Krigsskadestånd betyder traditionellt att det är den segrande parten som kräver något av den förlorande parten.
Just nu vill EU använda den ryska centralbankens frysta tillgångar till uppbyggnad av Ukraina – som ett slags reparationslån – och tanken är att Ryssland har inlett ett anfallskrig och därmed ses som aggressiv part. EU ser det som berättigat att kräva Ryssland på ersättning.
”Ryssland en tydlig aggressor”
Torbjörn Becker, chef för Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan i Stockholm, konstaterar att Ryssland är den tydliga aggressorn i kriget.
– Och det är väl egentligen Europa och väst som ska försöka ge Ukraina det stöd som behövs så att Ukraina inte är den förlorande parten.
”Ett förskott på ett framtida krigsskadestånd”
Becker konstaterar att det traditionellt ofta inleds en rättsprocess då krig har avslutats. Krigsskadestånd ska kompensera individer, företag och länder som har lidit skada.
I dagens läge handlar det om akut finansiering för Ukraina snarare än en process av återuppbyggnad eftersom kriget inte är avslutat.
– Man kan tänka sig en framtida rättsprocess där det utdöms ett krigsskadestånd. Användandet av de frysta ryska tillgångarna är ett sätt att få Ryssland att betala, även om landet inte frivilligt går med på det. Vi kan tala om någon sorts förskott på ett framtida krigsskadestånd.
”Pengarna finns redo”
I vissa tidigare fall har krigsskadestånd betalats ut löpande, till exempel som en viss andel av landets bruttonationalprodukt. Och då blir utbetalningarna en funktion av hur går det för de här ländernas ekonomier.
Becker konstaterar att läget nu är annorlunda och enkelt.
– Vi talar om en väldigt stor klumpsumma som redan finns och som man redan kontrollerar. Det blir lite enklare då väst har ungefär trehundra miljarder dollar av frysta ryska tillgångar i det finansiella systemet.
Merparten finns i det belgiska finansinstitutet Euroclear, och det har uttryckts farhågor om att andra länder nu kan bli rädda för att förlora pengar som placerats i Euroclear.
Becker säger att han ser det som överdrivet eftersom vi talar om en konsekvens av ett olagligt anfallskrig från Rysslands sida. De flesta länder beter sig inte så här och därför behöver man inte vara rädd för att ha pengar i Euroclear.
– Men, om du är ett land som sitter och funderar på om du olagligt ska invadera ett grannland samtidigt som du har pengar i Euroclear – då kommer du nog att plocka ut dina pengar från Euroclear, säger han skämtsamt.
KSE Institute, Centre for Liberal Modernity och en grupp internationella juridiska och ekonomiska experter har gjort en juridisk analys av det planerade reparationslånet till Ukraina. Författarna ser inte några nya väsentliga rättsliga risker utöver de som redan finns i och med befintliga sanktioner.
Kreml har varnat för att användning av ryska tillgångar inte kommer att gå ostraffat.
Iraks frysta tillgångar gick också till krigsskadestånd
Krigsskadeståndet efter Gulfkriget är ett exempel på faktiska ersättningar, och där fanns också frusna tillgångar.
– Irak hade en del av sin valutareserv i USA, och den användes för krigsskadestånd. Men där användes också framtida oljeinkomster och annat som betalning till Kuwait. Irak har nyligen fullgjort sin skyldighet mot Kuwait gällande krigsskadestånd på över femtio miljarder dollar.
Becker påpekar att det naturligtvis ofta handlar om vilken regim det är som kommer istället för den regimen som drev kriget, och vilket stöd och vilken relation det nya styret vill ha med resten av världen.
Krigsskadestånd är inte lätt att driva in
Krigsskadestånd kan utbetalas i form av hårdvaluta, ädelmetaller, naturresurser, industriella tillgångar eller immateriella rättigheter.
Efter andra världskriget undertecknades ett antal fördrag som skulle säkerställa att länder som Grekland, Israel och Sovjetunionen fick ersättning för orsakad förstörelse.
De som förlorade kriget skulle betala segrarna. Det var främst Tyskland, Italien, Japan och Finland som krävdes på skadestånd.
Västtyskland måste dessutom ersätta personer som utsatts för rasistisk, religiös och politisk förföljelse av nazisterna. Ersättningar betalades för kroppsskada, förlust av frihet och egendom. Utöver det gick Västtyskland också med på att betala Israel för att hjälpa 500 000 judar som flyttat från länder som tidigare kontrollerats av Tyskland att bosätta sig i Israel.
Det blev dock svårt att driva in önskat skadestånd efter andra världskriget. Några av segrarländerna kom med tiden till och med att betala besegrade länder i syfte att återställa ekonomisk och politisk stabilitet.