En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
En ny amerikansk studie visar att kvinnor använder utropstecken tre gånger oftare än män. Orsaken som anges är att man vill framstå som entusiastisk och trevlig.
Enligt studien tänker kvinnor också generellt mer än män på hur mottagaren kommer att tolka ens meddelanden ifall man väljer att använda punkt eller utropstecken. Man vill framstå som välvillig men samtidigt inte verka oseriös. Det här skapar huvudbry i val av skiljetecken.
Jenny Sylvin är universitetslärare i modersmål och programledare för språkpodden Näst sista ordet. Hon förstår att man lägger tankekraft på sina skiljetecken, språk handlar ju om kommunikation.
– Det mesta man skriver som inte är dagboksanteckningar eller ”att göra”- listor ska ju läsas och tolkas av andra, och man vill göra sig förstådd, säger Sylvin.
Ett aktivt användande av utropstecken ser Sylvin som en egenskap som signalerar både omsorg och viss osäkerhet.
– Man vill inte bli tolkad som ironisk eller passiv aggressiv. Men vi kunde bli bättre på att utgå ifrån vad folk faktiskt skriver i stället för att läsa in så mycket i det som inte skrivs.
Själv tycker Sylvin att det är skönt att inte överanvända utropstecken och istället lägga vikt vid orden.
– Om man till exempel säger att man gärna kommer så betyder det att man gärna kommer, oavsett om det skrivs med punkt eller utropstecken.
Vi vinner på att snälltolka varandra
Studien säger att utropstecken kan vara ett effektivt sätt att signalera affektion i digital kommunikation där saker som tonläge och kroppsspråk uteblir.
– Text kan lätt missförstås, eftersom vi inte ser ansiktsuttrycket. Därför gör vi klokt i att snälltolka vad som sägs, säger Jenny Sylvin.
Snälltolka, att se på det som faktiskt sägs och tänka att den andra menar väl istället för att våndas över alla uteblivna tecken och symboler.
– Vissa lägger oerhört mycket energi på det som inte sägs istället för att se på det som faktiskt sägs. Det blir lätt en kapprustning av smilisar, utropstecken och superlativ, säger hon.
Över 700 år gammalt både avskytt och älskat tecken
Upphovspersonen till utropstecknet lär vara den italienska poeten Alpoleio da Urbisaglia. Han saknade ett tecken som underströk för läsaren att det handlade om en stark känsla.
Jenny Sylvin säger att det finns en pendelrörelse när det kommer till språkliga uttryck. Det här märker man då man tittar tillbaka på användandet av utropstecken hos författare.
Charles Dickens (1812-1870) var frikostig i sitt bruk av utropstecken för att understryka känslor och överraskande händelser. Författaren F. Scott Fitzgerald (1896 - 1940) ska däremot ha likställt aktiv användningen av utropstecken med att skratta åt sina egna skämt. Elena Ferrante deklarerade för några år sedan sin väldigt ljumma inställning till tecknet.
Hur gör vi oss bäst förstådda i icke verbal kommunikation?
– Vi uttrycker oss på olika sätt, det viktiga är att man ska försöka låta som sig själv. Vi ska våga lita på våra egna ord och mottagarens tolkning, säger Jenny Sylvin.
– Men superlativ, stora ord och starka känslor kan signalera en viss ängslighet, tillägger hon.
Borde vi minska på våra utropstecken?
– Om vi förväntar oss utropstecken för minsta lilla så blir betydelsen urvattnad. Använd dem om du vill, men må inte dåligt av utropstecken eller brist därpå, säger Sylvin.