SE1650228A1 - Metod för adressering, lokalisering och identifiering av subenhet vid en anläggning för hantering av ventilationsluft och/eller rökgas - Google Patents

Abstract

Metod för adressering, lokalisering och identifiering av subenheter (1) vid en ventilationsanläggning innefattande ett styrsystem med minst en huvudenhet (2). Subenheterna (1) kommunicerar med huvudenheten (2) via ett backbonesystem (3) och subenheterna (1) är underordnade nämnda huvudenhet (2). Genom att en delmängd av oidentifierade subenheter (1) sätts att signalera kan, genom interaktion mellan en operatör (4) och styrsystemet via ett gränssnitt (5), successivt ickerelevanta subenheter (1) uteslutas till dess endast en subenhet (1) återstår, vilken då är lokaliserad och kan tilldelas en identitet. Metoden kan upprepas tills alla subenheter (1) är lokaliserade och identifierade.Fig. 1

Description

Metod för adressering, lokalisering och identifiering av subenhet vid en anläggning för hantering av ventilationsluft och/eller rökgas Uppfinningens område Föreliggande uppfinning avser en metod för adressering, lokalisering och identifiering av eneller flera subenheter vilka är underordnade minst en huvudenhet, vid en anläggning förhantering av ventilationsluft och/eller rökgas. Huvudenheterna och subenheternakommunicerar via ett så kallat backbonesystem, vilket kan vara ett trådburet eller trådlöst system.

Uppfinningens bakgrund I ventilationsbranschen och inom området för rökgasevakuering är det sedan länge väl käntatt använda sig av huvudenheter och subenheter, ibland kallade master/slave i sambandmed styrning, kommunikation och drift av ett ventilationssystem och/ellerrökgasevakuereingssystem_ Vidare är det även känt att på olika sätt ansluta enheterna till ettså kallat backbonesystem för kommunikation mellan huvudenhet och subenheter, men ävenför kommunikation mellan subenheterna samt också för kommunikation mellan flerahuvudenheter. Ett backbonesystem är en relativt generell term och kan vara antingentrådburet eller trådlöst och är kortfattat beskrivet en benämning av en infrastruktur vilkenutbyter information mellan subenheter och huvudenhet/huvudenheter samt även mellan olikabackbonesystem och/eller nätverk. Trådburna backbonesystem kan vara kopplade enligtolika topologier exempelvis så som ringsystem, stjärnformation, ”Daisy-chain” etc., ochtrådlösa system exempelvis så som ”wireless mesh network", "point to point", "star network", "clustered tree network" etc., för att beskriva terminologier inom området.

