Även om politikerna skulle kunna nå en överenskommelse snart kommer följderna av oljekrisen att märkas länge.
– Handelslederna till havs kan öppnas ganska fort, men de allvarliga skadorna på viktiga anläggningar kan i värsta fall ta lång tid att återställa, säger Mikael Höök, lektor i globala energisystem vid Uppsala universitet.
Iran har nästan helt stängt av det smala Hormuzsundet, sundet mellan Iran och Arabiska halvön där 20 procent av världens olja transporteras, för oljefartyg efter USA:s och Israels attacker mot landet.
Oljekrisen har lett till branta prishöjningar på olja och flytande naturgas. Då de globala kostnaderna för bränsle och konstgödsel drivs upp blir också maten dyrare.
– Hela världsekonomin påverkas för att den här passagen blir åtklämd, säger Höök.
På kort sikt klarar sig länder med reserver
Mikael Höök konstaterar att det är oklart hur länge Hormuzsundet blockeras, men att många stater har oljereserver som de sparat för kriser.
– Kortvariga blockeringar kan avhjälpas via strategiska petroleumreserver, och de flesta länder har lager som täcker en kortare tid.
Enligt Höök sitter de rika industriländerna, OECD-länderna, på oljelager som motsvarar ungefär 90 dagars förbrukning.
– Men om krisen pågår i många månader blir det mycket knepigare. Man har bland annat talat om att börja ransonera diesel som en metod att hantera de komplikationer som blockeringen medför.
Mikael Höök påpekar samtidigt att de pågående militära angreppen kommer att minska Irans makt över tid när allt fler vapensystem slås ut.
Då minskas Irans militära förmåga att angripa oljetanker och att blockera sundet.
Återuppbyggnaden tar år – även efter fred
Mikael Höök pekar också på bieffekter.
Även om Iran inte klarar av att blockera sundet helt så använder man tullar eller släpper igenom fartyg bara från stater som är villiga att betala för passage.
– Någon form av störning i sundet kan bli bestående ganska länge.
– Handelslederna till havs kan öppnas ganska fort, men en annan följd är de allvarliga skador som viktiga anläggningar har fått. Iran har angripit infrastruktur, och också Irans egen infrastruktur har attackerats.
Som exempel ger Höök de stora LNG-anläggningarna i Qatar som Iran har attackerat.
– Det kan ta mellan tre och fem år att återställa de här anläggningarna eftersom det handlar om reparation av känsliga tekniska komponenter, och 17 procent av Qatars LNG-kapacitet har blivit utslagen. Så även om de politiska komplikationerna löses med ett avtal så dröjer det innan LNG-marknaden kommer att vara tillbaka där den var före krisen. Qatar är ju en stor exportör.
Iran har genomfört många attacker mot raffinaderier, anläggningar där råolja förädlas, och annan olje- och gasrelaterad infrastruktur i området.
– Men det viktigaste är att även om de politiska komplikationerna löses så tar det lång tid att återställa och reparera apparater och anläggningar. Det här betyder att vi kan förvänta oss konsekvenser för petroleumindustrin och marknaden under en ganska lång tid framåt.
Osäkerhet kring skadornas omfattning
Mikael Höök poängterar att det råder väldigt mycket osäkerhet gällande omfattningen av skadorna.
– Man brukar säga att sanningen är den som i regel brukar vara det första offret. Man kan ge som exempel president Donald Trumps olika uttalanden om att USA ska dra sig ur.
Höök konstaterar att en del länder hävdar att attackerna varit minimala och att de inte gett upphov till skador, men att satellitbilderna kanske ändå ger en annan bild av läget.
– Här har journalistiken en viktig uppgift med att presentera bra faktaunderlag och problematisera kring den här typens komplexa frågor.
”Vi kommer inte ifrån vårt stora beroende av olja”
Mikael Höök betonar att även om världen gjort stora försök att fasa ut olja visar den här krisen att beroendet är större än många trodde.
– Nu är vi i närkontakt med verkligheten, och det visar sig att vi kanske inte har minskat vårt oljeberoende så mycket som vi trodde, säger han.
Det verkar som om ingenting kan kompensera Mellanösterns stora betydelse för olja?
– Nej, inte på kort sikt. Och vi ska komma ihåg att världen nu upplever många andra störningar: Ukraina slår till mot ryska raffinaderier så att rysk olja till stor del är begränsad på marknaden.
– Länder som har importerat olja från Ryssland kan inte utnyttja situationen till sin fördel så som de kanske hade hoppat på eftersom de ukrainska attackerna har skadat oljedepåer vid Finska viken där 40 procent av den ryska kapaciteten finns.
Mikael Höök konstaterar också att Ryssland har infört exportförbud mot raffinerade produkter som gör att rysk bensin inte kommer att lämna landet.
– Det gör att även de nationer som inte har någonting emot att göra affärer med Ryssland ändå inte kommer att kunna köpa ryska produkter. Det är ju framför allt ett predikament för Kina och andra lite mer proryska länder.
Alternativa energikällor kan inte ersätta oljan
Mikael Höök säger att de alternativa energislagen – sol och vind – genererar framför allt elektricitet vilket används exempelvis för belysning och industri.
– Men cirka 70 procent av all olja används för vägtransporter. Man kan nog ersätta bensin och dieselbilar med elbilar i vissa sammanhang, men då det gäller lastbilar, vilket en stor del av transportsektorn använder sig av, har alternativ energi inte på något framgångsrikt sätt varit ett gediget alternativ. Även containerfartyg är väldigt långt från att vara elektrifierade.
Det här gör att transporter är starkt kopplade till oljepriser, och det innebär att fraktkostnaderna nu skjuter i höjden.