Från Liljendal rullar bussen mot Lovisa julmarknad en grå tisdag i december. Men passagerarna är bara två till antalet och chauffören Jörgen Wallén kör en närmast privat tur genom Lovisas landsbygd.
– Det brukar nog oftast vara lite mer folk ombord. Kanske är det vädret som gör det, säger Wallén, som kört samma linje tidigare år.
Några rader bakom honom sitter de enda passagerarna Benita Henriksson och Mona Weckström. De har varit vänner sedan barnsben och besökt Lovisa julmarknad ”säkert 50 gånger”. Att åka med bussen till julmarknaden är förstås en självklar och kär tradition.
– Jag ska dit och köpa marknadskringlor. Det är en klassiker, de är riktigt bra. Eller egentligen är de inte så goda men med smör blir de det, konstaterar Benita Henriksson.
De hade hoppats på fler passagerare ombord men trots att det är flera hållplatser kvar, lyser andra resenärer med sin frånvaro. Men det gör inte så mycket. Vännerna skrattar och berättar att de ska försöka hitta julstämningen.
Utanför fönstret svischar mulna, lantliga vyer förbi. Henriksson erkänner att det varit svårt att hitta julkänslan i år.
– Inte har jag annars någon julstämning. Men nu blir det roligt att åka och se att det börjar bli jul, säger Benita Henriksson.
Mona Weckström nickar instämmande och säger att stämningen är viktigast. När bussen närmar sig Lovisa börjar vännerna lägga upp en plan: kringlorna ska köpas först, för de kan ju ta slut.
Kringlorna sålde slut snabbt
När bussen stannar till några meter från torget, är damerna snabba. Det gäller att hinna fram till kringlorna, innan de försvinner.
Trots lätt duggregn är det mycket folk i omlopp på torget runt lunchtid och i vimlet hälsar gamla vänner på varandra medan kommersen börjar ta fart.
Så småningom börjar bussarna gå tillbaka till byarna och några damer har ställt sig vid hållplatsen för turistbussar för att vänta. Brita Lindqvist ska hem till Forsby och tog en annan gratisbuss därifrån imorse. Nu väntar returen hem igen.
– Då var vi två ombord men hon den andra skulle ta en vanlig buss hem lite tidigare, säger Brita Lindqvist.
Lindqvist är också en vän av marknadskringlor och i en av påsarna finns det förstås sådana. Till skillnad från Henriksson, avnjuter hon dem helst doppade i kaffe, helt utan smör.
– Det kallas ”bullamat”, så gjorde vi när vi växte upp, säger hon med ett litet leende.
Kringlorna har sällskap av både skinka, korv och granrisdekorationer i kassarna. Att hon kanske blir ensam passagerare på vägen hem till Forsby gör henne inget, men hon hoppas att gratisturerna får finnas kvar.
– Jag tror nog man skulle sakna den om den togs bort. Den är faktiskt fin, säger Lindqvist.
”Kör så länge någon behöver den”
Att bussen från Liljendal var så tom är ovanligt. Torgövervakare Mika Koho berättar att det visserligen varit svackor på linjen tidigare, men inte så få som bara ett par resenärer.
Mika Koho tror att förklaringen främst ligger i kalendern, även om man också ska se över ruttvalen. Självständighetshelgen och ”superjulhelgen” i Lovisa kan ha konkurrerat om uppmärksamheten.
Men Brita Lindqvist och de andra stamkunderna behöver inte oroa sig. Mika Koho är tydlig med att staden inte strävar efter lönsamhet utan ser det som en ren service till de som bor i byarna i Lovisa.
– Vi kör linjen så länge det finns någon som behöver den, lovar Koho.
Och ännu finns några som gör det. Som Benita Henriksson, som glatt visar upp kringlorna hon köpt på vägen hem till Liljendal.
– Tyvärr blev min kompis utan, för hon köpte inte dem direkt, säger Henriksson.