Klimatneutralitet betyder att man ser till att de växthusgasutsläpp som produceras inom stadens område balanseras eller nollställs. Det är viktigt eftersom 70 procent av Finlands klimatpåverkande utsläpp uppstår i städer.
Helsingfors är vårt exempel, men liknande arbete pågår i alla större städer i Finland och även på kommunnivå.
I praktiken handlar arbetet om att minska på utsläppen i Helsingfors.
– Då räknas inte utsläpp från tillverkningen av till exempel konsumtionsvaror som Helsingforsarna köper och som har tillverkats på annat håll, eller den mat de äter som odlats på annat håll, säger Hanna Wesslin, klimatdirektör på Helsingfors stad.
På samma sätt räknas inte de utsläpp som uppstått när bilarna tillverkats – men däremot de utsläpp som uppstår när man kör dem.
De största utsläppen kommer från fjärrvärme, el och trafik och en liten del från avfallsbehandling.
Traditionellt har fjärrvärmen stått för största delen av utsläppen: ungefär 60 procent. Men i och med att energibolaget Helen stängde Hanaholmens kolkraftverk ifjol och Sundholmens kolkraftverk i april har andelen sjunkit.
Fjärrvärme produceras numera med elpannor, spillvärme från bland annat datacentral eller biobränsle. Elen kommer från kärnkraft, förnybara källor (vatten-, vind- och solkraft) och fortfarande en del fossilgas.
Stadsstyrelsen ställer sig också positiv till en eventuell placering av små modulära kärnkraftverk inom Helsingfors.
Bilarna är en utmaning
Partierna i Helsingfors stadsstyrelse kom i juni överens om stadsstrategin som ska ge vägledning för hur kollektivtrafikens servicenivå och prisutveckling ska styras för att fler ska använda kollektivtrafik och färre privata bilar. Strategin ska ännu fastställas av stadsfullmäktige den 27 augusti.
I takt med att utsläppen från värmeproduktionen minskar ökar trafikens andel av utsläppen. Över hälften av bussarna i Helsingfors går redan på el.
– Å andra sidan vill man också påskynda elektrifieringen av bilparken eftersom elbilar, sett till hela deras livscykel, är betydligt mer utsläppssnåla än bilar med förbränningsmotor. Det skulle hjälpa oss nå trafikmålen, säger klimatdirektör Hanna Wesslin.
För att nå målen har man gjort parkeringen för boende betydligt billigare för dem som har elbilar än bilar med förbränningsmotor. Men staden måste också se till att det finns tillräckligt bra laddningsstruktur. Enligt Wesslin kan privata aktörer bidra med det här.
Enligt strategin ska även den lokala båttrafiken elektrifieras.
Stadsborna kan välja hur de rör sig: med bil, kollektivtrafik, cykel eller till fots. Det har betydelse eftersom trafiken står för nästan hälften av stadens utsläpp. Stadens uppgift är att se till att infrastrukturen fungerar.
Utsläppen minskar med fart
De senaste siffrorna för Helsingfors utsläpp av växthusgaser är från ifjol och enligt dem har utsläppen minskat med 54 procent sedan år 1990. Det här har skett samtidigt som invånarantalet ökat från drygt 500 000 till 684 000.
Huvudstadsregionens klimatpåverkande utsläpp minskade med ungefär 11 procent år 2024 jämfört med föregående år, enligt programmet Kolneutral Helsingfors.
I de här siffrorna syns ännu inte hur mycket stängningen av Sundholmens kolkraftverk i april 2025 minskade utsläppen totalt.
– Stängningen av Sundholmens kolkraftverk sänkte Helsingfors utsläpp med 30 procent och hela Finlands utsläpp med två procent. Målet är en 85 procents minskning av klimatförändrande utsläpp till år 2030, konstaterar en nöjd Hanna Wesslin.
Byggverksamheten får gränsvärden
Det byggs mycket i Helsingfors och byggbranschen står för en hel del utsläpp. Men största delen av byggnadsmaterialet produceras utanför Helsingfors och räknas inte in i stadens utsläppsmål. Staden har ändå planläggningsmonopol och kan påverka vilka slags hus som byggs.
År 2023 fastställde Helsingfors en gräns för hur mycket koldioxidutsläpp bostadshus får ha under sin livstid. Den här gränsen kommer att gälla för alla bostadshus i Finland från början av nästa år.
Det kan handla om att byggnaden är mer energieffektiv, att den använder mer förnybar energi eller att materialet, till exempel trä, har mycket mindre utsläpp än betong.
Invånarna kan se över den egna bostadens eller husbolagets energieffektivitet. Där kan man få hjälp från Helsingfors stads energirådgivning.
Resterande utsläpp ska kompenseras
Utgångspunkten för resterande utsläpp är att de ska kompenseras av stadens naturliga kolsänkor, till exempel parker och skog. Om det här kommer att räcka diskuteras även i andra städer i EU. Fokus är på att minska utsläppen så mycket som möjligt.
En utmaning är att mycket av stadens arbete med att minska utsläppen inte märks i stadsbornas vardag. Hanna Wesslin säger att det är något som staden får fundera på när man finslipar sin strategi. Tanken är att stadsborna ska kunna se vilka åtgärder som gjorts, även om de flesta inte tänker särskilt mycket på hur deras hem värms upp.
Det som däremot kommer att synas är att staden planterar mer träd och buskar runt om i Helsingfors. Grönområdena ska ta upp en del av framtidens ökade regnmängder och ge skugga vid framtida värmeböljor.
Men Helsingfors stad kan inte inverka på den enskilda invånarens konsumtion. Någon exakt information om Helsingforsarnas konsumtions- eller matvanor finns heller inte, utan endast nationella genomsnitt.
– Vi påverkar där vi kan, genom klimat- och miljöfostran från daghem till gymnasiet och yrkesutbildning. Det är ändå upp till den enskilda invånaren att avgöra hur klimatsmart man vill vara, säger Hanna Wesslin.