel kommer att bestrålas. Hur laserstrålloberna kunna orien- teras relativt varandra och hur svepningsrörelserna kunna utföras kommer att förklaras mera ingående i det följande.

I rymdvinkeln uppträdande föremål, till vilka information skall överföras, bestrålas vid laserlobernas svepningsrörelser och en del av strålningen âterkastas mot den informationssändande delen. Lasermottagaren 4 har till uppgift att via avlänknings- organet 5 mottaga sådan återkastad strålning och att förse utvärderingsorganet 7 med signaler ur vilka detta, med kännedom om tidpunkterna för strålningens utsändande och mottagning dvs gångtiden för strålningen från sändaren 3 via resp föremål tillbaka till mottagaren 4, kan beräkna avståndet till föremålet.

Den information som för varje förutbestämt avståndsintervall skall överföras till föremål i avståndsintervallet finns lagrad i-informationslagringsminnet 8. På order av styrorganet 6 matas informationen ut via kodorganet 9 och modulerar lasersändaren 3. Styrorganets 6 uppgift är i övrigt att koordinera avlänkningen av strålloberna, avståndsberäkningen och informationsutsändandet.

Medelst på föremålen anordnade reflektororgan 10 återkastas en del av strålningen till den informationssändande delen 1. Ett sådant reflektororgan består företrädes- vis av ett antal hörnreflekterande prïsmor med sådan inbördes placering att strål- ningen med säkerhet återkustas mot den informntionssändnndo delen för alla före- kommande infallsriktningar hos laserstrålningen. Detta åstadkommas exempelvis genom att de hörnreflekterande prismorna anordnas på mantelytan av en cylinder, halvsfär eller kon.

En informationsmottagande del 2 innefattar en detektor 11 som via en avkodare 12 och en grind 13 är förbunden med ett styrsystem 14 för styrning av föremålet i rymd- vinkeln i beroende av den till föremålet överförda informationen. Är föremålet bemannat finns ett presentationsorgan 15 för presentation exempelvis av sådana styrorder som skall verkställas manuellt.

Den modulerade strålning som vid laserstrållobernas svepningsrörelser träffar ett föremåls detektor 11, omformas av denna till en signal, som av avkodaren 12 omvandlas till en form som passar styrsystemet 14 och presentationsorganet 15. Denna form kan företrädesvis vara densamma som informationen hade före kodorganet 9 i den 78023lf9~6 informationssändande delen 1. Grinden 13 har till uppgift att endast under vissa förutsättningar, för vilka skall redogöras i det följande, låta informationen passera till styrsystemet 14 resp till presentationsorganet 15.

Med hänvisning till figurerna 1 och 2 skall nu systemets uppfinningsenliga funktion förklaras närmare. I fig 1 betecknar 1 en informationssändande del av det slag som beskrivits ovan. Denna sänder ut två laserstrållober 16, 17 av vilka lobens 16 tvär- snitt ligger i ett horisontalplan och tvärsnittet hos loben 17 ligger i ett vertikal- plan. Vinkeln mellan lobernas plan är rät och loberna avsöka ett rymdvinkelområde 18 med rektangulärt tvärsnitt. Parentetiskt kan nämnas att detta förutsätter olika långa lobtvärsnitt och olika vinknlhostighotor hos lohernas svepninqsrörelser. Det kan i många tillämpningar vara fördelaktigt med ett rymdvinkelområde vars tvärsnitt har exempelvis större utbredning i sidled än i höjdled. Äro lobtvärsnitten inbördes lika långa blir naturligtvis rymdvinkelns tvärsnitt kvadratiskt.

Mad 19, 20 ooh 21 hntncknuo trenne föremål vilka befinna sig i rymdvinkelområdot 18 och till vilka information skall överföras. föremålen 19, 20 befinna sig i samma riktning men på olika avstånd från den informationssändande delen 1, medan föremålen 19, 21 befinna sig på samma avstånd men i olika riktningar från delen 1. Det förut- sättes först att loberna 16, 17 under en svepningscykel ha sådana riktningar att de ej bestråla något av de nämnda föremålen. Strålloberna äro då modulerade så att den information som utsändes antingen saknar betydelse, s k noll-information, är giltig inom hela rymdvinkelområdet eller är knuten till lobernas momentana lägen inom rymd- vinkeln.

