Den pensionerade läraren Maria Leung tycker inte att det längre är värt att titta på nyhetssändningarna på någon av tv-kanalerna i Hongkong. Förr brukade hon följa dem så gott som dagligen, men hon anser att kvaliteten nu har försämrats i alltför hög grad.
– Journalisterna ifrågasätter inte längre något av det som våra ledare säger eller gör. Sändningarna påminner mer och mer om propagandan som visas på andra sidan gränsen i Kina, säger Leung.
Tre av tv-kanalerna drivs av privatföretag medan en kanal är statsägd. Privatföretagen anses redan ett tag ha sett till att de anställda journalisterna inte stöter sig med Hongkongs regering eller med Kina.
Lagar används som påtryckningsmedel
Selina Cheng, ordförande för Hongkongs journalistförbund, säger att det samma gäller för de flesta massmedieföretagen i Hongkong. Hon beklagar att journalisterna måste ta skeden i vacker hand för att undvika att bli uppsagda.
Cheng konstaterar att det ändå också finns några tidningar och webbpublikationer som i varje fall i viss mån fortfarande kritiserar Hongkongs ledare och deras allt mer auktoritära linje. Enligt henne behandlar ledarna sådana publikationer närmast som fiender.
– Ledarna tycker att massmedierna i själva verket borde fungera som en del av regeringens propagandabyrå. De anser att journalister som inte lyder dem gör fel, förklarar hon.
Cheng säger att massmediernas ställning har försvagats på ett drastiskt sätt efter att Kina införde drakoniska säkerhetslagar i Hongkong för fem år sedan. Med hjälp av lagarna kan regeringen bland annat utöva påtryckningar på massmedierna.
– Regeringen kritiserar ideligen vissa massmedier i hårda ordalag i offentligheten. Det visar att regeringen anser att yttrandefrihet kan vara ett hot mot den nationella säkerheten, säger hon.
Tidningar försvinner, journalistkåren minskar
Ett konkret resultat av pressen på massmedierna är att flera tidningar och webbpublikationer för säkerhets skull har lagts ner. Cheng säger att antalet journalister också har minskat på ett iögonenfallande sätt.
– Största delen av alla utländska journalister har flyttat härifrån till andra länder i regionen. Dessutom har en stor mängd lokala journalister antingen bytt yrke eller lämnat sin hemstad som en direkt följd av att säkerhetslagarna har trätt i kraft, konstaterar hon.
Cheng säger att säkerhetslagarna har utarbetats så att de ska ha en avskräckande effekt. De som blir förklarade skyldiga till att ha brutit mot dem döms oundvikligen till långa fängelsestraff.
– Lagarna är också så vagt formulerade att det är omöjligt att kunna lista ut exakt vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Det ger upphov till oro och rädsla och resulterar i en mer och mer omfattande självcensur, konstaterar hon.
Hongkongs internationellt mest kända demokratiaktivist, storföretagaren Jimmy Lai, anses fungera som ett skrämmande exempel. Efter en lång rättegång väntar han som bäst på att få veta om han förklaras skyldig till att ha brutit mot säkerhetslagarna.
Lai gav ut den populära, nu nedlagda dagstidningen Apple Daily, och han åtalas bland annat för att i den ha publicerat olagliga artiklar. Cheng säger att så gott som alla Hongkongbor räknar med att den 77-åriga Lai förklaras skyldig och får ett strängt straff.
Våldsamma protester spökar i bakgrunden
Cheng berättar också att regeringens attityd till Hongkongs journalistförbund är påfallande kylig. Enligt henne har regeringen till och med satt i gång en kampanj för att svartmåla förbundet.
– Massmedier som stöder regeringen har kommit med osanna beskyllningar mot oss. De som jobbar för förbundet har dessutom blivit trakasserade, säger hon.
Cheng förklarar att regeringen fortfarande förknippar förbundet med de ofta våldsamma demokratidemonstrationerna som lamslog Hongkong i hela sex månader år 2019. Många av Journalistförbundets medlemmar anklagades då utan belägg för att stöda demonstranterna och förbundet stämplades som en fiende.
Cheng blev förbundsordförande i fjol. Hon har sedan dess försökt återupprätta de avbrutna kontakterna med regeringen.
– Vi bjöd till exempel in en regeringsrepresentant för att förklara säkerhetslagarnas betydelse för oss journalister. Regeringen tackade nej också den gången, berättar hon.
Ordförandeskapet fick oväntade följder
Cheng säger att regeringens inställning till förbundet i själva verket är så negativ att också utländska massmedier för säkerhets skull har börjat ta avstånd från det.
Som ett exempel nämner hon sin förra arbetsgivare, den amerikanska tidningen Wall Street Journal, som gav henne sparken bara för att hon skulle bli ordförande för Journalistförbundet.
– När de sade upp mig gjorde de det klart att de inte ville att en av deras anställda ledde en organisation som kämpar för yttrandefrihet i Hongkong. De använde exakt de orden när de underrättade mig om att jag får sparken, berättar hon.
Wall Street Journals beslut har fördömts bland annat av de internationella organisationerna Human Rights Watch och Reportrar utan gränser. Cheng har för sin del bestämt sig för att inte ge vika.
– Jag väckte åtal mot Wall Street Journal i Hongkongs arbetsdomstol. Jag anser att min arbetsgivare bröt mot stadgarna om arbetarskydd, säger hon och tillägger att rättsprocessen väntas bli både lång och dyr.
Chengs främsta mål som förbundsordförande är nu att bryta den negativa trenden när det gäller pressfriheten i Hongkong. Hon påpekar att Hongkong på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex nu placerar sig på 140:e plats av 180 rankade länder och territorier.
För 20 år sedan rankades Hongkong som nummer 18 på samma index. Cheng säger att det är en skamlig och skrämmande utveckling.