Sudan har varit i krig under en stor del av sin historia. Det säger Alan Boswell, projektchef för Afrikas horn vid International Crisis Group, till nyhetsbyrån Reuters.
Omar al-Bashirs långvariga militärdiktatur styrde Sudan i tre decennier. Han störtades 2019.
– Det var al-Bashirs egna generaler som tog makten då. al-Bashir hade spritt ut militär makt till olika konkurrerande enheter och trodde att ingen av dem skulle hota honom. Men detta mynnade ut i en katastrof för Sudan.
Då militären störtade Bashir måste makten delas med en annan konkurrerande enhet, den paramilitära gruppen Rapid Support Forces (RSF). al-Bashir hade fört in RSF i Sudans huvudstad Khartoum som ett slags presidentgarde.
År 2023 kulminerade maktkampen mellan militären och RSF, vilket ledde till våldsamheter i Khartoum.
Efter det spred sig våldet över hela landet. RSF höll sig mestadels i de västra regionerna i Darfur medan den sudanesiska armén rörde sig mera i den centrala och östra delen av landet.
RSF-milisen hade kämpat i Darfur
Snabbstödsstyrkorna RSF var juridiskt sett en paramilitär styrka, men i huvudsak uppstod den ur en grupp arabiska miliser i Darfurregionen.
De arabiska miliserna användes av den sudanesiska staten för att bekämpa ett motuppror i Darfurregionen för cirka 20 år sedan. Den kampen ledde till anklagelser om folkmord vid Internationella brottmålsdomstolen.
– Det var inte bara fråga om en milis utan också ett konglomerat av affärspolitiska och säkerhetspolitiska intressen under ledning av en särskild familj ledd av Hemedti (general Mohamed Hamdan Dagalo), säger Alan Boswell.
Arméledningen ville att RSF skulle integreras helt med landets armé
Sudans armé har krävt att RSF integreras i armén och upplöses som en milis. RSF vill ändå behålla sin makt och ser sig som lika mäktig som armén själv.
Denna tvist ligger nu utanför all kontroll.
Under krigets gång har båda sidor i princip dragit in sudaneser från hela landet i sina respektive läger. Nu pågår en fullskalig kamp om Sudans framtid.
Kampen har också väckt till liv decennier gammalt missnöje inom Sudan. Alan Boswell vid International Crisis Group konstaterar att etniska och regionala tvister blandas med långvariga tvister om vem som styr Sudan och om vad som kan beskrivas som en sudanesisk kärnidentitet.
”Ingendera vinner egentligen det här kriget”
Armén och RSF har haft varierande framgång, men ingen ser ut att segra. Boswell säger att det är verkligt svårt att se hur det här kriget kommer att sluta. Det finns fortfarande en mycket stor klyfta mellan parterna.
– Armén fortsätter i huvudsak att kräva att RSF kapitulerar, drar sig tillbaka från städerna och lägger ned vapnen. RSF intar naturligtvis en helt annan position, och kräver att armén reformeras – att den i huvudsak upplöses och ombildas till en ny nationell armé.
Enligt Boswell har positionerna knappt förändrats under kriget som pågått i två och ett halvt år. Även regionala anhängare har blivit ganska förankrade i sina positioner.
– Fred är mycket svårt att åstadkomma i Sudan just nu.
Hoppfullt då al-Bashir störtades
Upproret som ledde till att al-Bashir störtades år 2019 väckte då förhoppningar om att Sudan och dess befolkning på cirka 50 miljoner skulle kunna ta sig ur årtionden av autokrati, intern konflikt och ekonomisk isolering.
Men kriget orsakade massiva skador på infrastrukturen, tvingade mer än 12 miljoner människor från sina hem och försatte hälften av befolkningen i svår hunger.
Tiotusentals människor har dödats.
Båda sidor i konflikten har använt guld – Sudans mest värdefulla och i stor utsträckning smugglade resurs – för att stödja sina krigsansträngningar.
Utländsk inblandning
Konflikten har lett till konkurrens om inflytande i Sudan. Länder som Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Egypten, Etiopien, Iran och Ryssland är involverade.
Gulfstaterna har tidigare investerat i jordbruk och hamnar. Ryssland har sökt en flottbas vid Sudans kust.
Förenade Arabemiraten har försett RSF med vapen, enligt FN-experter. En del källor säger att Iran har flugit in militärt stöd till armén.
Egypten och dess president Abdel Fattah al-Sisi har band till Burhan och armén.
Många väststater stödde övergången till nytt styre efter att al-Bashir störtades. Den diplomatiska uppmärksamheten kring Sudan har dock begränsats av krigen i Ukraina och Gaza.
Källa: Reuters