När så någon av strålloberna 16, 17 under en svepningscykel får en sådan riktning att dess strålning träffar ett föremål i rymdvinkeln återkastas medelst det till föremålet hörande reflektororganet 10 en del av strålningen till den informations- sändande delen 1 och avståndet till föremålet beräknas, som tidigare beskrivits, ur laserstrålningens gångtid. Om det i informationslagringsminnet 8 finns för det beräknade avståndet giltig information matas denna ut ur minnet och via kodorganet 9 ändras strållobens modulation i enlighet med den avsedda informationen. På samma sätt sker med den andra laserloben. Utsändandet av informationen sker för varje svepningscykel så länge återkastad strålning mottages av lasermottagaren 5.

Den medelst laserloberna 16, 17 utsända informationen mottages av detektorn 11 så som tidigare beskrivits. Grindens 13 uppgift är att tillåta endast sådan information passera vidare till styrsystemet 14 resp presentationsorganet 15 för vilken det gäller att den erhållits från båda loberna inom en förutbestämd tid. Denna tid kan vara lika med en eller ett förutbestämt antal svepningscykler. Grinden är lämpligen så utförd att den också stoppar information som genom paritetskontroll eller på annat känt sätt I \)\J.¿.\I*ïÄ/ \) 6 konstateras vara inkorrekt Överförd eller felaktigt mottagen.

Ur en annan synvinkel kan mottagningen av information betraktas på följande sätt: Genom strållobernas svepningsrörelser uppkommer fortlöpande delrymdvinkelområden till rymdvinkelområdet 18, inom vilka fullständig information mottagits. Dessa dclrymdvinkclområden bestäms av skärningen mellan laserloberna 16, 17. föremålen 19, 20 och 21 befinna sig i sådana delrymdvinkelområden och dessa betecknas i fig 3 22 och 23. Um föremålet 19 i allt väsentligt täcker tvärsnittet av delrymdvinkel- området 22, skymmer föremålet 19 effektivt bakomliggande delar av delrymdvinkelom- rådet 22. Föremålet 20 kan därför endast nås av nollinformation eller av ofullständig information. Denna stoppas av grinden 13 i föremålets 20 informationsmottagande del och kan därför ej åstadkomma oönskade manövrar hos styrsystemet 14.

Vid överföring av information till föremålen 19 och 21 uppkommer ett selektivitets- problem, som åskådliggöres i fig.3. Föremålet 21 befinner sig i ett delrymdvinkel- område som betecknas 23 och föremålet 19 som tidigare i delrymdvinkelområdet 22. Det ínses att föremål som skulle befinna sig i de med 24 betecknade delrymdvinkelområdena kommer att nås av fullständig information från båda loberna 16, 17. Generellt gäller att selektivitetsproblemet uppkommer så snart antalet föremål är lika med eller större än antalet strållober. Detta skulle i vissa tillämpningar kunna få allvarliga följder, men kan enligt ett särskilt kännetecken för uppfinningen förhindras på så sätt att då man för en viss lobriktning exempelvis för den_med 171 betecknade lobrikt- ningen, mottager återkastad strålning från två föremål 19 , 191 av vilka endast ett, -exempelvis föremålet 19, ligger på ett avstånd för vilket information finns lagrad i minnet 8, utsändes tillsammans med denna information en karakteristisk uppgift. Fig 4 rr illustrerar hur detta kan se ut vid binärkodad information. Denna finns i form av en kombination av binära ettor och nollor i de tomma rutorna i figuren; den karakteris- tiska uppgiften kan vara en binär etta i den med x betecknade positionen. Det bör .i poängteras att den karakteristiska uppgiften endast utsändes vid sådana lobriktningar där återkastad strålning erhålles från två eller flera föremål. Således förekommer ej någon karakteristisk uppgift i lobläget 17II. På analogt sätt sänds den karak- teristiska uppgiften ut för lnbläget 161 nen ej för lnbraget 1611. Grinden 13 i varje informationsmottagande del är inrättad att acceptera endast sådan mottagen informa- tion för vilken en av de bestrålande loberna saknar nämnda uppgift. Det inses att under denna förutsättning den information accepteras som mottages av föremålen 19 och 21 men ej av eventuella föremål i delrymdvinkelområdena 24.

