Även om våren varit ovanligt tidig får vi fortfarande vänta på många fågelarter.
På Söderfjärden i Sundom utanför Vasa berättar Ari Lähteenpää, inbiten fågelskådare och ordförande för Merenkurkun Lintutieteellinen Yhdistys, att vadarna hör till de fåglar som redan hunnit dyka upp.
– Första tofsvipan kom redan i slutet av februari. Spoven har man sett, och morkullan och strandpipare.
De insektsätande fåglarna anländer sist, i maj eller rentav i början av juni. Vid det laget börjar de vadarfåglar som anlänt tidigast redan göra sig redo för att flytta söderut igen.
Rovfåglarna har inte heller anlänt till Söderfjärden än.
– Vi brukar ha ganska mycket olika typer av kärrhökar här, men de har inte kommit än. I Björneborgstrakten har man sett några bruna och blå kärrhökar.
Flyttfåglarna anpassar sig efter vädret.
– Om det blåser för mycket tycker fåglarna inte om att flytta. Då stannar de upp, äter och tankar och väntar på bättre väder.
Det kräver mycket energi att flyga och flyttfåglarna måste hela tiden se till att få i sig tillräckligt med mat när de stannar upp under resan.
Vårens fåglar klarar kortare perioder med snö
En del fågelarter, sådana som letar efter mat på marken, har anlänt lite tidigare än normalt på grund av den snöfattiga vintern. De här tidiga flyttfåglarna klarar sig oftast bra även om det skulle komma tillfälliga snöfall och bakslag i vårvädret.
– Svanarna klarar sig en vecka utan att äta. En del av fåglarna, till exempel tofsvipan, kan vara så kloka att de flyger tillbaka söderut lite om det är för kallt och för mycket snö.
Då handlar det ändå inte om att återvända till vinterlägren i Frankrike eller Belgien, utan snarare om att fåglarna flyger till södra Finland.
Ari Lähteenpää kommer till Söderfjärden då och då för att se på flyttfåglarna och det är han inte ensam om. Han har lagt märke till att många bilförare som kör genom området saktar in och tittar på fåglarna som samlas i stora skaror.
– Jag tror vi har den bästa tiden nu för svanar och gäss. Vi har haft ungefär 2 000 gäss här som mest redan nu.
Ari Lähteenpää säger att naturen i Österbotten är mångsidig. Det gör det möjligt att få syn på många olika sorters fåglar, beroende på vart man beger sig. Närheten till havet gör att man kan se många fågelarter här som inte alls syns i inlandet.
– Vi har vissa fåglar i staden, sedan har vi åkrar, skärgården, havet och Kyro älv.
Goda sorkår ger fler ugglor
I Karleby säger Bird Life Keski-Pohjanmaas sekreterare Jukka Ylikarjula att det finns sångsvanar, knölsvanar, grågäss och kanadagäss längs hela kusten mellan Vasa och Uleåborg.
Eftersom många vattendrag fortfarande är frusna är det ganska ont om sjöfåglar som gräsänder, knipor och storskrakar. De här arterna väntas anlända efter påsk i samband med fåglarnas huvudsakliga vårflyttning, precis som många av småfåglarna.
För några år sedan hade vi ganska lite ugglor i Finland. Deras häckning gav dåligt resultat eftersom det var så ont om sorkar.
Nu har vi det andra goda sorkåret i rad och det finns betydligt fler ugglor än i fjol. Det finns gott om föda och ugglornas hoande hörs oftare.
Jukka Ylikarjula planerade att ge sig ut natten mellan fredag och lördag för att lyssna efter ugglorna.
– Efter en paus på ett år har vi återigen gott om pärlugglor, slagugglor och sparvugglor. Berguvarna har också några revir här. Det finns enstaka kattugglor i det här området, fast de är mycket vanliga i södra Finland. Jag måste ut och lyssna efter vad som hörs på natten.
Delar av den här artikeln baserar sig på en översättning av Niina Koskelas och Petra Haavistos artikel Lintujen kevätmuutto on vauhdissa – vesilintuja on vielä rannikolla vähän. Översättningen är gjord av Erika Rönngård.