[go: up one dir, main page]

Start

Försvarsmakten vill inte att man fotograferar radar­utrustning, men att ta bilder på offentlig plats är i allmänhet okej

Drönarjakten i Finland i slutet av mars har också aktualiserat frågan om när det är tillåtet att fotografera Försvarsmaktens utrustning.

En militär radarstation är placerad på en kulle omgiven av torr vegetation.
Förra veckan publicerade Yle den här bilden av en radarapparat i Kouvola. Bild: Antro Valo / Yle

Försvarsmakten vill inte att man tar bilder av försvarets radarutrustning eller delar information om var radaranläggningar finns på till exempel sociala medier.

I ett e-postmeddelande till nyhetsbyrån STT konstaterar huvudstabens kommunikationsavdelning att detta rör operationssäkerhet. Om informationen sprids kan det äventyra truppers insatser och säkerhet.

Operationssäkerhet handlar alltså om att skydda militärt viktig information så att utomstående inte får kännedom om den. Det kan exempelvis gälla var trupper finns eller deras uppgifter, tidtabeller och rutiner.

Riku Neuvonen, professor i offentlig rätt vid Tammerfors universitet, kommenterar på allmän nivå om en medborgare gör sig skyldig till brott genom att dela bilder och platsinformation om Försvarsmaktens materiel.

– På vissa områden inom Försvarsmakten, som på förläggningar, råder fotograferingsförbud. På offentlig plats kan man inte utgå från att man skulle göra sig skyldig till brott genom att fotografera.

Svenska Yle publicerade förra veckan en bild av en av Försvarsmaktens radarapparater som hade dykt upp på en kulle vid ett skidcenter i Kouvola. Även lokaltidningen Kouvolan Sanomat rapporterade om radarn, men publicerade inte någon bild av utrustningen.

Neuvonen säger att om en radar som är fullt synlig placeras på en skidbacke mitt i en stad är det svårt att tro att det skulle orsaka problem att ta och sprida en bild av den. I ett sådant fall skulle uppsåt anses vara ringa.

Sekretessbelagt är inte utgångspunkten

Kan en vanlig medborgare förväntas förstå att en radar eller till exempel en lastbil på offentlig plats skulle vara sekretessbelagd information?

– Om man befinner sig på en tydligt offentlig plats så kan det inte vara utgångspunkten. Uppsåtligheten uteblir lätt. Om fotografen däremot handlar uppsåtligt, då blir brottsrubriceringen röjande av statshemlighet. Jag tror inte att brottsrubriceringen skulle uppfyllas. Under fredstid behöver man kanske inte anta att man inte får fotografera på offentlig plats.

Första april var myndigheterna på plats i Kides norr om Parikkala, där en ukrainsk drönare hade störtat nära östgränsen.

Hur ser saken ut för mediernas del?

– Om Försvarsmaktens materiel finns på synlig och offentlig plats i fredstid skulle jag utgå från att media kan publicera bilder. Det medför inte nödvändigtvis direkt skada, men sådana här fall är alltid knepiga.

Riku Neuvonen påpekar att det inte är mediernas uppgift att veta hurdan prestanda utrustning har.

– Det betyder att om Försvarsmakten inte vill att bilderna ska avslöja vad en radar till exempel kan göra så är det Försvarsmaktens uppgift att se till att vem som helst inte kan gå fram till utrustningen och ta en bild.

Svårt bevisa uppsåt

Neuvonen säger att Försvarsmakten själv kan avgöra vilken information om utrustning som finns på offentlig plats som får delas offentligt.

– De kan avgöra och påminna om att något är förbjuden, militär försvarsverksamhet av det slag som avses i lagen. Då ska man visa att fotografen har varit medveten om det förbudet. Väsentligt är också vad som är syftet med förbudet.

Militära fordon står parkerade på en grusväg intill kraftledningar och torra växter.
Försvarsmaktens fordon fotograferade i Kouvola onsdagen 1 april. Bild: Antro Valo / Yle

Neuvonen säger att syftet uppfylls ganska dåligt när det gäller materiel som finns på offentlig plats.

– Förbud hindrar inte om någon i skadligt syfte vill fotografera på offentlig plats.

Om en medborgare tar och publicerar en sådan bild, vilket brott skulle hen då göra sig skyldig till?

– Vanligt fotograferande kan vara röjande av statshemlighet, men då måste personen i fråga ha känt till att det handlar om statshemligheter och så ska informationen ha skaffats på ett otillåtet sätt. För vanliga människor är det en utmaning att bevisa sådant uppsåt.