Vid ett sådant system är huvudenheten i backbonesystemet som regel placerad väl synligt,exempelvis i anslutning till entrén i en byggnad om systemet är ett system för styr ochövervakning av exempelvis en brandskyddsanläggning, eller i ett aggregatrum om systemetär ett styrsystem för drift och övervakning av hela eller delar av ventilationssystemet. Tillskillnad från huvudenheten är subenheterna ijust ventilationssystem och rökgas-evakueringssystem ofta dolda ovan undertak och inte sällan svåra att lokalisera och kommaåt på grund av dess dolda placering. Subenheterna kan exempelvis vara olika typer avkopplingsboxar som exempelvis styr ett eller ett flertal spjäll eller annan utrustning somsköter olika funktioner i systemet, såsom brandgasventilering, vanliga spjällfunktioner ellerandra delari styr- och övervakningssystemet. Vid inkoppling kopplas först samtliga enheterbåde till strömförsörjning samt till backbonesystemet av en elektriker enligt ritningar för systemet, medan systemet sedan vanligen sedan driftssätts av en operatör så som en ventilationstekniker/styrtekniker. Av olika skäl är det inte ovanligt att ventilationsutrustningoch rökgasanordningar såsom spjäll och dylikt, som ska styras och övervakas, inte hamnarexakt där de positionerats på ritning. Orsakerna till detta är vanligen av praktisk natur dåkollisioner med annan utrustning tvingar fram en omplacering av enheterna. Det är ävenvanligt att ritningarna är av mer ”schematisk” karaktär varför den exakta positionen avexempelvis ett brandspjäll och/eller dess kopplingsbox (subenhet) inte är precis utan merprincipiellt visar att en viss subenhet ska styra exempelvis ett visst spjäll till en viss lokal. Viddriftsättning av ovan beskrivna system enligt känd teknik måste ventilationsteknikern vidadressering av en subenhet, som då vanligen är placerad högt och ofta ovan undertak,klättra upp på stege till var och en av subenheterna och ge enheten en adress, exempelvisen så kallad modbus-adress, vilken sedan förs in på ritning eller i någon förteckning ellerdylikt, där också då den aktuella placeringen, det vill säga den fysiska platsen anges,exempelvis plan 1, kontor 4, osv. När alla subenheter har knutits till en adress och en givitsen identitet, kanske i form av en lokalbeteckning eller dylikt, kan huvudenheten slås på ochigångkörning påbörjas. En ytterligare nackdel med systemet, utöver den tidsödande ocharbetsamma metoden för lokalisering, adressering och identifiering enligt ovan, är att vidstora lokaler så som samlingslokaler, öppna kontroslandskap och dylikt, bör lokaliseringenytterligare specificeras om man sedan ska kunna hitta rätt subenhet för service ellerfelsökning på ett enkelt sätt senare. Detta görs inte alltid varför den mer exakta positionen avsubenheten inte framgår av drift- och skötselunderlaget utan förblir en mer generellpositionering. Det är heller inte säkert att en specifik subenhet är placerad i närheten av denlokal den betjänar varför ritningsunderlag osv. inte alltid ger bra information om var denfaktiska platsen för subenheten är, exempelvis plan 1, kontor 4 kan tala om vilket rum som betjänas men inte att subenheten är placerad just där.

Under driften av den inkopplade anläggningen ”motioneras” vanligen utrustning som spjälloch brandspjäll med vissa bestämda intervall för att kontrollera och säkerställa attanläggningen fungerar, det vill säga spjällen öppnas och stängs för kontroll av funktion. Omdet slutgiltiga drift- och skötselunderlaget inte preciserats ordentligt kan detta innebäraproblem för senare underhåll, felsökning och så vidare. Dä ett fel indikeras i en specifiksubenhet, exempelvis knuten till ett spjäll, utgår vanligen ett larm om detta och då måste enServicetekniker på något sätt leta upp denna subenhet, vilket idag görs på ett tidsödande ochosmidigt sätt genom att serviceteknikern genom ritningar eller flödesscheman alternativtindikering på huvudenhet får reda på var subenheten finns, åtminstone ungefär. Omsubenheten är knuten till ett enskilt kontorsrum och placeringen stämmer enligt ritning är detkanske inget större problem om serviceteknikern har erfarenhet om var subenheterna vanligen är placerade, men om då ritningen inte stämmer avseende placering av den aktuella subenheten eller lokalen är stor och därmed innebär att aktuell subenhet kan varaplacerad var som helst i undertaket, så vet inte serviceteknikern var exakt subenheten ärlokaliserad. Denne måste då chansa och exempelvis lyfta på en undertaksplatta och se vardet finns en subenhet och förhoppningsvis så småningom hitta och komma fram till att det ärden aktuella subenheten där serviceåtgärden måste utföras. Det finns alltså ett behov av enförbättrad och snabbare metod för att adressera, lokalisera och identifiera subenheteri ett såkallat backbonesystem vid en ventilations- och/eller rökgasevakueringsanläggning både för igångkörning av systemet samt för drift- och underhåll.

