Under veckoslutet steg guldpriset till nya höjder. För första gången får man punga ut mera än 5 000 dollar för ett uns guld. Ett uns motsvarar en vikt på 31,1035 gram.
Också silverpriset följer guldpriset i spåren och ligger nu på 109 dollar unset.
Silverpriset har faktiskt stigit betydligt mera än guldpriset på ett år. Medan guldpriset steg med ”bara” 83 procent, steg silverpriset med hela 258 procent.
Det är med andra ord säljläge för gamla guld- eller silversmycken som du har ärvt eller som samlar damm i skrivbordslådan.
Det finns i stort sett tre möjligheter att sälja: till en av de många skåpbilar som kör land och rike runt och köper upp ädelmetaller, till pantbanken eller till en guldsmedsaffär.
Föremål kan vara värda mer än metallen
Ett smycke – eller bestick för den delen – kan vara mycket mera värdefullt än metallpriset, eller skrotpriset som det också kallas.
Det kan hända att en mycket känd guld- eller silversmed har tillverkat smycket, att det är ett extraordinärt arbete eller ett antikt smycke som kan betinga ett högre värde. Också ädelstenar och diamanter eller gamla äkta pärlor kan betydligt förhöja värdet på ett smycke.
Vi har besökt en guldsmedsaffär i Vasa för att ta reda på hur man ska skrida till verket och vad man ska beakta när man vill sälja gamla smycken eller bestick. Det är en av affärens ägare, Matti Luoma-aho, som svarar på våra frågor.
Först vill vi veta vad man ska titta på utöver guldpriset när man vill bli av med ett gammalt smycke?
– Om det är guld ska man titta på stämplar. Vanligtvis finns det två slags guld som man har använt sig av i Finland. Alla smycken som väger mera än ett gram måste vara stämplade, berättar Luoma-aho.
Bland stämplarna hittar man information om bland annat tillverkare, tillverkningsår och guldhalt. 14 karats guld har en stämpel med siffran 585 och 18 karat 750, berättar Luoma-aho.
750 betyder att metallhalten består av 75 procent guld och 25 procent andra metaller. Den andra ingrediensen är framför allt koppar.
När man har tittat på stämplarna är man redan mycket klokare. Om det finns stämplar, det vill säga. Det finns nämligen en hel del smycken som inte har stämpel eller så har stämpeln nötts bort.
Luoma-aho berättar att det går bra att komma till guldsmeden för en smyckesvärdering. Det finns två olika slags värderingar de genomför: den ena för att ge ett intyg om smyckets värde för ett försäkringsbolag och den andra för att få fram det rena guldvärdet, eller det så kallade skrotvärdet.
Värderingar för försäkringsbolagen kan ta upp till en vecka, värderingar av smyckets försäljningspris får man inom ett dygn. Försäkringsbolagsvärderingen kostar en summa, men värderingen av skrotpriset kostar ingenting.
Mycket att göra
Luoma-aho berättar att det ofta händer att folk kommer in med sina gamla smycken och bestick för att sälja bort dem.
– Hela tiden. Vi köper nästan varje dag smycken till skrotpriset. Och det har ökat kolossalt mycket med de här priserna, säger Luoma-aho.
På fredagen betalade de 53 euro per gram 14 karats guld och 72 euro per gram 18 karats guld.
– Det är väldigt mycket. Om vi går ett och ett halvt år bakåt låg priset på ungefär 35 respektive 45 euro.
Han berättar också att de tar bort eventuella stenar och ger dem tillbaka till kunden. Också stenar kan betinga ett högt värde men det är ganska vanskligt att värdera dem och man behöver en specialist för det här, en så kallad gemmolog. Och en sådan finns inte i deras affär.
Efter en eventuell stenborttagning smälter de in smycket och säljer det vidare. De återanvänder inte själva det gamla guldet, eftersom det finns stora krav på metallens renhet. Därför är det lättare att sälja guldet och silvret vidare.
– Men om kunden önskar kan vi tillverka ett nytt smycke av det gamla guldet. Det är lite jobbigare eftersom vi måste rena det gamla guldet och noggrant granskar guldhalten för att kunna stämpla det nya smycket. Men det är absolut möjligt att ge mormors gamla ring ett nytt liv, säger Luoma-aho.
Ibland händer det att en kund kommer in med ett gammalt smycke som han blir helt begeistrad av.
– Förra veckan kom det en dam med ett silversmycke av den kända finska silversmeden Björn Weckström. Med i smycket fanns det ebenholtsträ som man inte längre får använda. Då sa jag till henne att tänka två gånger om hon verkligen vill sälja det. Vi tog inte emot det och då sade damen att hon ska hitta på en annan användning för det.
Vi lät värdera tre soptunnefynd
Vi låter Matti Luoma-aho göra en provvärdering. Vi hade med oss tre gamla tårtspadar som vi hittade i en soptunna i Helsingfors för cirka åtta år sedan.
Tillsammans väger de tre spadarna 108,09 gram, vilket betingar ett silvervärde på 54 euro enligt dagens pris.
Alla tre är märkta med fem stämplar. Två av spadarna har en silverhalt på 813 och den tredje på 830. Alla har en granskningsstämpel.
En spade är tillverkad i Åbo på 70-talet av ett företag som heter Auran kultaseppä. De andra två är tillverkade av silversmeder som har stämplat spaden med sina initialer.
En spade är från 1954 och Gamlakarleby. Silversmedens initialer är HW. Bakom dem döljer sig Herman Wist som var verksam åren 1939 till 1967.
Den sista spaden – som är den äldsta och mest värdefulla – är enligt stämpeln från 1933. Det stämmer bra överens med en årsgravering på baksidan av skaftet: ”25/12 -33”. Spaden är från Helsingfors och silversmedens initialer JL syftar på J. Launiainen som var verksam i Helsingfors mellan 1929 och 1982.
Luoma-aho är förtjust i den här äldsta tårtspaden.
– Det är en väldigt nätt modell. Den har väldigt snygga graveringar. Den gillar jag bäst och jag skulle inte ge bort den. Det är bara att putsa den och ta den i användning.