Om en dryg månad är det dags för Finland att utse en vinnare i Tävlingen för ny musik UMK.
Årets UMK-skara är ett brokigt gäng och det glädjer mig! Vi får njuta av allt från tvättäkta finsk iskelmä till mongolisk strupsång, dock med några mera renodlade poplåtar mellan varven.
Stora känslor ventileras i kommentarsfälten på sociala medier och i diskussionsforum. Låten som går rätt i hjärtat på den enda ger den andra skavsår i öronen. Och det är väl där någonstans man vill vara då det gäller en låttävling. Till och med förskräckelse är bättre än likgiltighet.
Dragspel möter humppa och K-pop
I internationella diskussionsforum har UMK fått idel tummar upp. Utländska fans tenderar dock att lyssna på låtarna med lite andra öron än vi finländare. Ta dansbandet Komiats trallvänliga Lululai som exempel.
Medan många finländare automatiskt drar fram skämskudden och piper ”vad ska de tro om oss?” jublar många utländska fans över att låten är så pigg, medryckande och charmig.
Fyra kvinnliga solister glänser i startfältet. Rapparen och sångerskan Etta besitter förmågan att vara tuff, sårbar, kaxig och älskvärd samtidigt. Det hörs att texten i Million Dollar Smile verkligen kommer direkt ur hjärtat på henne.
Sinikka Monte är en ny bekantskap för de flesta, men hon har en oförstörd och sympatisk utstrålning som känns som en frisk fläkt. Många har hört likheter med Billie Eilish. Det är viktigt att en tävling som fokuserar på ny musik ger utrymme för nya artister, och Monte har här fått till en solklar radiohit.
Grekiskt drama möter finländsk melankoli när Kiki drämmer till med den mastiga balladen Rakkaudenkipee, med en Wasted Love-liknande elektronisk slutkläm. Det här är kanske den UMK-låt som känns mest Eurovisionsaktig av de sju, dock brukar ballader ha svårt att ta sig till toppen i UMK av någon anledning. Kanske Kiki lyckas vända den trenden?
Och så ska vi inte glömma fenomenet Chachi, en internationell superkändis från dansvärlden som nu gör sitt första försök som sångerska. Dansmässigt har alltså Chachi alla förutsättningar att bli en ny Chanel eller Eleni Foureira, men det återstår att se hur bra hon fixar live-sången i K-pop-inspirerade Cherry Cake.
I år har vi igen en rolig man med i leken, men att direkt avfärda Takatukka som ett humorbidrag är att göra det lite väl enkelt för sig.
När jag för ett år sedan skrev en liknande kolumn hade jag en farhåga. Håller Finland på att fastna i tokrolighetsträsket? funderade jag och syftade på att gruppen One Morning Left snabbt blev en förhandsfavorit och därmed hade blivit en naturlig uppföljare till de skojiga männen Käärijä och Windows95man.
Senare togs bandet ur tävlingen, varpå Erika Vikman relativt ohotad kunde strutta fram till pokalen.
I år har vi igen en rolig man med i leken, men att direkt avfärda Takatukka som ett humorbidrag är att göra det lite väl enkelt för sig. Antti Paalanen är trots allt doktor i musik från Sibeliusakademin och en flerfaldigt prisbelönad dragspelsurkraft.
Paalanens främsta styrka är ändå hans positiva charm och entusiasm, som inte riktigt framgår om man bara hör låten, men är uppenbar när han väl står på scenen.
Framför allt är Takkatukka, denna orädda mix av österbottnisk folkmusik, strupsång och finurlig text, någonting helt nytt i ett eurovisionssammanhang. Det kan bära långt.
Inte en självklar seger för Pete och Linda
Då återstår powerduon som för många intog positionen som årets klara förhandsfavoriter: Linda Lampenius och Pete Parkkonen i en eldig historia, där kåtslag möter anknytningsproblem.
Parkkonen har länge förekommit på UMK-fansens önskelistor och Linda Lampenius har även fått inviter från (och tackat nej till) Melodifestivalen.
Lampenius och Parkkonen kan lägga segerbubblet på kylning, men det är på tok för tidigt för att börja skjuta korkar omkring sig.
I själva verket misstänker jag att UMK blir jämnt i år, just tack vare variationen. Parkkonen och Lampenius, Komiat och Chachi har alla redan många trogna fans och om dessa aktiverar sig i omröstningen kan det ha stor inverkan.
Vi har också sett hur Bess och Rampampam missade segern för att scenshowen var så rörig att The Rasmus kändes som ett tryggare val.
Framför allt kommer showen att vara mera avgörande än någonsin. Vi kan gott och väl få ett scenario som år 2024, då Windows95man ingalunda var segertippad, men som i slutspurten golvade tv-publiken med sin byxlösa dans.
Vi har också sett hur Bess och Rampampam – med facit i handen det årets största hit – missade segern för att scenshowen var så rörig att The Rasmus kändes som ett tryggare val.
Just nu är min tippning att de rutinerade proffsen Lampenius och Parkkonen, den oväntade spelevinken Antti Paalanen och svärmorsdrömmarna Komiat kommer att göra upp om segern.
Men ännu hinner mycket hända.
Länge sedan Finland åkt hem med svansen mellan benen
Slutligen är det värt att notera att Finland under veckan skjutit upp till en andra plats i Eurovisionsvadslagningen inför 2026. Givetvis har det här ingenting att göra med hur bidragen kommer att klara sig i tävlingen i maj, men man kan se trenden som en bekräftelse på att UMK-låtarna är starka.
Finland har kommit vansinnigt långt sedan tiden då vi årligen fick se våra bidrag nonchaleras av de andra länderna i poängräkningen och åka hem med svansen mellan benen.
UMK lyckas ännu ett år förvalta den kvalitetsstämpel man fått sedan början av 2020-talet. Det är speciellt viktigt ett år då många hängivna Eurovisionsfans ämnar bojkotta tävlingen i maj, men nog följa med de nationella tävlingarna.
Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.