Redogörelse för uppfinningen Med den nu föreliggande uppfinningen uppnås syftet att lösa ovanstående problem uruppfinningens första aspekt genom en metod för adressering, lokalisering och identifieringvid en anläggning enligt ingressen av patentkravet 1. Anläggningen innefattar ett styrsystemför styrning av komponenterna som är sammankopplade via backbonesystemet. Inkopplingav de ingående komponenterna i backbonesystemet, det vill säga minst en huvudenhet samten eller flera till huvudenheten underordnade subenheter, görs på sedvanligt sätt av enelektriker som ser till att samtliga komponenter strömsätts. Metoden tar vid efter detta skede,det vill säga i igångkörningsstadiet, och startar med att huvudenheten driftsätts av enoperatör, varvid styrsystemet automatiskt adresserar alla subenheter vilka kommunicerar viabackbonesystemet, varvid subenheterna erhåller en modbus-adress eller liknande. Detta kangå till så att de olika subenheterna helt enkelt tilldelas första lediga modbus-adress eller påannat sätt erhåller en valbar adress, och styrsystemet och subenheterna är anordnade attautomatiskt ombesörja adresseringen. Efter detta presenteras samtliga viabackbonesystemet kommunicerande subenheter via ett gränssnitt, vilket kommunicerar medstyrsystemet, företrädesvis via trådlös anslutning. Gränssnittet kan vara i form av en lista,ritningar eller kombinationer av dessa eller annan typ, som tillhandahålls företrädesvis i en såkallad läsplatta, smart telefon, bärbar dator eller liknande. När listan av ingåendekomponenter presenteras har subenheterna därmed redan en modbus-adress, men det ärinte känt var respektive subenhet finns rent fysiskt och de har heller ingen tilldelad identitet.Härefter sker lokalisering av subenheterna genom att operatören initierar lokalisering enligten, företrädesvis fördefinierad, lokaliseringsmetod varvid en delmängd av subenheterna sättstill att signalera, genom att de är anordnade med någon form av signalorgan.Lokaliseringsmetoden kan vara valbar i gränssnittet men är företrädesvis förinställd ochbestämmer hur stor delmängd av de ej lokaliserade och identifierade subenheterna som skasättas att signalera. Föredraget är den metod som ger snabbast resultat för att lokalisera enviss subenhet. Typ av signal kan också variera beroende på hur systemet är konstruerat och hur subenheterna är bestyckade, samt även hur operatören ska kunna interagera med styrsystemet via gränssnittet. Således kan ljud, ljus, GPS-signal, bluetooth, WiFi-signalstyrkaeller andra tänkbara signaler användas, vilka kan på något sätt uppfattas/detekteras av enoperatör och/eller utrustning. Genom interaktion mellan operatören och styrsystemet viagränssnittet utesluts en delmängd av subenheterna genom att operatören ger respons på omsignalen uppfattas/detekterats eller inte. Exempelvis kan detta innebära att svara ja eller nejpå en fråga om signalen uppfattas, exempelvis en ljudsignal eller en ljussignal. Dettaförutsätter att operatören placerat ut sig någonstans i anläggningen, exempelvis i ett visstrum där denne kan anta eller vet att en subenhet finns eller bör finnas. Om signalenuppfattas, kan samtliga subenheter som inte var satta att signalera uteslutas och vice versa.Därefter sätts en delmängd av de kvarvarande, icke uteslutna subenheterna att signalera,antingen på initiativ av operatören eller automatiskt av systemet, och procedurenåterupprepas tills dess endast en subenhet kvarstår, vilket då är den aktuella där operatörenfysiskt befinner sig. Därmed har operatören identifierat den subenhet där denne befinner sig,eller förflyttat sig till på grund av signalen, och via gränssnittet tilldelar operatören nu denaktuella positionen till den aktuella subenheten, företrädesvis med position/namn, varvidsubenheten får en identitet. Den identifierade subenheten plockas bort från antaletoidentifierade subenheter i gränssnittet och proceduren återupprepas genom att återigensätta en delmängd av de ej lokaliserade och identifierade subenheterna att signalera ochproceduren upprepas tills samtliga subenheter är lokaliserade och identifierade. Härmed harsamtliga subenheter erhållit en adress, exempelvis en modbus-adress, lokaliserats var ianläggningen den fysiska positionen av subenheten är samt dessutom erhållit en passandeidentitet. På detta sätt underlättas driftsättningen avsevärt vid en sådan anläggning ochmycket tid och arbete sparas samt att bättre arbetsmiljö för operatörer och servicepersonalerhålls då man helt kan slippa att klättra på stegar osv. Känd teknik på området är omständlig, tidsödande och innebär risker för personal.

