WASHINGTON Att Donald Trump nu hotar Finland och sju andra länder med strafftullar över Grönlandsfrågan är ett praktexempel på hans utrikes- och säkerhetspolitik, som går ut på maximalt tryck. Och som så ofta presenteras den genom inlägg på sociala medier.
Syftet med strategin är att genom ekonomiska, diplomatiska och politiska påtryckningar tvinga motparten att gå med på nya förhandlingar eller acceptera USA:s krav.
Under Trumps första presidentperiod från 2017 till 2021 förknippades strategin främst med Iran, men samma logik användes mot länder som Nordkorea, Kina, Venezuela och Kuba.
Nu under Trumps andra mandatperiod har den utvidgats till att också omfatta allierade.
Först kom Trumps allmänna tullhot mot EU och andra, sen hotet mot Grönland – och nu nya tullhot som försöker tvinga länder som Finland till lydnad i Grönlandsfrågan.
Enligt Trump har länderna ”rest till Grönland av oklara skäl”. Sanningen är att det handlar om ett litet antal militär personal som skickats till Grönland efter begäran från Danmark, helt inom ramarna för militäralliansen Natos verksamhet.
Men Trump förstod signalen.
Historiskt intresse för Grönland
Donald Trump säger att USA har försökt köpa Grönland i 150 år, vilket inte stämmer.
Men det stämmer att USA:s intresse för Grönland inte är något som Trump själv har kommit på. Tanken yppades redan år 1867 och har dykt upp med jämna mellanrum under historiens lopp.
Den stora skillnaden om man jämför den diskussion som förts tidigare med den som förs nu är hur det hela görs. Under sin första presidentperiod lyfte Trump idén, men nu försöker han – genom hot – tvinga Grönland och Danmark att gå med på en affär.
USA:s stormaktsrivaler Ryssland och Kina har satsat omfattande resurser på Arktis, där Grönland ingår, medan USA inte har lika stor närvaro.
Däremot är den amerikanska närvaron fokuserad på nyckelkapaciteter och den är starkt integrerad i Nato. Men det räcker inte för Trump.
En av USA:s senare satsningar på Arktis är överenskommelsen om att köpa finländska isbrytare.
Isbrytarna är nyckeln till kontroll och tillgång i Arktis. Utan dem kan istäckta hav inte trafikeras.
När Trump och USA nu hotar sina allierade med strafftullar på grund av motståndet mot att låta USA köpa en del av ett suveränt land, som dessutom ingår i samma försvarsallians, kan affären ändå kännas ganska olustig.
Visst, det är ett gångbart argument att också den finländska ekonomin gynnas av isbrytaraffärerna med USA. Det är helt klart. Men frågan är till vilket pris?
Ska Finland låta sig utpressas?
Finlands president Alexander Stubb har en bra relation med Donald Trump, vilket självklart är en fördel med tanke på att kommunikationen med USA blir mer direkt och också ökar Finlands inflytande på den globala arenan.
Stubb har vid flera tillfällen beskrivit Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska linje som värdebaserad realism.
Begreppet går ut på att Finland inte enbart fokuserar på traditionella västerländska värderingar, trots att de ger riktning åt politiken, utan att man också är realistisk och pragmatisk i den geopolitiska verklighet som råder.
I fråga om Trump kan begreppet tolkas som att man accepterar Trumps politik och normbrytande sätt att göra diplomati på, till förmån för att gynna finländska intressen.
Den värdebaserade realismen låter bra på papper. Frågan är om det betyder att Finland och Europa blir utpressade av Trump som visar allt större auktoritära och imperialistiska tendenser?
Sannolikt nya förhandlingar
Trots Donald Trumps aggressiva stil mot Finland och de andra länderna som tullhotet gäller, är det viktigt att läsa inläggets sista meningar, där Trump öppnar för förhandlingar.
Det följer samma logik som under tullhoten i början av fjolåret, där man först går hårt ut med hot och sedan efter förhandlingarna fasar ut dem.
Vi kan alltså vänta oss upptrappade diplomatiska ansträngningar i Washington under de kommande veckorna.
Det är en chans för Finland och de andra att sätta ner foten, även om det innebär en risk och kan ha en hög prislapp.
Frågan är om våra ledare är redo att slå tillbaka, mer än bara retoriskt. I så fall hur?
Josefin Flemmich är USA-korrespondent och bevakar Donald Trump och Vita huset i Washington D.C.