På Åbo Svenska Teater har man under ungefär ett års tid testat att syntolka sina pjäser genom en app.
Med hjälp av en smarttelefon och hörlurar kan alltså nu även personer med synnedsättning ta del av sådant som händer ljudlöst på scenen, som till exempel minspel, rörelser och scenbyten.
Frida Elmvik är turnékoordinator vid Åbo Svenska Teater. Förutom att jobba som turnékoordinator brukar hon också syntolka pjäser i direkttid.
I sommar har hon till exempel tolkat Teaterboulagets pjäs ”Den inbillade sjuke”.
– Man berättar i princip vad som händer på scenen, så att om man inte ser så förstår man ändå allt som en seende publik ska förstå.
Det finns flera sätt att syntolka en pjäs på
Att syntolka en pjäs kan göras på lite olika sätt. Live, så att en person på plats kommenterar en pjäs i realtid eller via en app, som på Åbo Svenska Teater.
Det finns också pjäser som är skrivna på ett sådant sätt att de inte behöver syntolkas, förklarar Elmvik.
– Till exempel Duvteatern och Svenska Teatern gjorde ett samarbete där syntolkningen var integrerad, så att det inte fanns något som behövde berättas utanför det som hände på scenen.
Att syntolka en pjäs genom en app fungerar lite på samma sätt som när man textar en pjäs, förklarar Elmvik. I samma system kan man alltså också välja ett syntolkningsalternativ.
– Vi har satt in förklaringar mellan replikerna och då hör man med sina egna hörlurar när det läses upp.
Vanliga förklaringar som görs är till exempel om en karaktär kommer in eller går ut från scenen eller om ett ljud behöver förtydligas. Till exempel om en tallrik faller på golvet.
Det kan också handla om saker som sker i tystnad, till exempel att en karaktär stjäl en dagbok, berättar Elmvik.
– Om den seende publiken har sett vem som tagit den, då måste vi förstås också förklara det för de som inte ser.
Att syntolka är inte som att förklara vad som händer på en idrottsplan.
Frida Elmvik, turnékoordinator vid Åbo Svenska Teater
När man syntolkar ska man försöka att säga så lite som möjligt på kort tid, så att man inte talar på replikerna. Det kan vara lite knepigt och samtidigt är det viktigt att man är objektiv.
– Jag tror att många tror att man berättar mer än vad man gör i en syntolkning. Det är inte som att förklara vad som händer på en idrottsplan, säger Elmvik.
Är det svårt att syntolka då man själv är seende och kanske inte alltid förstår hur det är att ha en synnedsättning?
– Jo, det kan vara svårt. Många saker kanske man bara tar för givet för att man ser. Man tänker inte på allt, till exempel minspel och sådant.
Elmvik tycker ändå att responsen från de personer som använt sig av syntolkning vid Åbo Svenska Teater varit positiv.
Innan hon började syntolka teaterpjäser gick hon också en utbildning i hur man ska syntolka. På kursen fick deltagarna feedback från personer med synnedsättning som berättade hur de upplevde syntolkningen.
– Vi fick öva och de gav feedback. Det är det mest värdefulla man kan få. Att de som faktiskt behöver det här på riktigt berättar hur det är och inte att vi som ser hittar på hur det är, för det kan vi aldrig veta.