I vissa tillämpningar kan det vara fördelaktigt att låta laserloberna förflytta sig stelt i förhållande till varandra, varvid apparatmässigt vinnes att avlänkningsorga- nets 5 mekanism avsevärt förenklas. Fig 5 är ett exempel på ett sådant lobarrangemang 7802349-6 varvid sändarloberna betecknas med 25 och 26 och den gemensamma skanningsriktningen med pilarna 27. Rymdvinkelområdet kan med tanke på målbilden ges stor utsträckning i denna riktning och som figur 6 visar får man här ett av båda loberna bestrålat område 33 medan på ömse sidor härom uppkommer områden 28, 29 som bli bestrålade av endast en lob. Denna lösning är bra också ur systemkänslighetssynpunkt eftersom lasermottagarens 4 detektor kan ha separata synfält eller känslíghetslober som följa med sändarloberna i deras rörelse och ha till deras tvärsnitt anpassad form.

I fig 5 som visar lobutseendet i en godtycklig punkt framför avlänkningsorganet beteckna 30 och 31 sådana synfält eller känslighetslober och det inses att om man såsom i exemplet låter vart och ett dess lobtvärsnitt ha samma orientering som resp sändarlob och ger det i huvudsak samma eller något större tvärmått än sändarloben, uppnås dels att reflexerna som mottages i den ena mottagarloben, exempelvis 30, icke störas av reflexer som äro avsedda att uppfångas av den andra loben 31, dels ett bättre signal/brusförhållande och därmed bättre känslighet och räckvidd än vad som är fallet då mottagaren har ett enda synfält som täcker båda sändarloberna eller hela rymdvinkelområdet.

För uppnående av entydíghet kan det vid lobarrangemanget enligt fig 5 - 6 vara _ lämpligt att förse det optiska systemet med en skärm, lämpligen placerad i ett mellanavbíldningsplan, som maskar bort områdena 28 och 29 men ej området 38 och således uppfyller regeln att varje reflektion som mottages och registreras i den ena kanalen skall motsvaras av en reflektion också i den andra.

I anslutning till fig 3 har ovan beskrivits hur det vid avsökning av rymdvínkelområ- det 18 med två lober 16, 17 uppkommer "förbjudna" delrymdvinkelområden 24 inom vilka föremål otillbörligt kan bli delaktiga av fullständig information, under förutsätt- ning att återkastad strålning erhålles från minst två föremål i rymdvinkelområdet.

Det kan visas att om n är antalet lober kan sådana förbjudna delrymdvinkelområden ej uppträda så länge antalet föremål i rymdvinkelområdet är n-1. Ett sätt att förhindra uppkomsten av "förbjudna" delrymdvinkelområden är således att se till att ovanstående olikhet alltid gäller.

Med hänsyn till att de förbjudna delrymdvinkelområdenas positioner i rymdvinkelområdet äro bestämda av föremålens positioner är det uppenbart att även om nämnda olikhet ej är uppfylld erhålles en minskad sannolikhet för otillbörligt mottagande då man ökar antalet avsökande lober. I figur 7 visas ett lobarrangemang med tre laserstrållober 32, 33 och 34 med tillhörande mottagarlober 35, 36 och 37, vilka samtliga ha en gemensam svepriktning. -__.~u..'._.._._ sans.. _ . .t

Claims (1)

