BRYSSEL När Donald Trump tillträdde som president i USA i januari stod det snart klart att hans andra mandatperiod inte skulle bli en upprepning av den första.
Trump har under sitt första år vid makten gått fram som en ångvält med hårda tullar, kontroversiella migrationsbeslut och ifrågasättande av internationella överenskommelser.
USA:s europeiska allierade har försökt navigera relationen till Trump med diplomati, kompromisser och försiktiga eftergifter i ett läge där Europa behöver USA för sin egen säkerhet och som garant för en eventuell fredsplan för Ukraina.
Ett exempel på asymmetrin i relationen med USA såg vi i somras, då EU tvingades acceptera ett handelsavtal där betydande delar av EU:s export till USA beläggs med 15 procents tull.
Samtidigt avskaffar EU tullarna på amerikanska industrivaror, inklusive bilar, och öppnar marknaden för vissa jordbruks- och fiskeprodukter.
Att EU lät bli att svara med samma mått motiverades med viljan att hålla USA engagerat i det transatlantiska samarbetet och Nato.
Måttet börjar vara rågat
De senaste veckornas uppskruvade tonläge där Trumpadministrationen spätt på sina krav på Grönland och hotat en rad europeiska länder, bland dem Finland, med ytterligare strafftullar, kan ändå visa sig vara droppen som får bägaren att rinna över i Bryssel.
Europeiska rådets ordförande António Costa har kallat till extrainsatt toppmöte i slutet av veckan, där unionens linje mot USA ska fastslås.
Samtidigt förbereder sig EU-ländernas diplomater för direkt dialog med Donald Trump i samband med världsekonomiforumet i Davos som inleds i dag.
På ritbordet finns bland annat ett paket med mottullar på 93 miljarder euro om hoten mot Grönland blir verklighet, något som bland annat Financial Times rapporterade om efter EU-ambassadörernas extrainsatta möte på söndagskvällen.
Det tyngsta redskapet i verktygslådan skulle ändå vara att aktivera EU:s instrument mot ekonomiskt tvång.
Instrumentet ger EU möjlighet att begränsa amerikanska företags tillgång till den inre marknaden och offentliga upphandlingar och har inte tidigare använts mot ett allierat land.
Enighet efterlyses, men är svår att uppnå
Samtidigt som insikten om att försöken att blidka Trumpadministrationen håller på att rinna ut i sanden råder det delade meningar om hur EU borde svara mot tvånget från amerikanskt håll då exponering mot USA varierar såväl handelspolitiskt som militärt.
Länder med stor export till USA kan vara mer sårbara för ekonomiska motdrag, medan de som är beroende av amerikanska säkerhetsgarantier i högre grad måste väga sina militära behov mot principen om att stödja ett annat medlemslands suveränitet.
Oförmågan att reagera skulle ändå signalera att EU är mottagligt för utpressning och försök att flytta internationella gränser med militära medel. Ytterligare eftergifter kan i Washington, Peking och Moskva tolkas som en inbjudan till mer aggressiv maktpolitik.
De närmaste veckorna blir ett test på unionens interna sammanhållning och dess förmåga att hantera såväl ekonomiska som militära påtryckningar. Genom att stå upp för Grönland och Danmark försvarar EU också sina egna grundläggande principer och värderingar.
Rikhard Husu är Svenska Yles EU-korrespondent i Bryssel. Han rapporterar om europeiskt beslutsfattande och säkerhetspolitik.