Hur mycket press ska en idrottare egentligen tåla? Det är en fråga som har diskuterats i Tyskland under de senaste veckorna. Vår medarbetare Johnny Sjöblom skriver om fotbollsspelaren Per Mertesacker och hans stora lättnad över att inte behöva spela VM-final på hemmaplan.
Att gå på fotboll i Tyskland är oftast en upplevelse. Mycket engagerade supportrar, bra stämning på läktarna – och jo så är ju också själva fotbollen oftast bättre än sitt rykte.
Under senare år har arenor som Westfalenstadion i Dortmund och Millerntor i Hamburg lockat allt fler utlänningar till Borussia Dortmunds och St. Paulis matcher. Främst är det britter som har fattat tycke för stämningen på de tyska ligamatcherna.
Till fankulturen hör förstås också i Tyskland ett mycket hårt umgänge med dem som står på planen.
Ifjol uppmärksammades det stort att landslagsspelaren Timo Werner blev utbuad och utvisslad så gott som överallt i Tyskland på grund av att han hade gjort misstaget att filma till sig en straffspark.
Själv har jag varit på en match där den tidigare Bayern- och landslagsmålvakten Oliver Kahn ensam gjordes skyldig till att Tyskland förlorade VM-finalen mot Brasilien år 2002.
Samme Kahn tvingades också leva med att det ständigt regnade bananer mot den målbur han stod och vaktade.
Nästan olidliga matchdagar
Hur stor press de här situationerna, i kombinaton med krav från sponsorer, medier och klubbar sätter på de enskilda spelarna är något det hittills har talats rätt så lite om i Tyskland.
Ja, eller i alla fall fram till en intervju i tidningen der Spiegel för några veckor sedan (på engelska här).
I den berättar landslagsspelaren och Arsenalbacken Per Mertesacker om de problem han själv har haft med den ibland enorma pressen och rädslan för de ödesdigra felen på planen.
Mertesacker som håller på att avsluta sin karriär talar om sömnlösa nätter, ständiga diarréer och kraftiga spyreflexer på planen inför varenda avspark.
Det är sällsynt att höra en världsmästare tala om att han på sätt och vis kände en enorm lättnad när Tyskland blev utslaget av Italien i semifinalen under hemma-VM 2006.
Enligt Mertesacker skulle hans kropp helt enkelt inte ha klarat av tvånget att spela i finalen.
Hyllningar och kritik
Mertesackers uttalanden har förstås väckt en hel del reaktioner i ett fotbollstokigt land.
Vissa hyllar honom för att han uttalar sig om ett tabubelagt tema, andra håller fast vid att det bara handlar om gnäll på hög nivå.
Mertesacker har förtjänat bra på sitt spelande och om pressen verkligen var för hård kunde han ha slutat när som helst, konstaterar bland annat världsmästaren från 1990 Lothar Matthäus.
Att det är just Matthäus, som efter sin aktiva karriär har gjort sig till något av den tyska fotbollens pellejöns som nu går åt Mertesacker, har ändå fått sympatierna att gå i riktning mot den senare.
Mertesacker själv förnekar inte att han kunde ha slutat när som helst, men han tycker sig ändå ha goda skäl för att lyfta fram de osunda sidorna av fotbollen.
Enke ändrade inget
Mertesacker är bland annat besviken över att fallet Robert Enke, trots alla stora ord, aldrig ledde till förändrade attityder inom fotbollen.
Bundesliga- och landslagsmålvakten Enke begick självmord år 2009 efter att ha lidit av svår depression.
Mertesacker, som kände Enke efter deras gemensamma år i Hannover, anser att målvaktens självmord var en direkt följd av att sjukdom och svaghet tigs ihjäl inom fotbollen.
För Per Mertesacker är den aktiva karriären i alla fall snart över. I maj spelar han sin avskedsmatch för Arsenal.
Där andra har uppmanat honom att under den sista säsongen njuta fullt ut av spelet och minuterna på planen är han själv inne på en helt annan linje.
– Helst sitter jag på avbytarbänken eller ännu hellre på läktaren, säger världsmästaren från 2014 till Der Spiegel.