Det är luftigt, ljust och öppet och doftar fräscht i det nyrenoverade biblioteket i Grankulla. I ungefär ett års tid har byggnaden renoverats och måndagen den 8 december kunde personalen slå upp dörrarna igen.
– Nu känns det rätt, säger Maria Grundvall, bibliotekarie och informatör på Grankulla bibliotek. Vi har varit i nästan ett år på ett gammalt dagis på ”fel sida” av järnvägsspåret.
Sedan februari höll Grankulla bibliotek tillfälligt till i det före detta daghemmet Grankotten på Brandkårsvägen. Med färre parkeringsplatser och då daghemmet ligger aningen utanför det centrala Grankulla, var det svårare att nå för invånarna.
– Det märktes nog att kunderna inte riktigt hittade oss då vi var där. De som bor där i närheten var förstås jättenöjda, men centrum är vårt naturliga hem, säger Grundvall.
De tekniska problemen är äntligen över
Grankulla bibliotek byggdes år 1985 och den fyrtioåriga byggnaden började ha en hel del skavanker som nu är åtgärdade. Alla ytor är förnyade, hyllorna är nya och möblerna likaså. Biblioteket har dessutom försetts med solpaneler som ger upp till fyrtio procent av elbehovet.
– Vi hade stora problem med elektriciteten här. När man kom in på morgonen kunde man mötas av röklukt som berodde på att någon lampa igen hade brunnit, berättar Maria Grundvall.
Förutom väggar och golv har också kundtoaletterna renoverats. Det nya evenemangsrummet som döpts efter Grankullabon Elmer Diktonius har försetts med en specialvägg som hastigt förvandlar rummet till en stor sal vid behov.
– Det är bara att svänga upp väggen och så får vi ett rum för hundra personer om ett evenemang visar sig vara jättepopulärt, berättar Grundvall.
Larven har blivit ett träd
En omtyckt karaktär har ändå försvunnit från biblioteket och kommer inte att återvända. Det är boklåningslarven som har glatt många barn och vuxna under årens lopp. I stället finns ett boklåningsträd.
– Jag förstår att du är hemskt upprörd över det här, säger Maria Grundvall till reportern. Men den var i dåligt skick och hade nog tjänstgjort tillräckligt länge för att få gå i pension. Nu har vi ett låneträd som passar bättre in i vår sagoskog på barnavdelningen.
Larven (på finska lukutoukka) rapade efter att den svalt den sista återlämnade boken och lånaren tryckte på kvittensknappen. Det är möjligt att det nya trädet i framtiden också har något ljud.
– Om rapningen blir efterlängtad så får vi se om trädet kunde ha något ljud också. Kanske löv som prasslar och fåglar som kvittrar, säger Grundvall.