Det är nu en dryg månad sedan alla de sju UMK-bidragen lanserades. Låtarna har spelats flitigt, en har utropats till solklar förhandsfavorit och Finland stoltserar som bäst med en första plats då man ser på oddsen inför Eurovision Song Contest.
Men den som kan sin UMK-historia vet också att allt kan förändras när det väl gäller. Utan en fungerande scenshow kan också en skicklig artist och en solklar hitlåt falla platt.
Det här såg vi senast för två år sedan, då Windows95man ingalunda var segertippad, men med hjälp av byxlös dans och denim-ägg krossade motståndet på slutrakan.
Så hurdana scenshower vankas det i år? Kommer någon att skrälla?
Komiat rullar upp en komplett dansbanescen på estraden, ljussättningen signalerar att det är en ljummen kväll i juni och det hela känns ganska välkammat och snällt. Det här sitter perfekt som inledning på kvällen.
Vare sig man gillar dansband eller inte är det omöjligt att värja sig och till och med den mest cyniska hårdrockaren kommer att stampa takten.
Ettas låt handlar om motgångar och hur hon lyckats tackla dem. Med sig på scenen har hon en barnversion av sig själv, dock i digitalt format eftersom Eurovisionens åldersgränser inte tillåter att personer under 16 medverkar i numren.
Etta klättrar omkring på en snygg trappkonstruktion framför en fond av hotfulla moln, men det är i närbilderna hon briljerar eftersom det då syns att låten kommer rakt ur hjärtat på henne.
Kiki serverar en veritabel storm i ett vattenglas, då hon uppträder mitt i en virvel av rök och konfetti. Hon är en otroligt säker sångare som har en stark scennärvaro och den dramatiska inledningen ger publiken gåshud från första sekund.
Det här är den typ av låt som jurygrupper brukar överösa med poäng om sånginsatsen håller måttet, och det är inget problem för Kiki.
Kvällens knäppaste och mest underhållande show bjuder dragspelsschamanen Antti Paalanen på. Det är dansade hårtofsar, vajande prästkragar och en barberarstol som går till väders.
Här är värt att notera att de skickliga bakgrundssångarna tar ut svängarna ordentligt och gör att helheten live blir ännu mera folkmusikmässig och intensiv än studioversionen. Är det där en skrällvarning vi hör eller är det bara Antti som sjunger upp?
Chachi är en superstjärna då det gäller dans, men frågan inför UMK har varit hur bra hon klarar sig då hon ska sjunga och dansa samtidigt. Svaret är: hur bra som helst.
Chachi är en självsäker performer och fast det här egentligen är hennes debut som sångerska känns det som om hon är en veteran. Det här är ett färggrannt och genomproffsigt dansnummer med mycket charm och givetvis ett dancebreak.
Hoppsan! Sinikka Monte är årets yngsta artist och den med minst scenerfarenhet. Och så levererar hon, till synes helt oberörd, kvällens starkaste sånginsats!
Dessutom i ett avskalat nummer där hon är ensam på scenen och emellanåt ligger raklång på golvet och ändå sjunger felfritt. Det är sällan man ser en stjärna födas i direktsändning, men nu händer det!
Linda Lampenius och Pete Parkkonen är två av de skickligaste artisterna man hittar i landet och när de slår ihop sig är segervibbarna oundvikliga. Det här är utan tvekan årets mest ambitiösa scenografi, med både ett brinnande biktbås och ett ödelagt orkesterdike på scenen och dramatiskt kameraarbete med en teatralisk Pete som suktar efter den förhäxande Linda.
Det man kanske saknar är kontakt till publiken, eftersom helheten nästan mera blir som en musikvideo. Men artisternas insats är lysande.
Vår slutsats: Här går ingen säker! Linda Lampenius och Pete Parkkonen går knappast att peta ner från prispallen helt och hållet, men om publiken roas mera av Antti Paalanens dragspels-trip medan jurygrupperna överrumplas av Sinikka Montes sånginsats kan slutpoängen landa helt annorlunda än hur spelbolagen tippat.
Eva Frantz och Johan Lindroos är Svenska Yles Eurovisionskommentatorer och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.