EU-parlamentet röstade i går på onsdagen för att frihandelsavtalet med de så kallade Mercosurländerna i Sydamerika ska genomgå domstolsbehandling innan det kan ratificeras.
EU och Mercosurländerna har förhandlat om ett eventuellt avtal sedan 1999 och för några veckor sedan röstade 21 medlemsländer, däribland Finland, för att godkänna förhandlingsresultatet.
Men parlamentet som också måste godkänna avtalet röstade i går för att EU-domstolen ska kontrollera att det följer EU:s egna lagstiftning.
Det betyder att avtalet försinkas med åtminstone flera månader, kanske flera år, om parlamentet i slutändan ens godkänner det.
Frihandelsavtalet har varit stridsäpple i årtionden
Under de gångna årtiondena har avtalet med Mercosurländerna delat opinionen inom EU.
Grovt taget kan man säga att lantbrukar- och löntagarorganisationer varit skeptiska eller direkt fientliga mot avtalet.
Politiskt har avtalet stött på motstånd både bland de rödgröna och bland ytterhögern i EU-parlamentet.
Samtidigt är de regionala skillnaderna stora. I Polen och Frankrike är många borgerligt liberala emot avtalet medan vänsterpolitiker i andra länder, till exempel Tyskland och Spanien, är för.
De här skiljelinjerna syntes i gårdagens omröstning. De som kritiserat avtalet tidigare ville att EU-domstolen tar sig en titt på det medan anhängarna tyckte det är onödigt.
Donald Trumps andra period som USA:s president har gjort frågan om Mercosuravtalet mer akut. EU behöver nya handelspartners runt om i världen eftersom USA för en allt aggressivare ekonomisk politik mot sina allierade, lyder argumentet för avtalet.
Trump har säkerligen ökat på stödet för ett avtal. Åtminstone har förespråkarna velat skynda på det allt ivrigare.
Parlamentets beslut får inrikespolitiken att gå het
Här hemma har gårdagens omröstning skapat ont blod.
Mia-Petra Kumpula-Natri, före detta Europaparlamentariker och numera riksdagsledamot för Socialdemokraterna, skräder inte orden.
– Det är farligt, det som parlamentet gjorde i går. Det får EU att se svagt ut.
Kumpula-Natri är mest ilsken på de sex finländska parlamentarikerna – två från De Gröna, två vänsterförbundare och två sannfinländare – som röstade för domstolsbehandlingen.
Samlingspartiets Saara-Sofia Sirén skäller å sin sida på ”grönvänstern och ytterhögern” för att skapa månader av osäkerhet kring om avtalet blir av eller inte.
– Avtalet med Mercosurländerna är en strategisk vinst för Europa i dessa tider av osäkerhet och handelskrig.
De Grönas riksdagsledamot Atte Harjanne, som själv skulle ha velat att avtalet blir av så fort som möjligt, väger sina ord noga när han kommenterar partikamraternas beslut i parlamentet.
– Själv tycker jag att det vore viktigt att ro i land det här avtalet så snabbt som möjligt, men jag förstår att det finns en oro om miljövärdena.
Att många gröna politiker i Europa kämpat emot avtalet förklarar Harjanne med att de ideologiska skillnaderna kan vara stora.
– Det finns de gröna som är mycket anti-frihandel, medan vi här i Finland är mera pragmatiska.
Får kommissionen tillämpa avtalet på eget bevåg?
De Grönas Europaparlamentariker Ville Niinistö säger för sin del att domstolprövningen inte behöver betyda att avtalet försinkas. Enligt Niinistö kan kommissionen bestämma att implementera avtalet ändå, i väntan på ett domslut. Niinistö skriver på X att han själv skulle understöda ett sådant beslut.
Det skulle visserligen innebära att kommissionen inte väntar på parlamentets slutliga besked, vilket skulle skapa ont blod bland de som vill att domstolen får parlamentet att stoppa hela avtalet.
Sannfinländarnas Europaparlamentariker, Sebastian Tynkkynen, skriver på X att om ”Ursula (von der Leyen) slänger spelreglerna i skräpkorgen och struntar i parlamentets beslut så kan avtalet sättas i kraft. Men en annan fråga är om hon vågar göra det”.
Vänsterförbundets Li Andersson säger samma sak i lite försiktigare ordalag.
– Det skulle vara ganska exceptionellt om kommissionen skulle göra så. Själv tycker jag inte att det vore lyckat ur en demokratisynvinkel. Det skulle innebära att man börjar tillämpa ett avtal som kräver parlamentets godkännande, innan man har fått parlamentets godkännande.