På tisdagen släppte SVT dokumentären ”Hatet” som granskar en av Sveriges största influerare Joakim Lundells skildring av sin trasiga barndom.
Dokumentären fick Lundells fans att rasa. Redan på onsdag morgon hade Granskningsnämnden fått in 1 200 anmälningar mot SVT.
Joakim Lundell har via sin advokat Mark Safaryan krävt att SVT plockar ner dokumentären inom 24 timmar och hotar förtalsanmäla TV-bolaget.
Orsaken är att dokumentären ifrågasätter Lundells skildring av mammans psykiska och fysiska misshandel av honom som barn.
Berättade om grov tortyr
Bakgrunden är att Joakim Lundell i flera år offentligt anklagat sin mamma för ytterst grov misshandel under barndomen.
I en bok och i en tv-dokumentär beskriver Lundell hur mamman hotar honom med självmord, ger honom elstötar och får honom att sticka sig med en nål i armarna för att döda inbillade monsterinsekter under huden.
Mamman ska också ha varit påverkad av piller och tvingat honom att se på skräckfilmer som hon själv blandade ihop med verkligheten.
I SVT:s dokumentär träder mamman Annika Berg själv för första gången fram och tillbakavisar alla uppgifter. Hon säger att hon över en natt blev ”Sveriges mest hatade kvinna” och att hon tvingats gömma sig.
– Jag blir jätteledsen när jag hör det, för det är så fruktansvärt grovt, säger hon om anklagelserna.
Påstådda bevis saknas
I dokumentären intervjuas – förutom mamman – två syskon, en styvfar och en bonusfarmor. Alla beskriver de en familj som skiljer sig radikalt från den som Lundell berättat om offentligt.
Så långt står ord mot ord. Den ena brodern är dessutom inbegripen i en rättstvist med Joakim Lundell.
Den springande punkten är ändå att påstådda bevis saknas. Lundell har upprepade gånger påstått att alla övergrepp finns upptagna i dokument från bland annat sociala myndigheter.
Journalisten Bo-Göran Bodins genomgång av dokumenten visar att det inte stämmer.
Att Lundells barndom varit trasig står utom allt tvivel. Som åttaåring omhändertogs han och placerades i fosterfamilj.
Men av dokumenten framgår att han inte blev tvångsomhändertagen. Det finns inte heller några anteckningar om missbruk eller tortyr. Istället var det föräldrarna som i samråd med socialtjänsten och ungdomspsykiatrin slog fast att barnet behövde stöd han inte kunde få hemma.
Enligt journalerna kunde Joakim, som senare diagnostiserades med autism och ADD, få raseriutbrott och ta strypgrepp på sina tvååriga småsyskon.
Moderns tablettmissbruk ska enligt dokumenten ha inletts efter en whiplashskada flera år efter att Joakim flyttat hemifrån.
Ifrågasätter SVT ett barns trauma?
I dokumentären kan Joakim Lundell inte förklara varför han påstått att övergreppen finns beskrivna i journalerna, men säger att delar av berättelsen handlar om hans egna minnen.
I svenska medier reagerar han ytterst starkt på att hans berättelse om barndomen ifrågasätts.
– Det här handlar först och främst inte om mig, Joakim Lundell, eller pojken på åtta år, Joakim, utan om alla barn där ute, säger han till Expressen.
Enligt Lundell ifrågasätts nu ett barns trauma baserat på indicier från en journalist. Han kritiserar bristen på experter, som barnpsykologer och socialarbetare, i SVT-granskningen.
Joakim Lundell har fått massivt stöd bland följare på sociala medier som hävdar att SVT:s granskning ifrågasätter ett barns vittnesmål.
Dagens Nyheter skriver i en ledare att SVT saknar bevis i lika hög grad som Lundell själv.
Väcker frågor om mediers ansvar
Men dokumentären anklagar också ett helt mediesystem för att konsekvent ha underlåtit att kolla fakta i samband med alla intervjuer med Joakim Lundell, trots att han är en stor makthavare och har tjänat miljoner på sin berättelse.
Under åren efter att Lundell gav ut sin bok gästade han i stort sett alla stora svenska medier. I soffa efter soffa har han berättat samma historier om övergreppen.
– Gör de ingen research? frågar sig Lundells bonusfarmor Christina Berg i dokumentären.
Redan när boken utkom 2017 uppstod en diskussion om huruvida det var juridiskt och etiskt rätt av Lundell att hänga ut mamman för påstådda brott.
Då stod ord mot ord och det blev ingen rättsprocess.