Julen kan vara en stressig tid för många där man schemalägger programmet och gör omfattande planer.
Det här gäller i synnerhet dem som har en stor och spretig familj, en så kallad mosaikfamilj, med många nya partner, bonusbarn och bonussläktingar som ska försöka mötas och fira ihop, vare sig man gillar varandra eller inte.
Så här beskriver en av lyssnarna till relationspodden Norrena & Frantz sina tankar inför julen:
Jag känner mig redan nu överväldigad. Flera släktingar har uttryckt önskemål om att jag ska fira med dem, trots att vissa av sammanhangen väcker starkt obehag hos mig. Jag förväntas till exempel dyka upp hos människor som baktalat mig. Ändå överväger jag att åka dit, inte för min egen skull, utan för att undvika att såra någon. Hur kan man sätta gränser utan att bli beskylld för att vara självisk? Är det okej att välja bort julfirande helt, och hur kommunicerar man det till familjen? Hur skapar man egna jultraditioner när de gamla inte längre fungerar?
Julstressad, 30
Vad tänker du om detta?
Känner du igen dig i beskrivningen? Hör du också till dem som förväntas fira på många olika platser och känner stressen komma krypande redan en månad före jul?
Hur skulle du helst fira om du bara behövde tänka på dig själv? Vill du träffa så många släktingar som möjligt eller skulle du föredra något mer stillsamt?
Är det själviskt att dra sig tillbaka och till exempel resa bort över jul för att undvika stressen?
Är man faktiskt tvungen att träffa släktingar som behandlat en illa?
Om du lever i en mosaikfamilj, hur har ni löst julkalabaliken?
Skriv till oss och berätta hur du tänker kring detta. Om du skriver före torsdag 27 november hinner vi läsa ditt svar innan vi spelar in podden.