Den tidigare affärsmannen, tjänstemannen och politikern Serhij Kostynskyj var en av dem som tog upp vapen när de ryska pansarkolonnerna rullade in i Ukraina för drygt fyra år sedan.
I dag leder han drönarbataljonen Seraphim. Förbandet har ett rykte som en professionell och effektiv styrka.
– Det moderna kriget är en triumf för utbildade människor som tvingats att involvera sig i det smutsiga jobbet att döda andra människor. De har tvingats till det, säger han.
– Om någon säger att utbildning, böcker och kunskap har blivit mindre viktigt på grund artificiell intelligens säger jag att det här kriget visar att intellektuellt utbildade och intellektuellt begåvade personer alltid kommer att vara viktiga, också i krig. Kanske speciellt i krig.
Tvingades lämna Krim
Serhij Kostynskyj planerade aldrig att bli soldat. På många sätt speglar hans väg till befälhavare för en professionell och modern styrka hela Ukrainas utveckling under de senaste fyra åren.
– För det kan vi tacka ryssarna. Även om du vill leva ett fredligt liv ser de till att du slutar i militären, säger han.
Kostynskyj lämnade sitt hem på Krim efter den illegala ryska invasionen 2014 och flyttade till Kiev. Där blev han aktiv inom partiet Europeisk solidaritet.
Han var mer intresserad av att bygga den ukrainska staten och integrera Ukraina med EU.
– Allt som var kopplat till att göra Ukraina till en framgångsrik europeisk stat. Ett europeiskt land.
Samvetet tvingade till fronten
Den 24 februari 2022 väcktes han av sin mor som berättade att kriget börjat.
– För mig var det en chock. Jag började packa mina grejer och begav mig till partikontoret. Där hade man börjat skapa den 206:e territoriella försvarsbataljonen. Klockan 13 bar jag redan på ammunitionslådor.
Kostynskyj säger att beslutet att gå ut i krig inte var automatiskt.
– Vid det ögonblicket, den 24 februari, vet du vad det var som fick mig att ta till vapen som frivillig? Det var mitt samvete.
– Min hjärna sa till mig: lämna Kiev, packa dina saker. Res mot västra Ukraina. Du måste överleva det här kriget. Det var vad min hjärna sa till mig. En totalt civil persons hjärna som tänker rationellt och förstår vad som måste göras i livet. Men mitt samvete tillät inte det.
Att stanna kvar i Kiev och vänta på ockupantarmén var inte heller ett alternativ.
– Jag har levt bland etniska ryssar i Krim sedan jag föddes. Jag vet hurdana de är. Det skulle ha blivit utrensningar. Jag är helt säker på det. Jag vet hur de fungerar.
– Jag är säker på att de hade listor. Jag vet att varje icke önskvärd person som varit nyttig för den ukrainska staten på något vis skulle ha förstörts. Så varför vänta passivt på att dödas när de kan dö med vapen i hand som en medborgare.
Under början av anfallskriget stred Konstynskyj som infanterist, men det blev snabbt tydligt att kriget hela tiden blev mer teknologiskt.
– När du är infanterist börjar du tro på drönaren, säger han.
Han räknade inte med att överleva länge vid fronten eftersom han saknade militär utbildning.
– Men faktum är att jag lever och står här bland er. Jag är troende, så jag säger att det är genom Guds nåd. Någon annan kunde säga att det beror på en serie slumpmässiga händelser. I vilket fall som helst var det så det gick.
Från utbildare till befäl
Serhij Kostynskyj befordrades till sergeant och senare till fänrik. Han fick som uppgift att utbilda nya förband.
– Under den här tiden hade jag också blivit vän med min kamrat Viktor Zhukov. Vi förflyttades tillsammans och tog över träningen inom två nyckelområden.
– Det första var utbildningen av sergeanter i ledarskap och stridsledarskap. Det andra var att utbilda drönarpiloter.
Senare fick han erbjudandet att bilda en egen drönarstyrka.
– På det viset började Viktor – som senare blev min biträdande befälhavare – och jag att bygga upp en styrka från noll.
– Jag hade tur eftersom Zhukov är en person med tolv års erfarenhet från militären. En person med erfarenhet och förståelse för hur man ska skapa ett militärt förband.
Så hur skapar man ett eget förband?
– Det handlar först och främst om att ta initiativ och hitta lösningar. Du kan inte säga åt ditt manskap att du inte vet eller kan. Du måste hitta lösningar: hur ska du utrusta ditt befäls- och spaningscenter, vilken utrustning ska drönargrupperna ha och så vidare.
– Du kan se på det så här, det är som att uppfostra ett barn. Alla killar och tjejer som kom till mig var soldater. I dag under det tredje året är en del av dem sergeanter och några är redan officerare.
Seraphim är känd för att rekrytera sitt manskap noggrant. Orsaken till det är att drönarkrigföring kräver mycket av manskapet.
– Du måste tänka här – verkligen tänka. Obemannade system är en koncentration av människor som kanske inte vill tänka, men är tvingade till det.
Kriget förändras var sjätte månad
Kostynskyj understryker att en modern armé med krigserfarenhet är en helt annan organisation än en armé i fredstid. Man måste också skilja på erfarenhet från specialoperationer och erfarenhet av stora utdragna krig.
– Vår erfarenhet visar att teknologin i kriget förändras radikalt var sjätte månad. Du måste vara redo för de här förändringarna och redo att ta dem i bruk.
– Staten kan inte objektivt sett förse din enhet med den här teknologin eftersom den inte kan agera lika snabbt som det teknologiska läget förändras vid fronten.
Den ukrainska staten har löst det här problemet genom att skapa en elektronisk marknadsplats där brigaderna kan köpa utrustning direkt från företagen.
Systemet visar hur snabbt Ukraina utvecklat lösningar på de problem som det moderna kriget skapar.
– Försök hitta ett annat land där vilken brigad som helst kan köpa sina verktyg för förstörelse från en webbhandel. Varje brigad kan själv välja vad de behöver i sin sektor och köpa så mycket som de har råd med.
Den snabba utvecklingen kommer att fortsätta. Nästa steg blir att använda artificiell intelligens i drönarkriget.
– Drönarna har blivit precisionsvapen. Tidigare var vapen med hög precision mycket dyra att använda och att det räckte att visa upp dem för att avskräcka fienden.
– Men nu har vapen med hög precision blivit ett massfenomen och användandet av artificiell intelligens för att förstöra andra människor kommer att vara både en triumf och en förbannelse för mänskligheten. Men objektivt sett är vi på väg dit, säger Serhij Kostynskyj.