Inför julen fick vi en amaryllis av våra trädgårdsmästargrannar. Den hade två blomstänglar med flera knoppar. Under jul- och nyårshelgen gick jag runt och undrade när den skulle börja blomma. Så i början av januari månad bekände den första blomknoppen äntligen färg. Och vilken färg sedan!

 Tänk så vacker en blomma kan vara!

 Fler och fler knoppar svällde ut.

 När julgranen skulle ut ur huset (tjugondag knut) började den blomma rikligt - fler knoppar hade slagit ut. Och som ni kanske ser hade jag då också ytterligare två amaryllislökar som med skrangliga blomstänglar hade början till blomknoppar. Dessa två lökar har några år på nacken här hos mig, för jag sparar alltid mina amaryllislökar. Många år har de gamla amaryllislökarna blommat i mars, och visst har jag flera lökar på tillväxt i år också, så jag hoppas på blomning i mars även detta år (men ännu har de inte visat tillstymmelse till knoppbildning...).

Såhär såg den blommande amaryllisen ut i förrgår. Massor av vackra blommor! Totalt åtta blommor (den första som blommade hade vissnat, så nu var det endast sju). Idag ser den plötsligt lite hängig ut, den har snart bommat klart för detta år. Men sååå vacker!

Och redan nu står nästa på tur! En av mina gamla lökar  står nu på blombordet nära fönstret och snart är det dags för mer blomning! Mina fina amaryllisar!

 

 Ny vecka - och nya... tokigheter.... Ja, världsledarna snurrar verkligen till det - speciellt en som inte fick Nobels fredspris... Här hos oss börjar denna vecka med dimmigt väder. Så här mitt på dagen visar termometern på +1.5 gr här hos oss, det är nästan ingen snö kvar och det ishalka...

 Det är precis som om vädret kännar av att världen har blivit helt snurrig. I medierna kan vi både läsa och höra mycket om Trumps önskan att ta ("måste ha") Grönland. Och får han inte som han vill så höjer han tullarna på varor från vissa länder i EU (bla för Finlands del, eftersom landet har sänt 2 officerare till en militärövning på Grönland - alltså två personer!) eller så kan han sätta in militära styrkor mot sina allierade (NATO vars saga därmed skulle vara all). Vart har all medmänsklighet tagit vägen? Men häromdagen besinnade han sig över att inte anfalla Iran i alla fall. Där har flera tusen/tiotusentals innevånare dödats av landets egna ledning eftersom de demonstrerat ute på gatorna p.g.a. de skyhöga priserna och för att avsätta Irans högste ledare Ayatolla Ali Khamenei. När det gäller världsläget kan allting ha ändrats på några timmar - den som lever får se ...

Häromdagen vandrade jag upp till skogen för att kolla hur det stod till med Putin-trädet och Zelensky-trädet. Stormen Hannes kunde ju ha fällt de båda träden... Zelenskyträdet står ju mitt ute på ett kalhygge och Putin-trädet står precis i skogskanten, så visst kunde även det trädet ha fått sätta sitt till i december-stormen.

Men visst, där ute i utkanten av skogen (med de delvis späda tallstammarna i ryggen) stod det numera murkna Putin-trädet kvar. Och jodå, Rysslands anfallskrig mot Ukraina fortsätter med hundratusentals dödare ryska soldater som följd efter snart fyra år (det fullskaliga kriget startade 24.2.2022).  Men trädet ser murket ut... hur länge skall Rysslands ekonomi stå pall?

 

Visst ser Putin-trädet murket ut även på nära håll? Men ännu hänger det med och Ryssland fortsätter sina bombningar av civila mål i Ukranina och landets infrastruktur har fått många törnar. Tyvärr är det just nu mycket kallt i landet och många måste säkert frysa eftersom elektrisiteten är utslagen i många städer och byar.

  Ute på kalhygget står också Zelensky-trädet kvar (med de europeiska ländernas stöd).

Ukraina och Zelensky fryser för tillfället. Och ukrainarna kämpar för att få garantier om hjälp vid ett eventuellt krigsslut från NATO-allierade och specifikt från USA.  Frågan är dock omTrump skriver under dessa garantier vid t.ex. Davos-mötet, det återstår att se. För Trump har ju så mycket annat att fundera på....

