Den militärpatriotiska fostran i Ryssland har utvecklats till ett verktyg för statlig kontroll, enligt en ny doktorsavhandling vid Helsingfors universitet.
Samtidigt har programmet inte lyckats skapa en stark patriotism, utan enbart en rituell lydnad inför regimen.
– De unga får ha vilka privata åsikter som helst, men det viktigaste för regimen är att de åtminstone visar upp ett patriotiskt beteende, säger forskaren Jonna Alava.
Hennes avhandling som undersöker perioden 2014–2025 visar hur den statliga patriotismen har blivit en social norm som tvingas på eleverna genom hot och övertalning.
De så kallade patriotiska lektionerna har varierande innehåll, men budskapet kretsar ofta kring att stötta kriget och Kremls budskap om den ”nazistiska” ledningen i Ukraina, att väst är fienden och att Nato hotar Ryssland.
Även om många unga ser propagandan som meningslös har statens förmåga att driva igenom lojalitet ändå ökat genom övervakning och repression.
Kriget som obligatoriskt ämne
Jonna Alava konstaterar att de utbildningsprogram som infördes i Ryssland år 2001 inte har lyckats göra befolkningen till entusiastiska patrioter.
Men en stor förändring inom utbildningen skedde efter att Ryssland inledde sitt anfallskrig. Det som tidigare varit frivilligt blev nu i praktiken obligatoriskt på grund av grupptryck och sociala fördelar.
I dagsläget har programmet blivit ett sätt att samla särskilt den unga generationen bakom statens politik.
Enligt Alava betyder patriotismen nu att stödja anfallskriget i Ukraina på olika sätt.
– Målet med programmet är att skapa enhet, säkra folkets stöd för anfallskriget och den sittande regimen. Det yttersta syftet är att se till att den nuvarande regimen behåller makten och att folket stöder den.
Patriotismen som norm
Det är tabu att kritisera kriget även i de ryska skolorna, och många döljer sina åsikter. När ingen vågar uttrycka sig öppet står också individen ensam inför statens propaganda.
I den här miljön tror alla att de andra är ”patrioter”, något som försvårar möjligheterna att organisera motstånd mot regimen.
Dagens militärpatriotism har blivit en beteendenorm som förstärker illusionen om att alla i omgivningen är övertygade patrioter.
Elever pressas att delta i kurserna, annars riskerar de sämre betyg eller problem med att komma in på universitet. Genom inofficiella metoder tvingas unga att offentligt visa sin patriotism, från förskola till universitet.
– Det räcker inte längre att vara neutral, utan man måste visa sin lojalitet offentligt, säger Alava.
Unga bryr sig inte
Många av de militärpatriotiska programmen är dåligt anpassade till dagens unga generation eftersom metoderna är både gammaldags och auktoritära.
Jonna Alava berättar att vissa texter är hämtade direkt från det gamla sovjetiska systemet där man bara ersatt ordet kommunism med patriotism.
– Man får intrycket att materialet satts ihop av 70-åriga politiker. Därför har det heller inte någon kontakt med dagens skolvärld.
Enligt Alava tycker även de mest patriotiska eleverna att undervisningen är tråkig och meningslös. Och eftersom ämnet inte ingår i de nationella proven bryr sig många inte.
Lärarnas tysta protest
Det finns också ett utbrett motstånd mot programmet hos landets lärare. Ett motstånd som tar sig uttryck som tyst protest där lärare har egna metoder för att mjuka upp budskapet.
– En lärare kan läsa propagandatexter med monoton röst för att visa att de inte är viktiga. Lärarna kan också se genom fingrarna när eleverna inte lyssnar.
Alava konstaterar att dagens ryska ungdomar är politiskt passiva. Det finns mycket frustration, men som inte leds direkt mot regimen.
– Det största motståndet riktar sig inte direkt mot president Vladimir Putin eller kriget, utan mot att staten tar för mycket av deras tid och privatliv.
Hur krigiskt blir Ryssland?
När det gäller framtiden tror Alava programmet fortsätter bygga upp tydlig lojalitet gentemot Kreml och att putinismen fortsätter också efter Putin.
– Dessutom lär sig den yngre generationen att se idén om ett ständigt krig som något naturligt.
Ryssarnas världsbild kommer att bli allt snävare när information utifrån begränsas, debatten tystas och samhället splittras i privata bubblor. En utveckling som påminner om det sovjetiska systemet.
Enligt Alava är den stora frågan för Finland hur krigiskt Ryssland blir.
– Även om regimens tankevärld är snedvriden, återstår frågor om landets reella militära förmåga och folkets vilja att stödja framtida anfallskrig.
– Men den imperialistiska mentaliteten i Ryssland kommer nog att finnas kvar.