Sedan 2024 har Hangö haft negativa statsandelar, alltså att staden betalat statsandelar till staten istället för att få statsandelar.
Det här gör Hangö aningen unik. Det är bara nio av landets 308 kommuner som har negativa statsandelar det här året.
– Det här gör Hangö till en stor förlorare. Vi har redan en relativt hög skattesats, men om vi ens skulle få samma statsandelar per invånare som grannkommunerna skulle vi rentav kunna se över stadens skattesats, säger koncernekonomichef Kim Adolfsson.
Orsaken till att Hangö är nettobetalare till staten stavas vårdreformen. Social- och hälsovårdskostnaderna i Hangö var förhållandevis höga och intäkterna, alltså skatter och andra hälsovårdsinkomster, täckte inte utgifterna.
Den här skillnaden mellan inkomster och utgifter blir sedan en grund för den summa staten betalar ut och mellanskillnaden blir ett avdrag i statsandelarna.
I Hangös fall innebär det i praktiken att redan statsandelarna för basservice ligger på ett så stort minus att diverse utjämningar inte täcker det ursprungliga negativa resultatet. Dessutom har Hangö också en demografi som inte gynnas av statsandelarna. Många statsandelar betalas ut per barn och unga i staden. Har staden då en äldre befolkning försvinner också grunderna för många statsandelar.
Det är ändå viktigt att komma ihåg att alla kommuner i Finland är olika, poängterar Kim Adolfsson. Därför är det också svårt att skapa ett system som alla inblandade är nöjda med.
– Det är väldigt svårt att jämföra Finlands kommuner för det finns många skillnader, men så här stora skillnader borde det ändå inte finnas. Därför tycker jag att systemet med statsandelar är trasigt, säger Kim Adolfsson.
Sticker ut i Västnyland
Hangö är den enda kommunen i södra Finland som betalar statsandelar. I jämförelse med Hangös grannkommuner i Västnyland blir också skillnaderna märkbara med en gång.
I Sjundeå är statsandelarna en väsentlig del av kommunens budget. Omkring 16 procent av budgeten består av statsandelar.
– Därför har kommunen följt debatten om statsandelarna. En förändring, vare sig det är en ökning eller minskning, skulle påverka Sjundeås ekonomi betydligt, säger Sjundeås ekonomichef Antti Loisa.
I Hangö sneglar man också på grannkommunernas statsandelar. I dag betalar Hangö omkring 100 euro per invånare till staten medan till exempel Ingå får 400 euro per invånare i statsandelar. Det här gapet reagerar Kim Adolfsson på.
– Skulle vi få 400 euro per invånare skulle våra statsandelar stiga från nästan en miljon på minus till tre miljoner på plus. Pengar som behövs för att underlätta kommunens ekonomi, berättar han.
Statsandelarnas oförutsägbarhet är också ett stort problem. Antti Loisa beskriver systemet som virrigt och tjänstemännen har ofta svårt att beräkna hur statsandelarnas utfall blir. Dessutom ändras också grunderna för statsandelar, påpekar Kim Adolfsson.
Praktexemplet är hösten 2024. Något som Kim Adolfsson refererar till som ”black friday”.
Sent en fredagskväll i slutet av året meddelande staten hur statsandelarna kommer att fördelas och hela Hangös budget måste göras om. Antti Loisa minns också hösten 2024. Kommunens budget var redan klar, men när nya statsandelsberäkningar publicerades sjönk Sjundeås statliga inkomster med 700 000 euro.
– Det är otroligt stor förändring. När vi har ett system som är svårt att förstå och därmed också svårt att förutspå blir det snabbt knepigt, konstaterar Antti Loisa.
Jag tror den bästa reformen är en sådan där alla kommuner anser att de får för lite pengar för då kan ingen hävda att man är en vinnare
Antti Loisa, ekonomichef i Sjundeå
Efterlängtad reform uteblir
Även Finlands regering verkar inse att dagens statsandelssystem inte fungerar. Därför har regeringen förberett en statsandelsreform, men i december 2025 meddelade man att reformen inte blir av. Inom regeringen kunde man inte komma överens om hur de nya statsandelarna skulle fördelas och man kommer inte att förnya statsandelarna under den här mandatperioden.
För Sjundeå kom beskedet som en lättnad. Enligt preliminära beräkningar skulle Sjundeå nämligen gå miste om stora summor ifall reformen blev verklighet.
I Hangö hade man däremot sett fram emot ett förnyat statsandelssystem, men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk, säger Kim Adolfsson.
Han hoppas ändå att kommuner som i dag är nettobetalare ska kunna ansöka om behovsprövade statsandelar för att åtminstone täcka det man nu betalar till staten.
– Det är inte frågan om många miljoner i statsbudgeten. Nu betalar Hangö istället pengar till finska staten för att upprätthålla service som är lagstadgad, säger Kim Adolfsson.
I många avseenden kan man konstatera att statsandelsreformen föll på det faktum att den enes död är den andres bröd. Det som skulle gynna en kommun skulle i sin tur förfördela en annan.
Diskussionen kommunerna emellan har under processens gång stundvis varit nästan krigisk, berättar Kim Adolfsson.
– Det kommer inga nya statsandelar av staten och därför blir det ett nollsummespel där pengarna istället omfördelas, förklarar han.
Därför blir frågan: vad är en rättvis fördelning och vem blir en vinnare och förlorare?, konstaterar Kim Adolfsson.
– Just nu är det ändå Hangö som är förloraren, men en reform hade åtminstone delvis rättat det, säger han.
Antti Loisa i Sjundeå är i sin tur inte förvånad över att reformen rann ut i sanden. Regeringen sköt redan en gång tidigare fram beslutet under mandatperioden och då utgick Antti Loisa från att man inte kommer att komma överens. Då blir det istället en fråga för nästa regering.
Även om Sjundeå skulle ha förlorat stora summor ifall statsandelsreformen blivit av tycker Antti Loisa att en reform är nödvändig. Samhället förändras och då måste även statsandelarna göra det, säger han.
– Jag tror den bästa reformen är en sådan där alla kommuner anser att de får för lite pengar. Det uppmuntrar kommunerna att utvecklas och då är det ingen som kan hävda att man är en vinnare, säger han.