Inför den här OS-säsongen har de nordiska public service-bolagen Yle, SVT, NRK och DR tillsammans gjort en granskning kring dopningstester inom vinteridrotten.
Enkäter har skickats ut till samtliga landslagsidrottare i alla olympiska vintersporter, förutom de manliga ishockeyspelarna. Orsaken är att dopningsreglerna är annorlunda i NHL.
Totalt gick enkäten ut till 413 personer och svarsprocenten låg på 45 procent.
Hälften av idrottarna som svarade uppgav att de aldrig testats utanför tävlingar under ett år (september 2024 till september 2025). Det här är ett resultat som överraskar många.
– Jag är lite chockad, säger den svenska sprintstjärnan Jonna Sundling.
– Det är en alldeles för hög siffra, anser den norska utförsåkaren Thea Louise Stjernesund.
– Jag vill tro på en ren idrott men resultatet hjälper inte till med det, säger Johanna Matintalo.
Endast runt fyra procent av de svarande uppgav att de testats mellan sex och tio gånger utanför tävlingar under året.
Många av de idrottare som Yle, SVT, NRK och DR har talat med önskar fler tester utanför tävlingar.
– Landslagsidrottare borde testas minst en gång varannan månad. Vi testas enormt mycket under tävlingssäsongen och inte alls lika mycket på sommaren. Det här förhållandet borde balanseras, säger Edvin Anger.
– Testning kräver resurser och världsläget har varit svårt i flera år. Det är dock inte en bra utveckling att landslagsåkare inte testas under så långa perioder, säger Matintalo.
– Ett år utan ett enda test... Om man vill få fast fuskarna så måste idrottare testas. Vi vill ha ren toppidrott och vi vet att det finns länder som är villiga att korsa en gråzon som man inte borde göra, säger Lotta Udnes Weng.
Krista Pärmäkoski är också överraskad över resultatet i undersökningen, men för hennes del är läget ett annat.
– Om jag tänker på mina egna dopningstester under det senaste året så togs de flesta utanför tävlingar, säger hon.
Resurser styrs till högriskidrotter
Katja Huotari som är testchef på Finlands centrum för etik inom idrotten (FCEI), berättar att ett test i genomsnitt kostar 600 euro. Då ingår kostnader för testning och grundanalys.
– Det finns naturligtvis alltid behov av ytterligare resurser. Testkraven har ökat enormt mycket de senaste åren, säger hon.
Ofta styrs resurserna mot så kallade högriskidrotter. Inom vinteridrotter handlar det främst om längdskidåkning och skidskytte. Till exempel ses curling inte som en högrisksport.
– Det finns stora skillnader i hur ofta idrottare testas, men testerna görs naturligtvis på förnuftig grund, säger Huotari och påpekar samtidigt att antalet tester inte alltid är den avgörande faktorn.
– En viktig del är att testet alltid ska vara en överraskning för idrottaren. Det är kärnan i verksamheten, säger hon.
Iivo Niskanen är nöjd med hur testningsarbetet sköts i Finland och tror att det håller fuskarna i schack.
– Vid mästerskap testas alltid de främsta idrottarna. Dessutom finns alltid hotet att testerna analyseras på nytt senare. Man kan lita på att om någon har fuskat så kommer det att avslöjas förr eller senare, säger han.
Dick Pound som tidigare varit chef för antidopningsbyrån Wada anser att testning utanför tävlingar är effektivt när det görs på de främsta i de olika grenarna.
– Man måste testa de 30–50 bästa idrottarna. Risken för fusk finns i den gruppen. Om man testar någon som rankas på plats 300 så är det slöseri med tid och pengar, säger han.
Offentliga uppgifter?
I USA har antidopningsbyrån Usada valt en linje där testmängderna för idrottare är offentliga och friidrottens antidopningsorganisation AIU kommer också att börja göra samma sak.
Katja Huotari anser att det här tillvägagångssättet har både för- och nackdelar.
– Den allmänna linjen i världen är att enskilda idrottares testmängder inte offentliggörs. Det hänger bland annat ihop med att en idrottare inte kan påverka om hen testas eller inte.
– De som inte förstår testverksamheten kan börja ställa frågor om varför någon idrottare testas oftare än en annan, även om det inte finns några dopningsrelaterade frågor inblandade.
Huotari säger också att idrottare alltid kan publicera sina testuppgifter själva.
– Många idrottare berättar på sociala medier när de har testats och det skickar ett gott budskap om ren idrott, säger hon.