Riksdagsledamot Ville Merinen (SDP) rörde om i getingboet då han i en dokumentärserie sa att riksdagsledamöter beter sig osakligt mot sina assistenter.
Det finns sammanlagt kring 180 riksdagsassistenter. Av dem är 40 anställda av riksdagens kansli medan resten, kring 140 stycken, är anställda av riksdagsgrupperna.
Annika Kuoppamäki, riksdagsassistent för Svenska riksdagsgruppens ordförande Otto Andersson (SFP), berättar att arbetsuppgifterna varierar mycket beroende på vem man arbetar för.
Framför allt ska assistenten hjälpa ledamoten i sitt arbete, berättar Kuoppamäki.
– Därför kan uppgifterna variera och vara mycket mångsidiga. Typiska arbetsuppgifter är allt från administrativa uppgifter till att söka information, sköta kommunikation och sociala medier, och hålla kontakt med intressentgrupper och partiet, säger Kuoppamäki.
Arbetstiden är i regel klockan 8-16. Under intensiva perioder kan man komma överens om att jobba längre, eller vara kontaktbar utanför den normala arbetstiden.
Arbetsgivaren bär nu ansvaret
Kuoppamäki är ordförande för AIR (Avustajat ilman rajoja). Hon har inte hört om ytterligare fall än de som framkommit i massmedia under de senaste dagarna och det som riksdagens kansli har utrett.
– Det är ytterst beklagligt att det har framkommit sådana här fall och jag vill poängtera att det är på arbetsgivarens ansvar att nu föra vidare och faktiskt ta tag i de här fallen sådana som de är.
Riksdagens kansli har en anmälningskanal via vilken man kan anmäla osakligt beteende eller om någon har betett sig illa mot en assistent. Därtill har riksdagsgrupperna egna kanaler för assistenter som är anställda av dem.
– Jag vill ännu poängtera att det viktigaste är att precis alla assistenter känner sig trygga i sitt arbete. Det här är också en allmän fråga i samhället, att alla ska känna sig trygga på sin arbetsplats.
Jobbet tänjde på gränserna
Frågan är om atmosfären i riksdagen ändrat med åren. Jon Lindström jobbade tidigare som Pekka Haavistos riksdagsassistent inom De gröna.
Han beskriver minnena som goda, trots att uppgiften var arbetskrävande och intensiv.
– Det tänjde nog på gränserna för vad jag i dag uppfattar som rimlig arbetstid, på gott och ont.
Lindström upplevde inte själv påhopp eller trakasserier, men han beskriver legender och anekdoter om julfester för flera år sedan.
– Jag har ett minne av att man stod vid hissarna med glasdörr, och kände mig aldrig otrygg själv. Men mitt sällskap kunde låta bli att stiga in i hissen. Den typen av kultur kan ju nog uppfattas som toxisk.
De andra assistenterna var viktiga
Många assistenter är unga. Det kan vara svårt att lägga gränser för vad som är en rimlig arbetsbörda.
Jon Lindström hade själv lätt för att anpassa sig.
– Jag kan inte skryta med att jag var väldigt erfaren eller stadig i att stå på mig beträffande mina egna rättigheter.
Han berättar att den främsta stödgruppen i riksdagen var de andra riksdagsassistenterna, som dryftade aktuella ärenden.
– Vi brukade träffas regelbundet. Det har jag goda minnen av. Där kunde man dela anekdoter, erfarenheter och bekymmer.
”Assistenterna gör ett ovärderligt jobb”
Riksdagens nuvarande assistentsystem fick sin början i mitten på 1990-talet. De första av riksdagen anställda assistenterna började jobba 1997.
Systemet är bra och viktigt, trots att regelverket i början var lite diffust, säger Ulla-Maj Wideroos, som satt i riksdagen år 1995-2015 för Svenska folkpartiet (Svenska riksdagsgruppen).
– Arbetsbördan i riksdagen är inte normal ur en vanlig arbetstagares synvinkel. Den hjälpen som assistenterna ger är ovärderlig, om man använder assistentarbetskraften som den ska.
Enligt Wideroos har riksdagsgrupperna ett stort ansvar för att se till att misstankar om oegentligheter blir utredda.
– Det är viktigt att ha ett bra och tydligt system för vad man gör om något sådant inträffar. Båda parterna, både den utsatta och den som utsätter någon för någonting, ska veta vad som kommer att hända.
Det finns problem inom fler grupper
Socialdemokraterna har satt igång en oberoende utredning av det skedda, efter att ledamot Ville Merinen lyft upp saken till diskussion.
– Jag är oerhört förvånad över att fokus är på en enda riksdagsgrupp. Det kan jag inte förstå, säger Ulla-Maj Wideroos.
Enligt henne är riksdagen en stor arbetsplats med anställda i många olika positioner. Samma problem finns där som i resten av samhället.
Samlingspartiet meddelade också på fredagen att partiet kommer att inleda en utredning om hur assistenterna behandlas. Iltalehti var först med nyheten.
Hur ska då en vanlig människa förhålla sig till diskussionen som förs?
– Ta diskussionen på allvar. Det är ett fenomen som finns där i den arbetsplats som riksdagen är. Men det är inte allmänt i riksdagen att människor beter sig så här, säger Wideroos.