Ja, inte hade man trott att världen skulle bli så här osäker bara för någon vecka sedan. Men träden står kvar och något Trump-träd har jag ännu inte sett här omkring i våra skogar! Jag hoppas allt löser sig till det bästa för vårt land och för hela resten av världen!

 Denna vinter har vi ännu inte fått någon snö att tala om. Kanske 5-6 cm snö  och en kall rimfrost i träden. Vi fick lite vitt på marken natten till nyårsafton, sedan dess har det varit uppehållsväder förutom igår morse när vi fick ytterligare ca 1-2 cm nysnö. 

Så här såg det ut för någon dag sedan inne i staden. 

 Och så idag.: plusgrader och regn! Så här såg det ut i morse när rimfrosten hade droppat ur träden och grannens hund hade satt sina avtryck i det tunna snötäcket. 

Jag valde ändå att gå ut på en långpromenad idag. Ute på slätten är det inte mycket kvar av snön...

Ute längs de stora vägarna var det snöfritt, enbart regnvått. Och även gång- och cykelvägen var snöfri med sandkorn som tittade fram. Men så var det byavägen upp till våra gårdar, där är det ishalka som gäller från och med idag. Men dom där plusgraderna lär hänga med ännu någon dag, så sandkornen lär nog titta fram även här. För som sagt, det är inte mycket snön som behöver smälta bort här hos oss - annat är det på andra sidan Bottenhavet/Kvarken där det har fallit runt metern med snö de senaste veckorna. 

Idag fick jag mig en skön promenad. Men jag var plaskvåt när jag kom hem efter min rundvandring - det regnade ju och jag hade för varma kläder... 

 

 Januari månad har börjat kylig här på våra breddgrader. Inte över -40 grader som i norra delarna av Finland, men allt från -10 till -20 (och med en ettrig kall nordlig vind som extra tillägg) är fullt tillräckligt kallt här hos oss. Förhoppningsvis har dock alla fästingar och andra hemska småkryp frusit ihjäl - precis som det skall vara vintertid. Men vår anka Kalle är riktigt less på kylan vid det här laget, såå.... Och nu idag endast -6 grader och kanske redan i morgon nästan plusgrader med snö/blötsnö och det är ju inte heller kul (=ishalka som jag verkligen inte tycker om!). 

 Så här såg det ut på måndagens kyliga, men soliga, promenad. Rimfrosten hade klistrat sig fast i trädens grenar och i snön som låg på marken syntes massor av spår av de vilda djurer som rör sig i landskapet (räv, hare, rådjur, lo, älg bla). 

 

Visst är det vackert när det är vinter! Men kylan har inte ställt till det nämnvärt här hos oss. Vi har inte jobbat så mycket utomhus utan börjat året i mycket lugnt inomhustempo. Jag har dessutom hunnit lägga till ännu ett år på mina axlar - och det har skett utan att jag har firat det dess mera. Jag hade sagt åt alla att jag inte firar och det hade gått hem. Trots det har det ändå blivit en hel del kaffedrickande  - och visst är också det liite roligt.... Tack för alla grattishälsningar via olika kanaler och tack för  de många sångerna.... och tack för blommor och presenter! 

Under veckoslutet hade jag dock bjudit in sonen och hans sambo samt mannens mor och systrar och jag bjöd på en del hembakat och en god ostbricka. Det blev en trevlig dag med mycket skratt, pladder och kaffedrickande! 

 

Sonen kom med en vacker gul blomsterbukett medan hans farmor med familj kom med en härlig bukett röda rosor. Tack, tack!

 Men det har även dykt upp fler blommor, så tack till R och tack kusin B med fam.! Och jag som inte skulle fira....  Ja, mycket kaffe och tårtor har det blivit - ja, nästan för mycket.... men bara nästan...

Och igår blev det ännu mera kaffe, denna gång cappucino med daimtårta på café Pharmacy House inne i staden. Nu var det barndomsvännerna som bjöd på kaffe och en trevlig stund på cafféet! Tack, det blev också så roligt med skratt och pladder vid ett cafébord!

 Nu sprider svamplyktan ljus över resten av denna januari månad och - livet går vidare!

