Världen översvämmas av slitna textilier som borde återvinnas, men i dag återvinns bara en procent av det som produceras.
Hela berg av kläder samlas i olika hörn av världen till de lokala invånarnas förtret, men åtgärderna för att stoppa strömmarna av textilavfall är otillräckliga.
I Finland var man på god väg att lösa utmaningen med textilåtervinning.
För två år sedan planerade Sydvästra Finlands Avfallsservice LSJH en anläggning som skulle återvinna upp till 20 000 ton textilavfall från hela Östersjöområdet.
Men i fjol kom företaget fram till att det inte fanns ekonomiska förutsättningar för anläggningen.
Nu tar LSJH bara emot de kläder som loppmarknaderna inte kan sälja och verksamheten med att sortera kläder fortsätter till årets slut.
LSJH:s pilotanläggning i Pemar togs över av företaget Rester, som återvinner textilier från företag. Rester tar inte emot textilavfall från privatpersoner.
Producenter ska ta ansvar för avfallet
Framtiden för verksamheten blev osäker i och med EU:s kommande direktiv om utvidgat producentansvar inom textilindustrin.
Direktivet innebär att tillverkaren ansvarar för återanvändning, återvinning och kostnader för textilavfall.
– Osäkerheten om vem som tar över ansvaret ledde till en allmän lamslagenhet hos oss, säger Teemu Jutila, utvecklingsdirektör vid Sydvästra Finlands Avfallsservice.
För LSJH steg kostnaderna och nätverket av samarbetspartner drog sig tillbaka. Det fanns vilja till samarbete, men verksamheten skulle inte ha varit lönsam.
– När kläderna är av för dålig kvalitet och består av blandade material är de svåra att återanvända. Det räcker inte med att mekaniskt separera fibrerna, utan kemisk behandling krävs vilket medför högre kostnader, säger Aki Honkanen, projektchef på LSHJ.
Mängden textilavfall ökar
Den globala textilfiberproduktionen har ökat från 58 miljoner ton år 2000 till 109 miljoner ton år 2020 och beräknas öka till 145 miljoner ton till 2030.
Om Trumps handelspolitik leder till högre tullar för kinesiska produkter i USA styrs allt större importströmmar till EU-området.
Enligt Tullen kom det år 2024 kring 28 miljoner försändelser till Finland från länder utanför EU, motsvarande antal året innan bara var 3,6 miljoner. Ökningen var 678 procent.
Av alla försändelser utifrån till EU kom 98 procent från Kina.
Textilproducenterna måste samarbeta
Aki Honkanen tror att det kan dröja till 2028 innan EU:s utvidgade producentansvar är i kraft. Efter det får endast sådana textilproducenter som är registrerade i EU:s producentregister föra in sina varor på den europeiska marknaden.
I Finland finns ännu inte en producentorganisation för textilier. Producentorganisationernas uppgift är att tillsammans med välgörenhetsorganisationer grunda ett nationellt insamlingsnätverk för textilavfall som är gratis för konsumenterna.
En sådan måste finnas senast 30 månader efter att EU-direktivet trätt i kraft, enligt Miljöministeriet.
– Men fram tills dess råder ett väntande läge. Jag hoppas att folk trots det fortsätter att samla in sitt textilavfall och lämna in det till kommunerna, säger Aki Honkanen på Sydvästra Finlands Avfallsservice.
Kommunerna fick 2023 som lagstadgad uppgift att ha uppsamlingsställen för avlagda kläder. Tanken var att de skulle ingå i en cirkulär ekonomi.
Kommunerna samlar fortfarande in kasserade textilier, men löser frågan om var kläderna hamnar själva.
Myndigheternas ansvar att ingripa
– Finska myndigheter, Tullen och Säkerhets- och kemikalieverket Tukes bör omedelbart ingripa mot aktörer som bryter mot marknadsreglerna, med stöd av nuvarande lagstiftning, säger Marja-Liisa Permikangas, vd för Textil- och modeindustrin i Finland.
Enligt henne borde Konsumentombudsmannen och konsumentmyndigheterna bedöma om marknadsföringsmetoderna i sociala medier är för hetsande eller för aggressiva. Den nuvarande lagstiftningen ger redan myndigheterna möjlighet att ingripa i sådana fall.
– När det gäller produktsäkerhet kan myndigheter eller tullen granska om materialen uppfyller de säkerhetskrav vi har, till exempel för kläder. Eller om de innehåller skadliga kemiska utsläpp, säger hon.
Permikangas vill betona att vi utöver återvinning behöver ett bredare cirkulärt ekonomiskt tänkande, där även tjänster ingår, alltså underhåll och reparation.
För att det ska vara fördelaktigt för konsumenterna borde det skapas incitament, säger hon. Till exempel skulle hushållsavdraget kunna gälla för cirkulära tjänster som underhåll och reparation och ansvarsfulla produkter skulle kunna ha en lägre mervärdesskattesats.
– På det sättet får vi ett bredare synsätt på cirkulär ekonomi och hållbar konsumtion. Då ändrar också konsumenten sitt sätt att konsumera, och inte bara företagen på EU-marknaden som gör det på grund av reglering, betonar Permikangas.
Vad brukar du göra med gamla kläder? Berätta i kommentarerna.