På måndag klubbade fullmäktige igenom budgeten för Österbottens välfärdsområde efter ett riktigt maratonmöte på sju timmar. Det är inte enkelt att få ihop en budget när välfärdsområdet är tvunget att spara ytterligare 57 miljoner euro under nästa år säger ordförande Kim Berg, (SDP).
– Det är ett fruktansvärt svårt arbete, men det viktiga är att vi har en laglig budget, och det kan man inte säga om alla välfärdsområden i landet. Redan i vår måste vi noggrant kontrollera om vi faktiskt har möjlighet att leva efter den här budgeten, annars är vi tvungna att göra förändringar, säger Berg.
Österbottens välfärdsområde får en statlig finansiering på ungefär 861 miljoner euro för nästa år. Trots sparkravet vill välfärdsområdet undvika att stänga hälsocentraler och boendeenheter, istället försöker man minska kostnader för köptjänster, städning, matservice och hyror. Om man lyckas landa på ett överskott på 50 miljoner euro nästa år betyder det att Österbottens välfärdsområde täcker tidigare års underskott och alltså får balans i ekonomin.
Välfärdsområdets direktör Marina Kinnunen konstaterar att det inte är någon drömbudget det handlar om, man måste hitta ställen att spara inom såväl personalkostnader, hyror och köptjänster. En utmaning är också att personalkostnaderna stiger med 38 miljoner euro mellan år 2024 och 2026, det innebär en ökning på 8,6 procent.
Marginalen i nästa års budget ligger på 300 000 euro. ”Vi klarar ribban nätt och jämt”, konstaterar ekonomidirektör Lena Nystrand.
Möjligt att få tilläggstid för att balansera ekonomin
Kim Berg säger att den goda nyheten är att Österbottens välfärdsområde nu ser ut att kunna få tilläggstid för att stabilisera ekonomin, om så krävs. Dessutom har vårdpolitikerna lyckats med ett gott samarbete och en saklig diskussion, trots att budgetarbetet varit tufft.
– I och med att vi har fått ihop en laglig budget har vi själva mandat att bestämma om ekonomin och även söka om tilläggstid. Nu är det ingen annan som kommer att säga hur vi måste spara, säger Berg.
Finansministeriet kan nämligen ingripa om ett välfärdsområde inte klarar av sina skyldigheter. Det kan ske genom ett utvärderingsförfarande om ett välfärdsområde har ett underskott i sin ekonomi som måste täckas inom tre år. I sådana fall kan en utvärderingsgrupp tillsättas och det berörda välfärdsområdet får inte fatta egna beslut om ekonomin.
Berg säger att Österbottens välfärdsområde använt mer pengar på äldrevården än vad många andra välfärdsområden gjort. Det goda med en laglig budget är att de förtroendevalda själva även i fortsättningen kan fatta beslut om hur besparingarna riktas.
– Om någon annan skulle tvinga på oss sparåtgärder skulle de direkt titta på äldrevården och där vill vi inte spara mer. Därför är vår självbestämmanderätt viktig, säger Berg.
Kim Berg säger att han tror att ekonomin blir enklare sedan man lyckats balansera bort underskottet. Samtidigt mår österbottningarna bättre än befolkningen i många andra delar av landet och det betyder att Österbottens välfärdsområde få mindre pengar under de kommande åren.
– Jag har träffat personalens representanter under de senaste veckorna och jag vet att de har det tungt med mycket jobb och ständiga sparkrav. Trots att det inte längre finns så mycket som vi egentligen kan spara in på. Därför skulle jag gärna ge mera ork till både personalen och invånarna, det är inte lätt, men vi gör vårt bästa i den tid vi lever i just nu, säger Kim Berg.
Förslag om att få föda gratis i Vasa
De största förändringarna när det gäller strukturen innebär att sex platser minskas inom den specialiserade sjukvården på Vasa centralsjukhus.
I Jakobstad blir två avdelningar en när avdelningen för krävande rehabiliteringen slås samman med en allmänmedicinsk avdelning. KD motsatte sig sammanslagningen och David Pettersson, (KD), föreslog att man istället skulle spara in 6 miljoner euro genom att köpa mindre läkartjänster utifrån. Det förslaget vann inte tillräckligt understöd.
I Kristinestad läggs den allmänmedicinska avdelningen på Bottenhavets hälsa ner eftersom välfärdsområdet inte längre köper dessa tjänster.
Päivi Karppi, (Sannf), föreslog att man under nästa år skulle göra ett försök med att låta blivande mödrar föda gratis på Vasa centralsjukhus. På så sätt skulle man locka fler föderskor till Österbottens välfärdsområde. I dagsläget väljer 30 procent av föderskorna i Österbotten att föda barn i ett annat välfärdsområde, ofta Mellersta Österbottens centralsjukhus, vilket ger en merkostnad på nästan 2,5 miljoner euro. Men förslaget fick inte tillräckligt understöd i omröstningen.
På rätt väg trots stora ekonomiska utmaningar
Fullmäktigeledamot Johanna Borg, (SFP), är framför allt orolig för att trycket på de allmänmedicinska avdelningarna ska bli för högt. Även om budgeten för nästa år inte innebär nedskärningar inom dessa avdelningar, så kommer besparingarna inom specialiserade sjukvården och avslutandet av köptjänsten för avdelningsvård vid Bottenhavets hälsa att ytterligare ökar trycket.
– Nu behöver vi verkligen följa hur det här utvecklar sig och hur det påverkar både personalens arbetsbörda och patienternas väntetid. Överlag kan jag också tycka att budgetarbetet varit svårt, att skära ner verksamheten med över 50 miljoner euro är inte enkelt, säger Borg.
Johanna Borg säger att nedskärningarna drabbar de äldre hårt, eftersom befolkningsstrukturen ser ut som den gör.
– Jag skulle också önska att vi kunde satsa mera på barn och unga. Det är något vi försöker utveckla och vi ser utifrån THL:s siffror att vi borde satsa mera på de unga. Det är utmanande tider, men vi är ändå på rätt väg i Österbotten, säger Borg.
Fortsätter satsa på närservice
Johanna Borg är ändå nöjd över att Österbottens välfärdsområde fortsätter satsa på närservicen, mera än många andra välfärdsområden.
– Vi har valt en annorlunda servicestruktur än många andra välfärdsområden gjort, även om det kanske inte verkar så ur invånarnas synvinkel. Jag hoppas att vi kan fortsätta att bevara närservicen, men det kräver balanseringsåtgärder så att vi själva kan fortsätta att bestämma över vår ekonomi, säger Borg.
Johanna Borg, som själv arbetar som sjukskötare, säger att hon försöker hålla rollerna för vårdpolitiker och sjukskötare åtskilda. Men hon märker att personalen är trött.
– Även om ett beslut inte alltid drabbar en personligen, så hänger sparkraven och hotet om samarbetsförhandlingar och förändringar över en. Nu behöver vi komma i mål med förändringarna så att vi får lugn och och arbetsro, både för personalens och för invånarnas skull, säger Johanna Borg.