De här rummen ska rivas och därför är de nu täckta med konst från golv till tak.
Purkutaide-kollektivet har på senare år utfört väldigt populära konstutställningar i rivningshus.
I fjol var det ett gammalt varuhus i Kervo som stod värd för rivningskonstutställningen som besöktes av cirka 45 000 konstgillare.
Nu är vi i ett tegelhus i stadsdelen Arabia i Helsingfors. Ovanför ingången sitter en skylt på vilken man kan skönja orden ”Konstindustriella högskolan” på olika språk – men undervisningen har flyttat till Otnäs i Esbo redan för flera år sedan.
Innanmätet av huset ska totaldemoleras om några år, men nu är de gamla studiorna och föreläsningsrummen fyllda av konst. Det är 75 konstnärer som har fyllt de 2 400 kvadratmetrarna med 56 immersiva konstverk, alltså konst som man kan gå in i.
Konst med låg tröskel
Primus motor för Purkutaide-konceptet är Jouni Väänänen, själv graffitikonstnär. För honom handlar de tidigare publiksuccéerna om att man lyckats sänka tröskeln för folk att gå på konstutställning.
– Vi vill se till att ingen får en känsla av att man behöver ha en akademisk examen i konst för att kunna diskutera sin konstupplevelse, säger Väänänen.
Han säger att folk över huvud taget stressar alldeles för mycket för att gå på utställningar, det behöver inte vara en så stor sak.
Konstnärerna som gjort verk för Purkutaide-utställningarna har en mångsidig bakgrund: en del är professionella, andra är amatörer. Tidigare år har man också samarbetat med personer som genomgår rehabilitering för missbruk.
Det gör också sitt för känslan av tillgänglighet och det tycks gå hem hos den stora publiken, menar Väänänen.
I ett av rummen: Berlins klubbkultur
En av konstnärerna som gjort ett verk för årets utställning är finlandssvenska Isabella Chydenius.
Hennes verk heter Mörka vatten och vågor. Hon har inspirerats av både klubbkultur, sin personliga fascination för havet och av Isabella Duncan, som var en känd amerikansk koreograf och dansare.
I videon kan du se hur verket ser ut.
Duncan hade en teori om att dansaren är som en våg och tillsammans bildar en grupp dansare ett hav.
– Särskilt i safer space-klubbkultur är enskilda människor i symbios med alla andra på dansgolvet och då blir ”havet” harmoniskt. Om en person däremot utgör ett hot, till exempel genom trakasserier, bryter det harmonin, förklarar Chydenius bakgrunden till sin videoinstallation.
Safer space syftar på regler för en trygg zon för speciellt minoriteter att dansa eller umgås i, utan rädsla för trakasserier.
Chydenius har forskat mycket i klubbkultur bland annat i sin magisteravhandling i konst.
I fjol kom klubbkulturen i Berlin in på FN:s organisation Unescos lista över immateriella kulturarv, men i Tyskland bestämde man redan år 2021 att klubbarna i Berlin är kulturinstitutioner, inte enbart underhållning.
Då tog den Berlinbaserade konstnärens karriär fart, då klubbandet är ett återkommande tema i hennes konst.
Temat för årets Purkutaide-utställning är ”En bättre värld”. För Chydenius innebär en bättre värld möjligheten för alla människor att känna sig fria att vara sig själva.
– Att gå på klubb är ju en fest, folk tar inte det på så stort allvar. Men för många är safer space-klubbar viktiga eftersom de kan vara det enda stället där de kan vara trygga att uttrycka sig fritt, ens för stunden. Idealet är att alla kunde göra det hela tiden, men vi lever ju inte i en sådan värld, säger Isabella Chydenius.
Tryggt rum för att uppleva konst eller simpel bakgrund för selfies?
Någon kunde också hävda att Purkutaide-utställningen är ett tryggt rum för folk att uppleva konst.
Samtidigt finns det en uppfattning om att Purkutaide-kollektivets konstutställningar inte är konst, eller åtminstone inte högklassig sådan.
I samband med utställningen En bättre värld kommer en aktuell debatt på tal.
I segmentet Jälkinäytös i Yles finska morgonprogram Aamu-tv debatterades Purkutaidekollektiivi.
Kulturjournalisten och kritikern Oskari Onninen, som själv inför diskussionen inte sett just den nyaste utställningen, säger att rivningskonst inte är mycket till konst utan mer av en selfie-möjlighet och ett folknöje, som Lustiga huset med sina spegelsalar på Borgbacken.
Konstgalleristen och -kuratorn Veikko Halmetoja, som heller inte sett den aktuella utställningen vid tidpunkten för diskussionen, säger att rivningskonst ofta stannar på en nivå av tivoliestetik och lider av en amatörmässighet.
Han har själv kuraterat ett rivningskonstobjekt i Mäntyharju för några år sedan. Han anser att Purkutaide-projekten ofta blir för överdådiga och efterlyser ett ”less is more”-tänk.
Scenkonstkritikern Maria Säkö har däremot sett utställningen och uppskattar initiativet även om hon själv anser att man inte lyckats utnyttja utrymmet till fullo.
”När något blir populärt blir det nedvärderat”
På Purkutaidekollektiivis Facebook-sida ger Jouni Väänänen svar på tal.
Han skriver bland annat så här:
”Att ordna (bild)konstevenemang är intressant eftersom man ofta rör sig på olika två axlar: mellan att det inte intresserar någon och att det intresserar en stor publik, samt mellan att det räknas som konst och att det inte gör det. Grovt taget är det rätt säkert att lyckas man med konststycket att fånga den stora publikens intresse med en konstutställning, är det någon från konstfältet som ropar att det inte är frågan om konst. ”
Han fortsätter med att konstatera att om en utställning som till största delen är producerad av professionella konstnärer kallas för tivoliestetik kan man ju säga att konstutbildningen i Finland är i kris.
”Lustiga huset var en av de mest populära attraktionerna på Borgbacken, så vill man se oss som en ny ‘Vekkula’ passar det riktigt bra. More is more”, skriver Väänänen vidare på Facebook.
Till Yle Kultur säger Väänänen att Purkutaide-utställningarna fungerar som ett första stopp på en väg mot större förståelse för konsten. I början räcker det bra med att konstatera att man antingen gillar eller inte gillar det man ser. Sedan kan man avancera och också lära sig mer om vad man själv uppskattar.
– Konst är till för alla.
Purkutaidekollektiivi: Parempi maailma kan skådas på Tavastvägen 135C i Helsingfors fram till 17 augusti.
Vilken sorts konst intresserar dig? Berätta i kommentarsfältet!