Rapporter som varslar om ökad arbetslöshet oroar både beslutsfattare och andra finländare. Även om sysselsättningsläget varit hyfsat bra i Österbotten, finns rädsla för att speciellt unga kan hamna i kläm på arbetsmarknaden.
Bland de unga i Jakobstad finns olika erfarenheter. Medan vissa har kunnat välja och vraka bland jobben, har andra skicka ut tiotals ansökningar utan att knappt få svar.
Vid ett av stadens gym hittas kompisarna Milton Snellman och Adam Wiklund. De är lediga denna kväll, men jobbar bägge deltid inom servicebranschen. Wiklund jobbar som kassabiträde, Snellman i en snabbmatsservering.
Medan Snellman jobbat på olika ställen med kortare kontrakt vid sidan om studierna, har Wiklund arbetat på samma plats sedan högstadiet. Men att hitta ett nytt jobb vore också helt möjligt tror han.
– Inte tror jag det skulle vara jättesvårt. Det finns andra branscher och jobbplatser som skulle vara relativt enkla att komma in på tror jag, säger Adam Wiklund.
Milton Snellman har fått jobberbjudanden när han själv varit proaktiv och personligen sökt upp arbetsgivarna. Det tror han också är avgörande för att skilja sig ur mängden. Att bara söka jobb elektroniskt är inte det bästa sättet, tror han.
Bättre men inte bra
På byrån för sysselsättningstjänster i Jakobstadsregionen har man sett förändring både gällande efterfrågan på arbetskraft och en ökning av arbetssökande.
– Vi har ganska lågt antal arbetslöshet i vår region. Men om vi jämför med innan coronan, är läget värre nu. Men läget är bättre jämfört med resten av landet. Så det beror på vad man vill betona, säger Pia Fraktman som är sysselsättnings- och näringslivsdirektör i Jakobstad.
Bakslagen både under covidpandemin och till följd av ett oroligt världsläge har satt käppar i hjulen för exporten från regionen. En allmän nedgång i den offentliga ekonomin har samtidigt försämrat både sysselsättningen och situationen för utsatta samhällsgrupper.
– Det är svårt att säga vem som drabbats hårdast, men de som har det svårast just nu är människor som redan har utmaningar av olika slag. Som inte har kapacitet att jobba heltid. Eller inte alls, säger Fraktman.
Även om man i många år betonat bristen på arbetskraft, speciellt i Jakobstadsregionen, har också de prognoserna fått revideras. De senaste utredningarna visar på mer försiktiga uppskattningar om arbetskraftsbehovet.
– Jag tror många företag väntar på att våga börja investera, för att se när exporten börjar dra, säger Pia Fraktman.
Från kommunens sida har man i en färsk redogörelse lyft fram risken med en ökad ungdomsarbetslöshet. Framför allt inom gruppen 25-29 åringar har sett en större arbetslöshet i Österbotten. När tävlingen om jobben hårdnar, kan de med minst erfarenhet falla mellan stolarna först.
– Det märkte vi omedelbart i somras, att det var färre ungdomar som lyckades få sommararbete. Det syns också i statistiken med arbetslösa ungdomar, säger Fraktman.
Att Jakobstad nu har två procent färre arbetslösa än för ett år sedan är en positiv sak, men inget man behöver hurra över. Konjunkturerna avspeglas snabbt i sysselsättningen, understryker Fraktman.
– Vi har ganska bra läge när vi ser på ungdomarnas arbetslöshet gentemot övriga landet. Men nog finns det orosmoment, säger hon.
”Ungdomarna klarar sig”
Även om tullar och oroligheter i världen skapar en osäkerhet för den exportdrivna industrin i regionen, vill Fraktman inte skapa allt för stora dystopier gällande ungdomarnas sysselsättning.
– Nej, inte är jag jätteorolig. Jag tänker att ungdomarna på något sätt klarar sig. Nu får vi en sysselsättningssedel för ungdomar. Det kommer att ge en positiv signal både till ungdomar och företagen i regionen, säger Pia Fraktman.
Men även utan subventioner eller andra morötter har det varit möjligt att få anställning som ung. Adam Wiklund säger att han inte känner några ungdomar som varit ofrivilligt sysslolösa.
Samtidigt handlar det om vad man som arbetssökande är villig att göra, särskilt på sikt efter att man har en färdig utbildning i bagaget. Såväl Adam Wiklund som Milton Snellman står inför att välja studieinriktning, vilket kan vara utmanande om man vill trygga ett kvalificerat jobb på sikt.
Snellman ser ändå att det kan finnas utmaningar för den yngre generationen att komma in till mera kvalificerade jobb.
– Jag är ganska rädd just för att man som 19-åring är i ett mellanskede. Tyvärr tycker jag att det ser ganska mörkt ut på arbetsmarknaden. Man är i en ålder där det enda man har är en grundexamen, säger Snellman.
19-åriga Vilmer Svenlin jobbar som butiksbiträde i väntan på militärtjänstgöring. Han har funderat en hel del över framtida jobbmöjligheter och ser ett skifte i inställning till arbetslivet jämfört med tidigare generationer. Den nu uppväxande generationen har en annan inställning till företag och sin egen relation till arbetslivet.
– Det känns som många gränser mellan yrkesroller suddas ut, så man har större flexibilitet att välja och kombinera olika roller. Jag tror att det är en spännande tid för oss som kommer ut i arbetslivet inom de kommande fem till tio åren. Jag väljer att se optimistiskt på sakerna och tror nog det kommer att hittas jobb, säger Svenlin.
Pia Fraktman säger att företagen nu verkar avvakta och se hur konjunkturerna svänger. Att man tar i bruk en servicesedel för att underlätta för arbetsgivare att anställa unga, har hon stark tilltro till.
– Det kommer att ge en positiv signal till både ungdomar och företagen i regionen, säger Pia Fraktman.