1906 var ett historiskt år för Finland: vi fick en egen lantdag och kvinnor fick rösträtt – och Hangö fick kommunala avloppsledningar. Vi brukar minnas de politiska milstolparna men glömmer ibland den infrastruktur som faktiskt förändrade vardagen. Medan kvinnorna fick rösträtt slapp Hangöborna köra vatten med häst och kärra.
I en gammal industribyggnad vid Hangö vattenverk, där det en gång funnits ångmaskiner för kexfabriken bredvid, står Stefan Nordlund omgiven av hyllor fyllda med reservdelar, verktyg och minnen från över ett sekel av vattenförsörjning.
Den 19 maj blir det 46 år sedan han började på Hangö Vatten. Hans pappa hade samma arbetsgivare.
– Vad kan man säga? Man har trivts kanske.
Stefan Nordlund berättar att han varit på väg bort några gånger och hade ansökt om arbetsledighet som inte beviljades. Han gissar att man inte ville släppa honom.
– Jag var väl oersättlig. När andra äldre och erfarna arbetsledare och montörer gick i pension, ville de med våld hålla mig här så här har jag blivit, säger Nordlund och man kan inte vara helt säker på om han skämtar eller menar allvar.
Kanske både ock.
Explosiv tillväxt skapade akut behov
I dag jobbar Stefan Nordlund som materialansvarig. Han dokumenterar med fotografier och gps och ritar kartor eftersom allt i dag ska finnas på exakta kartor.
Hans erfarenhet är värdefull för vattenverket – när kartan inte räcker till vet han var rören går, hur det gjordes förr.
Stefan Nordlunds kunskap sträcker sig nästan ett halvsekel tillbaka, men vattenverkets historia går mycket längre bakåt i tiden. När det grundades 1906, var behovet akut. Hangö hade på kort tid exploderat från drygt 200 invånare 1875 till ungefär 6 000 vid sekelskiftet.
Hangö hade hamn, järnväg, industri, badgäster – och folk blev sjuka. Vid sekelsskiftet var tarm- och magsjukdomar de vanligaste sjukdomarna och orsaken var ofta smutsigt dricksvatten, står det i vattenverkets hundraårshistorik.
Stadens läkare, till exempel Sam Chydenius, kämpade för hygienen och förstod vad som behövdes. Det var under hans tid som vattenverket grundades. Och – lite oväntat kanske – kom avloppsrören först, sedan vattnet.
– Man hade allmänna brunnar och egna brunnar som man fick vatten från, förklarar affärsverkschef Jennifer Gammals.
Man körde vatten med häst och kärra och det var en utmaning också med tanke på bränder.
– Men största problemet var avloppssidan.
Från häst och kärra till störtregn och säkerhetshot
I dag kämpar Hangö med motsatt problem – minskande befolkningsunderlag istället för explosiv tillväxt. Men vatten behövs fortfarande. Medan vi scrollar krisrubriker behöver vi dricka, duscha, spola.
Det finns nya hot.
Hangö ligger på en grundvattenås omringad av saltvatten. Långa regnperioder och stigande havsnivåer hotar.
– Stiger vattnet hemskt mycket under långa regnperioder så börjar ju det här ytvattnet komma in i vårt grundvatten, säger Jennifer Gammals.
Och grundvatten överallt ökar riskfaktorerna.
– Det tänkte man inte alltid på när staden industrialiserades utan industrier placerades lite hit och dit där de inte borde finnas, anser Stefan Nordlund och nämner ett vattentag som för några decennier sedan förstördes för evigt av en läcka från industrin.
På grund av alla risker vill Hangö Vatten nu också förhandla med Raseborgs stad om att köpa vatten – inte bara för kapacitet utan som trygghet.
– Det är ett sätt för oss att kunna förse oss och försäkra oss att vi har tillräckligt med vatten, särskilt med tanke på alla hot som finns i dag, säger Jennifer Gammals.
”Det kommer väl med åldern”
I den gamla byggnaden har Stefan Nordlund samlat ihop prylar från verkstadens historia – innan ”ivriga ungdomar” hinner slänga dem som metallskrot.
– Det kommer väl med åldern kanske, säger han om sitt samlande.
Delar av Stefan Nordlunds samling kommer kanske att ställas ut på Hangö museums utställning som ska handla om vattenverkets historia i Finlands sydspets.
Det som inte går att ställa ut är Nordlunds kunskap: om var rören går, hur systemen fungerar, vad som kan gå fel. Sådant bygger man upp över generationer och ibland genom att helt enkelt inte släppa iväg den som vet.
Här kan du lyssna på intervjun med Stefan Nordlund och Jennifer Gammals:
