... eller väldigt mycket trist...
Visst är det trevligt att få välja kanal på tv:n... visst är det bra att själv få välja både mattider och tid för fika... och visst är jag van att vara ensam - Lasse var ju brandman... Brukade inte ha något emot hans olika arbetstider... tyckte faktiskt om det... men... nu saknar jag min Lasse, som sedan igår ligger inlagd på lasarettet i Norrköping.
Diagnosen är rosfeber och nu får han antibiotika intravenöst och vätskedropp... och troligen blir han flyttad från AVA (akutvårdsavdelningen) till Infektionsavdelningen i morgon och får stanna över nyårshelgen...
Tog en skogspromenad... brukar hjälpa om man är lite nere eller ledsen, men inte idag... kunde inte koppla bort tankarna från Lasse... tänk vilken vanemänniska man är... vi är ju så vana att alltid vara tillsammans... känns lite skrämmande...
| Helgstämning på salen med en stjärna i fönstret... |
I morgon är det Nyårsafton... och kanske blir den den första på många, många år som vi inte firar
den tillsammans...
Till dig som tittar in här vill jag passa på att tacka för året som gått
och hoppas vi ses nästa år igen...