... för havsörn som art. Att döma av bilderna gäller det motsatta för sothöna... 

Tagna på (för) långt avstånd för ett par veckor sedan då rejäl vinter rådde och det öppna vattnet vi kan se i princip var det enda i hela sjön. Rovfåglarna kände hungern, lyfte ett par gånger, dök ner och plockade sitt mål ungefär som jag tittar in i mitt skafferi. God kompensation för andra, tuffare dagar.

 

 

Här en bild på en av de flera hornugglor som övervintrar i Skåne nu. Nattaktiva som de är, ville de tyvärr inte helt öppna ögonen för mig. Men kisa med ögonen gör de, lite nyfikna var de ändå.

Under rätt svåra ljusförhållanden avtecknar sig en till exponent för Asio Otus som den heter på de lärdas latin. Helt orädd men efter en stund har fågelns intresse för min uppmärksamhet slocknat och den fortsätter sin dvala.

 

Egentligen var jag ute efter de hornugglor som vistats i parken sen ett tag. Istället blev den här krabaten den som räddade dagen. Jag fick faktiskt backa flera steg för att få med hela djuret i sökaren och det blev ändå knappt om utrymme. Bild två är helt obeskuren.

Några bonusbilder från samma fotoexpedition i form av nötväcka och en samarbetsvillig svartmes. Där gavs också fototillfällen på kungsfågel men den var denna gång för snabb i mörkret i barrskogen.