Hur ska man tackla svägerskorna som gnäller på sin svärmor, det vill säga din mamma? Hur hantera en storasyster som beter sig som om hon var din mamma fast ni båda redan är vuxna?
Dessutom funderar vi på detta brev från en mamma som inte är riktigt säker på vem hon är, utöver mammarollen.
Känner mig ledsen och vilsen. Har tre halvvuxna barn som alla börjar få egna liv, flyttar hemifrån, studielivet hägrar. Borde vara så glad att de mår bra och har hittat sin riktning i livet, men problemet är jag alltid varit mamma, i alla bemärkelser och väderstreck. Mitt liv har varit min mammaroll, hur skall jag tänka nu? Jag vet att jag är mamma ännu och att de behöver mig på ett annat sätt. Men vad ska jag göra? Marthaförbundet? Börja knyppla? Börja supa? Min man tycker att nu ska vi börja leva på våra egna villkor. Jag bara tänker att varför fick vi inte en skrapabulle som aldrig flyttar hemifrån?
Lessen 50 +
Eva svarar:
Jag förstår dig så väl, jag är lite i samma situation med barn som håller på att lämna boet.
Först och främst tycker jag du ska tillåta dig själv att sörja. Du kan vara glad för barnens skull och samtidigt känna vemod över att livet med ens är så annorlunda. Det kan hända att du behöver gå igenom en process innan du landar i den nya tillvaron och kan fundera på vad du skulle ha lust att göra.
Och ta upp saken med din man, vad är det han har i tankarna helt konkret när han talar om att ni ska leva på egna villkor. Finns det grejer ni nu kan göra på tumanhand som ni varit tvungna att skippa medan barnen ännu bodde hemma? Gå ut och äta en vardagskväll? Resa bort fast det inte är skollov?
Det är heller ingen skam i att säga till sin partner och sina vänner att nu har jag så ledsamt efter ungarna, kan vi hitta på något så jag får annat att tänka på?
Hannah svarar:
Knyppla verkar petigt och supa kan gå överstyr, men att hitta en hobby är ingen dålig idé. Du är bara 50+, det är mycket liv kvar att leva och mycket roligt du kan hitta på.
Du var ju en person innan du hade barn, kan du försöka komma på vad du intresserade dig för på den tiden?
Det kan ju också hända att du och mannen har mera pengar över nu när ni inte ska försörja stora barn som bor hemma. Kanske ni kunde förverkliga någon dröm?
Som du skriver kommer du ju att fortsätta att vara barnens mamma fast ni inte bor ihop, och om några år kanske de kommer farande med en drös barnbarn som de behöver hjälp med. Då kanske du och gubben ser tillbaka på den här lugna tiden och undrar varför ni inte passade på att njuta av friheten medan ni hade chansen.