 I förrgår åkte vi ut till vårt sommarparadis. Ja, inte var det sköna sommaren precis - kölden bet i nästippen men det var ingen vind att tala om! Det är riktig vinter dessa januaridagar och det är ca 40 grader kallare (eller något ditåt) den här tiden på året jämfört med hur vi har det sommartid... 

Klockan var runt halv 3 på eftermiddagen när vi åkte hemifrån och vi var hemma igen efter ca en och enhalv timme. Här kommer en reseskildring, varsågoda!

 Eftersom denna måndag för många var en klämarbetsdag eller en kall dag när man jobbade hemifrån var det inte så mycket trafik längs vägarna. (Jag försökte också fota när inga bilar syntes - bara för att naturen och solens sista strålar skulle göra så fint intryck som möjligt!)

 

Vi svängde in på skogsvägen som så småningom leder fram till vår villaväg - som leder fram till vår havsvik och vårt sommarhus. Här ute var det mindre snö på vägen (här hade ingen behövt ploga vägarna heller). Och visst är det vackert när snön ligger på granarnas grenar och när även lövträdens och buskarnas kvistar är fyllda med vit snö!

Så var vi framme! Havsfjärden låg snötäckt och med några isfläckar närmast stranden (troligen havsvattnet som stigit under de senaste dagarna). Solens sista strålar lyste på motsatta sidan av fjärden och färgade också himlen vintrigt rosa.

Härute var det alldeles stilla och rofyllt. Inga spår av några djur i snön runt husen. Ingen vind att tala om. Nästan så tystnaden hördes...

Vi kollade till alla byggnader. Isrosor prydde fönstren - här är ingen värme inomhus vintertid. Och titta så vackert snön pryder blåbärsriset!

Vi gick runt och jag bara njöt av den vackra stilla naturen! Tänk att det är lika vackert sommar som vinter, vår som höst! En plats på jorden att tycka om! 

 

Det var nästan minus 20 grader när vi åkte hemåt (och jag fotade ignom bilens framruta). 

 Solen hade försvunnit för dagen och natten började göra sig beredd på mera kylslaget. Och jag längtade till värmen inne i det egna hemmet....

 På kvällen när vi varit hemma en god stund (och värmt upp oss) gick jag ut i den mörka kvällen. Fullmånen lyste och jag gick och tänkte på att vintern ändå är bra vacker! Nu behövdes ingen ficklampa, mången lyste vägen i allt det vita!

 

 Vi är redan inne i den sjätte dagen på detta år - och det har varit kyliga dagar här på våra breddgrader. Efter en ovanligt varm höst känns plötsligt minus 10 till minus 20 som mycket kallt. Och dessutom när lite vind sveper över slätten blir det ju ännu kyligare...  

 

Vi har haft soligt kyligt väder varje dag. Med klarblå himmel mest hela tiden. Sol varje dag och ett ljus även under nätterna när fullmånen har lyst över det vita snötäcket som finns. Idag, trettondagen, har tunna molnsjok dragit in öven himlen, men inte mera än så. Och det är nästan vindstilla och fortfarande kyligt, -18 grader mitt på dagen (ingen trettondagsyra alltså).

För två dagar sedan vågade jag mig ut för en lite längre promenad (det var endast -14 gr). Och det var då jag såg solpelaren som pekade upp mot skyn i solnedgången där kring kl 3 på eftermiddagen. Ute i världen håller världsordningen på att förändras. De tre stora världsledarna håller på att spela varandra i händerna, nu senast när Trump tillfångatog ett annat lands president för att dömas för drogterrorism (njää, för att komma åt Wenezuelas olja) och sedan hotat flera andra länder och områden... nu är det bara att vänta på vad Kina och Ryssland hittar på... Tack och lov att vi här hemma endast kämpar med kölden (än så länge)!

Igår bjöds vi på en så vacker soluppgång. Efter att ha druckit förmiddagskaffet och kollat av morgonens nyheter åkte vi ut för att veckohandla. Och nu åkte vi ut till en av stadens stora matvaruaffärer, dit vi sällan åker för att hanla. Det var riktiget intressant att flänga runt mellan alla rader av varor och försöka hitta vad jag hade skrivit upp på min lista... Normalt brukar det ta max 20 min att handla, men igår tog det nästan två timmar!