Enligt en särskilt föredragen utföringsform är lokaliseringsmetoden en halveringsmetod, vilketinnebär att hälften, eller åtminstone nära hälften om antalet subenheter är ojämnt, sätts attsignalera för lokalisering av subenhet. Om då operatören som befinner sig någonstans ianläggningen detekterar signalen, exempelvis uppfattar en ljudsignal eller en ljussignal, ochger respons om detta via gränssnittet utesluts den hälft av subenheterna som inte signalerar,varvid antalet möjliga subenheter redan i det första steget är halverat. Av återståendedelmängd - de som signalerade - sätts nu åter hälften av dessa att signalera ochproceduren återupprepas till dess enheten är lokaliserad och kan ges en identitet.Halveringsmetoden innebär en mycket snabb reducering av antalet subenheter, vilket leder till snabb identifiering och mycket tid sparas jämfört med konventionella lösningar.

Enligt en föredragen utföringsform sker signaleringen med en ljudsignal genom att respektivesubenhet innefattar någon form av ljudorgan, exempelvis en summer, högtalare eller dylikt.Ljudet anpassas till att vara lagom högt för att kunna lokaliseras genom exempelvissubenhetens omslutande hölje samt eventuellt undertak osv. Operatören har då att gerespons på om ljudsignalen uppfattas eller inte, varvid den delmängd som inte passar in pådet svar operatören ger utesluts på ovan beskrivna sätt. Därmed behöver inte operatören/serviceteknikern klättra upp till respektive subenhet eller ens vara exakt vid en sådan utankan med ljudets hjälp stegvis lokalisera subenheten och slutligen ge den rätt identitet exempelvis genom en positionsangivelse eller lämplig beteckning.

Enligt en föredragen utföringsform sker signaleringen med hjälp av ljus genom att respektivesubenhet innefattar någon form av ljusorgan, exempelvis en lampa, diod eller liknande. Dettapassar en anläggning som tas i drift innan ett eventuellt undertak är monterat eller omundertak saknas, vilket är vanligt vid exempelvis köpcenter eller vissa andra typer av lokaler.På samma sätt som ovan beskrivet innebär det att operatören med ögat kan registreravilken/vilka subenheter som lyser eller blinkar varvid responsen ges på motsvarande sätt omljuset kan registreras eller inte. Likt ovan beskrivet går det snabbt och säkert utan risker för driftsättaren att lokalisera och ge en identitet till respektive subenhet i systemet.

Ur uppfinningens andra aspekt uppnås syftet att lösa ovanstående nämnda problem underdrifttiden, genom en metod för lokalisering av en särskild subenhet ansluten tillhuvudenheten via backbonesystemet enligt patentkravet 5. Detta syftar främst till att på ettenkelt och snabbt sätt lokalisera en subenhet där ett fel indikerats, det vill säga vid endriftsatt anläggning enligt tidigare beskrivna metod. Detta innebär att samtliga tillhuvudenheten anslutna subenheter redan har en adress (ex. modbus) och är lokaliseradeoch givits en identitet under igångkörningen. När ett fel indikeras utgår vanligen ett larm ochen tekniker kallas till anläggningen. Denne måste då på ett enkelt sätt hitta den specifikasubenheten varvid den aktuella subenheten sätts att signalera. I och med att en identitetredan finns vet troligen teknikern ungefär var subenheten är belägen men det kan varaproblem ändå genom att lokalen där den befinner sig kan vara stor, den exakta positionen ärinte känd och subenheten kanske inte syns ovan undertak, osv. Genom att detekterasignalen kan operatören enkelt lokalisera subenheten och slipper klättra upp och ner påstege innan subenheten lokaliserats så som i kända lösningar. När den aktuella subenheten är lokaliserad kan enheten undersökas och serviceåtgärd eller reparation utföras.