1. 7802349-6 8 I det föregående har de utsända loberna angivits vara laserstrålning. Förfarings- sättet och systemet enligt uppfinningen förutsätter dock inte någon koherens hos strålningen utan varje annan optisk strålning kan utnyttjas som är modulerbar. Det är dock en fördel om strålningen är så monokromatisk som möjligt då detta möjliggör användning av smalbandiga optiska filter på mottagarsidan vilket under- trycker störande bakgrundsstrålning och ger hög systemkänslighet. 1. Patentkrav Sätt att medelst modulerad optisk strålning överföra information från en i spetsen av ett rymdvinkelområde anordnad station till ett enskilt, på visst bestämt avstånd från stationen befintligt, för denna information bestämt före- mål av flera rymdvinkelområdet befintliga föremål medelst åtminstone två modu- lerade, från stationen utsända svepande strållober, vilka har olika orienterade, långsträckta och smala tvärsnitt och vilka under loppet av en svepcykel med förutbestämd varaktighet avsöker rymdvinkelområdet genom parallellförskjutning i tvärled,varvid vart och ett av föremålen har ett strålningen till stationen återkastande reflektororgan, ett detektororgan för mottagning av från stationen utsänd strålning och ett kontrollorgan, som kan acceptera eller förkasta den ' i den modulerade strålningen innehållna informationen, k ä n n e t e c k n a t därav, att i stationen genom mätning av strålningens gångtid fram och tillbaka för var och en av strålloberna bestämmes om de enskilda, strålningen reflekte- rande föremålen befinner sig på det nämnda avståndet från stationen eller ej, att vardera strålloben moduleras med informationen endast under det intervall av avsökningen under vilket den återkastade strålningen från loben ifråga mot- 7 tages på stationen och förutsatt att det konstaterats att denna återkastade strålning härrör från ett föremål som befinner sig på det bestämda avståndet från stationen, att informationen accepteras av ett föremål endast om detsamma tagit emot den med informationen modulerade strålningen från var och en av strâlloberna och detta skett inom tidsintervall som är lika med tiden för ett förutbestämt antal svepcykler, t.ex. en svepcykel. Sätt enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att strålloberna moduleras, förutom med nämnda information, också med en karaktcristisk upp- gift fürutsatt att under en strållobs avsökning stationen i huvudsak samtidigt mottager reflexer, som härrör från denna strållob men återkastas från tvâ eller flera föremål som befinner sig på olika avstånd, och att informationen accepteras av föremålen endast för det fall att medelst nämnda kontrollorgan konstaterats att den karakteristiska uppgiften saknas i åtminstone en av strålloberna. 9 7802349-6 Sätt enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t dörav, att det avsökta området alternativt det rymdvinkelområde inom vilket den âterkastade strålningen mottages är detsamma för alla loberna. Sätt enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att lobernas sveprörelse utföres i en och samma riktning (27) vilken företrädesvis sträcker sig tvärs en symmetrilinje för alla lobtvärsnitten (25, 26). Sätt enligt patentkravet 1 eller Q, k ä n n e t e c k n a t därav, att åter- kastad strålning mottages på stationen inom synfält vilka vart och ett är sam- hörigt med en av strålloberna och har ett tvärsnitt (30, 32, 35, 36, 37) som är i huvudsak likformigt med strållobens tvärsnitt (25, 26, 32, 33, 34) och är lika orienterat som detta i förhållande till strållobens plan. Anläggning för att medelst modulerad optisk strålning som utsändes från en station belägen i spetsen av ett rymdvinkelområde (18) överföra information till föremål (19, 2D, 21) i rymdvinkelområdet med vilka optisk kontakt kan etableras, innefattande en i stationen ingående sändare (3) som är inrättad att periodiskt utsända åtminstone två strållober (16, 17) vilka solfjäder- formigt och med långsmala tvärsnitt utbreda sig från sändaren (3) utefter skilda plan som bilda vinkel med varandra; med sändaren (3) samverkande av- länkningsorgan (5) anordnade att bringa