För två år sedan tvingades över 70 österbottniska pälsdjursfarmer att avliva merparten av sina djur och lägga ner sin verksamhet. Av dessa fortsätter nu omkring 30 inom näringen, 15 överväger fortfarande om de fortsätter eller inte.
25 farmer har bestämt att det inte blir en fortsättning.
Att så många valt att fortsätta eller börja om igen kommer inte som en total överraskning för fältchef Hannu Kärjä på Finlands pälsdjursuppfödares förbund (Fifur).
– Många av producenterna har aldrig gjort något annat i sitt liv än att producera pälsar. Det finns fortfarande hopp om att uppfödaren ska kunna leva på pälsnäringen, säger fältchef Hannu Kärjä på Fifur.
Beslutet att fortsätta kommer trots flera motgångar, bland annat coronavirus, nedgång i pälshandeln och fågelinfluensa.
Den allmänna opinionen och stämningen kring pälsdjursuppfödningen sätter också branschen på prov. En majoritet av finländarna har uppgett att de motsätter sig branschen i dess nuvarande form. Dessutom har landets hälsomyndigheter rekommenderat att näringen ska upphöra på grund av pandemirisk.
Ändå tror man på framtiden inom branschen. Många pälsfarmer har gjort stora satsningar på skugghus, serviceutrustning, pälsningshus och lagerlokaler. Det har uppmuntrat dem att fortsätta, säger Kärjä.
– Investeringar på miljoner eller hundratusentals euro är en drivande kraft framåt.
De uppfödare som börjat om på nytt har skaffat pälsdjur huvudsakligen med ersättningar från Livsmedelsverket, som pälsdjursuppfödarna fick för avlivade djur.
För den egentliga produktionen – det vill säga utfodring av djur, skötsel och löner – måste finansieringen komma från egen ficka, från finansinstitut eller auktionsföretag. Kärjä känner till pälsdjursuppfödare som har fått lån av banker även i år.
Väntar på uppgång
Lönsamheten för branschen är fortfarande en utmaning. Enligt Kärjä är minkproduktion i nuläget lönsam, men det genomsnittliga priset för rävskinn täcker inte produktionskostnaderna. Branschen sätter nu sitt hopp till positiva signaler från detaljhandeln i östra Asien.
Farmerna som har startat om har främst skaffat nya djur, oftast minkar, från inhemska grannfarmer. Kärjä betonar dock att det är en lång väg tillbaka till tidigare nivåer.
– Det tar omkring 5–10 år innan avelsarbetet når samma nivå som innan djuren avlivades.
Artikeln är en förkortad och bearbetad översättning av Eläinten pakkolopetuksiin joutuneista turkistiloista lähes puolet aloittaa uudestaan: ”Moni ei ole eläissään tehnyt muuta”. Översättning av Sofi Nordmyr.