Ur uppfinningens tredje aspekt uppnås syftet att lösa ovanstående nämnda problem under drifttiden, genom en metod för lokalisering av en subenhet enligt patentkravet 6. Detta syftar främst till att enkelt, och på samma sätt som vid idrifttagning, hitta den subenhet där enoperatör/servicetekniker befinner sig för att genomföra en serviceåtgärd vid en driftsattanläggning enligt den först beskrivna metoden. Under drifttiden kan serviceåtgärder behövautföras för alla eller ett antal av subenheterna som är kopplade till huvudenheten viabackbonesystemet. En Servicetekniker kan på detta sätt helt enkelt placera sig i en lokal ochinitiera lokalisering av subenheten på samma sätt som tidigare beskrivits för att lokaliseraden subenhet där operatören befinner sig. Detta då genom att en delmängd av subenheternasätts att signalera och genom interaktion via gränssnittet ger operatören respons på omsignalen uppfattas eller inte. På samma sätt som ovan utesluts den delmängd som inteöverensstämmer med responsen från operatören, och på samma sätt som ovan fortgårmetoden till dess den aktuella subenheten är lokaliserad. Därmed får även operatöreninformation om den aktuella subenhetens adress i backbonesystemet samt dess identitet viagränssnittet. Efter detta kan operatören vidta de åtgärder som ska utföras för den speciellasubenheten vilket exempelvis kan vara tvångsstyrning av ett spjäll eller liknande. Detta kanmed fördel utföras via samma gränssnitt som används för lokaliseringen så som en läsplatta,smart telefon, bärbar dator eller liknande. Även ur denna aspekt är metoden klart fördelaktigjämfört med om operatören ska klättra upp på stege osv. för att lokalisera exakt var en subenhet är så som vid befintlig teknik.

Genom uppfinningen har ett antal fördelar gentemot kända lösningar erhållits: - Betydligt snabbare och förenklad adressering av subenheter genom automatisktilldelning av adresser till samtliga subenheter anslutna till huvudenheten viabackbonesystemet.

- Tidsbesparande metod för lokalisering och identifiering vid idrifttagande avanläggning.

- Förbättrad och säkrare arbetsmiljö då behovet att ta sig upptill respektive subenhetför idrifttagning minskat betydligt eller helt upphört.

- Vid felindikering går lokaliseringen av den specifika (felaktiga) subenheten snabbareoch säkrare då signal används för att lokalisera densamma.

- Vid serviceåtgärder kan samma metod användas för att lokalisera den subenhet somär nära där serviceteknikern befinner sig, genom att detektera signalen tills rätt enhethittats.

En exemplifierad utformning hos föreliggande metod framgår i efterföljande detaljeradebeskrivning av ett utföringsexempel enligt uppfinningen under hänvisning till medföljande figurer som visar ett föredraget, dock ej begränsande utförandeexempel av uppfinningen.

Kort beskrivning av figurernaFig.1-5 visar schematiskt ett exempel på hur en del av den uppfunna metoden stegvis lederen operatör till att lokalisera och identifiera en subenhet vilken kommunicerar med en huvudenhet via ett backbonesystem.

