Mobiltelefoner och bilar är typiska exempel på produkter som har många dyra egenskaper som få är intresserade av.
Ibland använder man termen ”funktionsoverkill” för till exempel kaffebryggare, brödrostar och kylskåp som man kan koppla upp till wifi och olika appar.
Jan Bosch, professor i mjukvaruutveckling vid Chalmers tekniska högskola i Sverige, har studerat utvecklingen av produkter som använder någon typ av dataprogram. Nuförtiden gäller det snart sagt alla tekniska produkter.
Han har kommit fram till att mellan hälften och två tredjedelar av de funktioner som företag lägger till sina produkter är sådana som folk inte använder alls, eller använder ytterst sällan.
Jan Bosch har till och med upplevt ett bolag som ändrade på hur användarna skulle styra deras produkt, bara för att märka att ingen ville använda den nya metoden.
Företaget hade helt missförstått hur kunderna använde produkten.
I alla liknande fall slösar företag sin forsknings- och utvecklingsbudget på fel saker.
Det här är illa för oss konsumenter på två sätt:
- Vi tvingas betala för en massa produktegenskaper vi inte har någon nytta av.
- De produkter vi köper skulle vara bättre om företagen verkligen satsade sina pengar på sådant vi bryr oss om.
Därför satsar så många företag fel
I stället för att förbättra de befintliga funktionerna med tanke på kunden, fokuserar många företag på att lägga till nya funktioner.
De tror att det ska locka folk att köpa deras produkter.
Men det finns ont om teknikfrälsta kunder.
Bosch forskning visar att många kunder har ganska liknande beteende. Om din bil har egenskaper som inte intresserar dig, är sannolikheten stor att de inte intresserar så många andra heller.
Företagen borde alltså tänka om.
Problemet för företagen är att det ofta kräver stora omställningar att beakta kundernas behov bättre än nu.
I traditionell produktutveckling har en produktchef ansvaret för att besluta vilka egenskaper nästa version av en produkt ska ha.
Dessa företag tillverkar ofta fysiska mekaniska produkter med elektronik, såsom bilar eller kylskåp.
Då kan de inte få någon respons från kunderna förrän hela produkten är färdig och ute på marknaden.
Produktchefen måste alltså gissa i förväg vilka egenskaper som kommer att ge köparna ett mervärde.
Jan Bosch säger att det då blir nästan omöjligt att avvika från produktchefens plan när arbetet fortskrider.
– Till och med när det under arbetets gång kommer fram att en egenskap inte kommer att fungera som avsett, eller inte ger det mervärde man hoppades på, fortsätter många bolag följa det utstakade spåret tills produkten är klar.
Programmeringsföretag fokuserar bättre på nyttiga produkter
Ett alternativt sätt att utveckla produkter har vuxit fram i många mjukvaruföretag. De kan ofta utföra små experiment i tidiga stadier av utvecklingsprocessen.
Med hjälp av dem kan de se vilka av de egenskaper de planerar för sina produkter som verkligen är intressanta, och avsluta utvecklingen av ointressanta egenskaper innan utvecklingen av dem har hunnit sluka särskilt mycket resurser.
Det är ändå inte alla mjukvaruföretag som har tagit i bruk de nya metoderna.
Jan Bosch säger att många stora företag som både säljer fysiska produkter och mjukvara tenderar att utveckla alla sina produkter på mera traditionellt sätt.
– I många av dessa företag har ledarskapet en bakgrund inom mekanik eller elektronik och är inte så insatta i utvecklingen av mjukvara.
Detta visar sig genom att många dataprogram är sprängfyllda med egenskaper som nästan ingen använder.
Så kunde vi få vettigare produkter
Jan Bosch säger att också mera traditionella företag som tillverkar fysiska produkter, skulle kunna utveckla dem mera som de moderna mjukvaruföretagen.
De borde utveckla metoder att få information om hur kunder ser på deras produkter redan tidigt under planeringsprocessen.
Då räcker det inte med att fråga kunderna vad de tycker om eventuella framtida komplicerade tekniska egenskaper. Det finns mycket forskning som visar att det vi kunder säger, och det vi gör i praktiken, är två helt olika saker.
Ungefär 95 procent av alla nya konsumentvaror misslyckas, trots att många potentiella kunder har sagt att de verkligen gillar produkten och skulle vilja kunna köpa den i butiker.
I stället borde företagen kartlägga kundernas beteende på något annat sätt.
Till exempel en biltillverkare kunde tidigt i planeringsprocessen tillverka en någorlunda billig provbil med de nya egenskaperna, och sedan undersöka hur potentiella kunder i verkligheten använder den.
Det är klart att det ofta blir ganska dyrt att låta potentiella kunder testa produkten, men Jan Bosch betonar att det blir mycket dyrare för företagen att utveckla och bygga upp produktionskedjor för produkter som ingen vill köpa.
– Det är det dyraste misstag ett företag kan göra.
Fler anpassningsbara produkter i framtiden?
Enligt Jan Bosch borde företagen i framtiden planera de färdiga produkterna, så att det är möjligt att förbättra dem i efterhand.
Efter det kan bolagen dessutom få information om hur bra konsumenterna gillar de nya förbättringarna, och kan fortsätta att utveckla produkterna ytterligare.
Men även om många bolag nu satsar på att bli bättre på att samla in data om hur kunder använder deras produkter, har det visat sig vara mycket svårt ändra på produktutvecklingssystemen som helhet.
De personer som arbetar med mjukvara utgör i regel bara en liten del av ett bolags personal.
I de flesta fall påverkar den insamlade informationen ännu inte produkthantering eller ekonomiska beslut. Jan Bosch tycker att det borde bli nästa steg i hur företag fungerar.
Har du exempel på varor med onödiga egenskaper, som du kanske har irriterat dig på? Berätta i kommentarsfältet! (Tala inte om varumärken, utan enskilda produkter som mobiler, dammsugare, tvättmaskiner och så vidare.)