Avfallsförbränningsanläggningen Westenergy i Korsholm ligger i startgroparna för att börja ta tillvara den koldioxid som uppstår i samband med förbränningen av avfall.
Så sent som i onsdags fick bolaget bygglov för en anläggning som ska byggas på Westenergys område.
Westenergy ska inte själva tillverka något av koldioxiden utan planen är att den ska levereras till Koppö Energias planerade anläggning i Kristinestad, där koldioxiden ska användas vid tillverkningen av metanol.
Men för att mångmiljoninvesteringen ska bli verklighet krävs politisk vilja. Enligt Juha Ripatti, som är head of business intelligence på Westenergy, är problemet att det saknas stöd och reglering från EU.
– Tekniken finns, viljan finns, pengarna finns. Viljan finns också hos politikerna, man vill ju bygga upp cirkulär ekonomi. Men att faktiskt ha lösningarna i sådan form att bolag kan investera, det är något man måste satsa på så att omvandlingen kan starta, säger Ripatti.
Fossilt är för billigt för att återvunnet ska löna sig
Grundproblemet, enligt Ripatti, är att återvunna material och nya, koldioxidsnåla produkter inte kan konkurrera med fossila alternativ.
– Problemet är att vi har fossila material som är av högre kvalitet och som är billigare att använda i nuläget. Därför är det problematiskt att få ut det återvunna materialet på marknaden, säger Juha Ripatti.
Ett konkret exempel på problemet syns i Westenergys eget lager. Ifjol importerade bolaget sopor från bland annat Sydeuropa, eftersom det inhemska avfallet inte räckte till.
Men hälften av det importerade avfallet står ännu kvar i lager och på gården till Westenergy. Orsaken är att man fått in mer inhemskt avfall än väntat, och att kvaliteten på det maskinellt sorterade avfallet inte alltid är tillräckligt hög för att möta marknadens krav.
Westenergys planer på att ta tillvara koldioxid är inte unika.
Enligt Ripatti har en femtedel av Europas cirka 500 avfallsförbränningsanläggningar liknande planer, men står inför samma hinder. Han menar att det behövs lagstiftning som skapar en marknad för de nya produkterna.
– I Finland har vi möjligheten att använda relativt utsläppsfri energi för att producera de nya produkterna och det gör att kostnaderna kan sänkas. Men slutgiltigt är det så att något måste göras med fossilerna, säger Ripatti.
Här går åsikterna isär bland EU-politikerna
Vi tog Juha Ripattis hälsning och vände oss till Finlands 15 EU-parlamentariker. Inom utsatt tid fick vi svar från åtta ledamöter – med både samsyn och olika betoningar när det handlar om koldioxid från avfallsförbränning.
De flesta, däribland Maria Ohisalo (Gröna), Katri Kulmuni (C), Li Andersson (Vf), Merja Kyllönen (VF), Jussi Saramo (VF), Elsi Katainen (C) och Pekka Toveri (Saml), anser att EU behöver tydligare styrmedel, bindande krav och satsningar på återvinning, samt att tillvaratagandet av koldioxid bara är meningsfullt om det kombineras med minskad användning av fossila material.
– I slutändan är det efterfrågan som avgör och skapar marknaden. För att efterfrågan ska öka behövs politiska beslut, men framför allt att tekniken för att ta upp koldioxid blir billigare, säger Katri Kulmuni.
Li Andersson säger att frågor om kommande lagstiftning egentligen är något som EU-kommissionen borde svara på, men samtidigt är hon kritisk till hur kommissionen arbetar under den här mandatperioden.
– Ursula von der Leyen har under sin andra mandatperiod centraliserat makten till sig själv och kommissionens lagförslag bereds allt mer bakom stängda dörrar, säger Li Andersson.
För att stärka återvinningsmarknaden vill Kyllönen, Saramo och Katainen också se beskattning av jungfruliga råvaror och likadana miljökrav på importerade varor som på dem som tillverkas inom EU.
Ohisalo påpekar att Finland måste införa fler styrmedel så att återvinningsavfall inte åker till förbränning och att det här är ett problem som EU inte kan lösa åt Finland.
Toveri framhåller å sin sida vikten av att EU stöder övergången från fossila material genom bioekonomisk utveckling.
– Genom EU-reglering borde vi verkligen sträva efter att minska vårt beroende av fossil energi, säger Pekka Toveri.
Sebastian Tynkkynen (Sannf) väljer en annan linje och vill att marknaden, inte politiken, styr omställningen. Han motsätter sig politiska prisstyrningar.
– Drivkraften för att lämna fossila bränslen kan inte vara att man på politisk nivå artificiellt styr priserna på fossila bränslen allt högre, säger Sebastian Tynkkynen.