Detaljerad beskrivning av figurerna Fig.1 visar en principiell bild över ett våningsplan i en byggnad med ett antal kontorsrum,konferensrum och korridorer. För att styra ett antal funktioner i en ventilationsanläggning ellerrökgasevakueringsanläggning (visas ej) är ett antal subenheter 1 utplacerade på lämpligaplatser, vanligen ovan ett undertak vilket kan sägas vara normalfallet i många typer avkontorslokaler och mer offentliga lokaler. Subenheterna 1 är underordnade en huvudenhet 2,vilken är anordnad med någon form av styrsystem (visas ej) för styr och övervakning avhuvudenheten 2 och underordnade subenheter 1. Styrsystemet kan även styra flera andrahuvudenheter 2, övriga funktioner i anläggningen osv. Samtliga subenheter 1 samthuvudenheten 2 är i detta läge anslutna till nätspänning och vidare är de ävensammankopplade via ett backbonesystem 3, vilket i figuren är av symbolisk karaktär och kanvara i form av trådburet system kopplade enligt olika topologier, så som exempelvis ”daisychain”, ”ring” och ”stjärnformation”. Alternativt kan backbonesystemet 3 vara ett trådlöstsystem exempelvis ett så kallat “wireless mesh network", "point to point", "star network","clustered tree network" etc. En operatör 4 skall nu driftsätta systemet och då huvudenheten2 driftsätts tilldelas automatiskt alla subenheter 1 en respektive ”adress", vanligen i form aven modbus-adress eller liknande. Samtliga subenheter 1 som har fått en adress men intelokaliserats och identifierats presenteras via ett gränssnitt 5, vilket enligt exemplet är en såkallad "surfplatta", en smart mobiltelefon, dator eller annan enhet som kan kopplas tillsystemet. Enligt det följande exemplet är det tolv subenheter 1 som ska lokaliseras ochidentifieras. Operatören 4 som ska lokalisera och ge respektive subenhet 1 en identitetplacerar ut sig någonstans på våningsplanet vid eller i närheten av en subenhet 1 som dennevill identifiera. Operatören 4 initierar lokalisering av subenhet 1 genom att ge ett kommandovia gränssnittet 5, varvid en delmängd, företrädesvis ungefär eller så nära hälften avsubenheterna 1 som möjligt sätts att signalera. I det föredragna och presenterade exempletinnefattar respektive subenhet 1 en summer (visas ej), vilken aktiveras hos hälften avsubenheterna 1 vid initieringen av lokaliseringsproceduren, varvid en ljudsignal ljuder hos denna delmängd av subenheterna 1.

Fig.2 visar hur hälften - sex stycken - av subenheterna 1 signalerar/utsänder ljudsignalenoch via gränssnittet 5 interagerar operatören 4 genom att besvara frågan som presenteras. I detta fall ger operatören 4 respons på om ljudsignalen uppfattas men i exemplet uppfattar inte operatören 4 ljudsignalen eftersom den subenhet 1 som finns i rummet inte är satt attljuda, varför frågan besvaras med "nej”. Därmed utesluts automatiskt alla de sexsubenheterna 1 som var satta att signalera från lokaliseringsprooeduren i denna första"omgång", eftersom det står klart att den efterfrågade subenheten 1 inte fanns bland designalerande subenheterna 1. Av kvarvarande delmängd av subenheter - sex stycken - sättsnu automatiskt, eller på initiativ av operatören 4, åter hälften -tre stycken - av kvarvarande subenheter1 att signalera, se vidare figur 3.

Fig.3 visar dels den i föregående steg uteslutna delmängden av subenheter (sex styckenstreckade), samt dels att hälften av delmängden av de kvarvarande subenheterna 1 (sex stycken heldragna) satts att signalera. Via gränssnittet 5 erhåller operatören 4 återigenfrågan om signalen uppfattas, varvid i exemplet frågan besvaras med ett ”ja” eftersom subenheten 1 där operatören 4 befinner sig ger ifrån sig en ljudsignal. Återigen utesluts den delmängd som inte korresponderar med operatörens 4 svar, i dennaomgång de som inte ger ifrån sig en signal -tre stycken subenheter. Därmed återstår enligtexemplet endast tre styck subenheter 1 som är tänkbara att vara den där operatören 4 befinner sig, se vidare fig.4.

Fig.4 visar nu att åter cirka hälften av subenheterna 1 sätt att signalera antingen automatisktav programmet eller på initiativ av operatören 4 -i detta fall signalerar en av de trekvarvarande. På samma sätt som innan interagerar operatören 4 med styrsystemet viagränssnittet 5 och enligt exemplet var det den rätta subenheten 1 som signalerade varför detvå övriga subenheterna 1 kan uteslutas. Kvar finns endast den aktuella subenheten 1 där operatören 4 fysiskt befinner sig, se vidare fig. 5.

Fig.5 visar dels samtliga i föregående steg uteslutna subenheter (elva stycken streckade),samt den enda kvarvarande subenheten 1 som då är den aktuella subenheten 1 däroperatören 4 fysiskt befinner sig och vilken nu konstateras av styrsystemet som den rättasubenheten 1 via meddelande i gränssnittet 5. Operatören 4 uppmanas att tilldelasubenheten 1 en identitet, vilken fördelaktigt beskriver den fysiska platsen eller liknande. Näridentiteten är inmatad via gränssnittet tilldelas subenheten 1 denna identitet när operatören 4godkänner eller kvitterar identiteten, varvid denna subenhet 1 försvinner från listan överoidentifierade subenheter 1 i gränssnittet 5.