var och en av strålloberna (16, 17) att under loppet av en period med förutbestämd varaktighet utföra en svep- rörelse, varunder tvärsnittet för vardera loben parallellförskjutes, så att hela rymdvinkelområdet (18) bestrålas; på sändaren (3) verkande kodorgan (9) anordnade att modulera strålloberna (16, 17) med den information som skall dvorfnruu; vart och ett uv íoromülnn hur ott roflokturorgnn (1U) medelst vilket strålning som träffar furemålet reflekteras tillbaka till stationen; en i stationen ingående,for den reflekterade strålningen känslig mottagare (4) och ett med mottagaren (4) förbundet utvärderingsorgan (7) inrättat att av tiden mellan strålningens utsändning och mottagning beräkna avståndet _till det eller de föremål som återkastar strålning, k ä n n e t e o k n a d därav, att anläggningen innefattar ett med nämnda kodorgan (9) förbundet informationslagringsminne (8) avsett att innehålla för förutbestämda avstånd inom rymdvinkelområdet giltig information; ett med nämnda utvärderingsorgan (7) och kodorgan (9) samverkande styrorgan (6) inrättat att ur minnet (8) hämta för det beräknade avståndet giltig information och att påverka kodor- ganet (9) att med denna information modulera varje strållob endast under det tidsíntervall av avsökningen då från föremålet reflekterad strålning från denna strållob detekteras av mottagaren (4); på vartdera föremålet en 10. 11. 78023119-6 för strålning känslig detektor (11) för mottagning av den med informationen mo- 10 dulerade strålningen; och på vartdera föremålet ett med detektorn (11) förbundet grindorgan (13) inrättat att acceptera den mottagna informationen endast om den med denna information modulerade strålningen mottagits från var och en av strål- loberna och detta skett inom ett tidsintervall som är lika med tiden för ett för- utbestämt antal svepcykler, t.ex. en svepcykel. Anläggning enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d därav, att mottagaren (4) är inrättad att vid mottagning av reflexer som härröra från en strållob och mottages medan denna intar ett och samma eller i huvudsak samma momentanläge och vilka av utvärderingsorganet (7) beräknats komma från föremål på olika avstånd, bringa kodorganet (9) att till den information med vilken strålloberna moduleras lägga en karakteristisk uppgift, och att vart och ett av de nämnda grindorganen (13) är inrättat att acceptera endast sådan information hos vilken åtminstone för en av loberna saknas den karakteristiska uppgiften. ”Anläggning enligt patentkravet 6 arbetande med två strållober (16, 17), k ä n n e - t e c k n a d därav, att nämnda avlânkningsorgan (5) är inrättade att vid avsök- ning förflytta vardera strålloben i en riktning som är parallell med längdrikt- ningen hos den andra strållobens tvärsnitt, så att båda loberna avsüker samma rymdvinkelområde (18). Anläggning enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda av- länkningsorgan (5) är inrättade att förflytta alla strålloberna längs en och samma riktning (27 över det avsökta rymdvinkelområdet (18), vilken riktning företrädes- vis sträcker sig tvärs en symmetrilinje för alla lobtvärsnitten (25, 26, 32, 33, 34). Anläggning enligt patentkravet 9, k ä n n e t e c k n a d därav, att mottagaren (4) i ett mellanavbildningsplan har en skärm vilken släpper fram_den återkastade strålning som härrör från ett av alla strålloberna avsökt rymdvinkelområde, men hindrar mottagning av strålning från utanförliggande rymdvinkelavsnitt, särskilt de avsnitt (28, 29) som äro belägna i avsökningsriktníngen och icke avsökas av alla strålloberna. Anläggning enligt något av patentkraven 6-10, k ä n n e~t e c k n a d därav, att mottagaren (4) är inrättad att mottaga den återkastade strålningen inom sepa- rata synfält, som vart och ett är samhörigt med en av de utsända strålloberna och har ett tvärsnitt (30, 31, 35, 36, 37) som är i huvudsak likfbrmigt med strål- lobernas tvärsnitt (25, 26, 32, 33, 34) och är lika orienterat som detta i förhållande till strållobens plan. ÅNFÖ DÅ PUB>IK§TIONER: Sverige potentonsökon 7309268-6 G01S 1 70 US 3 056 129 (343-11), 3 484 167 (356-5)