Operatören 4 kan nu förflytta sig till ett annat rum på våningsplanet och börja om på nytt, ochgenom att metoden återupprepas till dess samtliga subenheter 1 är lokaliserade och identifierade kan samtliga subenheter på ett snabbt, enkelt och säkert sätt driftsättas. 1= subenhet 2= huvudenhet 3= backbonesystem4= operatör 5= gränssnitt STYCKLISTA

Claims (6)

1. Metod för adressering, lokalisering och identifiering av subenheter (1) vid en anläggning för hantering av ventilationsluft och/eller rökgas, vilken anläggning innefattar ett styrsystem med minst en huvudenhet (2), och subenheterna (1) kommunicerar med huvudenheten (2) via ett backbonesystem (3), och subenheterna (1) är underordnade nämnda huvudenhet (2), kännetecknad av stegen att: a)b) C) 9) h) huvudenheten (2) driftsätts av en operatör (4), varvid styrsystemet automatiskt adresserar alla subenheter (1) via backbonesystemet (3),samtliga, via backbonesystemet (3) kommunicerande, subenheter (1) presenteras viaett gränssnitt (5), vilket kommunicerar med styrsystemet, företrädesvis via trådlösanslutning, lokalisering av subenheterna (1) sker genom att operatören (4) initierar lokaliseringenligt en, företrädesvis fördefinierad, lokaliseringsmetod varvid en delmängd avsubenheterna (1) sätts till att signalera, genom att subenheterna (1) innefattar minstett signalorgan, genom interaktion mellan operatören (4) och styrsystemet via gränssnittet (5) uteslutsen delmängd av subenheterna (1) genom att operatören (4) ger respons på omsignalen uppfattas/detekteras eller inte, vid kvarvarande, icke uteslutna delmängd, återupprepas stegen d-e, steget d kanalternativt ske automatiskt, tills dess endast en subenhet (1) kvarstår, vilketföreträdesvis är den aktuella där operatören (4) fysiskt befinner sig, företrädesvisstängs signalen av, identifiering sker genom att operatören (4) via gränssnittet (5) tilldelar den aktuellapositionen/en identitet till den aktuella subenheten (1), den identifierade subenheten (1) plockas bort från antalet oidentifierade subenheter(1), stegen d-h återupprepas tills samtliga subenheter (1) är lokaliserade och identifierade.

2. Metoden enligt patentkrav 1, kännetecknad av att lokaliseringsmetoden är en halveringsmetod, varvid hälften av de icke lokaliserade och oidentifierade subenheterna (1) sätts till att signalera.

3. Metoden enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknad av att signaleringen görs med ljudsignal genom att respektive subenhet (1) innefattar ett ljudorgan. 11

4. Metoden enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknad av att signaleringen görs med ljussignal genom att respektive subenhet (1) innefattar ett ljusorgan.

5. Metod för lokalisering av en särskild subenhet (1) vilken tidigare är identifierad enligt något av patentkraven 1 - 4, kännetecknad av stegen att: j) operatören (4) initierar lokalisering av den bestämda subenheten (1), vilken sätts tillatt signalera,k) operatören (4) söker upp subenheten (1) genom att detektera signalen, I) operatören (4) stänger av signalen.

6. Metod för lokalisering av en subenhet (1) vilken tidigare är identifierad enligt något av patentkraven 1 - 4, kännetecknad av stegen att: m) operatören (4) genomför stegen d - f enligt patentkrav 1 - 4, varvid den aktuellasubenheten (1 ), företrädesvis den aktuella där operatören (4) fysiskt befinner sig, ärlokaliserad, n) via gränssnittet (5) får operatören (4) reda på subenhetens (1) adress i backbone-systemet (3) samt dess identitet, o) operatören (4) stänger av signalen.